Naumanns tidskrift 1864 s. 176

(Svenska ångfartyget »Skåne», fördt af kapten J. N. Lyth, och danska ångfartyget »Cimbria», fördt af kapten P. Engel).

Befälhafvaren å förolyckade danska ångfartyget Cimbria, Petter Engel, och samma fartygs korrespondentredare, handlanden i • Köpenhamn H. P. Prior, instämde i Nov. 1858 till Stockholms rådstufvurätt befälhafvaren på svenska ångfartyget Skåne J. N. Lyth, äfvensom grosshandlanden C. G. Cervin och sekreteraren hos general-poststyrelsen G. Améen, under yrkande, att som ångfartyget Skånes befälhafvare skulle genom bristande uppmärksamhet och felaktige, i strid med gällande föreskrifter vidtagne manövrer vållat detta fartygs och Cimbrias, natten till den 14 Oktober 1858 uti Öresund inträffade sammanstötning, hvarvid Cimbria tagit sådan skada, att fartyget med dess last sjunkit, Lyth måtte förpligtas ersätta all den skada och förlust jemte utgifter för redare och befraktare af ångfartyget Cimbria samt andra vederbörande, som genom sammanstötningen uppkommit, äfvensom att Skåne med dess innehafde last måtte till gäldande deraf användas och i mät gå. — Enligt sedermera under rättegången ingifvet värderings-instrument var Cimbria uppskattadt till 110,000 danska riksbanksdaler (= 220,000 r:dr sv. riksm.).

Af kaptenen Engel och hans besättning afgafs den 19 Oktober 1858 inför notarius publicus i Köpenhamn sjöförklaring, hvilken sedermera af kaptenen jemte åtskilliga af besättningen inför Helsingborgs rådstufvurätt med ed fästades. Den innehåller hufvudsakligen: Cimbria afseglade den 13 Okt. kl. 2 e.

s. 177 Sida 177 i årgången börjar härKopiera citering

m. från Randers, medhafvande passagerare och last, bestående af 84 kreatur, kött, smör m. m. Omkring kl. | till 7 på aftonen, när mörkret inträffade, tändes fartygets 3 lanternor (en röd om babord, en grön om styrbord, begge på hjulhusens yttersidor, samt en ofärgad på masten). De brunno sedermera oafbrutet med stadigt och klart sken. — Den 14 Oktober kl. 2 på morgonen passerade man Nakkehoveds fyr på norra kusten af Seland; vinden hade då blifvit vestlig med laber kultje, och de styrde sundet inefter, först s.o. t. o. och sedermera s.s.o., intilldess man, gående cirka midt i farvattnet, var utanför höjden af Kronoborg. Derefter styrdes s. t. o., som på grund af kompassens deviation blef s. 1 o., för att passera utanför de på Helsingörs redd till ankars liggande fartyg, hvilka voro temligen synliga, enär vädret var mycket klart. Kaptenen, andra styrmannen och en matros stodo, hållande utkik, på kommandobryggan. Omkring kl. 3,5 0’ fingo de i sigte ett motgående ångfartyg, 4 streck öfver Cimbrias babordsbog. De sågo tydligt det mötande fartygets topplanterna, äfvensom dess babords röda lanterna, samt väntade derföre icke annat, än att, efter reglorna för ångfartygs förande, det mötande fartyget åtminstone skulle hålla sin kurs och sålunda passera Cimbria om babord; men för yttermera säkerhet och till följd af en i Danmark utkommen förordning af den 31 Maj 1854, kommenderade dock kapten Engel rodret babord och styrde dervid s. t. v., som blef s. t. v. ⅜ v., så att rorgängaren såg det mötande ångfartygets babords röda lanterna akter för Cimbrias babords hjulhus. Plötsligen fingo kaptenen, 2:dre styrmannen och matrosen i sigte äfven motseglarens styrbords gröna lanterna, hvilken omständighet bevisade, att det andra fartyget styrde rakt ned på Cimbria. Engel kommenderade då rodret hårdt babord, som utfördes med den verkan att Cimbria drejade omkring 14 streck och kom i riktning s.v. till s. Men då det andra fartyget fortfor att hålla rakt ned på Cimbria och sålunda förmodades absolut vilja gå för om Cimbria, gjorde Engel ännu sista försöket till räddning och kommenderade stopp, som också genast utfördes; dock, som det ej var möjligt att nog hastigt stanna Cimbria, så inträffade, att det mötande fartyget med våldsam fart

Tidskrift för Lagstiftn. etc.

s. 178 Sida 178 i årgången börjar härKopiera citering

med sin förstäf påseglade Cimbrias babords bredsida straxt för om hjulhuset under en vinkel af omkring 7 streck, från Cimbrias akter räknadt. Cimbria erhöll dervid svår skada nere under vattengången, vattnet strömmade häftigt in i lastrummet, och Cimbria började ögonblickligen sjunka, så att med knapp nöd besättning och passagerare hunno frälsa lifvet dels i fartygets egna, dels i det andra fartygets båtar. Inom 10 minuter efter påsegligen var Cimbria med hela sin last sjunken på circa nio famnars vatten. Händelsen timade omkring kl. 4 på morgonen. — Det mötande ångfartyget befanns vara »Skåne», fördt af kaptenen Lyth.

