MÖD har ansett att det funnits särskilda skäl enligt 4 kap. 7 § PBL för enskilt huvudmannaskap avseende allmän platsmark i en detaljplan.
5 november 2026 · mål P 10897-25
Så kom texten hit
- Källa: Mark- och miljööverdomstolen, publicerad som dom 5 november 2026 — myndighetens post bär inget referatnummer. Handlingen är hämtad ur Domstolsverkets egen post (a643fa5c-beb2-4297-b257-b6ff6411be71).
- Text: läst ur domstolens PDF med pdftotext -layout, 24 sidor. Texten är domstolens egen, ord för ord; den löpande kolumntiteln och sidfotens adressuppgifter utelämnas, och rader som brutits mitt i en mening fogas ihop till stycken. Punktnumren i domskälen återges när de ligger i PDF:ens textlager; sätts de som listnumrering finns de inte i texten och saknas då även här.
- Avidentifiering: gjord av domstolen. Ratio Lex ändrar ingenting i texten utom det som står ovan, och kontrollerar den maskinellt före publicering: personnummer, e-postadresser och telefonnummer stoppar dokumentet. Namnen på domare, ombud och myndighetsföreträdare står kvar — de är i sin tjänst.
Domstolens dom
Innehåll
s. 1 Sida 1 av 24 i domstolens handling
- SVEA HOVRÄTT · Mark- och miljööverdomstolen · 060201
- DOM · 2026-11-05 · Stockholm
- Mål nr · P 10897-25
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Östersunds tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom 2025-06-30 i mål nr P 3378-24, se bilaga A
PARTER
Klagande
Norshagen Vattenförening
Naturskyddsföreningen i Ljusdal
Motpart Ljusdals kommun
SAKEN Detaljplan för del av m.fl. i Ljusdals kommun
MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT
Mark- och miljööverdomstolen fastställer mark- och miljödomstolens dom och Kommunfullmäktige i Ljusdals kommuns beslut den 30 september 2024 (§ 77, dnr KS-00042/2023) att anta detaljplan för del av m.fl. i Ljusdals kommun.
s. 2 Sida 2 av 24 i domstolens handling
YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN
, Norshagens Vattenförening och Naturskyddsföreningen i Ljusdal har yrkat att beslutet att anta detaljplanen ska upphävas.
Ljusdals kommun har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom.
och har fått tillfälle att yttra sig.
UTVECKLING AV TALAN I MARK-OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN
Klagandena har utvecklat sin talan i huvudsak på samma sätt som i mark- och miljö- domstolen, med följande tillägg och förtydliganden.
Det borde ha upprättats en miljökonsekvensbeskrivning, utifrån provtagningar och fältbesök, innan detaljplanen antogs. Hans fastighet har, tillsammans med fyra andra fastigheter, tillgång till kommunalt vatten via en vattenledning som ligger längs med den privata grusväg som tar vid där det kommunala verksamhetsområdet slutar. Det verksamhetsområdet bör utökas. Det är väsentligt att frågan om påverkan på den befintliga vattenledningen klargörs innan detaljplanen godkänns. Planområdet gränsar till allmän platsmark med kommunalt huvudmannaskap. Det är därför inte långt till huvudorten i detta fall. Kommunen äger ca 30 procent, ca 67 000 kvm, av plan- området. Det är svårt att förstå varför det inte ska vara kommunalt huvudmannaskap för den aktuella vägsträckan när kommunen redan har huvudmannaskapet för den första halvan av samma väg.
Norshagens Vattenförening
Det är oklart varför föreningen inte har ansökt om ledningsrätt för den befintliga vattenledningen. Det är inte rimligt att föreningens medlemmar ska bekosta en omdragning av vattenledningen med anledning av exploateringen. Det kommunala
s. 3 Sida 3 av 24 i domstolens handling
verksamhetsområdet för vatten som gränsar till planområdet bör utökas. Det finns inte tillräckliga skäl för enskilt huvudmannaskap för allmän platsmark. Kommunen äger en del av planområdet, avståndet till huvudorten är mycket kort och dessutom kan s.k. 55+ boende inte räknas som fritidsboende. Det är vidare oklart åt vilket håll den befintliga vägen ska breddas.
Naturskyddsföreningen i Ljusdal
Fågelinventeringen har utförts vid fel tidpunkt på året. Det går inte att inventera mindre hackspett i slutet av maj och i början av augusti. Av de 144 noterade fågel- arterna i området utgör i vart fall 29 rödlistade arter. Många inrapporteringar till Artportalen görs av personer med stort fågelintresse och omfattande kunskap inom området. Det saknas därför skäl att på det sätt som kommunen gör ifrågasätta den rapporteringen.
Ljusdals kommun har anfört sammanfattningsvis följande.
Kommunen vidhåller att det ska vara enskilt huvudmannaskap för de allmänna plats- erna inom planområdet. Det hindrar dock inte att huvudmannaskapet övergår till kom- munen i framtiden. Huvudmannaskapet i sig har ingen koppling till verksamhets- området för vatten och avlopp. Det är vanligt att kommunen förespråkar att vatten- och avloppsinstallationer bekostas av exploatören för att inte de kostnaderna ska falla på va-kollektivet.
Det har genomförts en förenklad fågelinventering i fält. En inventering tidigare på våren hade kunnat ge ett säkrare underlag, men eftersom området saknar de förut- sättningar som krävs för att utgöra en viktig häckningsbiotop för arten mindre hack- spett bedöms hur som helst inte en lokal population påverkas negativt av detaljplanens genomförande. Den omständigheten att Artportalen är öppen för privatpersoner medför en viss osäkerhet i de observationer som rapporteras in dit.
