Lagrum · SFS 1990:757

2 §

Författningen är upphävd genom SFS 1992:1669. Texten står kvar därför att rättspraxis hänvisar till den.

Förbudet att sätta in medel på ett eget inlåningskonto i utlandet och att verkställa eller ta emot betalningar över ett sådant konto i 6 § lagen (1990:750) om betalningar till och från utlandet m. m. gäller inte

  • 1. den som bedriver rörelse från fast driftställe i utlandet om betalningarna sammanhänger med rörelsen i utlandet,
  • 2. den som exporterar varor eller tjänster till utlandet om betalningarna har samband med exporten,
  • 3. svenskt försäkringsbolag om betalningarna sammanhänger med bolagets försäkringsrörelse i utlandet eller avser placering av belopp som, tillsammans med andra tillgångar i utländsk valuta, vari dock inte skall räknas in fondpapper som representerar en direkt investering, högst uppgår till antingen summan av bolagets ansvarighet som försäkringsgivare eller det högre belopp som föranleds av gällande bestämmelser i det främmande landet,
  • 4. den som i utlandet gör terminsaffärer på varubörs eller affärer med ränteterminer om betalningarna har samband med sådana affärer under förutsättning att behållningen på kontot inte överstiger vad som beräknas åtgå under närmaste 30-dagarsperiod,
  • 5. svensk researrangör som bedriver reseverksamhet i utlandet om betalningarna har samband med reseverksamheten,
  • 6. den som äger fastighet eller bostad i utlandet om betalningen avser drift- eller underhållskostnader för fastigheten eller bostaden eller avser mottagande av intäkter från fastigheten eller bostaden, under förutsättning att den sammanlagda högsta behållningen på kontot inte överstiger motvärdet till 50 000 kronor,
  • 7. den som behöver medel på konto i visst land för betalning av kostnader i samband med egna utlandsvistelser där under förutsättning att den sammanlagda högsta behållningen på sådana konton inte överstiger motvärdet till 50 000 kronor,
  • 8. den som vistas i utlandet om betalningen avser endast deponering av medel under vistelsen,
  • 9. den som är utländsk medborgare om betalningen avser deponering i hemlandet av sådan arbetsinkomst eller liknande ersättning som är intjänad i Sverige.

Bestämmelserna i 6 § lagen om betalningar till och från utlandet m. m. gäller inte heller i fråga om betalning till inlåningskonto i sådan stat med vilken Sverige har träffat överenskommelse om handräckning i skatteärenden innefattande också en skyldighet för denna stats banker att i fråga om dem som är skattskyldiga i Sverige lämna kontrolluppgifter till de svenska skattemyndigheterna i samma omfattning som de svenska bankerna.

Behållning på konto som avses i första stycket 1--5 som inte erfordras för verksamheten skall årligen tas hem till Sverige.

Överföring från Sverige till konto som avses i första och andra styckena skall ske genom valutahandlare. Den som tar hem kontobehållningen till Sverige från konto som avses i första stycket 1--6 och 9 samt andra stycket skall göra det genom valutahandlare.

Paragrafen i sitt sammanhang

← 1 §Hela författningen3 § →