Mark- och miljööverdomstolen, mål ÖM 17718-25

s. 1 Sida 1 av 76 i domstolens handling

• SVEA HOVRÄTT · Mark- och miljööverdomstolen · 060401
• DOM · 2026-10-06 · Stockholm
• Mål nr · ÖM 17718-25

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Vänersborgs tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom 2025-11-19 i mål nr M 3204-23, se bilaga A

PARTER

Klagande 1. Assman Ätran Kraft AB

2. M C

Ombud för 1 och 2: A S

Motpart Svenljunga kommun

Ombud: M L

SAKEN Rättegångskostnader

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1. Mark- och miljööverdomstolen ändrar punkten 2 i mark- och miljödomstolens dom och förordnar att Svenljunga kommun ska till Assman Ätran Kraft AB och M C utge ersättning för deras rättegångskostnader med 136 064 kr, varav 100 000 kr för ombudsarvode. På beloppet ska utgå ränta enligt 6 § räntelagen från den 19 november 2025 tills betalning sker.

s. 2 Sida 2 av 76 i domstolens handling

Sid 2 SVEA HOVRÄTT DOM ÖM 17718-25 Mark- och miljööverdomstolen

2. Vardera parten ska svara för sin rättegångskostnad i Mark- och miljööverdomstolen.

s. 3 Sida 3 av 76 i domstolens handling

Sid 3 SVEA HOVRÄTT DOM ÖM 17718-25 Mark- och miljööverdomstolen

BAKGRUND

Mark- och miljööverdomstolen beviljade genom beslut den 17 mars 2026 prövnings- tillstånd i den del av Assman Ätran Kraft AB:s och M C:s överklagande som avser frågan om ersättning för rättegångskostnader vid mark- och miljödomstolen, men inte beträffande deras överklagande i övrigt.

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Assman Ätran Kraft AB och M C (klagandena) har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska besluta att Svenljunga kommun ska ersätta klagandena för deras rättegångskostnader vid mark- och miljödomstolen med 764 298 kronor, jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den 19 november 2025 till dess betalning sker. Klagandena har vidare yrkat att kommunen ska ersätta deras rättegångskostnader i Mark- och miljööverdomstolen med 39 000 kronor, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för domstolens avgörande.

Svenljunga kommun har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom samt bestridit klagandenas yrkande avseende ersättning för rättegångskostnader i Mark- och miljööverdomstolen.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Till stöd för sin talan har klagandena anfört sammanfattningsvis följande. Yrkad ersättning för ombudskostnader i mark- och miljödomstolen är skälig. Mark- och miljödomstolen har rätteligen kommit fram till att klagandena haft skälig anledning att få sin talan prövad och att klagandena har rätt till ersättning för rättegångskostnader. Detta utgör ramen för Mark- och miljööverdomstolens prövning och den fråga som nu ska avgöras avser rättegångskostnadernas storlek. Det belopp som klagandena tillerkänts är mindre än 15 procent av yrkat belopp och kan inte anses ligga inom ramen för vad som är skäligt, särskilt inte med hänsyn till att kommunen yrkat ersättning för kostnader som överstiger klagandenas yrkande. Mark- och miljö- domstolen och kommunen har särskilt noterat att klagandena endast har vitsordat

s. 4 Sida 4 av 76 i domstolens handling

Sid 4 SVEA HOVRÄTT DOM ÖM 17718-25 Mark- och miljööverdomstolen

200 000 kronor som skäliga rättegångskostnader avseende kommunens ombudsarvode. Resonemanget att en parts inställning till motpartens kostnadsyrkande ska påverka bedömningen av skäligheten av partens egna rättegångskostnader saknar helt rättslig grund. En parts inställning i en sakfråga är ett legitimt utövande av rätten att föra sin talan och kan inte läggas till grund för en nedsättning yrkade rättegångskostnader.

Mark- och miljödomstolen anger att tidpunkten för ingivandet av klagandenas bevis- uppgift fått till följd att huvudförhandlingen den 4–5 februari 2025 inte kunde hållas. Klagandena gav efter medgivet anstånd in sin bevisuppgift den 1 november 2024. Viss komplettering skedde den 22 och 25 november efter meddelat anstånd. Någon information om att huvudförhandlingen kunde komma att ställas in, eller att klagandenas begäran om anstånd kunde komma att leda till nedsättning av rättegångs- kostnaderna, lämnades inte av domstolen. Kommunens ombud begärde och beviljades anstånd att inkomma med bevisuppgift och av dagboksbladet framgår tydligt att denna anståndsbegäran var skälet till att huvudförhandlingen den 4–5 februari 2025 fick ställas in. Det bestrids vidare att bevisuppgiftens utformning kan motivera nedsättning av ombudsarvodet. Tekniska fel i bilagehänvisningar som omedelbart korrigeras är vanligt förekommande i processer av detta slag. När det gäller den planerade huvud- förhandlingen den 14–15 maj 2025 ställdes den in av domstolen på grund av hinder i form av sjukdom, således laga förfall. Något läkarintyg ansågs inte erforderligt. Mark- och miljödomstolen framhåller vidare att klagandena vid några tillfällen justerat ned de yrkade kapitalbeloppen. Grunden för klagandenas ersättningstalan har hela tiden varit densamma och justeringarna av yrkade belopp har föranletts av att utredningen och bevisläget klargjorts, vilket inte bara är tillåtet utan uttryck för ett ansvarsfullt agerande i processen.

Av gällande rätt följer att en part inte har någon skyldighet att visa att den yrkade ersättningen är skälig eller de omständigheter som är avgörande för skäligheten. När det gäller frågan om ombudets arbete varit skäligen påkallat för tillvaratagande av partens rätt har praxis i rättsfallet NJA 1997 s. 854 tolkats så att det föreligger en presumtion för att yrkad ersättning ska godtas, trots att ombudet inte i detalj redovisat det arbete som utförts, den tid som nedlagts eller vilka åtgärder som utförts. En sådan presumtion blir starkare ju mer omfattande målet varit och ju längre tid tvisten pågått.

s. 5 Sida 5 av 76 i domstolens handling

Sid 5 SVEA HOVRÄTT DOM ÖM 17718-25 Mark- och miljööverdomstolen

Av ingiven kostnadsräkning framgår att utfört arbete bland annat omfattat stämnings- ansökan och tre yttranden, bevisuppgift, muntlig förberedelse, huvudförhandling i två dagar samt platsbesök på fastigheten. Samtliga i kostnadsräkningen specificerade åtgärder har varit nödvändiga för tillvaratagande av klagandenas rätt och mark- och miljödomstolen förefaller heller inte ifrågasätta detta. I fråga om utlägg omfattar yrkad ersättning för hotell och resa dels kostnaden för ombud och M C vid muntlig förberedelse, dels kostnaden för ombud med biträde samt M C vid huvudförhandlingen som varade i två dagar.

Till stöd för sin talan har Svenljunga kommun anfört sammanfattningsvis följande. Kommunen vidhåller sin inställning att klagandena inte haft fog för att inleda en rätte- gång. Omständigheterna vid bolagets förvärv av fastigheten var sådana att det varit helt uppenbart att vattenkraftverksamhet inte skulle komma att tillåtas inom fastigheten. Det är inte rimligt att klagandenas rättegångskostnader bedöms utifrån det ursprung- ligen yrkade värdet. Tvisteföremålets värde visade sig vara endast 912 500 kronor och klagandena tillerkändes därmed lite drygt 1 procent av det ursprungligen yrkade värdet. Att kommunens rättegångskostnader översteg klagandenas var en direkt följd av klagandenas ostrukturerade bevisuppgift och ändringar som gjordes. Kommunen delar mark- och miljödomstolens uppfattning att klagandeombudet brustit i omsorg och skicklighet. Klagandenas processföring har medfört att kommunen tvingats lägga ner mycket extra tid, och därmed åsamkats betydande extra kostnader. Klagandena gav i målet in en omfattande bevisuppgift vilken var ostrukturerad, varefter korrigeringar fick ske. Att kommunen tvingades begära anstånd berodde uteslutande på att klagandena dröjde med komplettering av sin bevisuppgift och anledningen till att den först utsatta huvudförhandlingen fick ställas in berodde således uteslutande på klagandena. Utöver detta ändrade klagandena sina yrkanden två gånger dagen före huvudförhandlingen, med innebörden att de ursprungligen yrkade beloppen halverades. Mark- och miljödomstolen övervägde med anledning av detta att ställa in även denna huvudförhandling. Klagandeombudet motsatte sig under huvud- förhandlingen att det skulle utgå någon ersättning till kommunens sakkunnige. Härutöver gav ombudet in en synnerligen undermålig kostnadsräkning, men även om denna varit acceptabelt utformad har klagandenas processföring varit så anmärknings- värd att de inte skulle tillerkänts yrkat belopp.

s. 6 Sida 6 av 76 i domstolens handling

Sid 6 SVEA HOVRÄTT DOM ÖM 17718-25 Mark- och miljööverdomstolen

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Rättegångskostnader i mark- och miljödomstolen

Mark- och miljödomstolen har funnit att klagandena har haft rätt till ersättning för sina rättegångskostnader enligt 25 kap. 6 § miljöbalken. Den fråga som Mark- och miljö- överdomstolen har att pröva är ersättningens storlek. Ersättning för rättegångskostnad ska enligt 18 kap. 8 § rättegångsbalken fullt motsvara kostnaden för rättegångens för- beredande och talans utförande jämte arvode till ombud eller biträde, såvitt kostnaden skäligen varit påkallad för tillvaratagande av partens rätt.

Klagandena har i mark- och miljödomstolen yrkat ersättning för rättegångskostnader med 764 298 kr, varav 728 234 kr för ombudsarvode och 36 064 kr för utlägg (hotell och resa). Mark- och miljödomstolen har tillerkänt klagandena 110 000 kr, varav 100 00 för ombudsarvode och 10 000 kr för utlägg, som skälig ersättning, med hän- visning till bland annat kostnadsräkningens utformning och klagandeombudets omsorg och skicklighet.

Ersättning för ombudsarvode

Vid bedömningen av skäligheten av kostnad för ombudsarvode ska hänsyn tas till bland annat målets beskaffenhet och omfattning, med vilken omsorg och skicklighet som arbetet har utförts samt tvisteföremålets värde och den betydelse som målets ut- gång i övrigt har haft för parten. Den domstol vid vilken rättegångskostnader har upp- kommit har de bästa förutsättningarna att bedöma skäligheten av det yrkade beloppet, även om det i vissa mål kan vara svårt att avgöra den närmare omfattningen av det arbete som målet krävt för ett ombud. Det kan i allmänhet inte krävas att en part, för att erhålla ersättning för sin ombudskostnad, i detalj redogör för det arbete som utförts, vare sig i fråga om nedlagd tid eller beträffande vidtagna åtgärder (se NJA 1997 s. 854.)

s. 7 Sida 7 av 76 i domstolens handling

Sid 7 SVEA HOVRÄTT DOM ÖM 17718-25 Mark- och miljööverdomstolen

Det sagda innebär att mark- och miljödomstolen har haft de bästa förutsättningarna att bedöma beloppens skälighet, och att Mark- och miljööverdomstolen vid sin över- prövning är hänvisad till att göra sin bedömning främst utifrån innehållet i kostnads- räkningarna och vad som i övrigt kan utläsas av underrättens akt och dom i ljuset av vad parterna särskilt har framhållit.

Vad gäller kostnadsräkningens utformning gör Mark- och miljööverdomstolen följande bedömning. Den yrkade ersättningen för ombudsarvode uppgår till ett betydande belopp, sett till målets omfattning. Även om en domstol i allmänhet inte har att ifråga- sätta den tid som nedlagts för ett ombuds arbete är den i målet nu aktuella kostnads- räkningen så pass summarisk att det inte ens uppskattningsvis framgår hur mycket arbetstid som lagts ner i målet, varför det inte går att utläsa om det yrkade beloppet har sitt ursprung i ett stort antal arbetade timmar eller i höga timkostnader. Klagandena har inte heller kompletterat med några sådana uppgifter i Mark- och miljööverdomstolen, till skillnad från i det ovan nämnda rättsfallet NJA 1997 s. 854, där uppgifter om bland annat ungefärlig tidsåtgång och genomsnittlig timkostnad fanns att tillgå.

Vad gäller klagandeombudets omsorg och skicklighet gör Mark- och miljö- överdomstolen följande bedömning. Det framgår av handlingarna i målet att processen i mark- och miljödomstolen pågick i över två år, präglades av återkommande anstånd och kompletteringar samt att planerade huvudförhandlingar fick ställas in vid två olika tillfällen. Mark- och miljööverdomstolen bedömer att det i och för sig inte kan läggas klagandeombudet till last att mark- och miljödomstolen återkommande beviljade anstånd, och att också domstolen har haft ett ansvar för att processen ska drivas framåt så effektivt som möjligt. Att en av huvudförhandlingarna fick ställas in på grund av ett oförutsett sjukdomsfall kan inte heller hänföras till ombudets brister i omsorg och skicklighet. Utifrån vad som framkommit i övrigt delar Mark- och miljööverdomstolen likväl mark- och miljödomstolens slutsatser avseende klagandeombudets processföring i målet. Klagandenas bevisuppgift kompletterades vid flera tillfällen efter att slutlig bevisuppgift hade lämnats in, vid två tillfällen på grund av rent förbiseende från ombudets sida. Att klagandenas yrkanden justerades och ny skriftlig bevisning gavs in sent inpå huvudförhandlingen, nästan ett år efter att klagandenas slutliga bevisuppgift

s. 8 Sida 8 av 76 i domstolens handling

Sid 8 SVEA HOVRÄTT DOM ÖM 17718-25 Mark- och miljööverdomstolen

hade lämnats in, kan inte heller ses som omsorgsfull processföring. Mark- och miljö- överdomstolen ifrågasätter inte kommunens påstående att klagandenas processföring orsakat kommunen merarbete.

Sammantaget finns det därför inte skäl för Mark- och miljööverdomstolen att frångå mark- och miljödomstolens slutsats avseende de yrkade beloppens skälighet vad gäller ombudsarvode. Mark- och miljödomstolens dom ska därför fastställas i denna del.

Ersättning för utlägg för hotell och resa

Klagandena har i Mark- och miljööverdomstolen förtydligat att utläggen för hotell och resa avser kostnader för två personer i samband med den muntliga förberedelsen, samt kostnader för tre personer i samband med den två dagar långa huvudförhandlingen. Av mark- och miljödomstolens protokoll framgår att den muntliga förberedelsen ägde rum i Vänersborg med start kl. 09.30, medan huvudförhandlingen ägde rum i Vänersborg den första dagen, med start kl. 09.00, och i Svenljunga den andra dagen, med sluttid kl. 13.30. Mark- och miljööverdomstolen bedömer utifrån denna information att den yrkade ersättningen får anses skälig. Klagandena ska därför tillerkännas ersättning med 36 064 kr för rättegångskostnader i mark- och miljödomstolen avseende utlägg.

Rättegångskostnader i Mark- och miljööverdomstolen

Stadgandet i 25 kap. 6 § miljöbalken avser endast kostnaderna vid mark- och miljö- domstolen. För rättegångskostnader i högre rätt gäller därmed rättegångsbalkens regler om fördelningen av kostnadsansvaret. Den part som är tappande i ett mål ska enligt 18 kap. 1 § rättegångsbalken ersätta motpartens dennes rättegångskostnad. Om en parts yrkande bifalls endast till en del följer det av 18 kap. 4 § andra stycket rättegångs- balken att domstolen i stället kan bestämma att vardera parten ska bära sin kostnad, att någon av parterna ska tillerkännas jämkad ersättning eller, om kostnaderna för olika delar av målet kan särskiljas, bestämma ersättningsskyldigheten därefter.

s. 9 Sida 9 av 76 i domstolens handling

Sid 9 SVEA HOVRÄTT DOM ÖM 17718-25 Mark- och miljööverdomstolen

Klagandena har i Mark- och miljööverdomstolen endast vunnit bifall till sina yrkanden i begränsad omfattning. Vid denna utgång ska vardera parten svara för sin egen rättegångskostnad i Mark- och miljööverdomstolen.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B Överklagande senast den 2026-11-03

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Anna Tiberg, Marianne Wikman Ahlberg, referent, och Caroline Hedvall Klostermark, samt tekniska rådet Claes Becker.

Föredragande har varit Alexander Persson.

s. 10 Sida 10 av 76 i domstolens handling

Bilaga A

VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM Målnummer
Mark- och miljödomstolen Meddelad i Vänersborg M 3204-23
2025-11-19

PARTER

Kärande 1. Assman Ätran Kraft AB

2. M C

Ombud för 1 och 2: A S

Svarande Svenljunga kommun

Ombud: M L

SAKEN Ersättning enligt 31 kap. 4 § miljöbalken för inrättande av naturreservat på fastigheten X, Svenljunga kommun

DOMSLUT

¶1. Svenljunga kommun ska till M C utge ersättning med 912 500 kr.

¶2. Svenljunga kommun ska till Assman Ätran Kraft AB och M C utge ersättning för deras rättegångskostnader med 110 000 kr, varav 100 000 kr för ombudsarvode. På beloppet ska utgå ränta enligt 6 § räntelagen från denna dag tills betalning sker.

Avgörandet är elektroniskt undertecknat

s. 11 Sida 11 av 76 i domstolens handling

¶3. Svenljunga kommuns yrkande om rättegångskostnader ogillas.

s. 12 Sida 12 av 76 i domstolens handling

BAKGRUND Assman Ätran Kraft AB och M C (nedan även kärandena) köpte år 2007 fastigheten X i syfte att återuppta nyttjandet av vattenkraft på platsen. Domstolen antecknar att M C är lagfaren ägare till fastigheten.

Den 16 april 2018 fattade Svenljunga kommun (nedan även kommunen) beslut om bildande av naturreservatet Buttorps forsar med föreskrifter som förbjöd vattenkraft inom naturreservatet. Kärandena överklagande beslutet. Länsstyrelsen i Västra Götaland fastställde kommunens beslut. Kärandena överklagade länsstyrelsens beslut till regeringen den 26 mars 2019. Regeringen avslog den 21 juli 2022 överklagandet.

KÄRANDENAS YRKANDEN Kärandena har yrkat i första hand att kommunen förpliktigas att lösa in fastigheten X i Svenljunga kommun till en löseskilling om 44 460 698 kr.

Kärandena har i andra hand yrkat att kommunen förpliktigas att till kärandena utge en intrångsersättning om 44 185 698 kr.

Kärandena har i tredje hand yrkat att kommunen förpliktigas att lösa in fastigheten X i Svenljunga kommun till en löseskilling om 33 277 260 kr.