Detaljplanen bedöms inte påverka naturvärdena i Horneviken eller längs Horneån. Dessa miljöer skiljer sig avsevärt från planområdet och de naturvärden som är
s. 4 Sida 4 av 24 i domstolens handling
kopplade till de vattennära miljöerna kommer att bevaras. Till skillnad från i dagsläget så innehåller detaljplanen särskilt planlagda naturområden. I den östra delen av plan- området ligger vidare kvartersmarken för bebyggelse företrädesvis inom det område som på 1970-talet fortfarande var åkermark. Den västra och den centrala södra delen av planområdet kalavverkades under 2010 2013.
Eftersom det inte finns några handlingar som ger rättighet för den befintliga vatten- ledningen i området har den inte lyfts i planbeskrivningen. Ljusdal Vatten AB har dock bekräftat att inkoppling av den vattenledningen till det kommunala vattennätet gjordes 2003 och har samtidigt uttalat att den ledningen inte kommer att beröras vid eventuell utbyggnad av vattennät inom planområdet. Vattenledningen är förlagd inom allmän plats (väg) med fortsatt enskilt huvudmannaskap.
MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL
Detaljplanen omfattar ca 11 hektar varav 3 hektar planläggs som allmän plats natur och 8 hektar planläggs som kvartersmark för ca 30 bostäder inklusive 55+ boende. Plan- området är beläget ca 3 km från Ljusdals centrum och järnvägsstation.
Mark- och miljööverdomstolen instämmer, även med beaktande av vad klagandena har anfört, i mark- och miljödomstolens bedömningar avseende betydande miljöpåverkan och krav på miljökonsekvensbeskrivning liksom frågor om artskydd, buller, god hel- hetsverkan, friluftsliv, dagvatten och fornlämningar. Det saknas skäl att upphäva detaljplanen på dessa grunder.
När det gäller den befintliga vattenledningen som ägs av Norshagens vattenförening gör Mark- och miljööverdomstolen följande bedömning.
Det står numera klart att det saknas ledningsrätt för denna vattenledning, vilket har varit skälet till att den inte omnämns i detaljplanen. Ljusdal Vatten AB har dock, enligt kommunen, tydliggjort att den vattenledningen inte kommer att beröras vid eventuell utbyggnad av vattennätet inom planområdet. Huruvida andra åtgärder, såsom en utbyggnad av vägen, kan komma att påverka vattenledningen får hanteras av de parter
s. 5 Sida 5 av 24 i domstolens handling
som är berörda av den frågan. Sammantaget anser Mark- och miljööverdomstolen att detaljplanen i detta avseende är utformad med skälig hänsyn till befintliga bebyggelse-, äganderätts- och fastighetsförhållanden som kan inverka på planens genomförande (se 4 kap. 36 § plan- och bygglagen [2010:900]). Vad klagandena har anfört föranleder inte någon annan bedömning och det saknas därför skäl att upphäva detaljplanen på denna grund.
När det gäller frågan om enskilt huvudmannaskap för allmän platsmark gör Mark- och miljööverdomstolen följande bedömning.
När det, som i detta fall, är fråga om en utveckling av en tätort där kommunen i angränsande plan har huvudmannaskapet för allmän platsmark och avståndet till stads- kärnan är relativt kort, är det mycket som talar för kommunalt huvudmannaskap. Kommunen har emellertid, såsom mark- och miljödomstolen redovisat, angett flera skäl till stöd för att det ska vara enskilt huvudmannaskap för den allmänna plats- marken. Området är inte utpekat som ett bebyggelseområde i den fördjupade översikts- planen, det finns redan en befintlig gemensamhetsanläggning för väg inom området och den befintliga bebyggelsen utgörs huvudsakligen av fritidsboende. Därtill kommer att det varken finns eller planeras för några allmänna besöksmål eller servicefunk- tioner m.m. i området. Sammantaget anser även Mark- och miljööverdomstolen att det finns särskilda skäl för enskilt huvudmannaskap för den allmänna platsmarken i detta fall. Detaljplanen ska därför inte heller upphävas på denna grund.
Överklagandena ska därmed avslås.
s. 6 Sida 6 av 24 i domstolens handling
Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte över- klagas.
I avgörandet har deltagit hovrättsråden Karin Wistrand och Petra Bergman, referent, tekniska rådet Inger Holmqvist (skiljaktig) samt hovrättsrådet Frida Göranson.
Föredragande har varit Anna Olsson.
Skiljaktig mening, se nästa sida.
s. 7 Sida 7 av 24 i domstolens handling
SKILJAKTIG MENING I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN
Tekniska rådet Inger Holmqvist är skiljaktig i frågan om enskilt huvudmannaskap för allmän plats inom detaljplanen och anför följande.
Enligt 4 kap. 7 § plan- och bygglagen är huvudregeln att kommunen ska vara huvud- man för allmän plats inom detaljplanerat område. Kommunen får dock, om det finns särskilda skäl för det, i detaljplanen bestämma att huvudmannaskapet i stället ska vara enskilt för en eller flera allmänna platser. Syftet med att införa bestämmelsen var att kommunen inte utan vidare skulle kunna avsäga sig huvudmannaskapet (se prop. 1985/86:1 s. 656).
