Mark- och miljööverdomstolen, mål M 13183-25

s. 1 Sida 1 av 8 i domstolens handling

• SVEA HOVRÄTT · Mark- och miljööverdomstolen · 060206
• DOM · 2026-06-10 · Stockholm
• Mål nr · M 13183-25

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Nacka tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom 2025-09-01 i mål nr M 4460-25, se bilaga A

PARTER

Klagande Miljönämnden i Södertälje kommun

Motpart , med enskild firma

Ombud:

SAKEN Miljösanktionsavgift

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Mark- och miljööverdomstolen ändrar mark- och miljödomstolens dom och upphäver Miljönämnden i Södertälje kommuns beslut den 12 maj 2025 (ärendenummer MIL.2025.2196) om miljösanktionsavgift.

s. 2 Sida 2 av 8 i domstolens handling

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Miljönämnden i Södertälje kommun (nämnden) har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska fastställa nämndens beslut om miljösanktionsavgift.

, med enskild firma ( ) har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Nämnden har framfört i huvudsak följande. Av lagstiftning, vägledning om och förarbeten till miljösanktionsavgifter framgår att en prövning gentemot 30 kap. 2 § andra stycket miljöbalken är den enda möjligheten att i det enskilda fallet pröva om miljösanktionsavgiften är proportionerlig i förhållande till förseelsen. Mark- och miljödomstolen har dock tillämpat proportionalitetsprincipen när den satte ned miljösanktionsavgiften.

har framfört i huvudsak följande. Då miljösanktionsavgifter kan jäm-föras med straffrättsliga sanktioner ska en proportionalitetsbedömning göras så att den samlade sanktionsnivån står i rimlig proportion till överträdelsens art, omfattning och omständigheter i det enskilda fallet. Det finns inte skäl att frångå den proportionalitets- bedömning som mark- och miljödomstolen gjort.

UTREDNINGEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Efter att fråga uppkommit om beslutet om miljösanktionsavgift har riktats mot en enskild firma förelade Mark- och miljööverdomstolen nämnden att yttra sig om vem som är adressat för beslutet om miljösanktionsavgift.

Nämnden har därvid anfört att det är tydligt att beslutet om miljösanktionsavgift avser
den fysiska personen även om personen och den enskilda firman har samma
namn. Beslutet är även förenat med personnummer.

s. 3 Sida 3 av 8 i domstolens handling

har anfört att oklarheter kring vem som är adressat för en miljösanktionsavgift bör ligga den beslutande myndigheten till last.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

En miljösanktionsavgift har straffrättslig karaktär och det måste därför ställas höga krav på utformningen av ett beslut om en sådan avgift (se Mark- och miljööver- domstolens avgörande den 22 maj 2025 i mål nr M 13606-24). Ett beslut om miljösanktionsavgift kan i likhet med beslut om byggsanktionsavgifter riktas mot en eller flera namngivna fysiska eller juridiska personer, jfr 2 § lagen (1985:206) om viten.

I nämndens beslut om miljösanktionsavgift anges att med enskild firma och personnummer (bolaget) ska betala en miljösanktionsavgift om 290 000 kr. I beslutets motivering anges vidare vars skyldigheter har åsidosatts. Enligt Mark- anses åsyfta den enskilda firman snarare än den fysiska personen . Dom-stolen bedömer därför att beslutet riktats mot den enskilda firman. Den omständig-heten att personnummer anges i beslutet är inte i sig tillräckligt för att beslutet ska anses riktat mot den fysiska personen. En enskild firma är inte ett själv-ständigt rättssubjekt och ett beslut om sanktionsavgift kan inte riktas mot en sådan (se MÖD 2003:54). Nämnden har därmed inte haft fog för sitt beslut om miljösanktions-avgift.

