Sök i Ratio Lex

Försäkringskassans allmänna råd om ändring i Riksförsäkringsverkets allmänna råd (RAR 2002:6) om assistansersättning

3 december 2010

Rättskällestatus: Föreskrifter är bindande normer som myndigheten meddelar med stöd av ett bemyndigande (8 kap. regeringsformen). Allmänna råd är inte bindande.


Så kom texten hit

  • Källa: Försäkringskassan — dokumentet hos myndigheten
  • Texten är läst ur myndighetens egen publicering, som Ratio Lex hämtat (PDF, textlager).

Dokumentets text

Försäkringskassans allmänna råd Barn, familj och handikapp

ISSN 1652-8743

Försäkringskassans allmänna råd FKAR 2010:14

om ändring i Riksförsäkringsverkets allmänna råd (RAR 2002:6) om assistansersättning;

beslutade den 3 december 2010.

Försäkringskassan beslutar i fråga om Riksförsäkringsverkets allmänna råd (RAR 2002:6) om assistansersättning

dels att de allmänna råden till 3 § första stycket lagen (1993:389) om assi- stansersättning ska avse 51 kap. 3 § socialförsäkringsbalken och att beskriv- ningen av innehållet i bestämmelsen ska ha följande lydelse,

dels att de allmänna råden till 3 § fjärde stycket lagen (1993:389) om assi- stansersättning ska avse 51 kap. 2 § socialförsäkringsbalken,

dels att de allmänna råden till 4 § första stycket lagen (1993:389) om assi- stansersättning ska avse 106 kap. 24 § socialförsäkringsbalken samt att be- skrivningen av innehållet i bestämmelsen och de allmänna råden ska ha föl- jande lydelse,

dels att de allmänna råden till 4 § andra stycket lagen (1993:389) om assi- stansersättning ska avse 106 kap. 25 § socialförsäkringsbalken och att be- skrivningen av innehållet i bestämmelsen ska ha följande lydelse,

dels att de allmänna råden till 8 § första stycket och 10 § andra stycket lagen (1993:389) om assistansersättning ska avse 112 kap. 2 § respektive 51 kap. 11 § andra stycket socialförsäkringsbalken samt att beskrivningen av inne- hållet i bestämmelserna och de allmänna råden ska ha följande lydelse,

dels att de allmänna råden till 11 § lagen (1993:389) om assistansersättning ska avse 51 kap. 17 § socialförsäkringsbalken och att beskrivningen av in- nehållet i bestämmelsen ska ha följande lydelse,

dels att de allmänna råden till 17 § andra stycket lagen (1993:389) om assi- stansersättning ska avse 112 kap. 5 § socialförsäkringsbalken samt att be- skrivningen av innehållet i bestämmelserna och de allmänna råden ska ha följande lydelse,

dels att de allmänna råden till 5 a § förordningen (1993:1091) om assistans- ersättning ska ha följande lydelse,

dels att beskrivningen av innehållet i 7 § förordningen (1993:1091) om assi- stansersättning ska ha följande lydelse,

dels att de allmänna råden till 11 § förordningen (1993:1091) om assistans- ersättning ska avse 51 kap. 19 § socialförsäkringsbalken och att beskriv- ningen av innehållet i bestämmelsen ska ha följande lydelse,

1

FKAR 2010:14

dels att de allmänna råden till 7 § tredje stycket Riksförsäkringsverkets före- skrifter (1993:24) om assistansersättning ska avse 7 § fjärde stycket Riks- försäkringsverkets föreskrifter (1993:24) om assistansersättning,

dels att beskrivningen av innehållet i 10 § tredje stycket Riksförsäkringsver- kets föreskrifter (1993:24) om assistansersättning ska ha följande lydelse,

dels att beskrivningen av innehållet i 13 § femte stycket Riksförsäkringsver- kets föreskrifter (1993:24) om assistansersättning och de allmänna råden ska ha följande lydelse.

