Lagrum · SFS 1988:327

59 §

Anstånd med betalningen

Författningen är upphävd genom SFS 2006:227. Texten står kvar därför att rättspraxis hänvisar till den.

Är den skattskyldiges skattebetalningsförmåga nedsatt på grund av sjukdom eller någon annan omständighet som han inte kunnat råda över och föreligger det synnerligen ömmande omständigheter, kan beskattningsmyndigheten efter ansökan från den skattskyldige medge anstånd med betalningen av den skatt som skall betalas närmast efter det att ansökan om anstånd har gjorts. Anståndet får avse hela skatten eller en del av den. Anståndstiden får bestämmas till längst ett år efter utgången av den månad då skatten skall betalas.

Har den skattskyldiges ekonomiska förhållanden förändrats väsentligt sedan anståndet beviljades, skall anståndet omprövas.

Paragrafen i sitt sammanhang

← 58 §Hela författningen60 § →