De skäl som angetts för att nu aktuell detaljplan ska ha enskilt huvudmannaskap är sammanfattningsvis att det är osäkert hur planen kommer att genomföras, att den är upprättad på ett privat initiativ, att planområdet saknar målpunkter för en bredare allmänhet och att området inte är utpekat som ett bebyggelseområde i den fördjupade översiktsplanen för Ljusdals tätort. Vad som i stället talar för att huvudregeln med kommunalt huvudmannaskap för allmänna platser ska gälla är följande. Planområdet innebär en utökning av befintlig tätort, är beläget ca 3 km från Ljusdals järnvägsstation och i direkt anslutning till planlagt område där kommunen är huvudman för allmänna platser. Den lokalgata som ska fortsätta in i den nya detaljplanen har kommunalt huvudmannaskap i den angränsande stadsplanen.
Min bedömning är att det saknas tillräckliga skäl att frångå huvudregeln om kom- munalt huvudmannaskap varför jag anser att Kommunfullmäktige i Ljusdals kommuns beslut den 30 september 2024 (§ 77, dnr KS-00042/2023) att anta detaljplan för del av m.fl. i Ljusdals kommun ska upphävas.
s. 8 Sida 8 av 24 i domstolens handling
ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM Målnummer
Mark- och miljödomstolen 2025-06-30 P 3378-24
Meddelad i Östersund
PARTER
Klagande Norshagens Vattenförening
Naturskyddsföreningen i Ljusdal
Motpart Ljusdals kommun
ÖVERKLAGAT BESLUT Ljusdals kommuns beslut den 30 september 2024 i ärende nr KS-00042/2023, se bilaga 1
SAKEN Detaljplan för m.fl. i Ljusdals kommun
DOMSLUT Mark- och miljödomstolen avslår överklagandena.
s. 9 Sida 9 av 24 i domstolens handling
BAKGRUND Kommunfullmäktige i Ljusdals kommun (kommunen) beslutade den 30 september 2024 att anta detaljplan för blandad bostadsbebyggelse cirka tre kilometer väster om Ljusdals station. Detaljplanen har överklagats till mark- och miljödomstolen av Norshagens Vattenförening, och Naturskyddsföreningen i Ljusdal.
YRKANDEN M.M. Norshagens vattenförening har yrkat att beslutet att anta detaljplanen ska upphävas. Föreningen har till stöd för sin talan i huvudsak anfört följande. Norshagen vattenförening är en förening som försörjer fem hushåll med dricksvatten ( , , , och ). Där Norshagsvägen övergår från allmän gata till privat väg finns en vägbrunn med två vattenmätare som ligger under Ljusdal Vatten AB:s ansvar (verksamhets-område). Från denna brunn, längs med den privata grusvägen, ligger en privat vattenledning på frostfritt djup. Norshagen Vattenförening har distributions-avtal med Ljusdal Vatten AB.
Den ledning som ägs av Norshagens vattenförening har sedan 2006 korsat fastigheten och går fram till fastighetsgränsen för . Den förser fem fastigheter (varav tre fastigheter med fastboende) med dricksvatten. Detaljplanen beskriver inte alls hur denna privata ledning ska behandlas under detaljplanens uppförande. Den enda beskrivning som finns är att exploatören ska bekosta ledningsdragning och tekniska installationer som efter godkän- nande ska kopplas in till det kommunala nätet. Det handlar dock bara om fastigheter som ingår i detaljplanen och inte de redan existerande fastigheterna.
Ledningen ligger i södra diket vid Norshagsvägen. Vägen är i dagsläget smalare än de 5,5 meter som detaljplanen anger att den ska vara. Om det inte görs något åt den privata vattenledningen kommer denna att ligga under vägkroppen och inte i diket. Eftersom vattenledningen är privat så har också
s. 10 Sida 10 av 24 i domstolens handling
privatpersoner ansvar om ledningen läcker och skadar väg och andra fastigheter. I dagsläget är det i princip bara vägsamfälligheten och och/ eller som eventuellt tar skada om den privata vattenledningen läcker, men med föreslagen detaljplan tillkommer nya fastigheter samt en bredare väg med högre belastning. Fem hushåll får då ta ett personligt ansvar för eventuella skador på vägen och fastigheterna vid eventuellt läckage. Detta är något som vattenföreningen och dess medlemmar motsätter sig starkt.
De fem fastigheter som är berörda har inte egen brunn. Ljusdal Vatten AB är skyldiga att förse dessa fastigheter med dricksvatten oavsett detaljplan eller inte. Detaljplanen ska därför i detalj förklara hur vattenförsörjningen för dessa fem fastigheter säkras utan extra kostnad läggs på föreningen eller dess medlemmar.
De fastigheter som ingår i Norshagens vattenförening, samt ytterligare närliggande fastigheter, är inte intresserade av att ingå i en allmän va- anläggning. Om det blir så att fastigheterna ska tvångsanslutas så ska det regleras i detaljplanen. De som är ansvariga för detaljplanen ska stå för kostnaderna för detta. För det fall ny förbindelsepunkt krävs ska huvudmannen ersätta kostnaderna. Detta är dock inte beskrivet i detaljplanen. Eftersom ovanstående inte är tillfredställande beskrivet i detaljplanen ska detaljplanen upphävas i sin helhet.
har yrkat att beslutet att anta detaljplanen ska upphävas. Han har till stöd för sin talan i huvudsak anfört följande.
