Lagrum · SFS 1982:1006
22 §
Ställföreträdares betalningsskyldighet
Författningen är upphävd genom SFS 1992:680. Texten står kvar därför att rättspraxis hänvisar till den.
Den som i egenskap av företrädare för en uppdragsgivare, som är juridisk person, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåtit att betala in ett innehållet belopp i rätt tid och ordning är tillsammans med uppdragsgivaren betalningsskyldig för beloppet och den dröjsmålsavgift som belöper på detta. Betalningsskyldigheten får jämkas eller efterges om det föreligger särskilda skäl.
Talan om att ålägga betalningsskyldighet enligt första stycket skall föras vid allmän domstol. Talan får inte väckas sedan uppdragsgivarens betalningsskyldighet för beloppet har bortfallit enligt lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m. m. Hos den som har blivit ålagd betalningsskyldighet får indrivning ske i den ordning som gäller för indrivning av skatt enligt uppbördslagen (1953:272). Därvid får införsel enligt 15 kap. utsökningsbalken äga rum.
Den som har fullgjort sin betalningsskyldighet enligt första stycket får söka beloppet åter av den juridiska personen. Därvid skall bestämmelserna i 19 § tillämpas.
Bestämmelsen i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i fråga om regressfordringar enligt tredje stycket.
Straff, besvär m. m.