Kärandena har i fjärde hand yrkat att kommunen förpliktigas att till kärandena utge en intrångsersättning om 33 002 260 kr.

Kärandena har även yrkat ersättning för sina rättegångskostnader.

s. 13 Sida 13 av 76 i domstolens handling

KOMMUNENS INSTÄLLNING Kommunen har bestritt kärandenas yrkande att kommunen ska förpliktas att i första hand lösa in fastigheten X till en löseskilling om 44 460 698 kr.

Kommunen har även bestritt kärandenas yrkande att kommunen i andra hand ska förpliktas att utge en intrångsersättning till kärandena om 44 185 698 kr.

Kommunen har bestritt yrkandet att i tredje hand förpliktigas att lösa in fastigheten X till en löseskilling om 33 277 260 kr.

Vidare har kommunen bestritt att i fjärde hand förpliktigas att till kärandena utge en intrångsersättning om 33 002 260 kr. En intrångsersättning avseende påverkan på det begränsade skogsbruket inom fastigheten har medgetts med ett belopp om 100 000 kr.

Slutligen har kommunen, oavsett utgången i målet, yrkat ersättning för sina rättegångskostnader.

KÄRANDENAS GRUNDER FÖR SIN TALAN Kommunens beslut om att inrätta ett naturreservat inom området där vatten- verksamheten bedrivs har medfört att kärandenas pågående markanvändning avsevärt försvårats, eftersom utnyttjande av vattenkraft förbjuds inom reservatsområdet.

Genom kommunens utpekande av naturreservat har kärandenas intäkter från nyttjande av vattenkraften på platsen uteblivit. Kärandena kräver därför ersättning för utebliven vattenkraftsproduktion samt för övriga kostnader som drabbat kärandena med anledning av kommunens beslut.

Vidare så omfattar aktuellt naturreservat cirka 90 procent av kärandenas fastighet och förbjuder skogsbruksåtgärder. Det går inte att bedriva skogsbruk

s. 14 Sida 14 av 76 i domstolens handling

på ett rationellt sätt på den del av fastigheten som inte omfattas av beslutet om naturreservat. Fastigheten har genom beslutet blivit onyttig för kärandena då hela syftet med köpet av fastigheten, att bedriva vattenkraftsproduktion, har gått förlorat genom naturreservatbeslutet och det finns inte heller förutsättningar för kärandena att nyttja de cirka 10 procent av fastigheten som inte omfattas av reservatet till skogsbruk, varför fastigheten ska lösas in av Svenljunga kommun.

Kärandena yrkar i första hand att Svenljunga kommun ska förpliktigas till inlösen av hela fastigheten X. Fastighetsägaren har rätt till ersättning för intrånget enligt 31 kap. 4 § miljöbalken och enligt 31 kap. 8 § miljöbalken att få fastigheten inlöst i stället för att en intrångsersättning utges om det uppstår synnerliga olägenheter vid pågående användning av resterande del av fastigheten som inte omfattas av områdesskyddet. Inlösningsplikten gäller hela fastigheten om fastigheten till följd av föreskriften blivit så onyttig för ägaren att det framstår som skäligt att den övertas av t.ex. en kommun.

För det fall mark- och miljödomstolen skulle anse att grund för inlösen inte föreligger ska ersättning enligt 31 kap. 4 § punkten 2 miljöbalken utgå när ett beslut om naturreservat tar mark i anspråk eller avsevärt försvårar pågående markanvändning.

KÄRANDENAS UTVECKLING AV TALAN Kärandena har utvecklat sin talan i huvudsak enligt vad som framgår nedan.

Bakgrund Assman Ätran Kraft AB och M C köpte år 2007 fastigheten X med tillhörande vattenanläggning i syfte att återuppta nyttjandet av vattenkraft på platsen. Innan köpet fullbordades kontaktades Svenljunga kommun angående frågan om kommunen ville utnyttja sin förköpsrätt till fastigheten Y (den ursprungliga strömfallfastigheten som senare

s. 15 Sida 15 av 76 i domstolens handling

skulle uppgå i X) till en köpeskilling om 100 000 kr. Kommunen avstod från att nyttja förköpsrätten.

År 2011 lämnade kärandena in en ansökan om lagligförklaring av damm, tillstånd till vissa åtgärder för att återuppta vattenkraftsproduktionen samt anläggande av fiskväg. Kärandena drog tillbaka ansökan för att kunna uppdatera ansökan med rätt fastighetsförhållanden. Under samma period fick kommunen in ett medborgarförslag om inrättande av naturreservat för Buttorps forsar, med syfte att främja öringen, "främst för utvecklingen av fiske- turismen". Kärandena lämnade in en ny ansökan den 24 maj 2013. Några månader senare startades en namninsamling för att inrätta ett naturreservat. Den 1 oktober 2013 fattade kommunen ett principbeslut om att bilda ett naturreservat inom kärandenas fastighet, något beslut om naturreservat fattades dock inte. Den 21 oktober 2013 fattade kommunen beslut om interimistiskt förbud gällande fastigheten som förbjöd åtgärder som skulle motverka syftet med naturreservatet efter att Älvräddarnas samorganisation uppmanat kommunen att fatta ett sådant beslut. Kärandena överklagade beslutet till länsstyrelsen som avslog beslutet. Även regeringen avslog överklagandet genom beslut den 1 oktober 2015. Därefter återkallade kärandena sin ansökan den 18 november 2015.

Den 2 september 2016 förlängdes det interimistiska beslutet med ett år. Även denna gång överklagade kärandena beslutet hos länsstyrelsen, som år 2017 avslog överklagandet eftersom det interimistiska förbudet löpt ut och kommunen valt att inte förlänga beslutet igen. Inte heller nu fattades något beslut om naturreservat av kommunen.

Den 9 april 2018 lämnade kärandena in en ny ansökan om lagligförklaring samt tillstånd till åtgärder för att återuppta vattenkraftsverksamheten eftersom något beslut om naturreservat fortfarande inte fattats av kommunen. Den 16 april 2018, en vecka efter ansökan lämnades in, fattade kommunen ett beslut

s. 16 Sida 16 av 76 i domstolens handling

om bildande av naturreservatet Buttorps forsar med föreskrifter som förbjöd vattenkraft inom naturreservatet. Kärandena överklagande beslutet och målet gällande ansökan om lagligförklaring och tillstånd till återupptagen vattenverksamhet vilandeförklarades i väntan på att överklagandeprocessen skulle avslutas. Länsstyrelsen i Västra Götaland fastställde kommunens beslut och kärandena överklagade länsstyrelsens beslut till regeringen den 26 mars 2019 som den 21 juli 2022 avslog överklagandet.

Ansökan om lagligförklaring och tillstånd återupptogs av mark- och miljödomstolen i november 2022. Mark- och miljödomstolen avslog ansökan i en dom meddelad den 14 mars 2024.

Kärandena har investerat betydande belopp i sin verksamhet och kommunens utdragna process har skadat kärandena ekonomiskt. Inskränkningarna i kärandenas rätt till pågående markanvändning har legat helt utanför kärandenas kontroll. Kärandena har sedan 2013, när kommunen meddelade ett interimistiskt förbud, varit förhindrad att använda sin fastighet eller begära ersättning för intrånget trots att något beslut om naturreservat inte vunnit laga kraft och det inte längre varit möjligt att meddela ett intermistiskt förbud. Det har i princip legat en död hand över fastigheten i nästan 10 år.

Kommunen har kommit med ett förslag om ersättning som inte omfattar värdet för vattenkraftsproduktionen knuten till fastigheten och inte heller värdet av den skog som ligger på den tiondel av fastigheten som inte utgör naturreservat. Det framgår inte på vilka grunder kommunens värdering har exkluderat nyttjandet av vattenkraft. Kommunens värdering är således långt under vad kärandena anser vara värdet av intrånget till följd naturreservatet.

Orientering

s. 17 Sida 17 av 76 i domstolens handling

Aktuell fastighet, X, ligger i Svenljunga kommun, Västra Götaland, ca 2 km norr om Sexdrega samhälle och öster om industriområdet "Buttorps bruk". Vattenverksamheten ligger utanför ett tätbebyggt område. På fastigheten X finns två forsar, övre och nedre Buttforsen. Båda forsarna är och har varit föremål för olika vattenverksamheter. Verksamheten i den nedre forsen är dock inte föremål för ersättningsanspråket.

Kulturhistorisk beskrivning Kärandena har låtit utföra en utredning om den historiska verksamheten i Buttorp. Utredningen kan sammanfattas enligt nedan.

Dammen i Buttorp, med syfte att reglera vattnet i Ätran för utnyttjande av vattenkraft, har varit del av flera processer både enligt 1880-års vattenrätts- förordning och vattenlagen (1918:523). Mellan åren 1805-1974 finns cirka 64 stycken originaldokument med tyngdpunkten från 1800-talet som beskriver verksamheten och dess olika ägare. Utifrån vad som är känt har det åtminstone funnits en dammbyggnad med uppdämning och kraftanläggningar i aktuell strömsträcka från mitten av 1700-talet, men antagligen ännu längre tillbaka i tiden. Buttorp är utmärkt på flera kartor daterade från 1703 och framåt med beskrivning av kvarnen och dess vatten-verksamhet. Vidare är Buttorps vattenverksamhet omnämnd i häradsrätten vid ett flertal tillfällen, t.ex. beskriver Kind häradsrätt, den 7 november 1843, att Buttorps kvarn ("som har ständig vattentillgång") redan då ansågs ha ett behörigt tillstånd. Det finns även en besvärskrivning från år 1819 angående skadeståndsreglering för uppkomna skador. I skrivelsen omnämns en tidigare dom som rör dammen och dess påverkan.

Från utdrag ur Älvsborgs läns landskontors utslags- och resolutionsbok den 18 november 1867 går att utläsa att "Buttorp Norra och Södra sammanbyggda qvarnar med de vattenfall, som af ålder dessa vattenverk tillhört att för all

s. 18 Sida 18 av 76 i domstolens handling

framtid oqvalt bibehålla Qvarn-och såg-dammar vid sine nu innehafvande höjder och fästen" samt "Buttorps qvarn med damfäste".

Från den 6 november 1880 återfinns ett köpekontrakt som beskriver försäljningen av "Kronoskatte Buttorps qvarn med tillhörande vattenverk bestående av qvrn om 4 par stenar, jemte såg, spånhyvel, benstamp samt smedja". Utifrån ett dokument om brandförsäkring från 1891 går att utläsa att det till kvarnbyggnaden fanns "inloppsdamm till turbinkammaren med af gråsten uppförda under murar". År 1920 återfinns Buttorps damm i dåvarande Västerbygdens vattendomstols register då ägaren av dammen i dom beordras att rensa ån och göra klart för flottning av timmer.

Sammanfattningsvis har vattenverksamheten på platsen i form av nyttjande av vattnets kraft för utvinning av energi varit pågående under flera hundra år och markanvändningen har aldrig ändrats. Det är således frågan om pågående markanvändning och det får även, med hänsyn till utredningen, anses klart att vattenkraftsverksamhet vid Buttorp har ett tillstånd som är att jämföra med ett tillstånd meddelat enligt miljöbalken i enlighet med 5 a § lagen om införandet av miljöbalken (MP). Tillståndet har inte heller återkallats.

Befintlig anläggning Dämning har skett på platsen sedan i vart fall mitten på 1700-talet. Från 1900- talets början fram till omkring år 1980 bedrevs produktion av elkraft i anläggningarna och dammkonstruktionen har varit i stort sett intakt fram till mitten av 1990-talet och det finns fortfarande dämmande sektioner kvar i dammen. Därefter har den ursprungliga dämningsgränsen inte kunnat uppehållas, utan det har skett en viss sänkning av vattennivån uppströms även om det fortfarande är frågan om en dämning jämfört med icke reglerade förhållanden. Regleringsdammen utgör en dämmande del i vattendraget även om det i nuläget inte går att aktivt reglera den. Det kan bekräftas av att länsstyrelsen utövat tillsyn över dammanläggningen. Dammkonstruktionen

s. 19 Sida 19 av 76 i domstolens handling

bestod från början av en träbro med stenpyloner som under 1970-talet förstärktes och har idag en överdel, med en körbana i armerad betong. Anläggningen består av ett sex meter brett mittenutskov, två intag till tidigare vattenverksamhet, samt ytterligare en vattenväg med spettluckor. Den befintliga dammkonstruktionens luckor är i dag inte manöverbara och utgör ett partiellt vandringshinder. Det finns idag kvar delar av en vattenkrafts- anläggning som fortfarande dämmer vattendraget och det får anses klart att nyttjandet av vattenkraft har skett på platsen i flera hundra år.

Reservatsbeslutet Aktuellt område för vattenverksamheten ingår i naturreservatet Buttorps forsar. Angivet syftet med naturreservatet är att bevara och utveckla de biologiskt värdefulla biotoperna kring Buttorp. Detta i syfte att främst öring, men även t.ex. flod-pärlmussla och utter ska etableras, arter som idag inte finns i området. Naturreservatet ska även medverka till att en hög ekologisk status enligt ramdirektivet för vatten uppnås och bibehålls. För att uppnå syftena med naturreservatet ska bland annat forsen vid Buttorp återställas genom att dammen rivs ut, lekbottnar ska skötas så att det finns goda förutsättningar för öringens lek, block och stenar placeras ut för att gynna öringens uppväxt- områden, skydda trädmiljöer mot avverkning. Det ska även skapas goda förutsättningar för fiske- och naturturism. Föreskrifterna i beslutet stadgar att det inom reservatet är förbjudet att uppföra anläggning samt att utnyttja vattnet för vattenkraft och att genomföra skogsbruksåtgärder.

Ersättning för att pågående markanvändning avsevärt försvårats Med hänsyn till den kulturhistoriska beskrivningen är det tydligt att det har bedrivits verksamhet i form av nyttjande av vattenkraft på platsen under väldigt lång tid. Det finns flertal dokument som bekräftar verksamhetens laglighet. Verksamheten påbörjades långt innan år 1882, vilket innebär att det även är tydligt att den omfattas av urminnes hävd enligt 5 a § MP om inte domstolen skulle dela kärandenas bedömning av att dammen har tillstånd enligt härads-

s. 20 Sida 20 av 76 i domstolens handling

dom. Tillstånd till att reglera dammen har därmed rättskraft enligt 24 kap. 1 § miljöbalken. Det är därför tydligt att den pågående markanvändningen är vattenkraftsverksamhet.

Rättslig reglering I 31 kap. 4 § punkten 2 miljöbalken stadgas att fastighetsägare har rätt till ersättning på grund av beslut som innebär att mark tas i anspråk eller att pågående mark-användning inom berörd del av fastighet avsevärt försvåras, om beslutet gäller föreskrifter enligt 7 kap. 5, 6 eller 9 §§ och inskränkningar som rör naturreservat. Ersättningen är även grundlagsskyddad genom 2 kap. 15 § andra stycket regeringsformen. Vidare föreskrivs i 31 kap. 5 § miljöbalken att om ett beslut som avses i 4 § första stycket 1, 2, 5 eller 6 innebär att det krävs tillstånd för en viss verksamhet eller åtgärd, betalas ersättning endast om tillstånd har vägrats eller förenats med särskilda villkor.

I 31 kap. 13 § miljöbalken föreskrivs att om överenskommelse inte träffas om ersättning enligt 4 eller 11 §§ miljöbalken och rätten till talan inte har gått förlorad enligt 12 §, ska den som vill göra anspråk på ersättning väcka talan hos mark- och miljödomstolen mot den som är skyldig att betala ersättning. Talan ska väckas inom ett år från att beslutet på vilket anspråket grundats på vunnit laga kraft, annars går rätten förlorad. Enligt 31 kap. 7 § miljöbalken ska intrångsersättningen betalas av stat eller kommun, beroende på vem som har utfärdat beslutet.

Pågående markanvändning Enligt förarbetena bör begreppet "pågående markanvändning" i 31 kap. 4 § miljöbalken ges en relativt generös tillämpning. Vidare hänvisas till förarbetena för naturvårdslagen, där det uttrycks att markägare som genom föreskrifter eller beslut enligt naturvårdslagen (1964:822) hindras från att vidta en naturlig och normal rationalisering av pågående markanvändning borde få ersättning, samt att bedömningen måste ske från fall till fall och med

s. 21 Sida 21 av 76 i domstolens handling

utgångspunkt i vad som vid varje tidpunkt framstår som en naturlig fortsättning av den pågående markanvändningen.

Det finns även tydlig praxis om vad som utgör pågående markanvändning och ett avsevärt försvårande. I NJA 2015 s. 323, ansåg Högsta domstolen att ett beslut om naturreservat som medförde att åkerbruk och bete inte kan återupptas på mark som legat i träda i omkring 40 år innebär ett avsevärt försvårande av en pågående markanvändning. Ett annat fall som behandlar begreppet pågående markanvändningen är Mark- och miljööverdomstolens dom den 15 juni 2018 i mål M 4931-17. I detta fall hade skogsbruk bedrivits inom området innan reservatbeslutet, men även utvinning av bergstensmassor enligt verksamhetsutövaren. Mark- och miljööverdomstolen uttalade att även om bergstensmassorna under lång tid hade legat orörda så kan verksamheten inte bedömas med utgångspunkt i den "tekniska" avgränsning som uppkommit genom reservatbeslutet. Utredning gav i detta fall stöd för att verksamhets- utövaren sedan slutet av 1980-talet kontinuerligt hade tillgodogjort sig stenmassorna. Att massorna legat orörda under lång tid kunde inte anses innebära att de inte ingick i den pågående verksamheten att tillgodogöra sig bergstensmassor. Gällande pågående markanvändning bör även mål nr M 2296-20 (Nordkalk) nämnas. I målet går domstolen igenom vad som krävs för att näringsidkaren, i detta fall till en planerad kalktäkt, ska vara ersättningsberättigad. Målet har många likheter med förevarande fall, då även den processen tagit orimlig lång tid och beslutet om naturskydd skadade näringsidkaren ekonomiskt. Vad gäller tolkningen av "pågående markanvändning" uttrycker domstolen att bedömningen är tänkt att utgå från vad som vid varje tidpunkt framstår som en naturlig fortsättning av den pågående markanvändningen. Bedömningen utgår även från om det allmänt sett framstår som att det handlar om samma verksamhet som bedrivs. I bedömningen tog domstolen fasta på att bolaget hade förvärvat fastigheten endast för att bedriva verksamheten (på samma sätt som kärandena förvärvade X för att återuppta vattenkraftsproduktionen) och att de hade utfört

s. 22 Sida 22 av 76 i domstolens handling

undersökningar i förberedande syfte. Domstolen uttalade att även uppstarts- verksamheter bör omfattas av begreppet pågående markanvändning. I förevarande fall är det frågan om en verksamhet som pågått i flera hundra år. Det får mot den bakgrunden anses klart att eftersom vattenkraften nyttjats på fastigheten i flera hundra år så är nyttjandet av vattenkraft att anse som pågående markanvändning även om någon faktiskt produktion inte skett sedan i vart fall början av 1980-talet. Dessutom så dämmer den befintliga dammanläggningen fortfarande och är att anse som en vattenanläggning.

