Lagtext · SFS 1992:1013

Förordning (1992:1013) om ersättning för kostnader i mål om handräckning enligt konsumentkreditlagen (1992:830) m.m. upphävd

Upphävd genom SFS 2010:1857 den 1 januari 2011. Texten står kvar därför att rättspraxis hänvisar till den.

2 paragrafer i konsoliderad lydelse. Klicka på paragrafnumret för dess egen sida.

Departement: Justitiedepartementet L2 · Utfärdad: 22 oktober 1992 · Riksdagens post ändrad 2025-10-17

Detta är den konsoliderade lydelsen — grundförfattningen med senare ändringar inarbetade, som riksdagen publicerar den. Den är inte originaltrycket och inte den autentiska texten. riksdagens post · ändringsregistret · Svensk författningssamling

1 §

Ersättning enligt 27 § femte stycket konsumentkreditlagen (1992:830) och 9 § femte stycket lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m. fl. lämnas med högst trehundratio kronor, om det inte finns särskilda skäl till annat.

2 §

I mål om handräckning enligt 10 § lagen (1915:219) om avbetalningsköp får säljaren räknas till godo ersättning för

1. utsökningsavgift,
2. eget arbete med anledning av målet samt arvode till ombud eller biträde,
3. utgift för inställelse vid förrättning, om inställelsen har varit nödvändig för att tillvarata säljarens rätt,
4. kostnad för transport av godset.

Ersättning enligt första stycket 2 bestäms till skäligt belopp, dock högst trehundratio kronor, om det inte finns särskilda skäl till annat. När ersättning bestäms enligt första stycket 3 tillämpas bestämmelserna om beräkning av ersättning av allmänna medel till vittne. Ersättning enligt första stycket 4 bestäms till skäligt belopp.

I mål om verkställighet av en dom där köparen har förpliktats att utge gods som sålts genom avbetalningsköp enligt lagen (1915:219) om avbetalningsköp, räknas säljaren till godo ersättning för kostnad enligt vad kronofogdemyndigheten bestämmer.

Övergångsbestämmelser

SFS 1992:1013

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1993, då förordningen (1979:330) om ersättning för kostnader i mål om handräckning enligt konsumentkreditlagen (1977:981) m. m. skall upphöra att gälla. De nya föreskrifterna skall tillämpas även i fråga om ersättning enligt 17 § femte stycket konsumentkreditlagen (1977:981) när handräckning sker med tillämpning av den lagen.