Det är dock enbart nämnden som överklagat mark- och miljödomstolens dom i vilken miljösanktionsavgiften sattes ned till 50 000 kr. Av 27 § lagen (1996:242) om domstolsärenden framgår emellertid att domstolen får besluta till det bättre för en enskild part om det finns särskilda skäl och det kan ske utan nackdel för motstående enskilt intresse (reformatio in melius). Denna möjlighet är avsedd som en garanti för den enskildes rättsskydd och vad som åsyftas är fall då rätten finner det uppenbart att den enskilde blivit för strängt bedömd i den underliggande instansen. Då nämnden riktat sitt beslut om miljösanktionsavgift mot ett rättssubjekt som inte är självständigt anser Mark- och miljööverdomstolen att det föreligger särskilda skäl att upphäva

s. 4 Sida 4 av 8 i domstolens handling

nämndens beslut i sin helhet trots att inte överklagat mark- och miljödomstolens dom. Enligt domstolen är ett sådant upphävande inte heller till nackdel för något motstående enskilt intresse. Nämnden beslut ska därför upphävas.

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Vibeke Sylten samt hovrättsråden Åsa Hanna, Margaretha Gistorp, referent, och Maria L. McMurray.

Föredragande har varit Erik Simberg.

s. 5 Sida 5 av 8 i domstolens handling

NACKA TINGSRÄTT DOM Målnummer
Mark- och miljödomstolen Meddelad i Nacka M 4460-25
2025-09-01

PARTER

Klagande , med enskild firma

Ombud:

Motpart Miljönämnden i Södertälje kommun

ÖVERKLAGAT BESLUT Miljönämnden i Södertälje kommuns beslut den 12 maj 2025 i ärende nr MIL.2025.2196, se bilaga 1

SAKEN Miljösanktionsavgift

DOMSLUT

Mark- och miljödomstolen ändrar Miljönämnden i Södertälje kommuns beslut på så sätt att miljösanktionsavgiften sätts ned till 50 000 kr.

s. 6 Sida 6 av 8 i domstolens handling

BAKGRUND

Miljönämnden i Södertälje kommun (nämnden) beslutade den 12 maj 2025 att påföra med enskild firma och personnummer [utelämnas här] en miljösanktionsavgift om 290 000 kronor. Beslutet fattades med anledning av att vid totalt 58 tillfällen inte lämnat uppgifter till Naturvårds-verkets avfallsregister, varav 41 tillfällen för varje typ av farligt avfall som tagits emot på och 17 tillfällen varje typ av farligt avfall som transporterats från anläggning.

har nu överklagat nämndens beslut till mark- och miljö-domstolen.

YRKANDE m.m.

har yrkat att mark- och miljödomstolen ska upphäva nämndens beslut, alternativt jämka avgiften.

Till stöd för sin talan har hänvisat till dokumentation samt har anfört i huvudsak följande.

EF har rapporterat och antecknat uppgifter om farligt avfall i fysiskt format genom kvitton/fakturor. EF skickade, på miljö-kontorets begäran, den 10 april 2025 in uppgifter över det avfall som EF köpt in och sålt under perioden januari till mars 2025. beklagar djupt att ha missat att rapportera uppgifterna i tid. Detta beror på en mänsklig faktor som tas på största allvar. förstår att detta har lett till en allvarlig situation och är därmed redo att ta ansvar för misstaget.

Den påförda avgiften på 290 000 kronor är av en sådan storlek att den kan leda till konkurs för EF, vilket resulterar i en personlig konkurs samt förlust av försörjningen för flera anställda, främst familjen som riskerar att hamna i en väldigt svår social situation. Av anförda skäl bör beslutet om miljösanktionsavgift upphävas, alternativt avgiften sättas ned.

lovar att göra sitt yttersta för att säkerställa att liknande misstag inte sker igen i framtiden. är redo att implementera nödvändiga rutiner för att förbättra rapportering och därmed följa gällande regler och förordningar.

Nämnden har anfört följande.

Nämnden anser inte att vad framfört i sin överklagan tillför någon ny information till ärendet och att nämndens beslut därför inte ska ändras.

s. 7 Sida 7 av 8 i domstolens handling

DOMSKÄL

Tillämpliga bestämmelser framgår, utöver vad som anges nedan, av nämndens beslut.

