Förordning (2026:1359) om statlig e-legitimation och elektronisk identifiering

1 §

Denna förordning innehåller bestämmelser som kompletterar lagen (2026:1358) om statlig e-legitimation och elektronisk identifiering. Ord och uttryck som används i förordningen har samma betydelse som i den lagen.

2 §

Denna förordning är meddelad med stöd av

• - 1 kap. 10 § andra stycket lagen (2026:1358) om statlig e- legitimation och elektronisk identifiering i fråga om 2 kap. 4 §,
• - 1 kap. 11 § samma lag i fråga om 5 kap. 4 § 2,
• - 2 kap. 12 § samma lag i fråga om 3 kap. 3 och 4 §§,
• - 3 kap. 4 § samma lag i fråga om 5 kap. 4 § 3 och 4,
• - 4 kap. 2 § samma lag i fråga om 4 kap. 1 § och 5 kap. 7 §,
• - 8 kap. 11 § regeringsformen i fråga om 5 kap. 4 § 1 och 5 och 5 §, och
• - 8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om övriga bestämmelser.

1 §

Den statliga e-legitimationen ska

• 1. uppfylla kraven för tillitsnivå hög enligt artikel 8.2 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden och om upphävande av direktiv 1999/93/EG, här benämnd EU:s förordning om elektronisk identifiering, och
• 2. möjliggöra att kvalificerade elektroniska underskrifter enligt artikel 3.12 i EU:s förordning om elektronisk identifiering skapas.

2 §

Den statliga e-legitimationen får utfärdas på ett identitetskort.

För svenska medborgare ska den statliga e-legitimationen utfärdas på ett nationellt identitetskort enligt förordningen (2005:661) om nationellt identitetskort.

3 §

Lagringsmediet i den statliga e-legitimationen ska, utöver de uppgifter som anges i 2 kap. 5 § lagen (2026:1358) om statlig e-legitimation och elektronisk identifiering, innehålla innehavarens

• 1. fullständiga namn, och
• 2. personnummer enligt folkbokföringslagen (1991:481) eller samordningsnummer enligt lagen (2022:1697) om samordningsnummer.

4 §

En statlig e-legitimation ska i följande fall utfärdas med en kortare giltighetstid än den som föreskrivs i 1 kap. 10 § första stycket lagen (2026:1358) om statlig e-legitimation och elektronisk identifiering:

• 1. Sökanden är tillfälligt förhindrad att lämna fingeravtryck. E-legitimationen ska då vara giltig i högst ett år.
• 2. Sökanden kan antas komma att förlora eller befrias från sitt svenska medborgarskap. E-legitimationen ska då vara giltig endast till den tidpunkt då medborgarskapet beräknas upphöra.

1 §

Ansökan om en statlig e-legitimation ska göras hos en utfärdande myndighet.

2 §

Ansökan om en statlig e-legitimation ska göras skriftligen och undertecknas av sökanden i närvaro av den person som tar emot den. Kravet på att ansökan ska undertecknas gäller inte den som inte kan skriva sitt namn.

Vårdnadshavares medgivande enligt 2 kap. 1 § andra stycket lagen (2026:1358) om statlig e-legitimation och elektronisk identifiering ska också vara skriftligt.

Om en statlig e-legitimation tidigare har utfärdats för sökanden på ett identitetskort och identitetskortet inte har förstörts, förkommit eller makulerats, ska kortet, om det fortfarande är giltigt, ges in för makulering i samband med ansökan. Det gäller inte om särskilda skäl föranleder annat.

3 §

Skyldigheten att låta den utfärdande myndigheten ta fingeravtryck enligt 2 kap. 4 § lagen (2026:1358) om statlig e-legitimation och elektronisk identifiering gäller inte personer som av fysiska skäl är förhindrade att lämna fingeravtryck.

4 §

För prövning av en ansökan om statlig e-legitimation som utfärdas på ett nationellt identitetskort ska sökanden endast betala den avgift som avses i 25 § första stycket förordningen (2005:661) om nationellt identitetskort.

För prövning av en ansökan om statlig e-legitimation som utfärdas på en annan bärare än den som avses i första stycket ska sökanden betala en ansökningsavgift om 500 kronor.

För prövning av ansökan gäller i övrigt bestämmelserna i 11-14 §§ avgiftsförordningen (1992:191).

5 §

Polismyndigheten beslutar om återkallelse och spärr av en statlig e-legitimation enligt 2 kap. 9 och 10 §§ lagen (2026:1358) om statlig e-legitimation och elektronisk identifiering.

Myndigheten ska inleda ett ärende om återkallelse och spärr så snart som möjligt efter att den har fått kännedom om en sådan omständighet som avses i 2 kap. 9 § samma lag.

1 §

Kravet på erkännande av medel för elektronisk identifiering enligt 4 kap. 1 § lagen (2026:1358) om statlig e-legitimation och elektronisk identifiering gäller inte för

• 1. Inspektionen för strategiska produkter,
• 2. Regeringskansliet,
• 3. Säkerhetspolisen, och
• 4. myndigheter som hör till Försvarsdepartementet.

1 §

En innehavare av en statlig e-legitimation har rätt att hos en utfärdande myndighet kontrollera den information som har sparats i lagringsmediet i bäraren av e-legitimationen.

2 §

Polismyndigheten ska registrera sådana uppgifter som avses i 3 kap. 6 § lagen (2026:1358) om statlig e-legitimation och elektronisk identifiering och som myndigheten bedömer som nödvändiga i registret över ärenden om statlig e-legitimation enligt 3 kap. 5 § samma lag.

3 §

Migrationsverket ska på begäran av Polismyndigheten lämna ut sådana uppgifter till Polismyndigheten som anges i 9 § andra stycket utlänningsdataförordningen (2016:30) och som Polismyndigheten behöver för handläggning av en ansökan om statlig e-legitimation.

4 §

Polismyndigheten får meddela föreskrifter om

• 1. aktivering av den statliga e-legitimationen,
• 2. villkor för användningen av den statliga e-legitimationen,
• 3. begränsning av tillgången till personuppgifter enligt 3 kap. 4 § första stycket lagen (2026:1358) om statlig e- legitimation och elektronisk identifiering,
• 4. säkerhetsåtgärder till skydd för personuppgifter som en utfärdande myndighet får behandla enligt lagen om statlig e- legitimation och elektronisk identifiering och föreskrifter meddelade i anslutning till lagen, och
• 5. avskiljande och begränsningar av åtkomsten till personuppgifter som har behandlats i registret över ärenden om statlig e-legitimation och som fortsätter att behandlas för arkivändamål av allmänt intresse, vetenskapliga eller historiska forskningsändamål eller statistiska ändamål.

5 §

Polismyndigheten får meddela ytterligare föreskrifter om förfarandet vid

• 1. ansökan,
• 2. utfärdande,
• 3. utlämnande, och
• 4. återkallelse och spärr.

Polismyndigheten får även meddela ytterligare föreskrifter om

• 1. utformningen av den statliga e-legitimationen, och
• 2. verkställigheten av denna förordning när det gäller statliga e-legitimationer som utfärdas i Sverige.

6 §

Innan Polismyndigheten meddelar föreskrifter ska myndigheten ge Regeringskansliet (Utrikesdepartementet) tillfälle att yttra sig.

7 §

Myndigheten för digital förvaltning får meddela föreskrifter om hur kravet i 4 kap. 1 § lagen (2026:1358) om statlig e-legitimation och elektronisk identifiering ska fullgöras.