Det finns ett tillstånd i grunden för att nyttja vattenkraften i Buttorp och åtgärder för att återuppta vattenkraften får anses falla inom rätten att bibehålla och rationalisera verksamheten. Nyttjande av vattenkraft är således att anse som pågående markanvändning på den aktuella fastigheten tillsammans med skogsbruk.

Rätt till ersättning I rättsfallet MÖD 2009:26 behandlas frågan om utebliven vinst när natur- reservatsföreskrifter innebar förbud att avverka skog inom en fastighet som hade ett bestånd av lövträd särskilt lämpade för virkes- och vedproduktion. För att tillgodogöra sig värdet av lövvirket hade fastighetsägaren, innan frågan om naturreservat aktualiserade, anskaffat en såganläggning. Domstolen fann att det var fråga om en pågående markanvändning som avsevärt försvårats. Därför var fastighetsägaren berättigad till ersättning för utebliven vinst enligt 31 kap. 4 § miljöbalken, trots att någon sågverksamhet inte hunnit komma i gång samt att skadan inte hade kunnat begränsas genom inköp av lövtimmer att såga. Utöver ersättning för minskat marknadsvärde ansågs därmed fastighetsägaren berättigad till s.k. annan ersättning för utebliven vinst från sågverksamhet och vedproduktion avseende lövträden. Nu nämnda rättsfall tar fasta på att expropriationslagens (1972:719) bestämmelser ska tillämpas, vilka vilar på principen att markägarens samlade ekonomiska ställning efter reservatbeslutet ska vara densamma som om något beslut inte hade fattats. I rättsfallet uttalade

s. 23 Sida 23 av 76 i domstolens handling

domstolen att sökande hade rätt till, utöver ersättning för marknadsvärdes- minskning, ersättning för bortfall av sådan vinst han kunde antas haft om han bedrivit en vinstdrivande sågverksamhet och vedproduktion om reservat- beslutet inte kommit emellan. I denna del refereras även till NJA 1979 s. 735 (I och Il) där domstolen fann att om markägare som utsätts för expropriation avser att utnyttja den ianspråktagna marken för byggnadsproduktion, kan denne bli berättigad att utöver löseskillingen erhålla ersättning för förlust av den inkomst som denne skulle ha fått genom att själv låta utföra exploateringen.

I aktuellt ärende har kommunen genom reservatsbeslutet förbjudit nyttjande av vattenkraft inom reservatsområdet. Det är således tydligt att beslutet avsevärt har försvårat pågående markanvändning och att kärandena har rätt till ersättning enligt 31 kap. 4 § miljöbalken. Enligt praxis får det anses tydligt att ersättning ska utgå för den vinst som hade blivit följden av att vattenkrafts- produktionen skulle återupptagit. Kärandena hade med stor sannolikhet haft en vinst från elkraftsproduktionen om inte beslutet om naturreservat tagits. Detta tydliggörs inte minst i mål M 2296-20 (Nordkalk). Mark- och miljödomstolen anger att värdet i marken vid kalkbrytning är förhållandevis konkret och kan inte jämställas med ett mer abstrakt förväntningsvärde. Värdet i fyndigheten finns på ansökt plats (jämför med tillgodogörande av vattenenergin i Buttorp), vilket inte påverkas om det finns lagakraftvunnet tillstånd eller inte. Domstolen uttalar även att om ersättningsrätten i 31 kap. miljöbalken inte skulle kunna tillämpas har näringsidkaren rätt till ersättning genom grundlag (2 kap. 15 § regeringsformen). Slutligen kan även liknelser dras mellan kärandenas fall och Högsta domstolens mål T 538-22 (Hargs bruk). Målet handlar om en verksamhetsutövare som vill avverka på sin skogsfastighet, men ett senare tillkommit avverkningsförbud omöjliggör detta. Domstolen uttalar i målet att begränsningen helt berodde på omständigheter som verksamhetsutövaren inte har kunnat påverka eller förutse, samt att bolagets dispensansökan hade avslagits. Det var enligt domstolen inte rimligt att verksamhetsutövaren ensam skulle svara för den stora ekonomiska skadan som hade uppkommit genom

s. 24 Sida 24 av 76 i domstolens handling

fastighetsägarens investeringar samt utebliven vinst. Staten var därför ersättningsskyldiga för den skada de åsamkat verksamhetsutövaren.

Sammanfattningsvis har pågående markanvändning avsevärt försvårats, då tillståndgiven verksamhet som pågått från åtminstone mitten av 1700-talet inte längre kan bedrivas. Det ska även tilläggas att det allmänna skadestånds- rättsliga kravet om att skadan ska vara en direkt följd av den skadevållande handlingen är uppfyllt, då beslutet har omöjliggjort vattenverksamhet på fastigheten. Fastigheten med befintlig vattenverksamhet förvärvades endast för att bedriva verksamheten och kostsamma förberedelser har utförts.

I förevarande fall har den lagliga verksamheten kommit i konflikt med senare tillkommen reglering, vilken förhindrar pågående markanvändning. De till- komna reservatföreskrifterna förbjuder uttryckligen nyttjandet av vattenkraft på platsen. Beslutet medger inte heller möjlighet till dispens, utan beslutet är ett direkt hinder för vattenkraftsverksamhet.

Inlösen och ersättningens storlek Enligt 31 kap. 2 § miljöbalken ska bestämmelserna i expropriationslagen gälla vid ersättning och inlösen enligt 31 kap. miljöbalken. I 4 kap. 1 § expropriationslagen stadgas att vid beräkning av ersättning ska ersättningen utgå från fastighetens marknadsvärde. Vidare anger bestämmelsen att det på ersättningen ska göras ett påslag om 25 procent av fastighetens marknadsvärde. Gällande beräkning av ersättningssumman ska den långa processen hos det allmänna särskilt tas i beaktande. Kärandena kan inte anses haft befogad anledning att räkna med att prövningsprocessen fortfarande inte skulle vara avslutad så många år efter förberedelserna inför att återuppta verksamheten påbörjades eller att kommunen skulle vänta i fem år med att besluta om bildandet av naturreservatet efter att principbeslut och beslut om intermistiskt förbud fattades. Det ligger också utanför vad kärandena ska anses behöva tåla inom ramen för ett normalt affärsmässigt risktagande och det är därutöver inte

s. 25 Sida 25 av 76 i domstolens handling

förenligt med proportionalitetsprincipen att kärandena ska behöva bära den ekonomiska bördan av statens utdragna beslut. Den osäkerhet som den långa processen medfört bör påverka storleken på ersättningsbeloppet (jämför med M 2296-20, Nordkalk).

Inlösen Det beslutade naturreservatet omfattar 90 procent av fastighetens area och förbjuder vattenkraftsproduktion och skogsbruk inom reservatet. Kärandena förvärvade fastigheten för att återuppta vattenkraftsproduktionen vilket förhindras av beslutet om naturreservat. Eftersom reservatet även förbjuder skogsbruk och endast en tiondel av fastigheten inte utgörs av naturreservat är det inte möjligt att bedriva rationellt skogsbruk på det begränsade området. Beslutet påverkar således även den del av fastigheten som ligger utanför naturreservatet varför hela fastigheten ska lösas in enligt 31 kap. 8 § miljö- balken.

Värde av skogsbruk Kärandena har gjort en värdering avseende skogsbruket, vilket inkluderar skogsvärdet för hela fastigheten, inte endast de 90 procent som omfattas av naturreservatet. Fastighetens värde för skogsbruk uppgår till totalt 950 000 kr. Värdet av det område som omfattas av naturreservatet 730 000 kr.

Värde av förlorad vattenkraftsproduktion Förändrad medelvattenföring och produktionsmängd Kärandena har tidigare grundat ersättningsbeloppen på en årsproduktion om 2,1 GWh. Efter ytterligare utredning framgår det att medelvattenföringen vid SMHI:s mätstation 103-364 "Hillared" sedan 1947-1969 års mätningar har ökat. Vattenflödet för mätstationen under perioden 1947-1969 uppgår till en medelvattenföring MQ om 10,3 m3/s. Flöden och vattentillgång i Västsverige har dock ökat sedan dess och idag är medelvattenföring MQ om 10.72 m3/s enligt SMHI:s data.

s. 26 Sida 26 av 76 i domstolens handling

Vid en jämförelse med nedströms kraftverk i Ätran som har samma förutsättningar (Ljungafors i Svenljunga) så bekräftas beräkningsmodellen.

I använd energiberäkningsmodell för elkraftsproduktion, P=n x h x G x Q (verkningsgrad x fallhöjd x gravitation x vattenflöde multiplicerat med antal producerande timmar), resulterar en högre medelvattenföring i en högre produktion än angivet i ansökan om ersättning eftersom siffran i ansökan baseras på beräknad produktion i tillståndsansökan, 2,1 GWh, som i sin tur är baserad på medelvattenföringar från 1947-1969. Aktuella data från SMHI visar att medelvattenföringen i Ätran ökar, vilket ger en ökad produktion. Beräkningsmodell med indata för Buttorp visar att en genomsnittlig årlig produktion i Buttorp bör ligga på 2,553 GWh. Beräkningsmodellen kan verifieras genom att jämföra med data för nedströmsliggande kraftverket Ljungafors.

Beräkning enligt modellen för Ljungafors vattenkraftverk ger en produktion om ca 3,088 GWh i årsproduktion. Av faktiska mätningar framgår att Ljungafors kraftverk i snitt producerat 3,027 GWh under perioden 1990-2013 och 2,7 GWh under perioden 2014-2024. Under perioden 2014-2024 har dock kraftverket varit avställt för renoveringar och underhåll under längre perioder vilket påverkat den genomsnittliga produktionen.

Ersättningsbeloppet Som framgår av rättsfallet MÖD 2011:16 ska för beräkningen av förlorad intäkt användas ett förväntat framtida elpris baserat på historiska priser. Tidigare yrkade belopp baserade sig på ett elpris, 1,379 kr/kWh, vilket inte är att anse som representativt utan ovanligt högt. Kärandena har därför justerat yrkandena vilka är baserade på ett genomsnitt av spotpriserna på Nordpool 2022-24, 0,79 kr/kWh.

s. 27 Sida 27 av 76 i domstolens handling

Det slutliga beloppet för förlorad intäkt för kraftproduktion blir således produktionsmängden multiplicerat med pris, multiplicerat med en diskonteringsfaktor om 4 %, subtraherat med investeringskostnaden 16 Mkr, uppräknat med 25 %. Beräkningen resulterar i en summa om 43 027 188 kr vid en beräkning om 2,553 GWh och 31 843 750 kr vid en beräkning om 2,1 GWh.

Avdrag görs vidare för årligt underhåll med totalt 1 250 000 kr och ersättning för skogsbruk vid inlösen om 950 000 kr respektive utan inlösen om 730 000 kr tillkommer tillsammans med ersättning för nedlagda kostnader om 1 808 510 kr.

Ersättning för nedlagda kostnader Kärandena har haft omfattande kostnader till följd av kommunens utpekande av naturreservatet och dess hantering av ärendet, t.ex. att inte meddela beslutet om reservatet förrän efter tiden för det intermistiska förbudet gått ut. Den första ansökan om lagligförklaring och tillstånd kostade kärandena 755 000 kr och den andra ansökan om lagligförklaring och tillstånd 585 500 kr. Vidare har kärandena haft kostnader för att upprusta vägbron på 98 000 kr som annars skulle hanterats samtidigt som åtgärderna för att återuppta vattenkraft- verksamheten. Avslutningsvis har processen med utpekandet av naturreservatet hittills kostat kärandena 225 210 kr. Tillkommande 144 800 kr. Sammanlagt har kärandena haft kostnader på 1 808 510 kr.

Samtliga yrkanden redovisas enligt tabell nedan.

s. 28 Sida 28 av 76 i domstolens handling

Yrkande Förstahandsyrkande Andrahansyrkande Tredjehandsyrkande Fjärdehandsyrkande

(Inlösen 2,553 GWh) (Intrång 2,553 GWh) (Inlösen 2,1 GWh) (Intrång 2,1 GWh)

Förlorad intäkt för +34 421 750 +34 421 750 +25 475 000 +25 475 000
kraftproduktion ink.
avdrag för
investeringskostnad

Skogsbruk +950 000 +730 000 +950 000 +730 000

Underhåll -1 250 000 -1 250 000 -1 250 000 -1 250 000

Tot ink. (25% påslag): 42 652 188 42 377 188 31 468 750 31 193 750

Nedlagda kostnader +1 808 510 +1 808 510 +1 808 510 +1 808 510

Summa: 44 460 698 44 185 698 33 277 260 33 002 260

KOMMUNENS GRUNDER FÖR BESTRIDANDE Enligt 31 kap. 8 § miljöbalken föreligger en rätt att få fastighet inlöst om fastighet till följd av reservatsföreskrifter blivit onyttig för ägaren och det framstår som skäligt att hela fastigheten löses in.

Vattenkraftsverksamhet utgör inte en pågående markanvändning inom fastigheten X, nedan fastigheten. Svenljunga kommuns beslut att inrätta ett naturreservat inom fastigheten har - som närmare redogörs för nedan - inte inneburit att kärandena gått miste om intäkter från vattenkraft på fastigheten. Föreskrifterna avseende naturreservatet har ej heller medfört att fastigheten blivit onyttig för kärandena. Härutöver har reservatsföreskrifterna inte inneburit att det kan anses framstå som skäligt att hela fastigheten lösas in. Därmed föreligger inte skyldighet enligt 31 kap. 8 § miljöbalken för kommun att lösa in fastigheten. Naturreservatet tar inte i anspråk mark eller försvårar inte pågående markanvändning inom fastigheten - med undantag för ett mindre intrång i det begränsade skogsbruket, på ett sådant sätt att kärandena äger rätt till intrångsersättning enligt 31 kap. 4 § p 2 miljöbalken.

s. 29 Sida 29 av 76 i domstolens handling

Kärandenas syfte att förvärva fastigheten för att bedriva vattenkrafts- verksamhet utgör inte en ersättningsgrund.

Kärandenas ansökan om tillstånd till att bedriva vattenverksamhet på fastigheten och kärandenas ansökan om lagligförklaring av damm jämte ansökan om tillstånd till vissa upprustningsåtgärder har varit föremål för prövning vid mark- och miljödomstolen i Vänersborgs tingsrätt och har avslagits. (Dom meddelades den 14 mars 2024 i mål M 1380-18.)

Det föreligger ej heller grund för yrkad ersättning eftersom vattenkrafts- verksamhet inte utgör en pågående markanvändning inom fastigheten.

Härutöver finns det mycket skyddsvärda naturmiljöer inom fastigheten (främst vid Buttorps forsar), vilket innebär att det inte är Svenljunga kommuns beslut att bilda ett naturreservat inom fastigheten som utgör anledning till att tillstånd till vattenverksamhet eventuellt ej kommer att meddelas. Den skyddsvärda naturmiljön vid Buttorps forsar skulle utgjort ensamt grund för ett avslag av kärandenas tillståndsansökan. Det är därmed inte kommunens beslut att bilda ett naturreservat som utgör det avgörande skälet till att kärandena inte kan bedriva vattenkraftsverksamhet inom fastigheten utan det är de höga natur- värdena inom fastigheten som utgör hinder för vattenkraftsverksamhet. Oavsett om naturreservatet hade bildats eller ej utgör naturvärdena inom fastigheten således hinder för bedrivande av vattenkraftsverksamhet. De stora natur- värdena har funnits inom fastigheten - och har redovisats i kommunens Översiktsplan - redan innan kärandena förvärvade fastigheten år 2007.

Sammanfattningsvis har kommunens inrättande av ett naturreservat inom fastigheten inte inneburit att pågående markanvändning avseende vatten- verksamhet försvårats eftersom vattenkraftsverksamhet inte utgör en pågående markanvändning. Inrättandet av naturreservatet har endast medfört en mycket

s. 30 Sida 30 av 76 i domstolens handling

liten påverkan på det begränsade skogsbruket inom fastigheten. Fastigheten utgör en långsmal "remsa" av skog på sammanlagt 9,97 ha land längs med ån Ätran. Det är inte frågan om en fastighet på vilken man kan förväntas bedriva ett rationellt skogsbruk. Reservatsbeslutet innebär endast att en mindre del av fastighetens mycket begränsade skogsbruk påverkas. Kommunen gör gällande att det endast finns grund för en intrångsersättning till ett belopp om 100 000 kr avseende naturreservatets påverkan på det begränsade skogsbruket.

KOMMUNENS UTVECKLING AV BESTRIDANDET Kommunen har utvecklat sitt bestridande i huvudsak enligt vad som framgår nedan.

Planbestämmelser Kärandena förvärvade fastigheten år 2007 för en köpeskilling om 100 000 kr. Fastigheten innefattar ett område på 9,97 hektar vid ån Ätran som kallas Buttorp forsar. Vid tidpunkten för kärandenas förvärv av fastigheten omfattades fastigheten av Översiktsplan 1994 och Översiktsplan "Aktualisering 2003" (ÖP mars 2003 och reviderad i november 2003 avseende bl.a. Naturvård och Miljövård). I den aktualiserade Översiktsplanen år 2003 anger kommunen på sidan 27, 28 och 32 att vattenverksamhet inte tillåts vid Buttorps forsar pga områdets höga naturvärden.

Kommunen hade även år 2006 låtit naturvårdskonsult P N göra en inventering och naturvärdesbedömning av Ätran med dess stränder i Svenljunga kommun. Av P N:s utredningsrapport framgår att det finns mycket skyddsvärda områden i och i anslutning till Buttorps forsar. Av vad som anförts ovan framgår att det vid tidpunkten för kärandenas förvärv av fastigheten fanns allmänt tillgänglig information om att tillstånd till vatten-verksamhet inte skulle komma att tillåtas inom fastigheten.

s. 31 Sida 31 av 76 i domstolens handling

Synnerliga olägenheter - inlösen av fastigheten Kärandena yrkar i första hand att fastigheten löses in. En skyldighet för lösa in hela fastigheten föreligger om fastigheten till följd av reservatsföreskrifterna blivit så onyttig för kärandena att det framstår som skäligt att fastigheten övertas av kommunen.