Vid förhör, som inför Köpenhamns sjörätt hölls med kaptenen samt förste och andre styrmannen på Cimbria, tillade de till sjöförklaringen, att, med afseende å vädrets beskaffenhet vid olyckstillfället, de ansågo det Cimbrias lanternor bordt synas på afstånd af omkring 4 dansk mil. Skånes lanternor hade å Cimbria varit synliga, enligt Engels uppgift 1 timma, enligt andre styrmannens en knapp 4 timma före sammanstötningen. — Inför nämnda sjörätt hördes jemväl två dykare, Hansen och Jensen, hvilka undrsökt Cimbria efter dess sjunkning. De intygade, att fartyget var påsegladt på babords sida straxt för om hjulhuset, rätt tvärs eller 4 eller å streck mera akterut. Skadan bestod i en öppning af 10 till 11 fots djuplek från skand-däcket och ned efter, samt en bredd af 6 à 7 fot vid skand-däcket. Jensen tillade, att Cimbria låg sjunket i riktning från öster till vester med fören nära i vester. — Alla dessa personer hafva sedermera inför rådstufvurätten i Helsingborg beedigat sina uppgifter.

I skriftligt anförande yttrade kapten Engel: Vid påseglingen hade Skånes förstäf mot Cimbria en vinkel af sju streck, räknadt från Cimbrias akterända; detta ville med andra ord säga, att Skåne kom mot Cimbria, som låg s.v. till s., i riktning af v.n.v. — Om man betraktade begge fartygens ställning till hvarandra en stund före sammanstötningen och dermed jemförde den direktion, i hvilken Skåne påseglade Cimbria, skulle man förvånas öfver Skånes manöver, hvilken var sådan, som skulle ett fiendtligt fartyg velat genom påsegling förstöra ett annat. Hade blott Skåne hållit sin kurs, skulle ingen olycka upp-

s. 179 Sida 179 i årgången börjar härKopiera citering

kommit, än mindre om kapten Lyth iakttagit föreskrifterna i k. f. den 16 November 1849 att gå till höger om Cimbria eller å dess babords sida. Nu deremot, vare sig i följd af felaktigt kommando eller oriktig manövrering af rorsmannen, gick Skåne till venster om Cimbria, hvars befälhafvare, då han ej kunde förutse denna orätta manöver, ej heller ägde makt förekomma den olycka, som deraf blef en följd. På grund af 1750-års försäkrings- och haveri-stadgas bestämmelse, att der någon gjorde skada med vilja och sjelf sins vållande, skulle han bättra skadan till fullo så långt skepp och laddning deremot svarade, ansåg sig Engel berättigad att för Cimbria och dess last undfå full ersättning.

På kärandernes begäran blef under sakens handläggning särskildt vittnesförhör inför rådstufvurätten i Helsingborg anstäldt med 11 personer, tillhörande Cimbrias besättning. Härvid gjorde andre styrmannen Schou följande tillägg till sin förut afgifna berättelse: Vittnet hade haft vakt på kommandobryggan från kl. 12 till 4 på natten och derunder iakttagit, att lanternorna, som vittnet sjelf undersökte, brunnit med klart sken från vaktens början ända tilldess olyckan inträffade, äfvensom att under natten någon af matroserna fyllt olja på lanternorna och rengjort deras glas; dock kunde vittnet ej närmare bestämma tiden när detta skett. Tre af vittnena hade omkring 10 minuter före sammanstötningen observerat Skånes hvita topplanterna; 6 à 7 minuter derefter sågs plötsligen Skånes styrbords gröna lanterna, hvaraf man kunde finna, att Skåne ändrat kurs och kom i riktning mot Cimbria; — 3 à 4 minuter senare skedde sammanstötningen. —■ Alla vittnena intygade enstämmigt, att Cimbrias lanternor vid olyckstillfället brunnit med klart och stadigt sken; flere af dem hade, då de sedermera nedkommit i båtarne, sett det sjunkande fartygets lanternor ännu klart lysa. Men intet af vittnena kunde uppgifva hvilken af besättningen verkställt den af Schou omvittnade rengöringen utaf lamporna. Sedermera under rättegången uppgaf kärandernes ombud, att den matros, som under natten putsat lanternorna, tagit hyra pa annat fartyg och ej kunnat anträffas för att i målet höras.