Till socialförsäkringsbalken 51 kap. 2 § Innehållet i bestämmelsen Personlig assistans avser ett personligt utformat stöd som ges av ett begrän- sat antal personer åt den som på grund av stora och varaktiga funktionshin- der behöver hjälp med sin personliga hygien, måltider, att klä av och på sig, att kommunicera med andra eller annan hjälp som förutsätter ingående kun- skaper om den funktionshindrade (grundläggande behov).

Allmänna råd Hjälp med måltider bör – utöver hjälp med själva intagandet av föda – även anses innefatta hjälp med att ställa i ordning före och efter måltiden. Det in- nebär t.ex. att hjälp med uppvärmning och liknande räknas till de grund- läggande behoven liksom hjälp med att plocka bort efter måltiden.

Hjälpinsatser av tillsynskaraktär i allmänhet bör inte ingå i de grundläggan- de behoven.

51 kap. 3 § Innehållet i bestämmelsen För rätt till assistansersättning krävs att den försäkrade behöver personlig assistans i genomsnitt mer än 20 timmar i veckan för sådana grundläggande behov som avses i 9 a § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade.

Allmänna råd Den tid de personliga assistenterna använder för gemensamma träffar för genomgång och information bör inte räknas med när Försäkringskassan be- viljar assistanstimmar.

51 kap. 11 § andra stycket Innehållet i bestämmelsen Om det finns särskilda skäl kan ersättning till en försäkrad efter ansökan lämnas med ett högre belopp än schablonbeloppet. Ersättningen får dock inte överstiga schablonbeloppet med mer än 12 procent.

Allmänna råd Som utgångspunkt för hur schablonbeloppet lämpligen kan fördelas på olika 2

kostnader bör löne- och lönebikostnader svara för 87 procent av schablonbe- FKAR 2010:14 loppet och övriga kostnader för 13 procent.

Som ledning för bedömningen av övriga kostnader vid förhöjt schablonbe- lopp bör följande ungefärliga procentsatser användas: 5-8 procent för administrationskostnader, 2-3 procent för utbildningsomkostnader, 1-2 procent för assistansomkostnader och 1-2 procent för arbetsmiljöinsatser och personalomkostnader.

Med särskilda skäl bör avses behov av assistansinsatser som medför förhöjda kostnader för den försäkrade. Till exempel bör kostnaden för arbete på obe- kväm arbetstid anses utgöra särskilda skäl för att bevilja ett högre belopp än schablonbeloppet om mer än hälften av assistanstimmarna är förlagda till obekväm arbetstid.

51 kap. 17 § Innehållet i bestämmelsen Om den försäkrade har fått biträde av personlig assistent genom kommunen får Försäkringskassan besluta att assistansersättningen ska betalas ut till kommunen i den utsträckning som den motsvarar avgiften till kommunen för sådan hjälp.

Allmänna råd Försäkringskassan bör besluta att assistansersättningen ska betalas ut till kommunen om kommunen sedan tidigare står för kostnaden för personlig assistans enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade.

51 kap. 19 § Innehållet i bestämmelsen Försäkringskassan får på begäran av den försäkrade besluta att assistanser- sättningen ska betalas ut till någon annan enskild person, en juridisk person eller en kommun.

Allmänna råd Försäkringskassan bör inte åta sig att betala ut assistansersättningen till fler än en betalningsmottagare.

106 kap. 24 § Innehållet i bestämmelsen Assistansersättning lämnas inte för tid när den funktionshindrade

1. vårdas på en institution som tillhör staten, en kommun eller ett landsting, 2. vårdas på en institution som drivs med bidrag från staten, en kommun eller ett landsting, 3. bor i en gruppbostad, eller 4. vistas i eller deltar i barnomsorg, skola eller daglig verksamhet enligt 9 § 10 lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade.

