17 §

För att skilja mellan de relativa risknivåer som uttrycks genom varje kreditbetyg skall Finansinspektionen, när den enligt 4 kap. 13 § lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar delar in kreditvärderingar som får användas för att bestämma riskvikter för andra exponeringar än sådana som tillhör exponeringsklassen positioner i värdepapperisering i kreditkvalitetssteg, beakta

• 1. den långfristiga andelen fallissemang för poster som har getts samma kreditbetyg eller, om kreditvärderingsföretaget inte registrerat uppgifter om fallissemang under någon längre tid, företagets uppskattning av andelen fallissemang för poster som har getts samma kreditbetyg,
• 2. den emittentkategori som kreditvärderingsföretaget täcker,
• 3. den kreditbetygsskala som kreditvärderingsföretaget använder,
• 4. varje kreditbetygs betydelse,
• 5. kreditvärderingsföretagets definition av fallissemang, och
• 6. andra kvantitativa eller kvalitativa faktorer som påverkar skillnaden mellan de relativa risknivåerna.

Finansinspektionen skall jämföra andelen fallissemang för varje kreditbetyg från ett enskilt kreditvärderingsföretag med ett referensvärde som bygger på den andel fallissemang som andra kreditvärderingsföretag registrerat för en emittentkategori som ligger på en likvärdig kreditrisknivå.

Om andelen registrerade fallissemang för ett enskilt kreditvärderingsföretags kreditbetyg är avsevärt och systematiskt högre än referensvärdet, skall kreditbetyget placeras på ett steg i kreditkvalitetsskalan som innebär en högre risk. Om kreditvärderingsföretaget senare visar att andelen fallissemang när det gäller det aktuella kreditbetyget inte längre är väsentligt och systematiskt högre än referensvärdet, skall kreditbetyget åter placeras på det ursprungliga steget i kreditkvalitetsskalan.