Det föreligger omfattande skyddsvärda naturvärden vid Buttorps forsar, vilket innebär att tillstånd till vattenverksamhet inte skulle ha givits även om reservatsföreskrifterna inte funnits. Det är således inte reservatsföreskrifterna i sig som påverkar nyttjandet av fastigheten utan de naturvärden som är allmänt kända och som har funnits inom fastigheten långt innan fastigheten förvärvades av kärandena. Sådana "synnerliga olägenheter" på grund av reservats- föreskrifter som ska föreligga för att kommunen ska kunna förpliktas att lösa in fastigheten föreligger följaktligen inte.

För att kommunen ska kunna åläggas en skyldighet att lösa in fastigheten ska det vidare ha uppstått "synnerliga olägenheter" vid pågående markanvändning av resterande del av fastigheten som inte omfattas av reservatet. Resterande del som inte omfattas av naturreservatet utgör endast 10 % av fastighetens totala knappt 10 ha, vilket innebär att denna del av fastigheten utgör en så liten del av fastigheten att "synnerliga olägenheter" inte kan anses föreligga.

Pågående markanvändning - intrångsersättning För det fall fastigheten inte löses in yrkar kärandena intrångsersättning enligt 31 kap. 4 § punkten 2 miljöbalken. För att kärandena ska äga rätt till intrångsersättning krävs att "pågående markanvändning avsevärt försvåras".

Vattenkraft Det har inte bedrivits vattenkraftsverksamhet på fastigheten sedan 1970-talet, dvs. på över 50 år. Detta framgår av länsstyrelsens beslut avseende kärandenas ansökan till nationella planen. Den ursprungliga dämningsgränsen har inte

s. 32 Sida 32 av 76 i domstolens handling

kunnat upprätthållas. Regleringsdammen går inte att aktivt reglera. Det finns endast kvar några mindre delar av den gamla vattenkraftsanläggningen i form av dämmets spetsluckor samt turbinsump. I kärandenas tillståndsansökan, vilken ingavs till mark- och miljödomstolen i april 2018, ansökte kärandena om tillstånd till ”uppförande av ett vattenkraftverk med tillhörande anläggnings- delar”. Vidare angav kärandena i sin tillståndsansökan att kärandena söker tillstånd till ”anläggande av vattenkraftverk” och att ”det nu sökta vatten- företaget avser att återuppbygga ett vattenkraftverk”. I sin tillståndsansökan uppger kärandena vidare att ”det inte varit möjligt att återfinna några moderna domar eller andra bestämmelser rörande den i denna ansökning befintliga anläggningsdelarna i form av dammbyggnad och de tidigare kraft- anläggningarna”.

Kärandena sammanfattar sin ansökan med att planerade åtgärder innebär ett uppförande av en ny anläggning och att återuppta den tidigare dämningen. Av kärandenas tillståndsansökan framgår att det skulle uppföras ett nytt vatten- kraftverk. I ansökan angavs inte att det skulle vara fråga om en pågående mark- användning i form av vattenverksamhet inom fastigheten. Kärandena sökte tillstånd för en helt ny kraftverksanläggning. För att det vid prövning av tillstånd för en vattenverksamhet skall kunna göras gällande att det föreligger en vattenverksamhet grundad på hävd krävs vidare att den aktuella fastigheten omfattas av den i förordning om vattenverksamhet 36 § angivna Nationella planen för omprövning av vattenverksamhet. Fastigheten X omfattas inte av den nationella planen. (Se information från vattenvårds-handläggare E H, Länsstyrelsen Västra Götaland och Länsstyrelsen Västra Götalands ovannämnda beslut den 25 juli 2019 vari kärandenas anmälan om att fastigheten ska omfattas av den nationella planen har avslagits.) Länsstyrelsen konstaterar i sitt ovannämnda avslagsbeslut att kärandenas anmälan avseende Buttorps kraftverk inte uppfyller förutsättningarna för att omfattas av den nationella planen för moderna miljövillkor.

s. 33 Sida 33 av 76 i domstolens handling

Det ska häröver noteras att länsstyrelsen inte heller bedriver någon tillsyns- verksamhet avseende vattenverksamhet inom fastigheten. För det fall det hade funnits en pågående vattenverksamhet skulle denna varit föremål för tillsyn.

Kärandena gör gällande att rätten att bortleda vatten för vattenkraft enligt häradsdom, eller i vart fall enligt urminnes hävd, skulle utgöra grund för att anse att det föreligger en pågående markanvändning i form av vatten- verksamhet på fastigheten. Kommunen gör dock gällande att det inte visats att det föreligger hävd beträffande vattenverksamhet på fastigheten.

Härutöver gör kommunen gällande att pågående markanvändning på fastigheten inte omfattar en i lag given rätt att bedriva vattenverksamhet eftersom det enligt miljöbalken krävs tillstånd meddelat av mark- och miljödomstol eller äldre vattenlagen för sådan verksamhet. En verksamhets- utövare som gör gällande att denne bedriver en verksamhet som kräver tillstånd enligt miljöbalken eller enligt föreskrifter med stöd av miljöbalken har att visa att det finns ett giltigt tillstånd. Ett tillstånd enligt äldre lagstiftning kan fortfarande vara gällande men verksamhetsutövaren har att visa att ett sådant tillstånd finns. Kärandena har inte visat att det finns tillstånd för vatten- verksamhet på fastigheten eller att det pågår en vattenverksamhet.

Härutöver hänvisas till kärandenas ovan redovisasade uppgifter i tillstånds- ansökan vari kärandena angivit att tillståndsansökan avser en helt ny vatten- kraftsanläggning.

Slutligen kan det inte tas som intäkt för att det pågår en tillståndsgiven vatten- verksamhet endast på den grunden att kärandena har rådighet över vattnet och därmed har möjlighet att söka tillstånd till vattenverksamhet. En verksamhets- användning av en fastighet, där verksamheten är tillståndspliktig enligt lag, är inte pågående markanvändning enligt 31 kap. 4 § miljöbalken eftersom rätten till tillståndsgiven ändring av vattnets djup eller läge saknas. Inskränkning av

s. 34 Sida 34 av 76 i domstolens handling

rätten till ersättning enligt nyssnämnda lagrum gäller därmed vilket innebär att inte heller ersättning ska utgå för restriktioner som förbjuder framtida mark- användning.

Sammanfattningsvis har kärandena inte visat att det föreligger en pågående markanvändning inom fastigheten i form av vattenverksamhet grundat på hävd. Det föreligger ej heller andra omständigheter som innebär att det kan anses bedrivas vattenverksamhet inom fastigheten. Beslutet att bilda ett naturreservat inom fastigheten har därmed inte inneburit att en markanvändning i form av vattenkraftverksamhet har försvårats. Som anförts ovan är det vidare inte reservatsbeslutet och reservatsföreskrifter som utgör hinder för vatten- verksamhet på fastigheten utan det som utgör hinder för en vattenverksamhet är fastighetens mycket höga naturvärden.

Skogs- och jordbruk Reservatsföreskrifterna innebär att skogsbruk inte får bedrivas inom reservatet. Betesdrift inom fastigheten förbjuds dock inte enligt reservatsföreskrifterna. Föreskrifterna innebär även förbud att uppföra byggnad eller anläggning samt att utnyttja vattnet för vattenkraft eller att avleda vatten. Arealen mark utanför reservatet påverkas inte av reservatsföreskrifterna. Eftersom fastigheten består av en smal skogsremsa invid ån Ätran och fastigheten totala yta endast består av 9,97 hektar föreligger inte förutsättningar att bedriva ett rationellt skogsbruk inom fastigheten även om kommunen inte hade bildat ett naturreservat.

Den omständigheten att fastigheten består av en smal "skogsremsa" längs med Ätran innebär vidare att det föreligger strandskydd längs med hela fastigheten. Detta innebär att det har förelegat omfattande skydd och begränsningar på fastigheten redan innan naturreservatet bildats. Dessa skydd och begränsningar förelåg även på fastigheten när kärandena förvärvade fastigheten år 2007, dvs. det förelåg, bland annat pga strandskyddet, omfattande begränsningar i skogs- bruket redan vid tidpunkten då fastigheten förvärvades av kärandena.

s. 35 Sida 35 av 76 i domstolens handling

Fastigheten är, på grund av ovannämnda begränsningar och skydd som följer hela fastighetens sträckning längs med Ätran, olämplig för bedrivande av ett rationellt skogsbruk. Ett rationellt skogsbruk är inte möjligt att bedriva inom fastigheten. Bildandet av ett naturreservat har följaktligen inte inneburit något nämnvärt försvårande av markanvändningen i form av skogsbruk inom fastigheten.

Kommunen gör bedömningen att påverkan på skogsbruket inom fastigheten ska värderas till högst 100 000 kr. Det ska särskilt noteras att fastigheten vid kärandenas förvärv år 2007 endast hade ett marknadsvärde av 100 000 kr. Det har inte innan fastigheten förvärvades funnits möjligheter att bedriva ett rationellt skogsbruk på grund av att fastigheten består av en smal "landremsa" men även beroende på gällande strandskydd och ytterligare begränsningar. Den ovannämnda ersättningen om 100 000 kr motsvarar hela fastighetens inköps- värde och är mot denna bakgrund väl tilltagen.

Sammanfattningsvis har pågående markanvändning beträffande skogsbruket inom fastigheten inte "avsevärt försvårats" genom reservatsbeslutet/reservats- föreskrifterna. Det har ej heller uppstått synnerliga olägenheter vid pågående markanvändning i form av skogsbruk.

Naturvärden - Aktualiserad ÖP 2003 Med anledning av framtagandet av en aktualiserad Översiktsplan för Svenljunga kommun år 2003 - 2004, nedan ÖP 2003-2004, utfördes en vattendragsutredning inom kommunen och en särskild bottenfaunaunder- sökning vid Buttorps forsar. Vid denna utredning framkom att bottenfaunan vid Buttorp har ett mycket högt naturvärde bland annat på grund av ett högt artantal och förekomst av skyddsvärda sällsynta arter av insekter. Vid utredningen konstaterades att det inom fastigheten finns mycket skyddsvärda naturvärden. Efter att ovannämnda vattendragsutredning hade slutförts

s. 36 Sida 36 av 76 i domstolens handling

aktualiserades (uppdaterades) kommunens ÖP 1994 beträffande bland annat naturvård och miljövård.

I den aktualiserade ÖP 2003-2004 framgår under rubriken "Vattenreglering" (sid 27) att "vattenkraftsutbyggnad förekommer inte inom Svenljunga kommun utan de kvarvarande forsarna ska sparas. Regleringar utgör hot mot liv i och vid strömmande vatten samt ger negativa effekter på sjöar." I samma ÖP (sid 28) framhålls den skyddsvärda öringen vid Buttorp samt (sid 32) konstateras att öringen är av riksintresse och det framhålls särskilt vikten av att man bevarar de befintliga forssträckorna inom kommunen.

Av vad som anförts ovan framgår dels att det fanns allmän tillgänglig information vid kärandenas förvärv av fastigheten år 2007 som innebar att det var fastställt att vattenkraftsverksamhet inom fastigheten inte skulle tillåtas. Det fanns även allmän information som innebar att tillstånd till vattenkrafts- verksamhet inte skulle komma att ges även om det inte hade fattats ett beslut att bilda ett naturreservat inom fastigheten. Detta på grund av de mycket skyddsvärda naturvärden som finns inom det aktuella området vid Buttorps forsar. En anläggning för vattenkraftsutvinning i Ätran vid Buttorp var vid kärandenas förvärv av fastigheten år 2007 inte förenlig med kommunens översiktsplan. Vid tidpunkten för kärandenas förvärv av fastigheten hade kommunen redan slagit fast att en vattenkraftsverksamhet vid Buttorp inte skulle komma att tillåtas.

Kärandenas yrkade ersättningsbelopp Beträffande de belopp kärandena yrkar avseende i första hand inlösen av fastigheten med en löseskilling 44 460 698 kr, i andra hand att Svenljunga kommun förpliktigas att till kärandena utge en intrångsersättning om 44 185 698 kr, i tredje hand att Svenljunga kommun förpliktigas att lösa in fastigheten X i Svenljunga kommun till en löseskilling om 33 277 260 kr samt i fjärde hand att Svenljunga kommun förpliktigas att till

s. 37 Sida 37 av 76 i domstolens handling

kärandena utge en intrångsersättning om 33 002 260 kr anför kommunen följande.

Båda de ovan angivna ersättningsbeloppen grundas på att kärandena gör gällande att kärandena genom reservatsbeslutet gått miste om möjligheten att bedriva vattenkraftsverksamhet (elproduktion) inom fastigheten. Som anförts ovan har kärandena i sin tillståndsansökan avseende vattenkraftsverksamhet själv uppgivit att det är frågan om uppförande av en helt ny vattenkrafts- anläggning. Det finns således ingen anläggning att bygga vidare på eller att renovera.

I kärandenas beräkning (kalkyl) avseende löseskilling och intrångsersättning har kärandena inte angivit vad kärandena beräknar att det kostar att uppföra en helt ny kraftverksanläggning, dvs. det redovisas ingen investeringskostnad. Beräkningarna grundas endast på en fallrätt. (En fallrätt som kärandena inte har visat att den föreligger.) Kärandena har ej heller i sin beräkning tagit med några kostnader avseende driften av kraftverksanläggningen och ej heller kostnader avseende underhåll av anläggningen. Kärandenas beräkning är härutöver baserad på det elpriser som gällde år 2022 vilket är de historiskt högsta elpriser som någonsin har förekommit i Sverige.

Sammanfattningsvis innefattar de beräkningar som kärandena lagt till grund för inlösenbeloppet och intrångsersättningen inte de underliggande investeringarna i en ny kraftverksanläggning och ej heller drifts- eller underhållskostnader. Dessutom är det elpris som legat till grund för kalkylen inte realistiskt. Kommunen gör därmed gällande att de ersättningsbelopp som yrkas av kärandena är helt grundlösa och orealistiska.

Beträffande kärandenas yrkanden avseende kostnader i anledning av utredningar och ansökningskostnader i samband med tillståndsprocessen gör kommunen gällande att det inte föreligger rättslig grund att ålägga kommunen

s. 38 Sida 38 av 76 i domstolens handling

att svara för dessa kostnader. Som redovisats ovan har det i kommunens ÖP redan vid tidpunkten för kärandenas förvärv av fastigheten funnits allmänt tillgänglig information om att kommunen inte skulle komma att tillåta vatten- kraftsverksamhet inom fastigheten. Kärandena borde därmed redan innan förvärvet av fastigheten ha insett att kommunen skulle komma att motsätta sig en vattenkraftsverksamhet inom fastigheten och att denna inställning skulle gälla oavsett om kommunen skulle fatta beslut om bildande av ett naturreservat på fastigheten. De allmänt kända mycket höga naturvärdena vid Buttorps forsar utgör i sig ett hinder mot att tillåta en vattenkraftsverksamhet. Härutöver förelåg det vid tidpunkten för upprättandet och ingivandet av kärandenas tillståndsansökan ett interimistiskt beslut avseende ett naturreservat inom fastigheten vilket innebär att kärandena även av denna anledning inte haft skäl att lägga ner kostnader på utredningar och på upprättande av en tillstånds- ansökan. Det finns därför inte grund att ålägga kommunen att svara för kärandenas kostnader i samband med tillståndsansökan.

Mark- och miljödomstolens dom i mål M 1380-18 Mark- och miljödomstolen har vid sin prövning konstaterat att det inte föreligger urminnes hävd och att kärandenas tillståndsansökan avsåg en ”återuppbyggnad” och att kärandenas tillståndsansökan utgjorde en ”ny ansökan”. Domstolen konstaterar vidare i sin dom att ”det inte räcker att en dammanläggning har funnits länge på platsen för att urminnes hävd skall anses föreligga avseende verksamheten. Det krävs enligt praxis också att dammens läge och funktion samt dess inverkan på vattenförhållandena i allt väsentligt förefaller har varit desamma sedan dammens uppförande”. Domstolen skriver därefter att det ”skulle kunna vara fråga om urminnes hävd”. Det ska noteras att domstolen inte skriver att det är fråga om urminnes hävd. Domstolen konstaterar vidare att ”sökanden inte har visat att verksamhetens läge, funktion samt dess inverkan på vattenförhållandena i allt väsentligt har varit de samma som 1882. Sökanden har alltså inte visat att urminnes hävd föreligger för vare sig anläggningen eller vattenverksamheten” (domen sid 23). Domstolen

s. 39 Sida 39 av 76 i domstolens handling

konstaterar härefter ”Följden av denna bedömning är att ansökan är att betrakta som en ansökan om en helt ny verksamhet”. Sammanfattningsvis har domstolen konstaterat att det inte är fråga om en pågående verksamhet. Bildandet av naturreservatet har följaktligen inte påverkat en pågående verksamhet. Vid bedömningen av frågan om kärandena äger rätt till ersättning krävs att det är fråga om en pågående verksamhet som har hindrats av natur- reservatet/reservatsföreskrifterna. Så är inte fallet. Därmed föreligger inte grund för ersättning.

Kommunen bestrider att det föreligger en häradsdom som innebär att det med automatik föreligger en rätt för kärandena att nyttja vattenkraft vid Buttorp. Kommunen vidhåller att nyttjande av vattenkraft inte är en pågående mark- användning på fastigheten. Kärandenas påstående att det ”är klarlagt” att den pågående markanvändningen vid Buttorp varit att nyttja vattenkraften i Ätran och att så fortfarande är fallet bestrids. Domstolen har vid sin prövning i ”tillståndsmålet” funnit att det inte föreligger en pågående vattenverksamhet.

Det är den pågående markanvändningen som ska bedömas. Den pågående användningen av fastigheten är inte vattenverksamhet utan det är skogsbruk och fritidsverksamheter. I övrigt vill kommunen klargöra att domstolen inte prövade kärandenas tillståndsansökan mot artskyddsförordningen. Även om det inte hade inrättats ett naturreservat är naturvärdena vid Buttorp så höga/skyddsvärda att kärandena aldrig skulle erhållit tillstånd att bedriva vattenkraftsverksamhet vid Buttorp även om reservatet inte hade bildats. Det är därmed inte visat att det är naturreservatet som är anledning till att vattenkraftsverksamhet inte kan tillåtas. Även om vattenverksamhet skulle anses vara en pågående markanvändning har kärandena följaktligen inte visat att det är reservatsföreskrifterna som stoppat denna verksamhet.

s. 40 Sida 40 av 76 i domstolens handling

Överklagande Hade kärandena ansett att domstolen gjort en felaktig bedömning är det rimligt att de skulle överklagat domen. Vidare kunde kärandena ha sökt dispens från reservatsföreskrifterna. Så har inte skett. Kärandena har därmed inte gjort vad som rimligen kan krävas för att kärandena skulle kunna bedriva vattenkrafts- verksamhet.

