1 §

I denna förordning avses med

farligt avfall: fast eller flytande avfall som anges i 4 § avfallsförordningen (2001:1063), förbränningsanläggning: varje teknisk inrättning som används till förbränning genom oxidation av farligt avfall med eller utan utnyttjande av den värme som alstras, inklusive förbehandling och pyrolys eller andra termiska behandlingsprocesser, t.ex. plasmaprocess, i den mån som produkterna därav sedan förbränns. Detta inbegriper anläggningar som förbränner sådant avfall som normalt bränsle eller som tilläggsbränsle i en industriprocess. Denna definition omfattar hela anläggningen och det tillhörande området, inklusive utrymmen för avfallsmottagning, lagring och förbehandling, förbränningsugnen, avfall från denna, system för bränsle- och lufttillförsel, utrustning för behandling av rökgaser och avloppsvatten samt utrustning och system för styrning av förbränningen och fortlöpande registrering och övervakning av förbränningsförhållandena, ny förbränningsanläggning: en anläggning för vilken drifttillstånd beviljats den 31 december 1996 eller senare, befintlig förbränningsanläggning: en anläggning för vilken det ursprungliga drifttillståndet beviljats före den 31 december 1996, gränsvärde för utsläpp: den masskoncentration av förorenande ämnen i utsläpp från en anläggning som inte får överskridas under en viss period, verksamhetsutövare: varje fysisk eller juridisk person som driver en förbränningsanläggning, eller som har eller till vilken har delegerats den ekonomiska beslutanderätten över anläggningen, tillsynsmyndighet: den myndighet som anges i 4 § förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken och i bilagan till den förordningen.