Han ifrågasätter kommunens bedömning att detaljplanen inte kommer att påverka växt-, djur- och naturliv. Majoriteten av den skog som i dag finns inom planområdet kommer att skövlas. Därmed kommer mark- och vattenområden att påverkas. Han undrar vilken analys kommunen har gjort för att kunna komma fram till slutsatsen att planen inte kommer medföra en betydande
s. 11 Sida 11 av 24 i domstolens handling
miljöpåverkan. Det finns t.ex. däggdjur såsom bäver, rådjur, räv, och älg som strövar i området och korsar isen vintertid. Det har inte heller skett en analys över hur insekter och kräldjur påverkas. Djurlivet kommer att minska kraftigt om detaljplanen genomförs. Det måste göras en ordentlig miljökonsekvens- analys med provtagningar för att få en helhetsbild över detaljplanens generella negativa påverkan på miljön, behovet av dispens från artskyddsbestämmel- serna, risken för översvämning m.m. för att visa om det finns några miljökon- sekvenser för djur, natur och de redan boende i kringliggande område. Om det inte går att visa att det inte kommer uppstå några negativa konsekvenser så måste detaljplanen upphävas.
Den fågelinvertering som kommunen tog fram är extremt undermålig. Den redovisar enbart 17 fågelarter men i själva verket har det observerats över 140 fågelarter, varav 27 är nära hotade, 13 sårbara och tre starkt hotade fågelarter. Detta innebär att ca 33 procent av fågelarterna är känsliga och att dispens krävs för att detaljplanen ska bli godkänd. Någon sådan dispens finns inte. Eftersom mindre hackspett har observerats vid ett flertal tillfällen inom detaljplanens område ska planen upphävas.
En del av planområdet planläggs med maximal nockhöjd om nio meter för att möjliggöra flerbostadshus i form av 55+ boende. Detta måste anses bryta mot bestämmelsen om god helhetsverkan i 2 kap. 6 § plan- och bygglagen (2010:900), PBL. Även på denna grund ska detaljplanen därför upphävas.
Det finns andra områden i Ljusdal, med lägre naturvärden, som är bättre lämpade för ny bebyggelse. Eftersom den redan existerande bebyggelsen är belägen mellan detaljplaneområdet och strandområdet måste det tydligt framgå av detaljplanen att de nya boendena inte får inkräkta på redan existerande fastigheters hemfridszoner för att ta sig till stranden.
Eftersom en stor del av skogen kommer att försvinna kommer störningarna för de redan existerande fastigheterna att öka, särskilt från den närliggande
s. 12 Sida 12 av 24 i domstolens handling
järnvägen. Redan i dag störs boende i nära anslutning till detaljplanen av tågtrafiken. Han ifrågasätter därför bedömningen att de boende inte kommer att drabbas av buller från norra stambanan.
Eftersom det i området tidigare hittats fornlämningar måste hela området genomsökas ordentligt innan detaljplanen kan antas, för att säkerställa att inga fornlämningar går förlorade.
I planförslaget anges att det råder en osäkerhet om 0,1 meter i gränsen mellan detaljplanen och fastigheten . Han anser därför att planförslagets gränser måste flyttas för att en annektering av hans mark inte ska komma tillstånd.
Det område som detaljplanen avser ta i anspråk nyttjas i dag till rekreation, både av de närboende och av andra. Han ifrågasätter därför varför just denna mark ska tas i anspråk genom detaljplanen. Han ifrågasätter även varför kommunen inte ska vara huvudman för allmänna platser. Naturområdet nyttjas även av andra än de som är närboende. Enligt PBL krävs särskilda skäl för att kommunen inte ska vara huvudman för allmänna platser. Eftersom det rör sig om 30 nya fastigheter och majoriteten av dessa med stor sannolikhet kommer vara fastboende, finns inte särskilda skäl för enskilt huvudmannaskap.
Sammanfattningsvis anser han att detaljplanen är behäftad med så många brister och obesvarade frågor att den ska upphävas i sin helhet.
Naturskyddsföreningen Ljusdal har som det får förstås, yrkat att beslutet att anta detaljplanen ska upphävas. Föreningen har till stöd för sin talan anfört i huvudsak följande. Ingen dagvattenutredning verkar ha utförts. Det har inte angetts hur avrinningen till Noreån kommer att påverkas vid t.ex. skyfall eller om det föreligger risk att bryta mot miljökvalitetsnormerna.
s. 13 Sida 13 av 24 i domstolens handling
Kommunen har inte visat hur den planerar att möjliggöra passager till stränderna samt om och hur stränderna i så fall kommer att exploateras.
Det har inte gjorts någon miljökonsekvensbeskrivning, utan endast en miljöbedömning via ett formulär. Kommunen har inte visat att delar av stränderna intill planområdet har en dokumenterad kortskottsvegetat- ion/ävjebroddsvegetation, vilket borde tas hänsyn till i en miljökonsekvens- beskrivning. Förekomsten av mindre hackspett i området kan, i avsaknad av dispens, omfattas av förbudet i artskyddsförordningen (2007:845). Mindre hackspett är en paraplyart som observerats i området. Det innebär att en rad andra arter brukar finnas i samma biotop. Att förstöra miljön för mindre hackspett kan bryta mot förbudet i artskyddsförordningen. Även talltita förekommer i planområdet för det nu aktuella bebyggelseområdet. Det rika fågellivet i och intill Horneviken kan minska vid ökad mänsklig aktivitet i området. Kommunens båda fågelinventeringar under 2024 har flera uppenbara brister. Det går därför inte att dra slutsatsen att området inte har förutsättningar att utgöra en viktig livsmiljö och häckningslokal för den mindre hackspetten. I kommunens fågelinventering visas en bild av en björkskog som sägs dominera bebyggelseområdet. Den bilden visar ett hårt gallrat området där man endast har sparat björkar i samma storlek. Området torde kunna återställas på lång sikt om det lämnas för fri utveckling. Föreningen har vid besök i planerat bebyggelseområde i oktober 2024 hittat en passande miljö för mindre hackspett. Iakttagelser av fåglar i området är begränsade, bl.a. eftersom det inte funnits många fågelskådare i Ljusdalstrakten. Det finns trots detta rapporter om fyra observationer av mindre hackspett i artportalen mellan åren 1989 2019.