Vid kärandenas förvärv av fastigheten fanns offentliga utredningar som visade de höga skyddsvärden som fanns (och som fortfarande finns) vid Buttorps forsar. Mot bakgrund av den ovannämnda information som fanns om fastigheten skulle kärandena insett att de inte skulle få tillstånd att bedriva vattenkraftsverksamhet vid Buttorp. Det är inte fråga om ett expropriativt förfarande. Kraftbolaget har på grund av de mycket höga skyddsvärdena vid Buttorp haft att räkna med att ett naturreservat skulle kunna bildas. Kärandena har inte visat att det är reservatsföreskrifterna som hindrat kärandenas planerade verksamhet. De nämnda omständigheterna som förelåg när de förvärvade fastigheten och den omständigheten att domstolens i sin dom i ”tillståndsmålet” konstaterat att vattenverksamhet inte är en pågående markanvändning innebär att det inte funnits skäl förkärandena att föra den nu aktuella talan om ersättning mot kommunen. Det föreligger följaktligen inte skälig anledning för kärandena att få saken prövad i domstol. Kärandena gör gällande att de äger en fastighet där man ”bedriver en vattenverksamhet som avsevärt försvårats till följd av inrättandet av naturreservatet”. Som anförts ovan har domstolen vid sin prövning konstaterat att kraftbolaget inte bedriver en vattenverksamhet på fastigheten. Slutligen hänvisar kommunen även till det som anförts i yttrande av länsstyrelsen och Kammarkollegiet i ”tillstånds- målet”. Det som anförts av dessa myndigheter styrker kommunens påstående att det inte är bildandet av ett naturreservat som utgör hinder för vattenkrafts- verksamhet på fastigheten.

s. 41 Sida 41 av 76 i domstolens handling

Sammanfattningsvis har domstolen vid sin prövning i ”tillståndsmålet” funnit att det inte föreligger urminnes hävd och har även konstaterat att det inte föreligger en pågående vattenverksamhet. Omständigheterna vid Buttorps forsar är sådana att för det fall det inte hade bildats ett reservat hade kärandena ändå inte erhållit tillstånd till vattenkraftsverksamhet. Den pågående markanvändningen på Fastigheten utgörs av ett mycket begränsat skogsbruk. Det är därmed endast påverkan på skogsbruket som kan läggas till grund för ersättning till kärandena.

KÄRANDENAS BEMÖTANDE AV KOMMUNENS SVAROMÅL Mark- och miljödomstolens dom i mål M 1380-18 En förutsättning för att ersättning ska utges i enlighet med 31 kap. 4 § miljö- balken stadgas om i 31 kap. 5 § miljöbalken, där det anges att beslutet (i detta fall beslutet om inrättande av naturreservatet) innebär att det krävs tillstånd för verksamheten och detta har vägrats kärandena. Avslag i ansökningsmålet M 1380-18 har meddelats genom dom den 14 mars 2024 och därmed är förutsättningarna för ersättning uppfyllda i denna del. Genom avslaget har även de slutliga kostnaderna för tillståndsmålet kunnat fastställas. När det gäller domen anser kärandena att det tydligt framgår av mark- och miljödomstolens avgörande att vattenkraften har nyttjats i Buttorp under mycket lång tid och den verksamhet som bedrivits i form av nyttjande av vattenkraft omfattas av urminnes hävd. Av avslagsdomen framgår att domstolen inte anser att sökanden inte visat att urminnes hävd föreligger för den ökade bortledning upp till 15 m3/s som ansökt verksamhet innebär jämfört med den tidigare bort-ledningen på 6 m3/s (bortledning var dock mellan 9-12 m3/s). Domstolen har inte kommit fram till att det inte föreligger urminnes hävd för att bedriva vattenkraftverksamhet vid Buttorp, tvärtom så konstaterar domstolen att det bedrivits verksamhet vid Buttorp där vattenkraften nyttjats under mycket lång tid. Frågan om det förelåg urminnes hävd för nyttjande av vattenkraften var avgörande för hur ansökan skulle prövas. Eftersom vatten- kraften har nyttjats på platsen i flera hundra år och markanvändningen som

s. 42 Sida 42 av 76 i domstolens handling

sådan således omfattas av urminnes hävd var nästa fråga för domstolen om den ansökte verksamheten i sin helhet kunde anses omfattas av hävden. Om ansökt verksamhet i sin helhet skulle omfattas av hävd, och därmed rättskraft enligt 5 a § MP och 24 kap. 1 § miljöbalken skulle det endast vara frågan om att återuppta en redan tillstånds-given verksamhet där lokaliseringsfrågan enligt 2 kap. 6 § miljöbalken inte skulle bedömas mot bakgrund av det senare meddelade beslutet om att utpeka området som naturreservat. Eftersom domstolen anser att den verksamhet som kan anses omfattas av urminnes hävd hade en bortledning på ca 6 m3/s och ansökt verksamhet omfattade en bortledning på 15 m3/s ansåg domstolen att ansökt verksamhet med en ökning av 9 m3/s inte kunde anses omfattas av urminnes hävd. Domstolen prövade därför ansökt verksamhet som en helt ny verksamhet och prövade då verksamhetens lokalisering mot det beslutade naturreservatets föreskrifter som uttryckligen förbjöd vattenkraftsproduktion varför ansökan avslogs.

Oaktat hur frågan om urminnes hävd bedöms i detta fall har kärandena funnit en häradsdom som meddelar tillstånd till nyttjade av vattenkraften vid Buttorp. Det råder därför inte något tvivel om att det föreligger en rätt att bedriva vattenkraftverksamhet och att nyttjande av vattenkraften är den pågående markanvändningen.

Kärandena noterar även att kommunen blandar begreppen ”pågående vatten- verksamhet” och ”pågående markanvändning”. Dessa två begrepp har två olika betydelser och ska särskiljas från varandra. En pågående vattenverksamhet innebär att verksamheten, i detta fall ett vattenkraftverk, drivs och producerar el eller att det pågår vattenreglering vilket är fallet i nu aktuellt mål. Pågående markanvändning är ett vidare begrepp än pågående vattenverksamhet och ges enligt förarbetena en relativt generös tillämpning. Det är klarlagt att den pågående markanvändningen vid Buttorp under flera århundraden varit att nyttja vattenkraften i Ätran och så är fortfarande fallet. Det är endast begreppet ”pågående markanvändning” som är aktuellt att bedöma i detta mål. Kärandena

s. 43 Sida 43 av 76 i domstolens handling

noterar vidare att domstolen i domen varken tar upp frågan om pågående markanvändning eller pågående vattenverksamhet, som kommunen påstår. Utan i stället konstaterar domstolen att vattenkraftverksamhet har bedrivits på platsen under väldigt lång tid. Det får därför anses vara helt klart att pågående markanvändning är nyttjande av vattenkraft och därmed föreligger grund för inlösen av fastigheten enligt 31 kap. 8 § miljöbalken samt för intrångs- ersättning enligt 31 kap. 4 § miljöbalken. Detta gäller för fastigheten i sin helhet, inte endast den delen som omfattas av reservatet.

Skyddsvärd natur innan förvärv Skyddsvärda områden med skyddsvärda arter eller habitat har ofta utvecklats under väldigt lång tid innan beslut om naturreservat eller annat områdesskydd fattas. Om ersättning inte skulle kunna utgå på den grunden att området var skyddsvärt (men inte lagligen skyddat) redan innan reservatföreskrifterna, skulle det innebära att ersättning aldrig kan utgå för pågående mark- användning. Kommunens tolkning av ersättningsbestämmelserna skulle därmed sätta ersättningsbestämmelserna ur spel, och även strida mot bestämmelsernas syfte. Ersättningsbestämmelserna i 31 kap. miljöbalken stadgar att ersättning ska utges när pågående markanvändning avsevärt försvåras, vilket endast kan uppkomma vid inrättandet av t.ex. ett natur- reservat tillsammans med ett avslagsbeslut. I aktuellt fall har pågående markanvändning förbjudits genom naturreservatets föreskrifter och fastighetsägaren har vägrats tillstånd till en åtgärd för att bibehålla och utveckla pågående markanvändning i form av nyttjande av vattenkraften. Därmed föreligger det grund för ersättning.

Överklagande krävs inte för ersättning För ersättning ska utgå krävs ett avslagsbeslut, vilket meddelades genom dom den 14 mars 2024 i mål M 1380-18. Det krävs inte att fastighetsägaren driver tillståndsmålet så långt som möjligt för att ersättning ska utgå. Med beaktande av hur tidigare hantering av ärendet har skötts, är det dessutom i aktuellt fall

s. 44 Sida 44 av 76 i domstolens handling

helt orimligt att kräva att kärandena ska gå in i ännu en lång tidskrävande och kostsam process, som med hänsyn till naturreservatets föreskrifter med största sannolikhet skulle få samma resultat. Detsamma gäller för ansökan om dispens från föreskrifterna. Kärandena bedömer dessutom att det inte finns några dispensmöjligheter enligt reservatbeslutet vad gäller uppförande av anläggning för eller nyttjande av vattenkraft. Med anledning av kommunens påstående vill kärandena påminna om hanteringen av ärendet. Med beaktande av denna bakgrund vore det orimligt att kräva att kärandena ska starta en ny överklagandeprocess i ärendet som även den skulle riskera att dra ut avsevärt på tiden för att rätt till ersättning för intrånget ska föreligga. Kärandena anser även att det med beaktande av pågående vattenreglering som utgör ett vandringshinder, nuvarande statusklassificering i vattendraget samt de försiktighetsmått som föreslogs i tillståndsmålet är sannolikt att ansökt verksamhet skulle meddelats tillstånd om något beslut om naturreservat inte meddelats.

Inlösen av fastigheten Kärandena vidhåller framförd inställning om att inrättandet av naturreservatet har inneburit att det har uppstått synnerliga olägenheter för fastighetsägaren. Fastigheten har blivit onyttig och den pågående verksamheten har inte kunnat fortgå. Liksom kärandena tidigare upplyst om finns tillstånd till vattenkraft- verksamheten genom en häradsdom och kriterierna för urminnes hävd är också uppfyllda. Tillståndet har aldrig återkallats. Fastigheten X har historiskt sett utgjort strömfallfastighet för anläggningen, vilket kan utläsas av äldre kartor och tidigare fastighetsregleringar. Det bör även beaktats att kärandena förvärvat fastigheten med det uttryckliga syftet att återuppta vattenkraftsproduktionen och att kommunen haft en förköpsrätt till fastigheten som man valt att inte utnyttja.

Kommunen menar att området kring Buttorps forsar är så skyddsvärt i sig att tillstånd ändå inte skulle ha meddelats även om reservatföreskrifterna inte

s. 45 Sida 45 av 76 i domstolens handling

funnits. Kärandena menar att detta påstående saknar grund och är ren spekulation från kommunen. Eftersom vattenkraftsverksamheten har varit etablerad på platsen sedan åtminstone 1700-talet, hade ansökan inte inneburit en försämring av miljöförhållandena på platsen utan snarare en förbättring. Det ska även tilläggas att det inte handlar om en fri fors i detta fall, utan det finns ett partiellt vandringshinder på platsen. Kärandenas ansökan med fiskvandringslösning hade förbättrat möjligheten för öringens vandring. En prövning skulle utgått ifrån nuvarande förhållanden där en återupptagen vattenkraftproduktion i enlighet med ansökan i mål M 1380-18 skulle inneburit en förbättring av bl.a. möjligheten för fisk att vandra förbi Buttorp. I nuläget kvarstår vandringshindret oförhindrat. Det finns därmed grund enligt 31 kap. 8 § miljöbalken för inlösen av fastigheten. Det är tydligt att kärandena har utsatts för ett expropriativt förfarande som inneburit sådana synnerliga olägenheter för fastighetsägaren att inlösen av fastigheten är berättigad. Detta gäller för fastigheten i sin helhet, inte endast den delen som omfattas av reservatet.

Rätt till ersättning Kommunens argument om att kärandena vid förvärvet av ansökan borde ha insett, genom bl.a. en skrivning i då gällande översiktsplan, att kommunen inte skulle tillåta ansökan saknar betydelse för bedömningen av kommunens ersättningsskyldighet. Först och främst är en översiktsplan inte juridiskt bindande och för det andra är det inte kommunen som beslutar i frågan om tillstånd ska meddelas för ansökt verksamhet. Den allmänna information som kommunen hänvisar till saknar således betydelse för kommunens ersättningsskyldighet med anledning av utpekandet av naturreservat. Varken vid förvärvet av fastigheten eller när kärandena lämnade in sin första ansökan fanns något utpekat naturreservat. Övriga omständigheter har inte någon betydelse för ersättningsskyldigheten. Det ska återigen tilläggas att kommunen erhöll förköpsrätt till fastigheten och kunde ha valt att förvärva denna i stället för att låta kärandena förvärva fastigheten i syfte att bedriva vattenverksamhet.

s. 46 Sida 46 av 76 i domstolens handling

Kärandena vill även framhålla att kommunen efter reservatsbeslutet vunnit laga kraft ändrat inställning och nu är positiv till återupptagandet av vattenkraft- produktion vid Buttorp.

Pågående markanvändning Kärandena anser att det efter kulturhistoriska utredningar är tydligt att nyttjandet av vattenkraften har pågått under lång tid på platsen och att det är uppenbart att just vattenkraften är den pågående markanvändningen. Kärandena har även låtit genomföra ytterligare undersökningar och har hittat en häradsdom från Kinds häradsrätt från 1818 som visar att nyttjande av vattenkraft vid Buttorp tidigare meddelats tillstånd. Kärandena har därför låtit uppdatera den kulturhistoriska utredningen.

Kommunen menar även att kärandenas ansökan om återupptagen vattenkrafts- produktion omfattar ett helt nytt vattenkraftverk, vilket inte stämmer. Det framgår tydligt av ansökan i mål M 1380-18 att det är frågan om att ansökt anläggning som ska uppföras på de gamla anläggningsdelar som finns kvar och att det bedrivits verksamhet som nyttjande vattenkraften under mycket lång tid. Vattenkraften i Buttorp har nyttjats sedan 1500-talet och nuvarande anläggning har prövats i häradsrätten 1817. Verksamheten bedrevs då vid två dämmen, den Norra dammen och den Södra dammen där närboende klagat till häradsrätten. Enligt 20 kap. i den då gällande byggningabalken i 1734 års lag fick jordägaren utnyttja vattnet över sin mark så länge det inte skadade några andra intressen utan någon förprövning och verksamhetsutövaren fick själv bedöma hur långt rättigheterna och skyldigheterna sträckte sig. Konflikter fick lösas i domstolarna, vilket var det som skedde i Buttorp när åborna klagade. Av häradsrätten utlåtande framgår att verksamhetsutövaren skulle komplettera Norra dammen med fler dammluckor och att den därefter skulle äga bestånd medan den Södra dammen skulle flyttas till närmaste udde vid ägarens äng Krokängen. Genom häradsdomen har nyttjande av vattenkraften erhållit tillstånd för verksamheten. Verksamheten flyttades sedan 1950 till nuvarande

s. 47 Sida 47 av 76 i domstolens handling

placering genom att Buttorp Norra och Södra mjölkvarn slogs ihop till en större damm. Det framgår tydligt att nuvarande damm och verksamhet i form av nyttjande av vattenkraften har prövats och ansetts lagligt vilket är att jämställa med ett tillstånd enligt 5 a § MP. Med hänsyn att verksamheten dessutom bedrivits på platsen sedan 1797 utan invändningar (förutom de som löstes i häradsrätten 1818) är kriterierna för urminnes hävd uppfyllda varför det är tydligt att verksamheten omfattas av 2 kap. 41 § vattenlagen (1918:523) och därmed anses ha tillstånd enligt 5 a § MP.

Den omständighet att verksamheten inte har producerat el sedan 1980-talet saknar betydelse, vilket har visats genom praxis (NJA 2015 s. 323 och M 4931- 17). Utöver det har vattenverksamhetens dämmande effekt på vattendraget aldrig avbrutits utan dammanläggningen som finns kvar dämmer fortfarande vattendraget.

Det kan därför inte råda något tvivel om att vattenreglering och nyttjande av vattenkraft är pågående markanvändning vid Buttorp och att det är den användningen som inskränks och omöjliggörs av kommunens reservatsbeslut. I Nordkalk-målet (M 2296-20) uttalar domstolen att bedömningen vid tolkning av ”pågående markanvändning” ska utgå från vad som vid varje tidpunkt framstår som en naturlig fortsättning av den pågående markanvändningen, samt utifrån om det allmänt sett framstår som att det handlar om samma verksamhet som bedrivs. Kärandena anser att det står klart att det är fråga om nyttjande av vattenkraft som har bedrivits på platsen under flera hundra år utan avbrott i dämningen av vattendraget. Det är således inte fråga om någon ny vatten- verksamhet som ska anläggas, utan kärandena vill fortsätta bedriva en redan pågående verksamhet och markanvändning. Kommunens reservatbeslut har således försvårat pågående markanvändning på fastigheten. Kommunen anför även att det inte bedrivits vattenkraftverksamhet på fastigheten på över 50 år och att det därför inte kan röra sig om pågående markanvändning. Kärandena vill först tydliggöra att detta påstående inte har betydelse för om nyttjande av

s. 48 Sida 48 av 76 i domstolens handling

vattenkraft och vattenreglering är pågående markanvändning. Det är inte heller ett korrekt påstående från kommunen som endast återgivit vad som anges i länsstyrelsens beslut angående anmälan till nationella planen för omprövning av vattenkraften. G G producerade el i Buttorp fram till 1971 då han sålde generatorn och kärandena påbörjade arbetet med att återuppta vattenkraftproduktionen 2008. Dock har dämningen av vattendraget aldrig upphört och fortgår än idag.

Vad gäller kommunens hänvisning till den nationella planen, finns det anledning att redogöra för syftet och betydelsen av den nationella planen för omprövning av vattenkraften. Det framgår av 11 kap. 27 § miljöbalken att det krävs moderna miljövillkor för att få bedriva vattenkraftverksamhet. Med moderna miljövillkor menas villkor som föreskrivits med stöd av miljöbalken och inte är äldre än 40 år. En vattenkraftverksamhet får dock bedrivas om verksamheten har anmälts till den nationella planen, vilket framgår av 11 kap. 28 § miljöbalken. Den nationella planen syftar till att prioritera när i tiden en vattenkraftverksamhet som ännu inte har moderna miljövillkor ska omprövas. Den nationella planen har således inte något att göra med bedömningen om en verksamhet ska anses ha ett tillstånd enligt 5 a § MP eller om tillstånd kan meddelas för en verksamhet.