s. 180 Sida 180 i årgången börjar härKopiera citering

Kapten Lyths sjöförklaring, som efter Skånes ankomst till Götheborg afgafs till notarius publicus samt inför denne af besättningen edfästdes, innehåller: Skåne afgick från Stockholm den 10 Oktober; ankommet till Öresund, nödgades fartyget den 13 Oktober på aftonen för storm och tjocka ankra emellan Köpenhamn och Helsingör. Den 14 Oktober kl. 2 f. m. var stormen och tjockan i aftagande, så att resan kunde fortsättas. Man passerade i sakta fart både för och akter om en mängd fartyg, alla liggande för ankar, med tända lanternor (topplanternor, brinnande med hvitt sken). Kl. omkr. 3,15’ hade fartyget avancerat så långt, att Kronoborgs fyr visade sig ungefär i n.v. eller n.n.v. Samtidigt dermed blef synligt omkring 1 streck på styrbords bog ett enkelt ljussken, som man antog vara antingen ett lyse från svenska kusten norr om Helsingborg (man var nemligen så nära svenska landet, att tornet Kärnan vid Helsingborg kunde med kikare skönjas), eller ock ett fartyg, liggande för ankar mellan »Skåne» och svenska landet, — hvilketdera det var kunde icke med bestämdhet utrönas hvarken af kaptenen och andre styrmannen, de der begge befunno sig på kommandobryggan, sysselsatte att med hvar sin kikare betrakta hvad som passerade omkring fartyget och i dess närhet; ej heller af rorgängaren, eller af de två man, som befunno sig å backen på den vanliga utkiken. Man beslöt derpå, att som det möjligen vore ett till ankars liggande fartyg, gå för om detsamma eller taga det på styrbords sida, helst passagen der visade sig alldeles fri för till ankars liggande fartyg. Kursen sattes derföre n. t. v. à n.n.v. Denna kurs följdes omkr. 6 minuters tid, hvarunder Skåne tycktes avancera på förutnämnda sken, då hastigt blef synligt ett svagt rödt rörligt sken i närheten af fartyget, 3 till 4 streck på styrbords bog. Kapten Lyth kommenderade genast »stopp och back, babordhän», som ögonblickligen verkställdes- Men oaktadt detta försigtighetsmått, ansåg man dock på Skåne det icke vara möjligt att gå klar från det sig närmande föremålet; och sedan machinen gått 2 slag back, och Skåne minskat sin fart, inträffade sammanstötningen. Cimbrias kapten och besättning blefvo på Skåne förda till Köpenhamn och der landsatta. Omständigheterna vid

s. 181 Sida 181 i årgången börjar härKopiera citering

tillfället visade, att Cimbrias sidolanternor under anseglingen icke varit tända eller åtminstone icke behörigen lysande. Den inträffade olyckan hade således icke af Skånes befälhafvare och besättning kunnat förekommas, hvarföre de förbehöllo sig att vara fria från allt ansvar.

Uti ingifven skrift anförde Lyth ytterligare: Derest det från Skåne varsnade enkla ljussken spreds från land, hade Lyth naturligtvis bordt hålla af från skenet för att icke sätta fartyget på land. Härledde sig skenet åter från ett ankradt fartyg, som under nattens storm kunde hafva drifvit inåt svenska landet, borde Lyth icke gå emellan detta fartyg och landet samt dymedelst likaså äfventyra att sätta sitt fartyg på grund, så mycket hellre, som han förmodade sig redan vara temligen nära svenska landet. För att i hvilket fall som helst säkrast undvika faran, satte Lyth derföre kurs n. t. v. à n.n.v. samt styrde Kattegat ut, der passagen syntes fri från ankrade fartyg. Genom denna manöver skulle, derest skenet kom från ankradt fartyg, Lyth kommit att gå för om samma fartyg eller taga det på styrbords sida, hvartill han varit fullt berättigad. Oaktadt både Lyth och andre styrmannen oafbrutet haft sina kikare riktade på skenet, hade icke något kulört sken derinvid kunnat upptäckas förrän man från Skåne på en gång blef varse skrofvet af ett fartyg samt ett mycket svagt rödt sken. Då var sammanstötningen oundviklig. Cimbrias felaktiga signalering var orsaken dertill. Enligt 1852-års k. f. borde det kulörta skenet från ett fartygs sidolanternor i mörk natt med klar luft kunna synas på afstånd af minst två minuter. För att tillryggalägga två geografiska minuter eller | mil behöfde ett fartyg med Skånes fart af 10 knop en tid af 12 tidsminuter; således hade Cimbrias sidolanternor bordt vara synliga ombord på Skåne 12 minuter före sammanstötningen.