Totalt finns 144 fågelarter noterande i området i och intill Horneviken och Noreån. Dessa områden utgör viktiga rast-, samlings- och födoplats för sångsvanar, gäss och änder.
Kommunen har inte bedömt vilken betydelse den rika växtligheten i det grunda vattnet längs Växnans utlopp och Noreån har för fisk- och insektslivet och som
s. 14 Sida 14 av 24 i domstolens handling
skyddande fiskyngelplats. Kommunen har inte heller bedömt om fågellivet i området omkring Horneviken kan påverkas negativt om stränder och vatten exploateras, med tanke på koncentrationen av exempelvis sångsvanar på våren och Hornevikens betydelse som relativt skyddat övernattningsområde. I en miljökonsekvensbeskrivning bör det även klargöras hur vattenkvaliteten i Noreån ska uppnå god ekologisk status enligt miljökvalitetsnormen.
DOMSKÄL Klagorätt Av 13 kap. 8 § PBL framgår att beslut om att anta detaljplan får överklagas enligt 42 § förvaltningslagen (2017:900), som i sin tur uttrycker att ett beslut får överklagas av den som beslutet angår, om det har gått honom eller henne emot. Enligt praxis anses beslut avseende detaljplan angå ägare och innehavare av särskild rätt till de fastigheter som ligger inom planområdet eller som gränsar direkt till detta, s.k. rågrannar. Därutöver anses beslutet angå ägare till fastigheter i nära grannskap, om de är särskilt berörda med hänsyn till arten och omfattningen av den aktuella åtgärden, natur- eller trafikförhållandena på platsen m.m.
Ideella föreningar och andra intresseorganisationer har i praxis givits klagorätt med stöd av 13 kap. 8 § PBL och 42 § förvaltningslagen, i enlighet med artikel 9.3 i Århuskonventionen, när det varit fråga om bygglovs- och planbeslut som aktualiseras hänsynstaganden som mer tydligt är relaterade till miljön och naturskyddet (se bl.a. Högsta domstolens beslut den 11 mars 2020 i mål nr Ö 6017-18 och Högsta domstolens beslut den 9 juli 2020 i mål nr Ö 6554-19).
Ett beslut att anta en detaljplan får dock endast överklagas av den som före utgången av granskningstiden skriftligen har framfört synpunkter som inte har blivit tillgodosedda (13 kap. 11 § PBL).
s. 15 Sida 15 av 24 i domstolens handling
är boende intill den aktuella detaljplanen. Han har även under granskningstiden skriftligt yttrat sig till kommunen. Domstolen bedömer därför att han har rätt att överklaga nämndens beslut att anta detaljplanen.
Norshagens vattenförening är ägare till en vattenledning som är belägen inom detaljplaneområdet. Föreningen har skriftligen yttrat sig till kommunen inom granskningstiden. Domstolen bedömer därför att även Norshagens vattenförening är klagoberättigad.
Den aktuella detaljplanen för Sörkämsta 2:27 antogs av Ljusdals kommun den 30 september 2024. Av handlingarna i målet framgår att Naturskyddsför- eningen i Ljusdals inte yttrat sig under den granskningstid som föregick beslutat att anta planen. Föreningen har dock den 13 maj 2020, tillsammans med Naturskyddsföreningen Gävleborg, skriftligen yttrat sig under gransk- ningstiden för den detaljplan avseende det aktuella området som antogs av kommunen den 4 februari 2021. Kommunens beslut upphävdes av länsstyrel- sen efter överprövning och överklagandet avslogs av regeringen, varpå planförslaget reviderades och skickades ut på samråd på nytt under 2024. I ett sådant fall behöver inte den klagande framställa anmärkningen på nytt för att bibehålla sin klagorätt. Endast om det på grund av särskilda omständigheter står fullt klart att det sista förslaget är ett helt nytt förslag, som saknar samband med det tidigare, bör krav kunna ställas på att anmärkningen framställs på nytt (se Bexelius Nordenstam Körlof, Byggnadslagstiftningen, 5 uppl., 1974, s. 332).
Mark- och miljödomstolen konstaterar att det föreligger vissa skillnader mellan det första planförslaget och det reviderade planförslag som nu överklagats. Det område som omfattas av detaljplanen har minskats i det reviderade plan- förslaget och strandskyddet, som i vissa områden upphävdes i det första planförslaget, upphävs inte i den nu överklagade planen. Domstolen bedömer dock att det är fråga om så pass små ändringar att planerna i huvudsak är överensstämmande. Den överklagade detaljplanen får därmed anses ha ett
s. 16 Sida 16 av 24 i domstolens handling
sådant samband med det tidigare planförslaget att det inte. inte är fråga om ett helt nytt planförslag. Mot denna bakgrund finner mark- och miljödomstolen att föreningen, genom sitt yttrande den 13 maj 2020, yttrat sig före utgången av granskningstiden. De framförda synpunkterna har, förutom att strandskyddet i det sista planförslaget inte upphävs, inte blivit tillgodosedda. Föreningen uppfyller således aktivitetskravet i 13 kap. 11 § första stycket PBL.