Ett avslag om anmälan till den nationella planen saknar således betydelse i aktuell ersättningsfråga. Att nyttjande av vattenkraft är pågående mark- användning eller att verksamheten anses ha tillstånd genom en särskild rättighet har inte betydelse för om en verksamhet ska antas till nationella planen eller inte utan det avgörande är om verksamheten bedriver elproduktion vid tidpunkten för anmälan till nationella planen eller att anläggning var uppförd för att producera el. I det av kommunen bifogade avslagsbeslutet går det tydligt att utläsa att avslaget grundas på att länsstyrelsen inte anser att anläggningen uppfyller den grundläggande förutsättningen för nationella planen vid tillfället för prövningen, nämligen att anläggningen var avsedd

s. 49 Sida 49 av 76 i domstolens handling

för produktion av vattenkraftsel när den påbörjade (dvs. när nyttjande av vattenkraften påbörjades för flera hundra år sen) eller att det producerades el i anläggningen vid tidpunkten för anmälan. Länsstyrelsen skriver även i beslutet att frågan om urminnes hävd saknar betydelse i målet och prövar således inte frågan. Det ska vidare påpekas att kärandenas och övriga instanser eventuella uttalanden om att inga moderna domar har gått att finna för anläggningen saknar betydelse efter att bestämmelsen i 5 a § MP om särskilda rättigheter trädde i kraft den 1 januari 2019, vilken förtydligar att urminnes hävd är att jämställa med ett tillstånd enligt miljöbalken. Kärandena har dessutom låtit genomföra en utförlig kulturhistorisk utredning sedan tillståndsansökan lämnades in som tydligt visar hur vattenkraften nyttjats på platsen under mycket lång tid och nyttjandet har prövats av Kinds häradsrätt varför det får anses klarlagt att verksamheten som bedrivits på platsen har tillstånd enligt 5 a § MP.

Frågan om urminnes hävd har till viss del kommenterats domen från 14 mars 2024 i ansökningsmålet M 1380-18 varför kärandena ser att det finns skäl att kommentera domskälen. Domstolen konstaterar i domskälen att det funnit vattenverksamhet på platsen så länge att det skulle kunna vara fråga om urminnes hävd. Vidare konstaterar domstolen att den tidigare drivvatten- föringen uppskattas till 6 m3/s och medelvattenföringen är 9,9 m3/s. Den föreslagna utbyggnaden på 15 m3/s är således 2,5 gånger större än medel- vattenföringen medan tidigare drivvattenföring var ca 60 procent av medel- vattenföringen. 6 m3/s har domstolen utläst ur den tekniska beskrivningen där det anges att drivvattenföringen i de fyra turbinerna var ca 6 m3/s och att till det ska läggas den gamla sågens vattenhjul som låg på andra sidan Ätran vars slukförmåga var ungefär densamma. Den totala bortledda vattenmängden var således ca 12 m3/s, inte 6 m3/s. Oaktat detta konstaterar domstolen att den ansökte verksamheten inte är densamma som den verksamhet som bedrevs 1882 eftersom bortledd vattenmängd ökar och konstaterar därför att den

s. 50 Sida 50 av 76 i domstolens handling

ansökta verksamheten inte kan omfattas av urminnes hävd utan kräver ett nytt tillstånd för vattenkraftverksamheten.

Som framgår av den tekniska beskrivningen till ansökan om lagligförklaring, mål M 1380-18 vid Vänersborgs tingsrätt, fanns tidigare en omfattande verksamhet med både kvarn, benstamp och såg. Kvarnens drivvattenföring uppskattas i den tekniska beskrivningen till 6 m3/s samt att det därtill tillkommer såg och sågens avbördning av vatten. Mark- och miljödomstolen beaktar i sitt domslut dock endast kvarnen och konstaterar på felaktigt att tidigare nyttjande av vattenkraft vid Buttorp nyttjat 6 m3/s när det istället är frågan om 6 m3/s på varje sida om Ätran, dvs. 12 m3/s.

Enligt praxis ska den högsta avledda mängden vatten, med hänsyn till vatten- vägarnas konstruktion, som ska vara dimensionerande för vad rättigheten omfattar. Intagen till kvarnen och sågen var väsentligen lika stora. Därtill kan noteras att dåtidens vattenhantering resulterade i visst läckage. Man kan därför på goda grunder avrunda drivvattenföringen för både kvarn och såg till 6 kbm/s i två separata intagskanaler, totalt 12 m3/s. Det kan således konstateras att det tillstånd som följer av den rättighet gällande nyttjande av vattenkraften i Buttorp omfattar en drivvattenföring om 12 m3/s och inte 6 m3/s.

Det ska sägas att häradsdomen från 1818 hittades först efter att mark- och miljödomstolen avgjorde tillståndsmålet, men eftersom det var frågan om en ökad bortledning bör det inte ändrat bedömningen om det krävdes ett nytt tillstånd för den ansökte verksamheten. Att domstolen går in på om den ansökta verksamheten kan omfattas av urminnes hävd beror på att den frågan är avgörande för verksamhetens tillåtlighet enligt 2 kap. 6 § miljöbalken. Hade den ansökta verksamheten i sin helhet omfattas av urminnes hävd skulle frågan om verksamhetens lokalisering inte behöva prövas. Eftersom den ansökte verksamheten inte anses omfattas av urminnes hävd behöver domstolen pröva verksamhetens lokalisering enligt 2 kap.6 § miljöbalken och kommer i den

s. 51 Sida 51 av 76 i domstolens handling

bedömningen fram till att ansökt verksamhet strider mot naturreservatets föreskrifter och att ansökan därför avslås. Domstolens uttalande om urminnes hävd visar tydligt på att den pågående markanvändning på platsen sedan mycket lång tid tillbaka är nyttjande av vattenkraft och den markanvändning har omöjliggjorts genom kommunens beslut att peka ut området som naturreservat.

Vad gäller frågan om tillsyn på fastigheten hänvisar kommunen till ett mail från E H, som är vattenvårdshanläggare på länsstyrelsen, där det uppges att länsstyrelsen inte bedrivit någon tillsyn på anläggningen. Det stämmer dock inte då länsstyrelsen, genom B S, så sent som 2017 kontaktade kärandena för att upplysa denne om sitt underhållsansvar som kraftverksägare/dammägare enligt 11 kap. 17 § miljöbalken. Det är således uppenbart att det är fråga om en vattenverksamhet som dämmer vattendraget som pågår än i dag och som är föremål för tillsyn från länsstyrelsen. Slutligen bör det även nämnas att en pågående markanvändning inte är att jämställa med ett gällande tillstånd för verksamheten, utan det bör ges en mer generös tolkning vid bedömning om vad som anses vara pågående markanvändning.

Sammanfattningsvis anser kärandena att det är tydligt att pågående mark- användning på fastigheten är en vattenverksamhet i form av vattenreglering och nyttjande av vattenkraft varför det föreligger en rätt till ersättning för förlorad vattenkraftproduktion.

Intrångsersättning Inrättandet av naturreservatet har medfört att den pågående markanvändningen avsevärt har försvårats, eftersom utnyttjandet av vattenkraft har förbjudits inom hela reservatet. Pågående markanvändning är nyttjande av vattenkraft och dämning av vattendraget vid Buttorp. Genom inrättandet av naturreservatet har kärandena gått miste om möjligheten att återuppta vattenkraftsproduktion och de intäkter det skulle medföra. Kärandena har även drabbats av andra kostnader

s. 52 Sida 52 av 76 i domstolens handling

med anledning av kommunens beslut. Kärandena anser att det är tydligt att fastigheten har blivit onyttig för kärandena genom kommunens beslut. Gällande frågan om vad en fastighetsägare ska behöva tåla bör Nordkalk-målet återigen nämnas. Målet behandlar likt förevarande fall en process som tagit orimligt långt tid och ett beslut om naturskydd som skadat näringsidkaren ekonomiskt. I Nordkalk-målet uttalade domstolen att bolaget hade förvärvat fastigheten endast för att bedriva verksamheten (på samma sätt som kärandena förvärvade X för att återuppta vattenkraftsproduktionen) och att de hade utfört undersökningar i förberedande syfte. Domstolen uttalade att även uppstartsverksamheter bör av begreppet pågående markanvändning. Bolaget i målet tilldömdes därför ersättning från staten enligt 31 kap. 4 § miljöbalken. Kärandena anser att det är klarlagt att det föreligger grund för intrångs- ersättning enligt 31 kap. 4 § miljöbalken för fastigheten i sin helhet.

Skogsbruket Kärandena anser inte att fastigheten är olämplig för skogsbruk. Fastigheten är värderad utifrån en skogsbruksplan, där en del är naturskog och annan del utgör produktionsskog. Kärandena äger även en fastighet ca 800 m uppströms vattenanläggningen och skogsbruket på denna fastighet och X samkörs. Kärandena anser att det förekommer ett normalt skogsbruk på fastigheten, vilket nu har omöjliggjorts genom reservatbeslutet. Frågan om strandskydd saknar betydelse för ersättningsfrågan och kärandena har vidare fått avverkningstillstånd från Skogsstyrelsen intill vattendraget.

Kommunens beräkningar av ersättningen har utgått från felaktiga grunder, eftersom inte hela fastighetens skogsbruk har inkluderats i bedömningen. Vidare är det felaktigt att fastigheten X förvärvades för 100 000 kr som kommunen påstår. Fastigheten Y köptes för 100 000 kr, därefter fastighetsreglerades det in andra fastigheter till den nuvarande fastigheten X till ett dåvarande värde om 1 miljon kr. Kommunens påstående om fastighetens värde är dessutom förvånande då kommunen den 8 juni 2023

s. 53 Sida 53 av 76 i domstolens handling

skickade ett förslag till kärandena om intrångsersättning på 912 500 kr baserat på fastighetens värde ur ett skogsbruksperspektiv. Bedrivande av skogsbruk på fastigheten har därmed avsevärt försvårats och inlösen eller intrångsersättning är berättigad avseende hela fastighetens skogsbruk jämte ersättning för att vattenkraftverksamhet inte längre får bedrivas.

Ersättningsbeloppet Kommunen anför att yrkande ersättningsbelopp är grundlösa och orealistiska. Gällande kommunens erbjudna ersättningsbelopp på 100 000 kr kan kärandena konstatera att kommunen i målet erbjuder ett väsentligt mindre ersättnings- belopp än som tidigare erbjudits kärandena utan någon motivering till vad som föranlett minskningen. Kärandena ifrågasätter att kommunen ens kan ändra ett tidigare ersättningserbjudande som baseras på den värderingsutredning som kommunen låtit utföra.

Gällande ersättningsbeloppen baseras dessa på mycket noga beräkningar som utgår ifrån den praxis som gäller på området gällande ersättning vid förlorad elproduktion, se MÖD 2011:16. Kommunen menar t.ex. att kärandena inte medtagit kostnader för underhåll och drift samt investeringskostnad för renovering. Gällande investeringskostnaden ställer sig kärandena frågande till kommunens påstående om att det inte beaktats i beräkningen. Det framgår på sid. 12 i kärandenas ansökan om ersättningen att investeringskostnaden för att återuppta vattenkraftsproduktionen på fastigheten uppgår till ca 16 miljoner kr. Gällande drift och underhåll är det försumbara kostnader i fallet men uppgår till en kostnad på 50 000 kr/år vilket skulle medföra en justering av ersättnings- beloppen. Vidare har kärandena utfört beräkningen baserat på de historiska elpriser som fanns tillgängliga vid upprättande av ansökan om ersättning. Dessutom kommer ersättningarna för frekvenshållningsreserver, vilket anläggningen skulle fått öka framåt vilket käranden inte tagit med i beräkningen.

s. 54 Sida 54 av 76 i domstolens handling

Kärandena vill också påpeka att ersättningsberäkningen grundar sig på en års- produktion om 2,1 GWh medan det tydligt framgår av den effekt- och energi- beräkning som B S genomfört i samband med dammen undersökts för den kulturhistoriska utredningen att möjlig produktion vid Buttorpsfallet uppgår till 3 GWh i årsproduktion. Det skulle innebära en förlorad intäkt som är 1,5 ggr den som kärandena har yrkat vilket visar på att yrkad ersättning är konservativt beräknad.

Det ska noteras att den osäkerhet som den långa processen medfört bör påverka storleken på ersättningsbeloppet (jfr. med M 2296-20, Nordkalk).

Enligt 31 kap. 2 § miljöbalken är expropriationslagen (1972:719) tillämplig vid ersättning och inlösen enligt kapitlet. Med expropriation avses i vanligt juridiskt språkbruk ett ”tvångsmässigt avstående av fast egendom mot ersättning för tillgodoseende av ett allmänt intresse”. Av 2 kap. 15 § regeringsformen framgår i första stycket att expropriation ”eller annat sådant förfogande” endast får användas för att tillgodose ”angelägna allmänna intressen”. 2 kap 15 § andra stycket regeringsformen garanterar den som tvingas avstå sin egendom ”full ersättning för förlusten” och det anges även att ersättningen ska bestämmas enligt grunder som anges i lag. I aktuellt fall är den uppenbart att avståendet från kärandenas fastighet med vattenkraft- verksamheten är tvångsmässig och att det är för att tillgodose ett allmänt intresse (naturreservatet). Kärandena anser vidare att det är uppenbart i mark- och miljödomstolens avslagsdom att ”ansökan ska avslås redan på grunden att ansökt verksamhet strider mot naturreservatets föreskrifter”. Detta gäller verksamheten i sin helhet, eftersom all form av utnyttjande för vattenkraft eller avledning av vatten är förbjudet enligt reservatföreskrifterna, vilket domstolen konstaterar i domskälen. Kärandena anser därför att det är styrkt att avslag sker på grund av upprättande av naturreservatet.

s. 55 Sida 55 av 76 i domstolens handling

BEVISNING Kärandena har som skriftlig bevisning åberopat 1. Dokument avseende att kommunen inte åberopade sin förköpsrätt åberopas till styrkande av att kommunen har haft möjlighet att förvärva fastigheten X för att skydda naturvärdena innan M C förvärvade fastigheten, att kommunen har valt att inte utnyttja sin förköpsrätt.

2. Elfiske i Ätran, Buttorp den 14 september 2012 åberopas till styrkande av att den cirka 200 meter långa strömsträckan nedströms dammen i Buttorp är påtagligt påverkad av mänsklig aktivitet att förekomsten av öring i området är mycket liten eller obefintligt samt avsaknad av reproduktionsområden i åsträckan.

3. Genomgång av Projekt Ätranöring den 10 januari 2017 åberopas till styrkande av att projektet borde ifrågasättas med beaktande av saknaden av öringtäthet i forsen, att det inte finns den mängd öring att skydda i forsen som föranleder att ett bildande av naturreservatet Buttorps forsar ("naturreservatet"), att kraftverksägare, liksom kärandena, har erbjudit att bygga fiskvandrings- lösningar i Ätran, men att intresse inte har funnits hos projektet, att det inte finns några uppgifter om att Buttorp skulle vara ett särskilt skyddsvärt område innan planerna om Buttorps kraftverk blev kända.

¶4. Underlag till bildande av naturreservatet åberopas till styrkande av att skyddsvärda naturvärden i reservatet finns på land och att habitat i vatten behöver tillskapas för att uppnå reservatets syfte.

¶5. Tidningsurklipp från den 2 juni 2016 åberopas till styrkande av att naturreservatet inrättades för att stoppa ansökan om återupptagen vatten- kraftproduktion samt gynna fisketurismen.

s. 56 Sida 56 av 76 i domstolens handling

¶6. Medborgarförslag om naturreservat den 19 oktober 2012 åberopas till styrkande av att medborgarförslaget innebär en uppmaning att inrätta naturreservat för fiskets skull, inte för att skydda naturvärden.

¶7. Offentliga handlingar från kommunen åberopas till styrkande av att hanteringen av ärendet kring upprättandet av naturreservatet inte har varit korrekt och att naturreservatet har upprättats för ett annat syfte än vad som har angivits, att kommunen har upprättat naturreservatet för att stoppa Buttorps kraftverk i enlighet med insänt yttrande den 3 april 2013 till kommunen, att Älvräddarna har uppmanat och hjälpt kommunen att besluta om ett intermistiskt förbud genom mail den 11 september 2013, att kommunen har beslutat om bildande av naturreservatet utan att ordentligt utreda om platsen är lämplig.

¶8. Protokoll från kommunstyrelsens sammanträde den 12 september 2016 åberopas till styrkande av att kommunen har bildat naturreservatet i syfte att hindra fastighetsägaren från att ansöka om tillstånd genom att inrätta ett naturreservat.

¶9. Yttrande från älvräddarna till Svenljunga kommun samt text från Älvräddarnas hemsida den 23 februari 2016 åberopas till styrkande av att Älvräddarna uppmanade kommunen att beslutade om ett intermistiskt förbud för att stoppa Buttorps kraftverk, att kommunen faktiskt utfärdade det intermistiska förbudet och inlämnade ansökan om naturreservat på uppmaning av Älvräddarna, i syfte att stoppa Buttorps kraftverk.

¶10. Utdrag från Facebook-sida den 23 mars 2016 och handlingar under- tecknade av P A åberopas till styrkande av att P A var miljö- och byggchef i kommunen under tiden för handläggandet av ärendet reservatsbildningen, att P A inte var opartisk i frågan utan han delade öppet på sociala medier att han var emot Buttorps kraftverk, att

s. 57 Sida 57 av 76 i domstolens handling

P A var ansvarig för ansökan om fiskevårdbidrag från länsstyrelsen i Projekt Ätranöring, vilket tyder på att han har ett ekonomiskt intresse för att bevara fisket i forsen.

¶11. Film från kommunfullmäktiges sammanträde åberopas till styrkande av att kommunen bildade naturreservatet för att stoppa Buttorps kraftverk.

¶12. Yttrande från kommunen den 22 mars 2023 åberopas till styrkande av att kommunen i mål nr M 1380-18 om tillstånd till Buttorps kraftverk tillstyrker ansökan.

¶13. Dom den 14 mars 2024 i mål nr M 1380-18 åberopas till styrkande av att kärandena har fått avslag på sin ansökan om tillstånd till följd av att natur- reservatets föreskrifter förbjuder vattenkraftsverksamheten, att det finns grund för ersättning.

¶14. Föreskrifter naturreservatet Buttorps forsar åberopas till styrkande av att naturreservatets föreskrifter förbjuder utnyttjandet av vattnet för vattenkraft.