Vid rådstufvurätten hördes på ed 10 personer af Skånes besättning äfvensom 2 af dess passagerare vid tillfället. Jemte vitsordande af sjöförklaringen, berättade dervid:

Andre styrmannen Wagenius: Omkring 10 minuter före sammanstötningen observerade W. från sin plats ett hvitt ljussken, hvilket han följde med oafbruten uppmärksamhet, utan att

s. 182 Sida 182 i årgången börjar härKopiera citering

likväl kunna iakttaga om det var rörligt eller närmade sig. Åfven han trodde att skenet spreds från något till ankars liggande fartyg. Först en stund efteråt hade W., på ett afstånd motsvarande Skånes längd eller omkring 200 alnar, genom kikaren varseblifvit skrofvet af ett mötande ångfartyg samt straxt derefter på afstånd af 100 alnar bemärkt fartygets röda lanterna. Derest denna lanterna varit stadigt lysande, hade den långt förut bordt kunna bemärkas af W.

Ett annat vittne af besättningen intygade jemväl, att i det ögonblick då Cimbrias röda lanterna varsnades ombord å Skåne, var afståndet emellan begge fartygen ej större än Skånes längd.

Matroserna Osterman (som hade utkik) och Carl Johan Andersson (rorgängaren): Cimbrias skrof och röda lanterna blefvo å Skåne synliga först 1 à 2 minuter före sammanstötningen; det hvita skenet från dess topplanterna hade synts 10 minuter dessförinnan, utan att Österman kunnat märka att detta sken närmade sig. — Vidare intygade flera vittnen bland besättningen: att Skåne genom stoppning af machinen kunde på 1 minut så stanna farten, att fartyget endast sakta gled fram; att vid olyckstillfället Skånes machin hann göra åtminstone 2 slag back innan sammanstötningen skedde; att deremot Cimbria, beskrifvande en cirkel från styrbord, kom mot Skåne med full eller åtminstone god fart, så att vattnet forsade för bogen, hvadan sjelfva tryckningen bidrog att göra sammanstötningen svår; samt slutligen att Cimbrias röda lanterna ej varit stadigt lysande. Ett vittne tillade, att dess sken ej haft den styrka, som vittnet vid andra tillfällen funnit sådant sken på andra fartyg vid lika afstånd äga. — De 2:ne passagerarne hade från Skånes däck ej ens sett annan lanterna på Cimbria, än dess topplanterna. Luften hade vid tillfället varit nedtill klar, men några stjernor syntes icke. Ett vittne, matrosen Åkerberg, förklarade på framställd fråga, att, enligt vittnets omdöme, någon annan ändring i Skånes kurs, än den som skett, ej kunnat vidtagas.

Vidare ingaf Lyth skriftligt intyg af sex ångbåtskaptener af innehåll, att de af erfarenhet funnit, att sidolanternor, tillverkade efter hittills kända bästa konstruktion, ej kunde för-

s. 183 Sida 183 i årgången börjar härKopiera citering

fattningsenligt oafbrutet lysa från kl. * till 7 på aftonen till 4 på morgonen med mindre de under tiden försågos med ny olja, vekarne putsades och glasen befriades från rök; hvilket intyg sedermera af två bland kaptenerna edfästades. Den af andre styrmannen på Cimbria gjorda uppgift, att någon af fartygets matroser under natten fyllt olja på lanternorna och rengjort glasen, ansåg Lyth betyda ingenting, eftersom alla öfriga bland besättningen förnekat sig hafva tagit någon befattning dermed. Slutligen anmärkte Lyth såsom ett särskildt fel af Engel, att han, som flera minuter före sammanstötningen såg Skåne och sålunda var i tillfälle att vika undan eller åtminstone kommendera stopp och back, icke vidtog någon sådan åtgärd förr än omedelbart före sammanstötningen och ej ens då kommenderade »back». Härom åberopades 2 § i den senare utfärdade k. f. d. 15 Mars 1859. 1)

Engel genmälde, att man ombord på Skåne varseblifvit Cimbria åtminstone två minuter före sammanstötningen, samt att denna tid bordt vara fullt tillräcklig för Lyth att, såsom lagen bjöde, styra åt höger, hvarigenom olyckan skulle förekommits.

Rådstufvurättens dom den 22 Sept. 1859 innehåller: Som vid jemförelse af hvad Cimbrias besättning omvittnat angående beskaffenheten och lysvidden af fartygets lanternor, med hvad de af Lyth åberopade vittnen, hvilka vid ifrågavarande tillfälle uppehållit sig på Skånes däck, intygat såväl rörande den uppmärksamhet, hvarmed vittnena följt de i fartygets närhet varande föremål, som angående tiden för varseblifvandet af Cimbrias röda lanterna och af vittnena dervid gjorda iakttagelser, det icke kunde anses vara ådagalagdt, att Cimbrias signallanternor vid nämnda tillfälle varit, i enlighet med författningarnes föreskrifter, stadigt lysande, eller att bristande uppmärksamhet hos Lyth och hans besättning vållat att Cimbrias röda lanterna icke förr än som uppgifvits, eller omkring 1 à 2 minuter före sammanstötningen, varseblifvits ombord å Skåne; samt genom hvad af sjöförklaringarne och vittnesmålen i öfrigt inhemtades angående fartygens kurser och deras ställning till