Föreningen är en sådan föreningen som uppräknas i 16 kap. 13 § miljöbalken och detaljplanebeslutet aktualiserar hänsynstaganden som är mer tydligt relaterade till miljön och naturskyddet. Domstolen bedömer därför att Naturskyddsföreningen i Ljusdal har klagorätt med stöd av 13 kap. 8 § PBL och 42 § förvaltningslagen.
Prövning i sak Tillämpliga bestämmelser Det är en kommunal angelägenhet att planlägga användningen av mark och vatten (1 kap. 2 § PBL). Det är alltså kommunen som, inom vida ramar, avgör hur bebyggelsemiljön ska utformas i kommunen.
I 2 kap. 1 § PBL anges att hänsyn ska tas till både allmänna och enskilda intressen. Vissa allmänna intressen, såsom miljökvalitetsnormer, riksintressen och boendes hälsa, samt strandskydd bevakas i första hand av länsstyrelsen i egenskap av regional planmyndighet under planprocessen och vid prövning eller beslut enligt bestämmelserna i 11 kap. PBL. Efter ett överklagande som berör sådana allmänna intressen som bevakas enligt 11 kap. PBL kan i regel bara prövas om underlaget för länsstyrelsens prövning varit godtagbart.
Enligt 13 kap. 17 § PBL ska domstolen när den prövar ett överklagande av ett beslut att anta eller ändra en detaljplan endast pröva om det överklagade beslutet strider mot någon rättsregel på det sätt som klaganden har angett eller som framgår av omständigheterna. En överprövning av ett beslut att anta en detaljplan innebär i första hand en kontroll av om kommunens beslut ryms
s. 17 Sida 17 av 24 i domstolens handling
inom det handlingsutrymme som kommunen har enligt bestämmelserna i PBL och de krav som kan ställas på beslutsunderlag och beredningsförfarande. Domstolen har att pröva detaljplanens laglighet och inte dess lämplighet. Lämpligheten avgörs inom ramen för det kommunala självbestämmandet i en politisk beslutsprocess. Prövningen avser därför inte om kommunen valt den mest optimala lösningen utan endast om den valda lösningen uppfyller lagens krav. Frågor som rör t.ex. ersättning, till följd av att en detaljplan genomförs, kan inte prövas inom ramen för ett mål enligt PBL utan prövas enligt annan lagstiftning.
Allmänna intressen Vissa allmänna intressen bevakas i första hand av länsstyrelsen under planprocessen, i myndighetens funktion som regional planmyndighet, och genom möjligheten till överprövning av kommunens beslut att anta detaljplanen (se 11 kap. 10 och 11 §§ PBL).
Betydande miljöpåverkan och miljökonsekvensbeskrivning och Naturskyddsföreningen i Ljusdal har anfört att planens påverkan motiverar att en miljökonsekvensbeskrivning borde ha upprättats.
Kommunen ska vid framtagande av detaljplan upprätta en behovsbedöm- ning/undersökning gällande frågan om planen kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Undersökningen innebär att kommunen identifierar omständig- heter som talar för eller emot en betydande miljöpåverkan och samråder i frågan med bl.a. länsstyrelsen. Relevanta omständigheter vid undersökningen av om en plan eller ett program kan antas medföra betydande miljöpåverkan är sådana som anges i 5 § miljöbedömningsförordningen (2017:966).
Kommunen har inom ramen för detaljplaneprocessen undersökt planförslagets miljöpåverkan. Av bifogad undersökning om betydande miljöpåverkan framgår att kommunen synes ha behandlat samtliga kriterier i 5 § miljöbedömnings- förordningen. Mark- och miljödomstolen finner ingen anledning att göra någon
s. 18 Sida 18 av 24 i domstolens handling
annan bedömning än kommunen i detta avseende. Domstolen bedömer således, mot bakgrund av vad som framkommit av de utredningar som gjorts, att den planerade exploateringen inte kan antas innebära en betydande miljöpåverkan. Det finns därmed inte skäl att ställa krav på att en miljökonsekvensbeskrivning ska upprättas. Kommunens beslut att inte upprätta en miljökonsekvens- beskrivning utgör därför inte skäl för domstolen att upphäva detaljplanen.
Dagvatten Naturskyddsföreningen i Ljusdal har anfört att ingen dagvattenutredning verkar ha utförts. Utgångpunkten i PBL är att mark får tas i anspråk för bebyggelse endast om marken är lämplig för ändamålet. Det ankommer på kommunen att visa att det vid ett genomförande av detaljplanen finns förutsättningar att ordna hanteringen av dagvattnet (se bl.a. Mark- och miljööverdomstolens domar den 18 maj 2017 i mål nr P 9489-16 och den 19 januari 2024 i mål nr P 10498-22).
Kommunen har låtit genomföra en geoteknisk utredning, i vilken dagvatten- hantering har bedömts (Rapport Geohjälp AB, 2 oktober 2020, reviderad den 15 februari 2024). Av rapporten framgår bl.a. att dagvatten bedöms kunna infiltrera genom kvartersmark och avledas mot naturområde som fördröjer vattnet på väg till recipienten. Vidare framgår att utöver infiltration i grönytor kan även fördröjningsmagasin i form av t.ex. dagvattenkasseter behövas och diken kan anläggas vid fastighetsgränser. Mark- och miljödomstolen bedömer att utredningen är tillräcklig och sammantaget visar möjliga lösningar för att säkerställa att tillfredsställande dagvattenhantering kan ordnas för exploa- teringen. Detaljplanen strider därför inte mot någon rättsregel angående dagvattenhantering.
