133 §

Transportstyrelsen får efter samråd med Försvarsmakten i fråga om luftfart inom svenskt område med luftfartyg som inte är motordrivna medge undantag från bestämmelserna i 3 kap., 4 kap. och 5 kap. 2 § andra stycket luftfartslagen (1957:297) samt 13-15, 19-21, 27-38, 41 och 44-46 §§ denna förordning och meddela ytterligare föreskrifter av betydelse för säkerheten vid luftfarten. Detsamma gäller i fråga om motordrivna luftfartyg som är konstruerade huvudsakligen för segelflygning eller som är lättare än luften eller som annars är av enkel konstruktion med låg vikt och liten motor. Föreskrifter och beslut om undantag får meddelas bara om säkerhetsskäl eller hänsyn till det allmänna inte hindrar det.

Om föreskrifter har meddelats om att de som tjänstgör på sådana luftfartyg skall ha särskilda bevis angående sin behörighet gäller 4 kap. 9-12 §§, 14 § i de delar den avser återkallelse, 15-18, 21-26 och 28 §§ luftfartslagen och i 32-36, 38, 40 och 41 §§ denna förordning.

Sådana luftfartyg som anges i första stycket får fullgöra sin landningsskyldighet enligt 8 kap. 3 § luftfartslagen på varje lämpligt område i närheten. Om en särskild landningsplats anvisas, skall fartyget landa där om det är möjligt av säkerhetsskäl.

Bestämmelserna i tredje stycket gäller också för sjöflygplan.