¶15. Industrihistorisk förundersökning rörande vattenverksamhet och vattendom för Buttorps kvarn, X i Kinds härad med tillhörande bilagor åberopas till styrkande av att det vattenkraftsverksamheten vid Buttorp har pågått under flera hundra år, att det finns tillstånd till vattenkraft-verksamheten genom en Häradsdom från år 1818, mängden energi som kan produceras i fallet, att nuvarande damm har funnits på platsen sedan innan år 1850, att vattenkraftverksamheten utgör pågående markanvändning inom fastigheten.

¶16. Mail från länsstyrelsen den 4 oktober 2017 åberopas till styrkande av att länsstyrelsen anser att det är en pågående vattenverksamhet i form av dämning,

s. 58 Sida 58 av 76 i domstolens handling

¶17. Spotpriser från tre senaste åren åberopas till styrkande av att beräkningen av värdet av förlorad elproduktion är rimlig.

¶18. Effektmarknaden, bevis; certifikat från SVK åberopas till styrkande av att värdet av stödtjänster är korrekt.

¶19. Fastighetsvärdering för skogsbruk på X åberopas till styrkande av att kärandenas beräkning av ersättning för förlorat skogsbruk.

¶20. Beräkning av energimängd, åberopas som komplettering till tidigare åberopad bevisuppgift till styrkande av att värdet av vattenkraften samt den tidigare förlorade årsproduktionen är korrekt.

¶21. Historiska mätdata för mätstation 103-364 "Hillared" till styrkande av att medelvattenföringen för mätstationen under perioden 1947-1969 var 10,3 m3/s.

¶22. Beräkningsmodell för Buttorp till styrkande av att produktionsmängden som kan förväntas av Buttorp.

¶23. Beräkningsmodell för Ljungafors, till styrkande av att den beräknings- modell som har använts för beräkning av Buttorps produktionsmängd är tillförlitlig.

¶24. Mätningar av produktionsmängd för Ljungafors, till styrkande av att den beräkningsmodell som har använts för beräkning av Buttorps produktions- mängd är tillförlitlig.

¶25. Historiska fotografier av Buttorp, till styrkande av att vattenhanteringen vid tidpunkten för fotografierna resulterade i visst läckage.

Kärandenas i övrigt åberopade bevisning

s. 59 Sida 59 av 76 i domstolens handling

Syn på platsen Synen har åberopats till styrkande av att det finns en befintlig dammanläggning dämmer upp vattendraget, att kommunen inte påbörjat några åtgärder för att genomföra reservatets syfte.

Kommunen har som skriftlig bevisning har kommunen åberopat följande. 1. Mark - och miljödomstolens dom den 3 april 2024 i mål M 1380-18 (Utdrag ur domen avseende tillståndsansökan) till styrkande av att vattenverksamhet inte är en pågående verksamhet och till styrkande av att det inte föreligger urminnes hävd (se domskälen sid 24 och sid 25); Domstolen konstaterar att bolaget "inte visat att verksamhetens läge, funktion samt dess inverkan på vattenförhållandena i allt väsentligt har varit desamma sedan 1882. Sökanden har alltså inte visat att urminnes hävd föreligger för vare sig anläggningen eller vattenverksamheten", till styrkande av att domstolen har funnit att det var fråga om en helt ny ansökan (ny verksamhet, sid 25), och till styrkande av att prövning inte skett mot artskyddsförordningen (sid 26) vilket innebär att även om reservat inte hade bildats hade kärandenas tillståndsansökan kunnat avslås pga att ansökan var i strid med artskyddsförordningen; innebärande att det inte är styrkt att det är reservatet/reservatsföreskrift som medfört att vatten- kraftsverksamhet inte kan bedrivas på fastigheten samt till stöd för att prövning inte skett avseende dispens från strandskydd.

Domen har även åberopats till styrkande av att länsstyrelsen delat domstolens bedömning att kärandena inte visat att urminnes hävd föreligger vare sig för anläggningen eller för vattenverksamheten (se domen sid 20).

2. E-mail daterat den 7 februari 2025 från E H tf funktionschef och NAP- samordnare, Natur- och Vattenavdelningen på Länsstyrelsen Västra Götaland vari framgår att fastigheten X inte omfattas av NAP (Nationella Planen) och att länsstyrelsen under 2023 inte bedrivit tillsyn vid Buttorp. Länsstyrelsen har endast haft ett ärende 2017 och ett ärende 2020 som

s. 60 Sida 60 av 76 i domstolens handling

avsett anmälningar om stockar som samlats och fastnat vid utskoven, till styrkande av att det inte föreligger urminnes hävd och till styrkande av att det inte förekommer en pågående markanvändning i form av vattenverksamhet på fastigheten.

3. Länsstyrelsens beslut den 25 juli 2019 att avslå kärandenas ansökan om att fastigheten skulle innefattas i nationella planen till styrkande av det inte föreligger urminnes hävd och till styrkande av att fastigheten inte uppfyller förutsättningarna att omfattas av nationella planen, dvs. att det inte förekommer markanvändning i form av vattenverksamhet inom fastigheten.

4 A. Svenljunga kommuns Översiktsplan Aktualisering 2003, Mars 2003 - reviderad november 2003 och intagen i ÖP 2004. Utdrag sid 27 vari anges följande: "Vattenregleringar Vattenkraftsutbyggnad förekommer inte i Svenljunga kommun utan de kvarvarande forsarna skall sparas. Regleringen utgör ett hot mot liv i och vid strömmande vatten samt ger även negativa effekter i sjöar", ÖP 2004 åberopas till styrkande av att det vid tidpunkten för kärandenas förvärv av fastigheten år 2007 det fanns en översiktsplan som tydligt angav att tillstånd till vattenkraftsverksamhet inte skulle ges, dvs. att det vid tidpunkten för kärandenas förvärv av fastigheten det fanns allmänt tillgänglig information om att det fanns mycket skyddsvärda naturvärden inom fastigheten och att det i ÖP angavs att vattenkraftsverksamhet inte skulle tillåts inom fastigheten.

Utdraget ur ÖP 2004 har även åberopats till styrkande av att det är natur- värdena inom fastigheten som förhindrar vattenkraftsverksamhet och inte reservatsföreskrifter.

4 B. Översiktsplan - Aktualiseringsförklaring (tillhör kommunfullmäktiges beslut 2004) till styrkande av att Aktualiseringen ovan ingår och utgör del i ÖP 2004. Notera att aktualiseringen från år 2004 ska läsas ihop med den

s. 61 Sida 61 av 76 i domstolens handling

ursprungliga ÖP:n från 1994 (se sidan 3 läsanvisningar). Underlagsrapporten "Miljö Hälsa och säkerhet" har ersatts med en helt ny rapport år 2004. Detta innebär således att aktualiseringen tillsammans med ÖP från 1994 utgör ÖP år 2004. Se information i e-mail av Samhällsbyggnadschef F E (mail bilaga 4 och sammanträdesprotokoll Svenljunga kommunfullmäktige den 9 februari 2004 utvisande att aktualiseringen av ÖP år 2003 antogs och ingår i ÖP 2004.

5. Inventering och naturvärdesbedömning av Ätran och dess stränder i Svenljunga kommun - utredning genomförd 2006 av P N, BioDivers Naturvårdskonsult (utdrag ur rapporten) till styrkande av de unika naturvärden som finns vid Buttorp (se sidan 25 "Ätranöringen" och "Forsande och strömmande sträcka vid Butttorp " sid 78 med "Naturvärdesbedömning; Mycket höga naturvärden, klass 2"till styrkande av att det vid tidpunkten för Kraftbolagets förvärv av fastigheten år 2007 fanns mycket skyddsvärden (höga naturvärden) vid Buttorps forsar och till styrkande av att kärandena vid förvärvet av fastigheten haft anledning att inse att det inte skulle bli möjligt att driva vattenkraftsverksamhet vid Buttorps forsar samt till styrkande av att skyddsvärda naturvärden fanns i vattnet samt till styrkande av att det var skyddsvärdena i vattnet som utgjorde skäl till bildandet av reservatet.

6. Naturvårdsutlåtande och fördjupad inventering av flodpärlmussla och bottenfauna den 21 november 2008 "Ätran vid Buttorp" av naturvårdsbiologi J S, biolog M A och Fil Dr K L; Naturcentrum i Stenungsund (Se särskilt sidan 4 och 5) till styrkande av att det vid tidpunkten för kärandenas förvärv av fastigheten fanns unika bottnar för bl.a. öring vid Buttorp och att det fanns naturmiljö med mycket höga natur-värden, till styrkande av de unika värden som fanns i vattnet vid Buttorp när kärandena köpte fastigheten (och som än idag finns i vattnet vid Buttorp), och till styrkande av att kärandena vid förvärvet av fastigheten haft anledning att inse att kärandena inte skulle vinna framgång med en ansökan om tillstånd för

s. 62 Sida 62 av 76 i domstolens handling

vattenkraftsverksamhet på fastigheten och därmed ådraga sig kostnader i samband med ansökan samt till styrkande av att det är skyddsvärden i vattnet vid Buttorp som utgjorde skälet till bildandet av naturreservatet.

7. Förstudie inför reservatsbildning Buttorp, av Naturcentrum rapport nr 287 daterad den 22 december 2014 (utdrag del 2 sidan 24) till styrkande av samma förhållanden som angivits under punkt 7 ovan; dvs. att fastigheten har mycket stora värden som strömvattenbiotop, och till styrkande av att det finns mycket stora värden i vattnet vid Buttorp och inte, som kärandena gör gällande, endast skulle finnas värden på land/marken inom fastigheten jämte till styrkande av att det var de stora naturvärdena i vattnet vid Buttorp som utgjorde skäl/grund till bildandet av naturreservatet.

8. Svenljunga kommuns skrivelse den 16 november 2016 till mark- och miljödomstolen i samband med M och M-L C:s ansökan om ändring av vattenverksamhet på fastigheten (sidan 1 och 2 "sammanvägda synpunkter" och sidan sid 3) till styrkande av att Svenljunga kommun även 2016 tydligt klargjort, med hänvisning till ÖP 2004, att "man i kommunen inte accepterar någon ytterligare utbyggnad av Ätran i Svenljunga kommun", och till styrkande av att det är naturvärdena i vattnet vid Buttorp som utgjort grund för bildande av naturreservatet och till styrkande av att det inte funnits anledning för kärandena att ådraga sig kostnader för en tillståndsansökan.

9. Länsstyrelsens bedömning i samband med avgränsningssamråd inför kärandenas tillståndsansökan (meddelande/brev till kärandena den 14 mars 2018 sidan 4 nederst och sidan 5) till styrkande av de unika naturvärden som finns vid Buttorp och att utbyggnaden av en ny kraftstation enligt länsstyrelsen skulle komma att "rycka undan förut-sättningarna för ett meningsfullt skydd genom att barriären/dämningen bibehålls samtidigt som de värdefulla limniska nyckelbiotoperna riskerar att regleras". I länsstyrelsens bedömning beskrivs de unika naturmiljöer som fanns vid Buttorp när kärandena förvärvade fastigheten

s. 63 Sida 63 av 76 i domstolens handling

och som fortfarande finns vid Buttorp till styrkande av att ett tillstånd till att uppföra ett vattenkraftverk inte hade givits även om ett naturreservat inte hade bildats, tills styrkande av att det är naturvärdena i vattnet vid Buttorp som utgjort skälet till bildande av naturreservatet samt till styrkande av att det inte funnits skäl för kärandena att ådraga sig kostnader för en tillståndsansökan.

Som bevisning avseende ersättningsbelopp, för det fall domstolen vid sin prövning skulle finna att kärandena äger rätt till ersättning, åberopas följande.

10. Ersättningsutredning avseende X utförd den 8 juni 2023 av Värderingsbyrån (förnyad utredning efter att reservatsbeslutet vann laga kraft 2022). Vid utredningen 2023 har fastighetens marknadsvärdes-minskning bedömts till 730 000 kr. Efter uppräkning med 25 % enligt 4 kap. 1§ expropriationslagen har värdet bedömts till 912 500 kr till styrkande av att kärandenas yrkade ersättningsbelopp är orealistiska och att en eventuell ersättning ligger i beloppsnivå enligt värderingen.

11. Ersättningsutredning avseende X utförd den 17 mars 2017 av Fastighetsekonomi Åke Ragnar Eriksson AB. Vid utredning år 2017 har fastighetens marknadsvärde före restriktioner åsatts ett värde av 500 000 kr, värdet av berörda delar efter restriktioner till 28 000 kr.

Marknadsvärdesminskning pga reservatet har bedömts till 472 000 kr. Med en uppräkning med 25 % bedömdes intrångsersättningen till 590 000 kr. Det har följaktligen utförts två värderingar (2017 och 2023) avseende fastighetens marknadsvärde före restriktioner till styrkande av att kärandenas yrkade ersättningsbelopp är orealistiska och att en eventuell ersättning ligger i beloppsnivå enligt värderingen.

Vidare har kommunen som muntlig bevisning åberopat förhör med partsakkunnige T L, Naturvårdsingenjörerna AB, Hässleholm,

s. 64 Sida 64 av 76 i domstolens handling

för att höras angående kärandenas beräkningar avseende yrkad ersättning och angående elproduktion (mängden energi som kan produceras i fallet vid Buttorp) samt omständigheterna i övrigt beträffande förutsättningarna att bedriva vattenkraftsverksamhet vid Buttorp till styrkande av svårigheterna med att bedriva kraftverksproduktion vid Buttorp, att kärandenas beräkningar avseende ersättning för förlorad elproduktion inte är realistiska eller rimliga och till styrkande av att en vattenkraftsproduktion vid Buttorp inte ger de intäkter som kärandena gör gällande i målet.

ÖVRIGT Mark- och miljödomstolen har den 7 och den 8 oktober 2025 hållit huvud- förhandling i målet. Den 8 oktober har mark- och miljödomstolen haft syn på fastigheten X.

DOMSKÄL Ramen för talan Inledningsvis noterar domstolen att målet är dispositivt och att endast de omständigheter som parterna har åberopat kan ligga till grund avgörandet. Parterna ska själv sörja för utredningen i målet vilket blir ramen för domstolens prövning.

Tillämpliga bestämmelser Rätten till ersättning för fastighetsägare vid expropriation, eller andra liknande förfoganden, är grundlagsfäst i 2 kap. 15 § regeringsformen. Ersättning ska också vara tillförsäkrad den för vilken det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad på sådant sätt att pågående markanvändning inom berörd del av fastigheten avsevärt försvåras eller att skada uppkommer som är betydande i förhållande till värdet på denna del av fastigheten. Ersättningen ska bestämmas enligt grunder som anges i lag.

s. 65 Sida 65 av 76 i domstolens handling

Av 31 kap. 4 § miljöbalken följer att fastighetsägaren har rätt till ersättning på grund av beslut som innebär att mark tas i anspråk eller att pågående mark- användning inom berörd del av en fastighet avsevärt försvåras, om beslutet gäller, såsom i förekommande fall, föreskrifter enligt 7 kap. 5, 6 eller 9 § om åtgärder och inskränkningar som rör naturreservat. Av 31 kap. 3 § miljöbalken följer att vad som gäller fastighet även gäller särskild rätt till fastighet. Vid bestämmande av ersättningen ska bestämmelserna i expropriationslagen (1972:719), ExprL, gälla, om inte miljöbalken innehåller avvikande bestämmelser, 31 kap. 2 § miljöbalken.

Av 4 kap. 1 § ExprL följer att intrångsersättning ska betalas med ett belopp som motsvararar minskningen av fastighetens marknadsvärde med ett påslag om 25 procent. Syftet med ersättningsbestämmelsen i 4 kap. 1 § ExprL är att en fastighetsägare som utsätts för expropriation ska ha samma förmögenhets- ställning ur ekonomisk synvinkel efter expropriationen som före. Med marknadsvärde avses det mest sannolika priset vid en försäljning av fastigheten på den allmänna marknaden vid en viss tidpunkt. Det handlar om att bestämma det pris som fastigheten sannolikt skulle betinga vid en försäljning under av expropriationen opåverkade förhållanden. Vid intrång i del av fastighet görs en jämförelse av fastighetens marknadsvärde före och efter expropriationen, vilket innebär att det är nettoskadan som ersätts. Av 4 kap. 1 § ExprL följer även att annan ersättning kan utgå för övrig skada.

Mark- och miljödomstolens bedömning Den första frågan domstolen har att ta ställning till är om kärandena haft fog för att inleda en rättegång och stämma kommunen med yrkande om intrångs- ersättning enligt 31 kap. 4 § miljöbalken eller inlösenersättning enligt 31 kap. 8 § miljöbalken. Enligt kommunen har det inte förelegat skälig anledning att få saken prövad i domstol.

s. 66 Sida 66 av 76 i domstolens handling

Domstolen anser att då överenskommelse mellan kärandena och kommunen inte nåtts under de förhandlingar som skedde inför och under året efter att beslutet fattats om bildandet av Naturreservatet Buttorps forsar kan de inte anses ha inlett en rättegång utan att ha haft anledning till det.

Fastigheten X Lagfaren ägare till X är M C. Domstolen finner att han bör ha varit medveten om att det vid förvärvet av fastigheten X år 2007 fanns en gällande översiktsplan som angav ”inga kraftverk” i forsen.

M C, med stor erfarenhet från kraftverksbranschen, borde även varit medveten om det underhållsansvar för den konstruktion i mycket dåligt skick för tidigare såg- och kvarnverksamhet på X som ingick i förvärvet.

Bild ingiven i målet av kärandena.

s. 67 Sida 67 av 76 i domstolens handling

Värdetidpunkt Parterna synes överens om att värdetidpunkt i målet är dagen då beslutet om Naturreservatet Buttorps forsar vunnit laga kraft nämligen den 21 juli 2022.

Yrkande om ersättning för elproduktion Kärandena har gjort gällande att pågående markanvändning är nyttjande av kraften i Ätrans vatten och att Buttorps kraftverk har ett rättskraftigt tillstånd enligt 5 a § MP genom att ha en verksamhet som omfattas av urminnes hävd då verksamheten som bedrivits är betydligt äldre än från år 1882 samt omfattas av 1880-års vattenrättsförordning och en häradsdom från år 1818.

Kommunen har bestritt att det finns en dammanläggning på X. Vid synen noterade domstolen en konstruktion i mycket dåligt skick för tidigare såg- och kvarnverksamhet på fastigheten. Den faktiska dämningen utgjordes till stor del av stockar och bråte som fastnat i konstruktionen.

Det av kommunen åberopade vittnet T L har i huvudsak uttalat sig om kärandenas beräkningar avseende yrkad ersättning och elproduktion.

Mark- och miljödomstolen konstaterar att någon elkraftproduktion inte bedrivits på X sedan år 1971. Av utredningen i målet framgår vidare att länsstyrelsen svarat kommunen att länsstyrelsen inte bedriver någon tillsyn av vattenverksamhet på X.

