Sök i Ratio Lex

17 § — Semesterlag (1977:480)

Frånvaro från arbetet är semesterlönegrundande, när fråga är om
1. ledighet på grund av sjukdom, i den mån frånvaron under intjänandeåret icke överstiger 180 dagar eller om frånvaron beror på arbetsskada,
2. ledighet enligt föräldraledighetslagen (1995:584) dels under tid för vilken havandeskapspenning utges enligt 3 kap. 9 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, dels under tid för vilken föräldrapenning utges i anledning av barns födelse eller adoption enligt 4 kap. 3 och 5 §§ samma lag, i den mån frånvaron för varje barn eller vid flerbarnsbörd sammanlagt inte överstiger 120 dagar eller för ensamstående förälder 180 dagar, dels under tid för vilken tillfällig föräldrapenning utges enligt 4 kap. 10, 10 a, 10 b eller 10 c § i den mån frånvaron under intjänandeåret inte överstiger 120 dagar eller för ensamstående förälder 180 dagar, 11 och 11 a §§ samma lag,
3. ledighet på grund av risk för överförande av smitta, om arbetstagaren är berättigad till ersättning enligt lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare, i den mån frånvaron under intjänandeåret icke överstiger 180 dagar,
4. ledighet för utbildning, som inte ger rätt till semesterlön enligt någon annan lag, om arbetstagaren får ersättning till deltagare i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar (TUFF) eller om utbildningen till väsentlig del avser fackliga eller med facklig verksamhet sammanhängande frågor, i den mån frånvaron under intjänandeåret inte överstiger 180 dagar,
5. ledighet på grund av grundutbildning om högst 60 dagar eller repetitionsutbildning enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt, om frånvaron under intjänandeåret inte överstiger 60 dagar,
6. ledighet enligt lagen (1986:163) om rätt till ledighet för svenskundervisning för invandrare, eller
7. ledighet enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård, i den mån frånvaron under intjänandeåret inte överstiger 45 dagar.

Har arbetstagare av anledning som anges i första stycket 1 varit frånvarande från arbetet utan längre avbrott i frånvaron än fjorton dagar i en följd under två hela intjänandeår, grundar därefter infallande dag av frånvaroperioden inte rätt till semesterlön.

I frånvaroperiod som avses i första stycket inräknas även dagar under perioden då arbetstagaren icke skulle ha utfört arbete.

Gällande lydelse · Hela författningen

Lydelser

  1. Ursprunglig lydelse · text saknas · från 1978-01-01
  2. SFS 1978:411 · text saknas · från 1979-01-01
  3. SFS 1985:86 · text saknas · från 1985-07-01
  4. SFS 1985:91 · text saknas · från 1986-01-01
  5. SFS 1986:164 · text saknas · från 1986-07-01
  6. SFS 1987:293 · text saknas · från 1987-07-01
  7. SFS 1988:1468 · text saknas · från 1989-07-01
  8. SFS 1989:339 · text saknas · från 1989-07-01
  9. SFS 1990:638 · text saknas · från 1990-07-01
  10. SFS 1991:1114 · text saknas · från 1992-07-01
  11. SFS 1993:334 · text saknas · från 1993-06-01
  12. SFS 1994:606 · text saknas · från 1995-01-01
  13. SFS 1994:2079 · text saknas · från 1995-07-01
  14. SFS 1996:1396 · text saknas · från 1997-01-01
  15. SFS 1998:565 · från 1998-07-01
  16. SFS 1999:1399 · från 2001-07-01
  17. SFS 2002:625 · text saknas · från 2003-01-01
  18. SFS 2006:1529 · text saknas · från 2007-01-01
  19. SFS 2007:392 · text saknas · från 2007-07-01
  20. SFS 2009:1047 · text saknas
  21. SFS 2009:1052 · från 2010-01-01
  22. SFS 2009:1439 · från 2010-04-01
Jämför två lydelser ord för ord