Artskydd PBL ställer inte uttryckligen krav på att bestämmelserna om artskydd ska beaktas i ett detaljplaneärende. Regelsystemet får emellertid anses förutsätta att underlaget i ett planärende belyser dessa frågor på ett erforderligt sätt så att en
s. 19 Sida 19 av 24 i domstolens handling
samlad bedömning av de planerade åtgärdernas inverkan på fridlysta arter och deras fortplantningsområden och viloplatser kan göras.
Enligt 4 § första stycket 4 artskyddsförordningen är det förbjudet att avsiktligt störa vilda fåglar, särskilt under deras häcknings- och uppfödningsperiod, om inte störningen saknar betydelse för att a) bibehålla populationen av fågelarten på en tillfredsställande nivå, särskilt utifrån ekologiska, vetenskapliga och kulturella behov, eller b) återupprätta populationen till den nivån. Förbudet mot störning enligt 4 § 4 gäller året om och är inte begränsat till störningar av häcknings- och rastplatser utan även en negativ påverkan på en livsmiljö i övrigt för en fågelart kan utgöra en förbjuden störning. Förbudet är dock inte tillämpligt om en störning saknar betydelse för att bibehålla eller återupprätta populationen till en tillfredsställande nivå.
Kommunen har låtit utföra en fågelinventering i maj 2024 och en i augusti 2024 för att säkerställa att artskyddsförordningens förbud inte aktiveras av detaljplanens genomförande. Det är främst eventuell förekomst av mindre hackspett som inventeringen inriktats på. Vid inventeringen har konstaterats att mindre hackspett endast observerats en gång i området, samt att det inte finns förutsättningar för att det aktuella området ska utgöra en viktig livsmiljö och häckningslokal för den mindre hackspetten. Vid fågelinventeringen har inte heller spår efter några andra arter påträffats som kan aktualisera förbudet i artskyddsförordningens 4 §.
Mark- och miljödomstolen bedömer att kommunen har haft tillgång till ett fullgott bedömningsunderlag i artskyddsfrågan. Vidare bedömer domstolen att det inte framkommit att den planerade exploateringen träffas av förbuden i 4 § artskyddsförordningen gällande fåglar. Det har inte heller framkommit att det inom planområdet finns sådan naturmiljö som ger anledning att anta att artskyddsförordningen aktualiseras. Detaljplanen ska därför inte upphävas på denna grund.
s. 20 Sida 20 av 24 i domstolens handling
Fornlämningar har i sitt överklagande anfört att det tidigare har hittats fornläm-ningar inom området och att hela området därför måste genomsökas innan detaljplanen kan antas. Länsmuseet Gävleborg har utfört en arkeologisk utredning i form av inventering och utredningsgrävning inom detaljplane- området. Syftet med utredningen var dels att fastställa status och utbredning på redan registrerade lämningar, dels att undersöka om det fanns ytterligare okända lämningar inom området. De fornlämningar som påträffades har, med ett undantag, undersökts och borttagits. Den kvarvarande fornlämningen ligger inom allmän plats, natur. För att säkerställa att framtida bebyggelse inte berör lämningen finns ett säkerhetsavstånd på 30 meter mellan den och kvartersmark för bebyggelse.
Mark- och miljödomstolen bedömer att tillräcklig hänsyn tagits till de fornlämningar som påträffats inom området. Detaljplanen ska därför inte upphävas på denna grund.
Enskilda intressen Vattenledning Norshagens vattenförening äger en vattenledning som är belägen inom detaljplaneområdet. Avtal om vattenleverans finns med Ljusdal Vatten AB. Ledningen är belägen på mark som ägs av kommunen, men någon ledningsrätt eller annat upplåtelseavtal finns inte. Ledningen är inte reglerad i detaljplanen. Däremot anger planbeskrivningen att alla uppkomna kostnader i samband med exploateringen, såsom exempelvis flytt av ledningar och anslutningsavgifter, är exploatören skyldig att stå för. Mark- och miljödomstolen bedömer att den aktuella vattenledningens placering inte utgör något hinder för planens genomförande. Detaljplanen ska därför inte heller upphävas på denna grund.
s. 21 Sida 21 av 24 i domstolens handling
Enskilt huvudmannaskap Enligt den antagna detaljplanen ska enskilt huvudmannaskap gälla för den allmänna platsmarken inom planen. har invänt att kommunen inte redovisas några särskilda skäl för enskilt huvudmannaskap.
Enligt 4 kap. 7 § PBL är huvudregeln att kommunen ska vara huvudman för allmän plats inom detaljplanerat område. Kommunen får dock, om det finns särskilda skäl för det, i detaljplanen bestämma att huvudmannaskapet i stället ska vara enskilt för en eller flera allmänna platser. Syftet med att införa bestämmelsen var att kommunerna inte utan vidare skulle kunna avsäga sig huvudmannaskapet (se prop. 1985/86:1 s. 65).
Kommunens strävan att åstadkomma en enhetlig förvaltning av den allmänna platsmarken är en omständighet som kan beaktas när det övervägs om det finns särskilda skäl att tillåta enskilt huvudmannaskap (jfr MÖD 2012:44). Att det är ett stort avstånd till huvudorten är en annan omständighet som kan tala för ett enskilt huvudmannaskap (se MÖD 2013:3 I). Utgångspunkten är dock att kommunen ska ansvara för sådana anläggningar som betjänar en större allmänhet (se prop. 2013/14:126 s. 142).