Miljösanktionsavgifter har en straffrättslig karaktär och straffrättsliga principer bör gälla i fråga om vem som har bevisbördan för att en överträdelse har ägt rum. Bevisbördan ligger därför på tillsynsmyndigheten, i detta fall nämnden (se MÖD 2002:58).

Det råder samsyn mellan parterna angående de faktiska omständigheterna.

Domstolen bedömer att det har funnits förutsättningar att ta ut miljösanktions- avgift för vardera för de 58 tillfällen som uppgifter inte lämnats till Naturvårds- verkets avfallsregister för varje typ av farligt avfall som tagits emot på och varje typ av farligt avfall som transporterats från anläggningen

Skyldigheten att betala miljösanktionsavgift är strikt, dvs. avgiften ska betalas även om överträdelsen inte skett uppsåtligen eller av oaktsamhet, men den behöver inte tas ut om det skulle vara oskäligt med hänsyn till de omständlig- heter som anges i 30 kap. 2 § andra stycket miljöbalken. Av förarbetena framgår att det inte är oskäligt att ta ut avgift när överträdelsen exempelvis berott på att den avgiftsskyldige inte känt till de regler som gäller. Det är inte heller oskäligt att ta ut avgift om den avgiftsskyldige har ekonomiska problem eller om avgiften annars ter sig hög i förhållande till den avgiftsskyldiges ekonomiska förhållanden (se prop. 2005/06:182 s. 52).

Vad har anfört medför inte att det med tillämpning av 30 kap. 2 § andra stycket miljöbalken kan anses oskäligt att ta ut miljösanktionsavgiften.

Det som anfört innefattar även ett påstående om att miljö- sanktionsavgiftens storlek inte är rimlig i förhållande till de överträdelser som skett. Domstolen övergår därför till att undersöka beslutets proportionalitet och gör följande bedömning.

I bemyndigandet till regeringen i 30 kap. 1 § miljöbalken att meddela föreskrifter om miljösanktionsavgifter anges att när avgiftens storlek bestäms ska hänsyn tas till överträdelsens allvar och betydelsen av den bestämmelse som överträdelsen avser. Det har dock inte införts någon generellt utformad bestämmelse om proportionalitet som innebär att man i det enskilda fallet ska bedöma om en miljösanktionsavgifts storlek är rimlig i förhållande till den överträdelse som har skett. Sådana bestämmelser finns exempelvis avseende byggsanktionsavgifter i 11 kap. 53 a § plan- och bygglagen (2010:900). Inom straffrätten är, vid bestämmande av påföljd, proportionalitet en allmän princip i lag och rättstillämpningen. En del av proportionaliteten vid straffmätning innebär att en bedömning ska göras av det samlade straffvärdet när ett flertal brott har begåtts. Domstolen anser att en allmän princip om proportionalitet bör

s. 8 Sida 8 av 8 i domstolens handling

kunna tillämpas i mål om miljösanktionsavgift, eftersom dessa mål i praxis anses vara av straffrättsliknande karaktär (jfr Mark- och miljööverdomstolens domar den 11 februari 2016 i mål M 9309-15 och den 15 maj 2023 i mål M 13285-22).

Enligt domstolens bedömning är det oproportionerligt att i detta fall ta ut en sammanlagd avgift om 290 000 kronor för de överträdelser som har skett. Vid bedömningen beaktas att det är fråga om 41 respektive 17 överträdelser av samma slag och totalt 58 överträdelser av liknande slag. Det har inte framkommit att har begått sådana överträdelser tidigare. Av de skälen och med beaktande av överträdelsernas allvar, bedömer mark- och miljödomstolen att miljösanktionsavgiften kan sättas ned till 50 000 kr.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (MMD-02) Överklagande senast den 22 september 2025.

Inge Karlström Ulrica Haapaniemi

I domstolens avgörande har rådmannen Inge Karlström (ordförande) och tekniska rådet Ulrica Haapaniemi deltagit. Föredragande har varit tingsnotarien Edvin Johansson.