En reklamfilm i vilken använts animerade figurer har bl.a. genom figurens utseende och uppträdande, speakerröstens tonfall och tilltal samt urvalet av presenterade produkter ansetts syfta till att fånga uppmärksamheten hos barn under tolv år. Reklamfilmen har sålunda befunnits strida mot radio- och TV-lagen och därmed vara att bedöma som otillbörlig enligt marknadsföringslagen. Programföretaget har genom att sända inslaget ansetts väsentligt ha bidragit till marknadsföringen. En annan reklamfilm i vilken använts animerade figurer har däremot inte ansetts syfta till att fånga uppmärksamheten hos barn under tolv år. Den reklamfilmen har sålunda inte befunnits strida mot radio- och TV-lagen och därmed inte heller vara att bedöma som otillbörlig enligt marknadsföringslagen.
10 december 2002 · mål 2002-31
Så kom texten hit
- Källa: Domstolsverket — myndighetens egen post i rättspraxis-API:t (7b5eb3d6-859c-4125-88b3-334cfab4a7ab)
- Publicerad av myndigheten: 11 december 2002 · hämtad hit: 15 november 2026
- Text: sammanfattning utan fulltext — Domstolsverket har publicerat bara myndighetens sammanfattning av avgörandet, ingen referattext och ingen dom. Sammanfattningen återges ord för ord.
- Citering: MD 2002:31 är Ratio Lex form, härledd ur källans målnummer («Marknadsdomstolen, mål 2002-31»). Marknadsdomstolen citerar sin serie så, och Domstolsverket gör det från 2004.
- Avidentifiering: gjord av Domstolsverket. Ratio Lex ändrar ingenting i texten.
Sammanfattning utan fulltext
Domstolsverket har publicerat bara en sammanfattning av det här avgörandet — den står överst på sidan. Någon referattext eller dom finns inte hos källan.