Allmänna råd Med skola enligt socialförsäkringsbalken bör avses sådan utbildning som 3

FKAR 2010:14 ingår i det allmänna skolväsendet. Däremot bör inte till exempel folkhög- skola, Statens skola för vuxna samt universitet räknas som skola.

Inför planerad flyttning från en institution bör Försäkringskassan fatta beslut med förbehåll att beslutet gäller under förutsättning att den försäkrade fak- tiskt flyttar från institutionen i fråga. På motsvarande sätt bör beslut kunna fattas vid flyttning från en gruppbostad.

106 kap. 25 § Innehållet i bestämmelsen Om det finns särskilda skäl kan assistansersättning lämnas bland annat un- der tid när den funktionshindrade vårdas på sjukhus under en kortare tid.

Allmänna råd Som kortare tid för vård på sjukhus bör räknas en tid på högst fyra veckor.

112 kap. 2 § Innehållet i bestämmelsen För tid till dess att ett ärende har avgjorts får Försäkringskassan besluta i fråga om ersättning, om

1. det inte utan betydande dröjsmål kan avgöras om rätt till ersättning före- ligger, 2. det är sannolikt att sådan rätt föreligger, och 3. det är av väsentlig betydelse för den som begär ersättningen. Ett beslut enligt första stycket får meddelas även när det står klart att rätt till ersättning föreligger men ersättningens belopp inte kan bestämmas utan be- tydande dröjsmål.

Allmänna råd Assistansersättningen bör anses vara av väsentlig betydelse för den försäk- rade, om det inte finns särskilda omständigheter som talar mot detta. Även om kommunen beslutat om att lämna ersättning för personlig assistans en- ligt 9 § lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade i avvaktan på Försäkringskassans beslut, bör assistansersättningen anses vara av väsentlig betydelse.

112 kap. 5 § Innehållet i bestämmelsen En myndighets eller en allmän förvaltningsdomstols beslut enligt denna balk ska gälla omedelbart, om inget annat föreskrivs i beslutet eller bestäms av en domstol som har att pröva beslutet.

Allmänna råd Om den försäkrade behöver tid att ordna sitt stödbehov på annat sätt bör ett beslut om att inte längre betala ut assistansersättning gälla från en senare tidpunkt, dock senast från och med den tredje månaden efter den då beslutet fattades.

För den som själv anställer sina personliga assistenter och är skyldig att be- tala lön under de personliga assistenternas uppsägningstid bör ett beslut om

4

att inte längre betala ut assistansersättning gälla från och med den tidpunkt FKAR 2010:14 då uppsägningstiden upphör. Detta gäller under förutsättning att uppsäg- ningstiden följer av lag.

Till förordningen (1993:1091) om assistansersättning 5a§ Innehållet i bestämmelsen Med kostnader för personliga assistenter avses 1. löne- och lönebikostnader, 2. assistans- och utbildningsomkostnader, 3. arbetsmiljöinsatser, 4. personalomkostnader och 5. administrationskostnader.

Allmänna råd Med löne- och lönebikostnader bör avses samtliga lönekostnader och kost- nadsersättningar till anställda, lagstadgade sociala avgifter, särskild löne- skatt, premier för försäkringar, skattepliktiga förmåner och andra liknande ersättningar och kostnader.

Med assistansomkostnader bör avses kostnader som den försäkrade har för sina personliga assistenter i samband med gemensamma aktiviteter utanför bostaden. Som exempel kan nämnas resekostnader för assistenterna samt inträdesavgifter och liknande kostnader för assistenter vid aktiviteter till- sammans med den försäkrade.

Med utbildningsomkostnader bör avses kostnader för kurser, lärare och fö- reläsare samt lokaler för utbildning och fortbildning av assistenter och för- säkrade. Vidare bör avses kostnader för handledning av assistenter utöver lönekostnader för assistenterna.