') Svensk Författningssamling 1859, n:o 9, sid. 1.

s. 184 Sida 184 i årgången börjar härKopiera citering

hvarandra vid sammanstötningen, det icke heller kunde antagas vara utredt, att i det ögonblick Cimbrias röda lanterna varseblefs om bord å Skåne, fartygens riktning varit sådan, att Lyth på det ringa afstånd, som enligt sammanstämmande vittnens berättelser då åtskiljde fartygen, kunnat, till undvikande af ombordläggning, vidtaga annan manöver, än den som omedelbart derefter blifvit verkställd medelst stoppning och backning af Skånes machin och fartygets styrande åt styrbord; utan fasthellre förekommer, att ett i saken afhördt vittne, sjömannen Åkerberg, förmält, att »annan ändring i Skånes manöver- under nämnde tid icke kunnat vidtagas, än den som ägde rum»; ty och då sålunda icke blifvit styrkt, att Lyth varit till sammanstötningen vållande; men Engel, hvilken, enligt hvad han medgifvit, underloppet af flera minuter före sammanstötningen varseblifvit Skånes signallanternor och, med afseende å dess af Engel uppgifna riktning, haft anledning att befara ombordläggning, sådant oaktadt icke, så vidt visadt vore, vidtagit nödiga åtgärder att stanna fartygets fart och således icke användt den försigtighet, som på honom berott till farans afvärjande; alltså och jemlikt 8 kap. sjöskadebalken i sjölagen och 8 artikeln i försäkringsstadgan den 2 Okt. 1750, blef käromålet ogiiladt, men rättegångskostnaden parterna emellan qvittad.

Kapten Engel och handlanden Prior vädjade till Svea hofrätt. De upprepade i libellen hvad af dem blifvit vid rådstufvurätten anfördt, med särskild anmärkning, att rådstufvurättens yttrande, det Lyth, sedan Cimbrias röda lanterna blef å Skåne synlig, ej kunnat verkställa annan manöver än som skett, vore oriktig. Om Lyth begagnat tiden rätt och, enligt gällande författningar kommenderat styrbordhän, i stället för babordhän, hade olyckan aldrig inträffat. Den af Lyth föregifna nödvändigheten att styra åt babord var af honom på intet sätt ådagalagd. Yrkade bifall till deras instämda talan.

Kapten Lyth och Skånes rederi svarade: att Lyth kommenderade stopp och back samt babordhän, skedde för att så vidt möjligt bringa fartygen långsskepps med hvarandra och derigenom i möjligaste måtto minska följderna af den dåmera oundvikliga

s. 185 Sida 185 i årgången börjar härKopiera citering

sammanstötningen. I följd af Cimbrias starka fart, hann dock manövern ej medföra åsyftad verkan.

Hofrätten yttrade i dom den 26 Januari 1860: att emedan genom vittnesintyg af personer, tillhörande ångfartyget »Skånes» besättning, det vore ypplyst, att förutom rorgängaren, såväl Lyth och andre styrmannen, hvilka begge under natten, till dess sammanstötningen skedde, uppehöllo sig å »Skånes» komandobrygga, som äfven en matros, hvilken i fören var utkik, derunder, dels med och dels utan kikare, med oafbruten uppmärksamhet och sorgfällighet sökt upptäcka mötande föremål och iakttaga tilldragelserna omkring ångfartyget »Skåne» och särskildt följt det varseblifna enkla skenet, samt ehuru flera personer bland »Cimbrias» besättning intygat, att dess begge sidolanternor under ifrågavarande morgon der funnits klart brinnande, det likväl hvarken derigenom eller annorledes blifvit àdagalagdt, att förr än »Cimbrias» röda sidolanterna, enligt den af «Skånes» besättning afgifna sjöförklaring (på sätt ofvan blifvit anmärkt) upptäcktes ombord å »Skåne», skenen från nämnda lanternor eller någon af dem derstädes synts eller ens kunnat der skönjas; vid hvilket förhållande Lyth varit oförhindrad att till dess det färgade skenet varseblefs, hålla den kurs, han fann lämpligast; ty och som då den röda lanternan från »Cimbria» kom i sigte, Lyth med afseende dels å fartygens riktning till hvarandra, dels å deras fart och dels å fartygens ringa afstånd ifrån hvarandra, hvilket då, enligt ett vittnes utsago, utgjort allenast omkring etthundra alnar, och på sätt ett annat vittne berättat, ej varit större, än ångfartyget »Skånes» längd, haft välgrundad anledning till det antagande, att ombordläggning var oundviklig, samt det följaktligen ej kunde föras Lyth till last, att han dervid i uppgifven afsigt att så mycket som möjligt bringa fartygen långskepps emot hvarandra, och derigenom göra följderna af stöten så lindriga, omständigheterna medgåfvo, styrt sitt fartyg, sedan han kommenderat »stopp och back», åt babord eller å fören af »Cimbria», som alltjemt gick åt styrbord; alltså och då Lyth således ej kunde anses hafva, vare sig genom bristande uppmärksamhet, felaktig manövrering eller annorledes, vållat ifrågavarande sammanstötning; fördenskull och enär densamma up-

