Riksförsäkringsverkets allmänna råd om ändring i allmänna råden (2002:6) om assistansersättning
12 juni 2003
Rättskällestatus: Föreskrifter är bindande normer som myndigheten meddelar med stöd av ett bemyndigande (8 kap. regeringsformen). Allmänna råd är inte bindande.
Så kom texten hit
- Källa: Försäkringskassan — dokumentet hos myndigheten
- Texten är läst ur myndighetens egen publicering, som Ratio Lex hämtat (PDF, textlager).
Dokumentets text
Riksförsäkringsverkets allmänna råd Allmänt
ISSN 1404-563X
Riksförsäkringsverkets allmänna råd om ändring i all- RAR 2003:7
männa råden (2002:6 ) om assistansersättning;
beslutade den 12 juni 2003.
Riksförsäkringsverket beslutar att de allmänna råden till 10 § andra stycket lagen (1993:389) om assistansersättning och till 11 § förordningen (1993:1091) om assistansersättning i verkets allmänna råd (RAR 2002:6) om assistansersättning skall ha följande lydelse.
10 § andra stycket Innehållet i bestämmelsen Om det finns särskilda skäl kan försäkringskassan, efter ansökan, besluta att en ersättningsberättigad skall få ersättning med ett högre belopp än det som regeringen fastställt. Detta belopp får dock inte överstiga det fastställda tim- beloppet med mer än tolv procent.
Allmänna råd Som utgångspunkt för hur timbeloppet lämpligen kan fördelas på olika kostnader kan följande nämnas. För de fyra åren 2000–2003 har RFV före- slagit regeringen att lönekostnader och andra anställningsförmåner svarar för 87 procent av timbeloppet och övriga kostnader för 13 procent. I löne- kostnader och andra anställningsförmåner ingår grundlön med 50 procent, ob-tillägg med 5–6 procent, semesterlön med 6–7 procent och arbetsgivar- avgifter med 24–25 procent av timbeloppet.
Som ledning för bedömningen av övriga kostnader bör följande ungefärliga procentsatser användas: 5–8 procent för administrationskostnader, 3–5 procent för utbildningskostnader och 1–2 procent för assistansomkostnader.
Med särskilda skäl bör avses behov av assistansinsatser som medför förhöj- da kostnader för den enskilde. Så till exempel bör kostnaden för arbete på obekväm arbetstid anses utgöra särskilda skäl för att bevilja ett högre tim- belopp om mer än hälften av assistanstimmarna är förlagda till obekväm ar- betstid.
1
RAR 2003:7
11 § Innehållet i bestämmelsen Försäkringskassan får på begäran av den ersättningsberättigade besluta att assistansersättningen skall betalas ut till någon annan enskild person, en ju- ridisk person eller en kommun.
Allmänna råd Försäkringskassan bör inte åta sig att betala ut assistansersättningen till fler än en betalningsmottagare.
Dessa allmänna råd gäller från och med den 1 juli 2003.
RIKSFÖRSÄKRINGSVERKET
ASTRID CHRISTIERNSSON
Thomas Sundberg
2