I planbeskrivningen har kommunen bl.a. angett följande till stöd för enskilt huvudmannaskap för den allmänna platsmarken. Det aktuella området är inte utpekat som bebyggelseområde i den fördjupade översiktsplanen för Ljusdals tätort och ligger inte heller inom kommunalt verksamhetsområde för vatten och avlopp. Området är inte ett kommunalt utpekat utvecklingsområde. Planarbetet bedrivs genom ett privat initiativ. En befintlig gemensamhetsanläggning för väg finns i dag inom planområdet. Kommunen har del i gemensamhetsanlägg- ningen. I anslutning till planområdet ligger både fritidshusbebyggelse och permanent bebyggelse. Av nio bebyggda fastigheter som ligger vid slutet av den befintliga gemensamhetsanläggningen och inom planområdet innehåller endast tre fastigheter personer som är folkbokförda på fastigheten (2024-06-10). Med anledning av kommunens något negativa trend vad
s. 22 Sida 22 av 24 i domstolens handling
gällerbefolkningsutveckling (2024-06-10) är det svårt att i dagsläget avgöra om området i framtiden kommer att få karaktären av fritidsbebyggelse eller permanent bebyggelse. Inga allmänna besöksmål, servicefunktioner eller andra allmänna målpunkter finns eller planläggs inom det aktuella området. Befintlig väg inom området används heller inte för transport till och från allmänna målpunkter utanför planområdet. De naturområden som planläggs bedöms utgöra rekreationsområden endast för de närboende. Allmänheten bedöms inte nyttja den allmänna platsmarken inom området och drift och underhåll bedöms kunna skötas av framtida gemensamhetsanläggning som ger de boende bättre inflytande över sitt närområde.
Mark- och miljödomstolen bedömer att det som kommunen har anfört utgör godtagbara skäl för att i detta fall besluta om enskilt huvudmannaskap för allmän platsmark (gatumark och park).
Buller, god helhetsverkan och friluftsliv har anfört att järnvägen kommer medföra olägenheter i form av bullerstörningar samt att det strider mot bestämmelsen om god helhetsverkan att tillåta flerbostadshus med nockhöjd om nio meter. Han har även ifrågasatt varför det aktuella området ska tas i anspråk för bebyggelse då det finns andra områden i Ljusdal, med lägre naturvärden, som är bättre lämpade för ny bebyggelse.
Av 2 kap. 5 § 4 PBL framgår att vid planläggning ska bebyggelse och byggnadsverk lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn bl.a. till möjligheterna att förebygga vatten- och luftföroreningar samt bullerstörningar. Vidare anges i 2 kap. 6 § att vid planläggning ska bebyggelse och byggnadsverk utformas och placeras på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till stads- och landskapsbilden, natur- och kulturvärdena på platsen och intresset av en god helhetsverkan.
s. 23 Sida 23 av 24 i domstolens handling
Av planbeskrivningen framgår att planområdet ligger ca 260 meter från väg 83 och ca 425 meter från norra stambanan. Kommunen har bedömt att vägen och järnvägen inte medför någon bullerproblematik i förhållande till planområdet. Det har inte framkommit några omständigheter som föranleder mark- och miljödomstolen att göra någon annan bedömning än den kommunen gjort i detta avseende.
När det gäller ny bebyggelse anger planbeskrivningen att delar av bostads- bebyggelsen planläggs med en maximal nockhöjd på fem meter för att möjliggöra bebyggelse i en våning. En del av planområdet planläggs med en maximal nockhöjd om nio meter för att möjliggöra flerbostadshus i form av 55+ boende. Fasadmaterial ska utgöras av trä och färgsättningen ska utföras i grå, bruna eller svarta kulörer för att varsamt smälta in i naturmiljön på platsen. Planområdet bedöms möjliggöra runt 30 nya fastigheter, inklusive 55+ boende. Enligt mark- och miljödomstolens bedömning kan planläggningen av den nya bebyggelsen inte anses strida mot bestämmelsen om god helhetsverkan i 2 kap. 6 § PBL.
Mark- och miljödomstolen noterar att strandskyddet inte upphävts genom detaljplanen. Det grönområde som pekats ut i den fördjupade översiktsplanen för Ljusdal (2018) ska inte planläggas som kvartersmark och möjligheterna till rekreation och rörelse ner till Växnan och Horneån ska enligt undersökningen om betydande miljöpåverkan finnas kvar. Mark- och miljödomstolen bedömer att vad anfört om områdets rekreationsvärde och att det finns andra områden i Ljusdal som är bättre lämpade för bebyggelse inte heller utgör skäl att upphäva detaljplanen.
Sammanfattning Mark- och miljödomstolen bedömer sammanfattningsvis att det som klagandena har anfört, vid en avvägning mellan deras enskilda intressen och de intressen som planen syftar till att tillgodose, inte utgör tillräckliga skäl för att upphäva beslutet att anta detaljplanen. Det har inte heller i övrigt framkommit
s. 24 Sida 24 av 24 i domstolens handling
några omständigheter som utgör skäl att upphäva kommunens beslut att anta detaljplanen. Överklagandena ska således avslås.
HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (MMD-02). Överklagande senast den 21 juli 2025. Prövningstillstånd krävs.
Anna Sara Söderström Nils Persson I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Anna Sara Söderström, ordförande, och tekniska rådet Nils Persson. Föredragande har varit tingsnotarien Sofia Nordström.