s. 186 Sida 186 i årgången börjar härKopiera citering

penbarligen kunnat af Engel undvikas, derest han, soin först några ögonblick före stöten sökt minska »Cimbrias» fart, utan att dock dervid anbefalla machinens backning, dessförinnan, då »Skånes» gröna lanterna å »Cimbria» blef synlig, hvilket, enligt hvad upplyst vore, inträffat åtminstone tre à fyra minuter innan ombordläggningen ägde rum och vid hvilken upptäckt Engel sjelf befarade sammanstötning, antingen kommenderat stopp och back eller hållit kurs styrbord om »Skåne», gillade hofrätten det slut, hvari rådstufvurätten i saken stadnat.

Kapten Engel och handlanden Prior sökte, efter nedsatt revisionsskilling, ändring i hofrättens dom. Motparterne iakttogo inställelse hos Kongl. Maj:t. A ömse sidor upprepades hufvudsakligen hvad förut blifvit anfördt, hvarjemte parterne, medelst angifna ritningar öfver fartygens kurser ifrågavarande natt, sökte styrka sina egna och gendrifva motsidans påståenden.

Nedre revisionen hemställde i und. betänkande den 17 Januari 1863, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofrättens dom samt förpligta sökanderne att ersätta vederparternes kostnader hos Kongl. Maj:t, efter förteckning, med 109 R:dr 75 öre jemte domslösen.

Sedan handlingarne emellan Högste Domstolens ledamöter cirkulerat, företogs saken derstädes till afgörande den 2 November 1863.

Justitieråden Hoffstedt och Naumann ansågo, att från förvaltningen af sjöärenderna borde infordras underdånigt utlåtande rörande ångfartygen Skånes och Cimbrias manövrer före och vid sammanstötningen; hvaremot Högsta Domstolens öfrige ledamöter forklarade sig beredde att målet i dess närvarande skick till slutlig pröfning företaga.

Vid härefter företagen hufvudsaklig pröfning af målet förenade sig Högsta Domstolens flesta ledamöter (Justitieråden Alexanderson, Iggeström, Cramér och von Hofstén) uti följande yttrande: Emedan, såsom hofrättens dom innehåller, i saken förekommer, att, vid ifrågavarande tillfälle den 14 Oktober 1858 på morgonen, skenet från ångfartyget Cimbrias sidolanternor ej kunnat ombord å ångfartyget Skåne upptäckas förr än högst två mi-

s. 187 Sida 187 i årgången börjar härKopiera citering

nuter innan påstötningen inträffade, då deremot Skånes sidolanternor varit från Cimbria synliga tio minuter derförut; och verkan af hvad sålunda i afseende å Cimbrias sidolanternors bristande lysningsförmåga är vordet utredt, destomindre förringas deraf att vittnen förmält sig hafva, dels från samma fartygs däck och dels, då de, efter olyckshändelsen, begifvit sig från fartyget i båtar, funnit nämnde lanternor brinna klart, som det icke ens kunnat ådagaläggas, att under den förflutna natten vidtagits med lanternorna å Cimbria sådana åtgärder, hvilka, enligt sakkunnige mäns på ed uttalade omdöme, varit nödvändige för bibehållande af deras lysningskraft och för möjligheten af ljusskenets spridande till författningsenligt afstånd; ty och som det således ligger befälet å Cimbria till last, att fartygets lanternor icke hållits i behörigt skick, samt i denna uraktlåtenhet, hvarigenom befal hafvaren å Skåne betagits i lag angifven utväg att tidigt erhålla kännedom om mötande ångfartyg och att förbereda deraf, till olyckas förekommande, påkallad manöver, hufvudsakligaste anledningen till fartygens sammanstötning måste sökas; alltså och ehuru, såsom sökanderne anmärkt, befälhafvaren å Skåne, sedan han, omedelbart före olyckans inträffande, kommenderat stopp och back, förordnat om fartygets vändande åt babord, i stället för åt styrbord; likväl och enär, i betraktande af fartygens närhet intill hvarandra och den riktning, hvari de då framgingo, äfvensom jemväl af den större fart, hvarmed Cimbria, hvars machin ej backat, fortgick, ingalunda antagas får, att, under då förhandenvarande omständigheter, den manöver, hvartill lagen, vid möte med ångfartyg, i allmänhet hänvisar, kunnat afvända sammanstötningen eller ens minska dess följder, pröfvade Högsta Domstolens nämnde ledamöter rättvist att, med tillämpning af grunderne i 11 momentet 8 artikeln af försäkringsoch hafveri-stadgan den 2 Oktober 1750, gilla det slut i saken, hvari domstolarne stadnat, och bifölls i fråga om rättegångskostnaden det underdåniga betänkandet.