Med arbetsmiljöinsatser bör avses kostnader för att stärka arbetet för en god arbetsmiljö för de personliga assistenterna. Som exempel kan nämnas kost- nader för hjälpmedel av enklare slag, kostnader för att lösa arbetsmiljöfrå- gor, insatser för att möjliggöra personalens hygien och för att ordna med jourrum till assistenten. Assistansersättningen bör inte täcka kostnader för andra hjälpmedel än kostnader för enklare arbetstekniska hjälpmedel som exempelvis handskar och förkläden.

Med personalomkostnader bör avses kostnader för företagshälsovård, frisk- vård, kaffe, hudkräm, tvål och liknande till assistenterna samt personalar- rangemang, personaldagar och liknande aktiviteter.

Med administrationskostnader bör avses kostnader för att administrera assi- stansen. Det kan till exempel handla om kostnader för köp av administrativ hjälp, inventarier, resor, revision, företagsförsäkringar samt kostnader till arbetsgivar- och branschorganisation eller liknande.

7§ Innehållet i bestämmelsen

5

FKAR 2010:14 Den som beviljats ett högre belopp än det årliga schablonbeloppet ska i samband med slutavräkningen redovisa samtliga kostnader för den lämnade assistansen.

Allmänna råd Det kan inträffa att de redovisade kostnaderna varit lägre än de kostnader som beviljats. Om orsaken till de lägre kostnaderna bedöms vara av mer till- fällig natur bör en sänkning av timbeloppet inte ske för nästkommande tids- period.

Till Riksförsäkringsverkets föreskrifter (1993:24) om assistans- ersättning 7 § fjärde stycket Innehållet i bestämmelsen Om det finns särskilda skäl får den preliminära utbetalningen för en månad grundas på det aktuella behovet av assistanstimmar under månaden i stället för det genomsnittliga antalet beviljade assistanstimmar per månad under tidsperioden.

Allmänna råd Det aktuella behovet kan vara fler eller färre timmar än de som genomsnitt- ligt beviljats för månaden. Särskilda skäl för att betala ut fler timmar bör endast anses finnas om det finns tillräckligt med assistanstimmar kvar under resten av tidsperioden.

10 § tredje stycket Medför slutavräkningen att återbetalning av assistansersättning ska ske, gäller vad som sägs i 108 kap. 22 § socialförsäkringsbalken. Sedan slutav- räkning skett för en viss tidsperiod, får utbetalning av assistansersättning för den perioden ske endast om det finns särskilda skäl.

Allmänna råd Med särskilda skäl bör avses löne- och lönebikostnader som hör till en tids- period för vilken slutavräkning skett men som förfaller till betalning under en senare tidsperiod. Med särskilda skäl bör också avses enstaka förbiseende vid uppgiftslämnande eller liknande omständigheter.

13 § femte stycket Innehållet i bestämmelsen Försäkringskassan får besluta att den försäkrade beviljas undantag från kra- vet på att varje månad lämna tidsredovisning enligt första stycket i de fall den försäkrade kan visa motsvarande uppgifter på annat sätt. Som förutsätt- ning gäller att uppgiften grundas på en redovisning som är ordnad på ett betryggande sätt.

Allmänna råd Försäkringskassan bör endast besluta om att bifalla en sådan begäran om den försäkrade kan visa att assistansanordnaren

• sedan tidigare är etablerad som anordnare,

6

• har tillfredsställande rutiner för tidsredovisning så att föreskrifterna FKAR 2010:14 om redovisning kan följas och • förklarar sig villig att, när Försäkringskassan begär det, visa Försäk- ringskassan sin tidsredovisning.

Beslut om att bevilja undantag bör vara skriftligt och gälla tills vidare eller för viss tid.

Beslutar Försäkringskassan att bevilja undantag bör kontroll ske av att tids- redovisningen utförts enligt föreskrifterna. Kontrollen bör ske minst en gång vartannat år och omfatta assistans lämnad under minst en månads tid.

Dessa allmänna råd gäller från och med den 1 januari 2011.

FÖRSÄKRINGSKASSAN

EVA NORDQVIST

Jenny Lindmark

7