Enligt 11 kap. 27 § miljöbalken krävs för produktion av vattenkraftsel att moderna miljötillstånd till skydd för människors hälsa och miljön har bestämts enligt miljöbalken genom dom eller ett beslut som inte är äldre än 40 år. För prövning av moderna miljövillkor finns en nationell plan som beslutats av regeringen (se 11 kap. 28 § miljöbalken). Länsstyrelsen Västra Götaland beslutade den 25 juli 2019 att avslå anmälan till den nationella planen för moderna miljövillkor för Buttorp, eftersom verksamheten inte uppfyller förutsättningarna för att omfattas av nationella planen.

s. 68 Sida 68 av 76 i domstolens handling

Mark- och miljödomstolen konstaterar att det således idag saknas moderna miljövillkor för att driva någon form av vattenverksamhet på X och att det därmed saknas möjlighet att bedriva vattenverksamhet i form av elkraftsproduktion.

Kärandena ansökte den 10 april 2018 om tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken för uppförande av vattenkraftverk med tillhörande anläggningsdelar, benämnt Buttorps kraftverk. I dom meddelad vid Vänersborgs tingsrätt, mark- och miljödomstolen, den 14 mars 2024 i mål M 1380-18 kom domstolen fram till att sökanden inte visat att verksamhetens läge, funktion samt dess inverkan på vattenförhållandena i allt väsentligt har varit desamma sedan 1882. Följden blev att ansökan betraktades som en ansökan om en helt ny verksamhet. Verksamheten avslogs redan på den grunden att ansökt verksamhet stred mot naturreservatets föreskrifter. Det saknades därför anledning för domstolen att gå vidare i sin prövning av ansökan och bedöma om sökanden visat bland annat att verksamheten kan bedrivas utan uppenbar risk för att komma i konflikt med förbuden i artsskyddsförordningen vad avser, forsärla, strömstare, kungsfiskare, drillsnäppa och utter samt att verksamheten inte strider mot 5 kap. 4 § miljöbalken på så sätt att den inte försämrar eller äventyrar möjligheten att uppnå god ekologisk status till år 2033. Vidare konstaterades det i domen att det råder strandskydd på platsen som omfattades av ansökan.

Mark- och miljödomstolen finner att kärandena varken har visat att pågående markanvändning är vattenkraftsproduktion eller att de skulle ha fått uppföra anläggningar för kraftproduktion om inte naturreservatet hade inrättats. Någon ersättning för bortfall av elproduktion kan därför inte heller utgå.

Yrkande om ersättning för skogsbruk Kärandena har låtit värdera hela fastigheten X per den 30 juni 2023. Av beskrivningen framgår att fastigheten innehåller produktiv skog med 8,1 ha, inägomark 0,4 ha och annat 0,6 ha samt äldre förrådsbyggnad, jakträtt och

s. 69 Sida 69 av 76 i domstolens handling

fiskerätt. I värderingen noteras att det inte tagits upp något värde avseende vattenkraft. Bedömt värde för hela fastigheten exklusive vattenkraft är 950 000 kr. Kärandena yrkar i denna del, så som talan slutligen bestämts, i första hand inlösen av skogsbruk med 950 000 kr + 25 % och i andra hand intrångsersättning med 730 000 kr + 25 %.

Kärandena har inte, t.ex. genom fastighetsvärdering, visat något stöd för att marknadsvärdeminskningen/intrångsersättningen uppgår till det av kärandena yrkade beloppet 730 000 kr + 25 %.

Kommunen har hävdat att det saknas möjlighet att bedriva rationellt skogsbruk inom fastigheten då den består av smala remsor på båda sidor om vattnet, totalt 9,97 ha och det föreligger strandskydd längs med hela fastigheten. Kommunen har bedömt att påverkan på skogsbruket ska värderas till högst 100 000 kr. Jordbruk och betesdrift påverkas ej av reservatsföreskrifterna. Kommunen menar att pågående markanvändning beträffande skogsbruket inte avsevärt försvårats genom reservatsföreskrifterna och det har inte heller uppstått synnerliga olägenheter vid pågående markanvändning i form av skogsbruk.

Kommunen har i målet låtit göra en ersättningsutredning för berörd del av X gällande skogsbruk, med värdetidpunkt juli 2022. Fastighetens marknadsvärdeminskning bedöms till 730 000 kr i värdeutlåtandet. Uppräknat med 25 % ger det ett ersättningsbelopp på 912 500 kr.

Mark- och miljödomstolen finner att värdeminskningen för naturreservatets intrång i pågående markanvändning skogsbruk inom berörd del av X uppgår till 730 000 kr i enlighet med den av kommunen åberopade ersättnings- utredningen utförd av Värderingsbyrån. Påslag ska ske med 25 % (4 kap. 1 § ExprL). Kommunen ska därför erlägga ersättning till den lagfaren ägare M C med 912 500 kr.

s. 70 Sida 70 av 76 i domstolens handling

Kärandena har inte visat att det uppstår synnerliga olägenheter vid pågående markanvändning på hela fastigheten X på grund av naturreservats- föreskrifterna. Vid prövning av rekvisitet synnerliga olägenheter sker prövningen mot hela fastigheten och inte den berörda delen. Mark- och miljödomstolen avslår därför yrkandet om inlösen.

Rättegångskostnader Parternas yrkande om rättegångskostnader Kärandena har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader med 764 298 kr, varav 728 234 kr för ombudsarvode och 36 064 kr för utlägg (hotell och resa). De har förklarat, när det gäller kommunens yrkade rättegångskostnader för ombudet, att de endast kan vitsorda 200 000 kr som i och för sig skäligt belopp. Kärandena har bestritt kommunens yrkande om rättegångskostnader oavsett utgången i målet.

Kommunen har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader med 893 080 kr, varav 786 800 kr för ombudsarvode och 106 280 kr för utlägg. (Det yrkade beloppet är utan mervärdeskatt.) Oavsett utgången i målet har kommunen, med hänvisning till 18 kap. 6 § rättegångsbalken, gjort gällande att kärandena ska ersätta kommunen för rättegångskostnaderna på grund av att kärandenas försumliga processföring har vållat kommunen extra kostnader. Kommunen har överlämnat till domstolen att bedöma skäligheten av kärandenas yrkade rättegångskostnader.

Kommunen har anfört bland annat. Det stadgas i 25 kap. 6 § och 31 kap. 13 § miljöbalken att om det är fråga om ett ”expropriativt förfarande” har fastighetsägaren anledning att få sin talan prövad. Kommunen gör gällande att det inte är fråga om ett ”expropriativt förfarande” eftersom kärandena på grund av skyddsvärdena vid Buttorp har haft att räkna med att det skulle bildas ett naturreservat. Det har vidare vid mark- och miljödomstolens prövning i ”Tillståndsmålet” konstaterats att det ej är frågan om en pågående vatten-

s. 71 Sida 71 av 76 i domstolens handling

verksamhet som hindrats. Det är ej heller styrkt att det är reservats- föreskrifterna som hindrat kärandenas planerade vattenverksamhet. Oavsett utgången i målet ska kärandena utge ersättning för kommunens alla rättegångs- kostnader på grund av att kärandenas försumliga processföring har vållat kommunen extra kostnader. Kärandena har till exempel bara någon dag före huvudförhandlingens inkommit med en kraftig justering av yrkandena.

Kärandena har anfört bland annat följande. I 25 kap. 6 § miljöbalken anges att om talan som väckts av fastighetsägaren i ersättningsmål enligt 31 kap. 13 § ogillas, och fastighetsägaren har haft skälig anledning att få sin talan prövad, kan domstolen förordna att motparten ska ersätta fastighetsägaren för rättegångskostnader eller att vardera parten ska svara för sina kostnader vid mark- och miljödomstolen. Bestämmelsen är även tillämplig vid delvis bifall till talan. Paragrafen får anses ge uttryck för en princip att den som utsätts för expropriativa förfaranden i allmänhet bör kunna ta tillvara sina intressen i en rättegång på motpartens (ofta statens) bekostnad i åtminstone första instans. En sådan ordning får anses stå väl i överensstämmelse med lagstiftarens vilja och vara skälig med hänsyn till att fråga är om ett expropriationsliknande ingrepp mot den enskilde (mark- och miljödomstolens dom 30 januari 2013, i mål M 3250-11). I nämnt mål M 3250-11 var det fråga om att ett naturreservat inrättades vilket försvårade bedrivande av en campingplats i området. Campingbolaget hade ingen framgång med sin talan men staten blev skyldiga att ersätta dess rättegångskostnader eftersom bolaget haft skälig anledning att få sin sak prövad i domstol. I aktuellt fall äger kärandena en fastighet där han bedriver en vattenverksamhet som avsevärt har försvårats till följd av inrättande av naturreservatet. Med beaktande av den långa och oklara process som pågått under cirka 10 år bör kärandena ha skälig anledning att få sin sak prövad i domstol. Enligt 31 kap. 2 § miljöbalken är expropriationslagen (1972:719) tillämplig vid ersättning och inlösen enligt kapitlet. Med expropriation avses i vanligt juridiskt språkbruk ett ”tvångsmässigt avstående av fast egendom mot ersättning för tillgodoseende av ett allmänt intresse”. Av

s. 72 Sida 72 av 76 i domstolens handling

2 kap. 15 § regeringsformen framgår i första stycket att expropriation ”eller annat sådant förfogande” endast får användas för att tillgodose ”angelägna allmänna intressen”. 2 kap 15 § andra stycket regeringsformen garanterar den som tvingas avstå sin egendom ”full ersättning för förlusten” och det anges även att ersättningen ska bestämmas enligt grunder som anges i lag. I aktuellt fall är den uppenbart att avståendet från kärandenas fastighet med vatten- kraftverksamheten är tvångsmässig och att det är för att tillgodose ett allmänt intresse (naturreservatet). Kärandena anser vidare att det är uppenbart i mark- och miljödomstolens avslagsdom att ”ansökan ska avslås redan på grunden att ansökt verksamhet strider mot naturreservatets föreskrifter”. Detta gäller verksamheten i sin helhet, eftersom all form av utnyttjande för vattenkraft eller avledning av vatten är förbjudet enligt reservatföreskrifterna, vilket domstolen konstaterar i domskälen. Kärandena anser därför att det är styrkt att avslag sker på grund av upprättande av naturreservatet. Därmed är det även styrkt att aktuellt fall utgör ett expropriationsliknande förfarande och 25 kap. 6 § miljö- balken kan tillämpas. Kärandena anser därför att det inte ska utgå några rättegångskostnader för kommunen oavsett utgång i målet.

Fördelning av rättegångskostnader I mål om ersättning enligt 31 kap. miljöbalken är bestämmelserna om rättegångskostnader i miljöbalken tillämpliga. Huvudregeln är därför att 18 kap. rättegångsbalken tillämpas om inte något annat följer av bestäm- melserna i 25 kap. miljöbalken. 25 kap. 6 § miljöbalken innebär följande. Ogillas i mål enligt 31 kap. 13 § talan som har väckts av fastighetsägaren angående ersättning eller inlösen, men har den som väckt talan haft skälig anledning att få sin talan prövad av mark- och miljödomstolen, kan mark- och miljödomstolen förordna att motparten ska ersätta fastighetsägaren för rättegångskostnader eller att vardera parten ska svara för sina kostnader vid mark- och miljödomstolen.

s. 73 Sida 73 av 76 i domstolens handling

Den aktuella bestämmelsen har tillämpats även i sådana fall där fastighets- ägaren vunnit delvis bifall till sin talan (se bl.a. Mark- och miljööver- domstolens avgörande den 3 november 2011 i mål nr M 3285-11). Vilka omständigheter som ska föranleda s.k. kvittning är inte särskilt belyst. I rättspraxis synes fastighetsägaren som huvudregel ha fått ersättning för sina rättegångskostnader om det funnits skälig anledning att få talan prövad (se bl.a. Mark- och miljööverdomstolens avgörande den 30 juni 2015 i mål nr M 306- 15).

Som framgått ovan har domstolen funnit att kärandena haft skälig anledning att få sin talan prövad. I förevarande fall har inte talan ogillats utan kärandena har till en mycket liten del (endast cirka 2 %) vunnit bifall till sin talan vid mark- och miljödomstolen. Frågan blir då om undantagsregeln i 25 kap. 6 § miljöbalken kan tillämpas även i sådana fall. Med undantaget i 25 kap. 6 § miljöbalken åsyftas att, i förevarande typ av mål om ersättning eller inlösen, utrymme ska finnas för en generösare tillämpning i fråga om rättegångs- kostnaderna för sakägare än som skulle följa av rättegångsbalkens regler (se MÖD 2009:26). Mark- och miljödomstolen finner sålunda att 25 kap. 6 § miljöbalken går att tillämpa även i sådana fall där fastighetsägaren endast vunnit delvis bifall till sin talan.

Kärandena har alltså rätt till ersättning för rättegångskostnader.

Rättegångskostnadernas storlek Ersättning för rättegångskostnad ska, enligt 18 kap. 8 § rättegångsbalken, fullt ut motsvara kostnaden för rättegångens förberedande och talans utförande, inklusive arvode till ombud eller biträde, om kostnaden skäligen varit påkallad för att tillvarata partens rätt. Domstolen ska självmant pröva vilka kostnader som varit skäligen påkallade, om kostnaderna inte är medgivna (se 18 kap. 14 § rättegångsbalken).

s. 74 Sida 74 av 76 i domstolens handling

En kostnad som inte har medgivits kan inte ersättas utan att den anses skälig med hänsyn till vad den avser. Vad särskilt gäller kostnad för ombudsarvode ska denna inte i första hand bestämmas efter den tid som lagts ned utan med hänsyn till målets beskaffenhet och omfattning samt den omsorg och skicklighet med vilken arbetet har utförts. Även tvisteföremålets värde och betydelsen av målets utgång beaktas (se NJA 1997 s. 854).

Kommunen har inte vitsordat kärandenas yrkade rättegångskostnader utan har överlämnat till domstolens prövning skäligheten av yrkade belopp.

När det gäller målets beskaffenhet och omfattning noterar domstolen att målet inte har varit särskilt omfattande och att det inte heller har pågått under en längre tid.

Domstolen anmärker att vid den muntliga förberedelsen den 9 oktober 2024 förelades kärandena att senast den 18 oktober 2024 inkomma med slutlig bevisuppgift. Efter medgivit anstånd inkom bevisuppgiften den 22 november 2024, dock först den 25 november 2024 med hela den skriftliga bevisuppgiften. Detta medförde att huvudförhandlingen inte kunde hållas den 4 och den 5 februari, vilket hade bestämts vid den muntliga förberedelsen. Vid telefonsamtal med domstolen den 10 december 2024 uppgav kärandeombudet att han och hans huvudman kunde ha huvudförhandling tidigast den 23 och den 24 april 2025. Därefter bestämdes huvudförhandlingen till den 14 maj och den 15 maj 2025. På kärandenas begäran ställdes denna huvudförhandling in och målet sattes ut till en ny dag för huvudförhandling nämligen den 8 oktober och den 9 oktober 2025.

Kärandena har yrkat ersättning för ombudsarvode med ett betydande belopp. Kostnadsräkningen är mycket kortfattad och väldigt summarisk. Någon närmare redogörelse för vilka åtgärder som vidtagits och tidsåtgången för dem går inte att utläsa av kostnadsräkningen. Det är därför omöjligt för domstolen

s. 75 Sida 75 av 76 i domstolens handling

att bedöma om kostnaden har varit skäligen påkallad för att tillvarata kärandenas rätt. Om uppgifterna i en kostnadsräkning inte är tillräckligt utförliga måste detta gå ut över den som har framställt yrkandet.

Domstolen noterar vidare särskilt, när det gäller skäligheten av yrkat belopp, att kärandena endast har vitsordat 200 000 kr som skäliga rättegångskostnader avseende ombudsarvode för kommunen.

Domstolen anser att kärandeombudet inte utfört arbetet med tillräcklig omsorg och skicklighet. Särskilt anmärkningsvärt är följande. Kärandena har inledningsvis i stämningsansökan den 17 juli 2023 yrkat, i första hand, ersättning med 73 351 210 kr. Den 20 april 2024 justerades detta belopp till 72 346 312 kr för att sedan den 23 september 2024 justera beloppet till 72 201 512 kr. Den 5 oktober 2025 justerades detta belopp ytterligare en gång. Denna gång till 55 217 495 kr, för att nästkommande dag (dagen före huvud- förhandlingen och ett år efter den muntliga förberedelsen) justera beloppet till 44 460 698 kr. Den 5 oktober 2025 inkom kärandeombudet även med ny skriftlig bevisning. Kärandenas processföring har otvivelaktigt medfört ökade kostnader för kommunen som domstolen anser ska beaktas vid en bedömning av skäligheten av kärandenas yrkade rättegångskostnader.

Med beaktande av vad som ovan anförts om kärandeombudets processföring i målet bedömer domstolen att skälig ersättning för rättegångskostnaderna för ombudet endast kan uppgå till 100 000 kr.

Vad beträffar kärandenas yrkande om ersättning med 36 064 kr (18 514 kr + 17 550 kr) för utlägg anges i kostnadsräkningen endast som specificering av beloppet hotell och resa. Enligt domstolen är det även i denna del omöjligt att bedöma om utläggen för hotell och resa, till ett så högt belopp som 36 064 kr, varit skäligen påkallat för att tillvarata kärandenas rätt. Domstolen anmärker att kommunens ombud endast yrkat ersättning med 2 520 kr för resa och 4 000 kr

s. 76 Sida 76 av 76 i domstolens handling

för hotell, dvs. sammanlagt 6 520 kr. Även denna brist i kostnadsräkningen måste gå ut över kärandena som framställt yrkandet om ersättning för utlägg. Vid en samlad bedömning anser domstolen att kärandena endast kan tillerkännas ersättning för utlägg avseende hotell och resa med skäligen ansedda 10 000 kr.

Av ovanstående framgår att kärandena ska tillerkännas ersättning för rättegångskostnader med 110 000 kr.

Domstolen har, som framgått ovan, vid bedömningen av yrkade rättegångs- kostnader, i viss mån beaktat att kärandeombudets processföring medfört ökade kostnader för kommunen. Tillräckliga skäl finns dock inte för att såsom kommunen yrkat att, med stöd av 18 kap. 6 § rättegångsbalken, besluta om att kärandena ska ersätta kommunen för kommunens rättegångskostnader. Detta yrkande ska därför ogillas.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 1 (MMD-01)

Överklagande senast den 10 december 2025.

I domstolens avgörande har rådmannen Susanne Mörkås, ordförande, och tekniska rådet Marianne Larsson Carlbring deltagit.