Ifrån detta beslut voro justitie-råden Hofstedt och Naumann af skiljaktig mening, dervid justitie-rådet Naumann utlät sig:

»Efter handlingarnes föranledande, ligger det ångfartyget »Skånes» skeppare Lyth till last:

s. 188 Sida 188 i årgången börjar härKopiera citering

l:o Att då han den 14 Okt. 1858, kl. 3,15’ f. m., på färd norrut (n. t. v.), i Sundet varseblef ett enkelt ljussken cirka ett streck pä sitt fartygs styrbordsbog, under det Kronoborgs fyr visade sig i n.v. à n.n.v., samt tornet Kärnan vid Helsingborg kunde med kikare skönjas, och tvifvelsutan äfven hamnfyren vid sistnämnda stad var synlig, så att Lyth bordt kunna med säkerhet bedöma på hvilken punkt i Sundet han sig då befann, han icke styrde kosan till höger om samma ljussken (tog det på babordssidan), utan till venster (tog det på styrbordssidan).

Äfven under förutsättning att Lyth förmodat detta sken komma från topplanternan å ett på så ovanlig ankarplats liggande fartyg, hade försigtigheten fordrat, att han fortsatt sin kurs med någon dragning åt höger, deraf han så mycket mindre haft att befara olägenhet, som det ställe, från hvilket skenet lyste, likasom det ställe, der Lyth då befann sig, enligt hvad han sjelf å ingifven karta utmärkt, var beläget åtminstone en sjettedels geografisk mil från svenska kusten, samt således utrymme ej saknades, tillräckligt för ändamålsenliga manövreringar.

Hans föregifvande, att han haft skäl alternativt anse detta sken (hvars beskaffenhet bordt kunna bedömas vid jemförelse med skenet från andra i närheten till ankars liggande fartyg) komma från något lyse å svenska landet, har deremot ännu mindre sannolikhet för sig, helst med ledning af sjökortet befinnes, att afståndet till detta land i den af Lyth angifna direktion utgjorde öfver en geografisk mil.

2:0 Att då, senast en minut före sammanstötningen, »Cimbrias» skrof och röda lanterna blefvo synliga från Skåne (såsom af Östermans och Carl Johan Anderssons med hvarandra jemförda vittnesmål måste antagas), Lyth, i uppgifven afsigt att så mycket som möjligt bringa fartygen långskepps mot hvarandra, icke styrde sitt fartyg till höger (»vek åt styrbord»), utan väl kommenderade »stopp» och »back», men tillika »babordshän», samt sålunda sökte hindra den befarade ombordläggningen, genom en mot uttryckliga stadgandet i k. f. d. 16 Nov. 1849, jemförd med k. k. d. 23 Maj 1857 1), stridande manöver,

') Se Backmans Lagsamling 8 H. s. 82.

s. 189 Sida 189 i årgången börjar härKopiera citering

hvilken så illa lyckades, att ångfartyget »Skåne» påseglade »Cimbria» på dennas babordssida, straxt för om hjulhuset, rätt tvärs eller 4 eller 4 streck mera akterut, och med sin förstäf bräckte en öppning af 10 à 11 fots djuplek från skanddäcket och ned efter, samt af 6 à 7 fots bredd, så att »Cimbria» inom 10 minuter med sin innehafvande laddning sjönk i ungefär 9 famnars vatten.

Hvad särskildt beträffar sjömannen Åkerbergs vittnesmål, så lärer å det af honom till rådhusrättens protokoll d. 19 Maj 1859 lemnade omdöme så mycket mindre kunna byggas något domslut, som detta omdöme står i strid med de faktiska uppgifter, hvilka vittnet den 3 nästförgångne Mars tagit på sin ed.

A andra sidan ligger det ångfartyget »Cimbrias» skeppare- Engel till last:

Att ehuru, enligt hvad flera personer af »Cimbrias» besättning och passagerare intygat, samt Lyth äfven lemnat obestridt, sidolanternorna å »Cimbria» varit tända och lysande under natten till dess detta ångfartyg sjönk, föranleda likväl de aflagda vittnesmålen af personer, hörande till »Skånes» besättning och passagerare, till det antagande, att dessa lanternor icke lyst på det i k. f. d. 16 Nov. 1849 föreskrifna afstånd; hvarförutau förekommer, att väl vittnet Schou berättat, det någon af matroserna under natten till d. 14 Okt. 1858 fyllt olja på lanternorna och rengjort deras glas, utan att vittnet likväl kunnat vidare bestämma tiden när detta skett, hvaremot ingen af »Cimbrias». besättning kunnat taga på sin ed, att sådant blifvit af honom, med eller utan föregången tillsägelse, verkstäldt. På den af sökandernes ombud gjorda obestyrkta uppgift, att den matros, som under ifrågavarande natt ombesörjt lanternornas rengöring och påfyllningen af olja, tagit hyra å annat fartyg och sedermera icke kunnat anträffas, kan ej fästas afseende.

Deremot finner jag det skäligen icke få läggas skepparen Engel till last, att han, när »Skånes» gröna lanterna plötsligt blef från Cimbria synlig, icke kommenderade »back» eller höll kurs styrbord om Skåne, — enär han, äfven om till en back— ning varit tillräcklig tid, svårligen kunde beräkna hvad som skulle följa på »Skånes» mot ofvanåberopade författningar stri-

s. 190 Sida 190 i årgången börjar härKopiera citering

dande sistnämnda manöver, eller huruvida detta fartyg ytterligare skulle göra en vändning, hvadan Engel fortfarande höll den kurs, hvilken i 9 § af k. f. d. 16 Nov. 1849 är föreskrifven.

Efter öfvervägande af hvad sålunda å ömse sidor förekommit, finner jag det kunna antagas, att de anmärkta åtgärderna och försummelserna å ena och andra fartyget hafva hvar i sin mån till sammanstötningen bidragit, samt att ifrågavarande ombordläggning, hvilken alltså icke kan föras någotdera fartyget ensamt till last, är att anse jemförlig med de fall, om hvilka stadgas i 8 k. 1 § i k. försäkrings- och haveristadgan d. 2 Okt. 1750, hvadan jag, under åberopande af grunderna för samma lagstadganden samt med ändring af domstolarnes beslut, meo voto, pröfvar rättvist förklara: det den, genom omförmälda påsegling, å ångfartyget »Cimbria» och dess medhafda last uppkomna skada skall på begge fartygen och deras laddning sammanslås och beräknas, samt hvartdera draga sin andel af skadan efter thy begge fartygen, med deras laddning och fraktpenningar, voro vid olyckshändelsen värda. Men enär domstolarne, vid den utgång tvisten der erhållit, icke utlåtit sig angående beskaffenheten och beloppet af förlusten och skadan eller nyssberörda värden, och jag finner pröfning derom nu icke kunna omedelbarligen äga rum för bestämmande af det skadestånd, som sålunda bör sökanderna tillkomma, varder saken härutinnan visad åter till rådhusrätten, som äger att densamma på anmälan ånyo företaga och dermed vidare lagligen förfara.»

Justitie-rådet Hofstedt yttrade: »Ehuru det å sökandernes sida med full bevisning är ådagalagdt, att lanternorna å ångfartyget Cimbria vid ifrågavarande tillfälle, åtminstone från midnatten tilldess ombordläggningen klockan fyra på morgonen inträffade, brunnit stadigt och klart, och svaranden Lyth medgifvit, att, då skenet från Cimbrias röda lanterna, på samma gång som sjelfva fartyget varseblefs, på Skåne, så nära derintill, att sammanstötning ansågs oundviklig, han kommenderat, jemte stopp och back, äfven babordhän, samt häraf är uppenbart, ej mindre att Engel, såsom befälhafvare å Cimbria, iakttagit sina åligganden i afseende på signaleringen, än ock att Lyth, genom omförmälda styrning »babordhän» emot ett mötande ångfartyg,

s. 191 Sida 191 i årgången börjar härKopiera citering

åsidosatt föreskriften i 9 § af förordningen den 16 November 1849; likväl emedan det likaledes är visadt, att skenet från Cimbrias sidolanternor, oaktadt befälhafvarens och vakthafvande besättningens å Skåne uppmärksamhet, icke kunnat af dem förnimmas förr än en eller två minuter före olyckshändelsen, och i anseende till denna fartygens närhet intill hvarandra, icke med full visshet må antagas, att, genom annan Skånes manöver, än den då anbefallda styrningen åt babord, sammanstötningen skulle kunnat undvikas; ty och då Engel, hvilken, med lanternorna, på sätt ofvan är anfördt, lysande å sitt fartyg och följaktligen utan anledning att befara, det hans signalering icke bemärktes å det mötande fartyget, oaflåtligen iakttagit föreskriften att hålla åt styrbord och af sannolik förmodan, att äfven Skåne omsider skulle följa samma föreskrift, kunnat hemta välgrundade betänkligheter att, med äfventyr i sådant fall att af Skåne påseglas, stoppa sitt machineri, förr än som skett, lika litet som Lyth är till olyckan vållande, anser jag Cimbrias och Skånes ombordläggning ej hafva kunnat af någondera befälhafvaren förhindras och instämmer på sådan grund i det slut i saken, justitie-rådet Naumanns yttrande innefattar.»