Naumanns tidskrift 1864 s. 55

(Bilaga till N:o 8.)

Måste lösöreköps-afhandling hafva genomgått hela den i k. f. den 20 November 1845 föreskrifna lagföljd, om den försålda^ i säljarens vård qvarlemnade lösegendomen skall fredas från utmätning för dennes gäld! — Köp eller pantförskrifning!

Handlanden J. Åkerlund i Ugglebo utfärdade den 16 Juli 1857 till handlanden J. P. Forsting i Gelle ett skuldebref å 2,340 R:dr med ränta att betalas inom 6 månader à dato. A detta skuldebref blef samma dag af Olof Larsson och Olof Persson

s. 56 Sida 56 i årgången börjar härKopiera citering

i Östby samt Jan Jonsson, Lars Dunderberg och Olof Jönsson i Sebygge by tecknad proprie och solidarisk borgen.

Genom afhandling den 14 Dec. 1857 försålde härefter Åkerlund till sina bemälde löftesmän tre byggnader och en källare med bod för sammanräknade 1,280 R:dr, »platsen hvarå »byggnaderna äro uppförde samt tomten för 300 R:dr, en vret, »allmansrönning kallad, för 250 R:dr», samt åtskilligt specificeradt lösgods för omkr. 660 R:dr (summa 2,500 R:dr Riksgäld). A afhandlingen förekommer, efter specifikation af det försålda, en af Åkerlund undertecknad, så lydande mening : »Som jag ofvannämnde köpeskilling till fullo utbekommit, så varder densamma härmedelst qvitterad; och tillätes köparne att när de för godt finna, ofvanskrifne egendom öfvertaga». Köparne underskrefvo afhandlingen med förklarande, att egendomen finge tillsvidare af Åkerlund begagnas, dock med förbehåll att ej pantsättas, försäljas eller i mät tagas. Två personer bevittnade köpet. Afhandlingen blef den 20 December 1857 uppläst i Ugglebo kyrka, nästföljande dagen uti styrkt afskrift inlemnad å kronofogdekontoret, och vid 1858 års vinterting med Ugglebo och Hamrånge tingslag intagen i protokollet öfver dylika ärenden (den 26 Mars).

Samtidigt med afhandlingens upprättande, blef Akerlund hos K. befallningshafvande i Gefleborgs län af handlanderne Nylander och Blomberg lagsökt för särskilda fordringar enligt skuldebref; och genom K:s befallningshafvandes två utslag den 21 December 1857 ålades Åkerlund att utgifva till Nylander omkr. 3,600 R:dr samt till Blomberg 1,100 R:dr R:gd jemte ränta och expenser.

Redan den 22 och 23 December 1857 blef på grund af dessa utslag utmätning hos Åkerlund verkställd. Dervid tecknades i mät till fordringarnes gäldande förutnämnde byggnadsplats och tomt, att, såsom det heter i utmätnings-instrumentet, »af en blifvande köpare innehafvas under afskedade soldaten Fillmans och hans hustrus lifstid», äfvensom »den öfriga jord, som gäldenären innehar på arrende» (vreten?). De i köpeafhandlingen upptagna lösören hade några dagar förut (den 19 Dec.) belagts med qvarstad och togos nu i mät.

s. 57 Sida 57 i årgången börjar härKopiera citering

Vid slutet af förrättningen, som verkställdes i Åkerlunds närvaro, infunno sig Jan Jonsson, Dunderberg och Olof Jönsson samt påstodo, att en del af det utmätta hörde dem till. I anledning af deras klagan öfver utmätningen, blef sedermera, det utmätta godsets försäljning af K. befallningshafvande inställd.

Härefter hafva Nylander och Blomberg till 1858 ars v.t. med Ugglebo och Hamrånge tingslag instämt Ola Larsson och hans medlöftesmän jemte Åkerlund med yrkande, att köpeafhandlingen af d. 14 Dec. 1857 mätte förklaras ogiltig, enär hvarken betalning för det köpta blifvit erlagd eller med köpet så förfarits, som k. f. den 20 Nov. 1845 föreskrifver.

Olof Larsson och hans medparter företedde klandrade köpeafhandlingen och vidare, i hufvudskrift, skuldebrefvet den 16 Juli 1857, nu försedt med en af Forsling undertecknad, den 21 Januari 1858 daterad transport på Olof Larsson och hans medlöftesmän »som densamma (skuldsedeln) till mig (Forsling) betalt».

Häradsrättens protokoll innehåller ingenting vidare, än att Olof Larsson och hans medlöftesmän medgåfvo, att vid köpet någon valuta af dem ej blifvit lemnad, utan att de då endast iklädt sig förutnämnde borgen såsom betalning för den i afhandlingen omförmälta egendom, äfvensom att, vid med Åkerlunds borgenärer den 9 Junuari 1858 anstäldt förhör, ännu ingenting varit utbetaldt på grund af skuldförbindelsen den 16 Juli 1857.

Häradsrättens utslag den 26 Mars 1858 (samma dag köpeafhandlingen blef införd i dess prot.), innehåller: Emedan upplyst vore, att ifrågavarande köpeafhandling af den 14 December 1857 tillkommit endast af anledning, att Olof Larsson och hans medlöftesmän »då» ingått proprieborgen för skuldebrefvet den 16 Juli 1857, hvilken borgen ännu icke varit infriad vid det tillfälle den 22 och 23 Dec. s. å., då den genom köpeafhandlingen till löftesmännen försålda, i Akerlunds vård qvarlemnade egendomen tagits i mät till godtgörande af Nylanders och Blombergs domfäste fordringar; ty och som tillika blifvit utredt, att löftesmännen vid utmätningstillfället icke till någon

s. 58 Sida 58 i årgången börjar härKopiera citering

del vidkänts utbetalning för sin borgen eller annorledes guldit den i afhandlingen utsatta köpeskilling; alltså fann häradsrätten samma afhandling, såsom icke innefattande verkligt köp, ej medföra verkan till utmätningens förringande, utan förklarades denna gällande.

Olof Larsson och hans medlöftesmän vädjade till Svea hofrätt och anförde: De hade aldrig lemnat sådant medgifvande, som omförmäles i häradsrättens protokoll, hvilket i flera hänseenden utvisade oriktig uppfattning af förhållanderna. Borgen ingicks den 16 Juli; köpeafhandlingen, då ej ens påtänkt, tillkom den 14 December. Vid detta senare tillfälle öfverenskoms emellan löftesmännen och Akerlund, att de förre, såsom valuta för det af dem köpta, öfvertogo såsom sin egen och följaktligen iklädde sig ansvarighet för Akerlunds ifrågavarande skuld till Forsling. Akerlund, som sålunda befriades från betalningsskyldighet på grund af skuldebrefvet, erhöll derigenom godtgörelse för öfverlåtna egendomen. Förbindelsen har äfven sedermera blifvit af Olof Larsson och hans medparter infriad. De hade ej heller i följd af denna inlösning något fordringsanspråk hos Akerlund.

Till stöd för denna uppgift åberopades ett af köpevittnena under edlig förpligtelse utgifvet bevis af innehåll, att vid köpeafhandlingens upprättande öfverenskommits, »att köparne såsom valuta för den i afhandlingen nämnda egendom skulle betala säljarens skuld till Forsling enligt skuldebref, derå köparne tecknat borgen». I lag påbjudna formaliteter hade ock, enligt Olof Larssons förmenande, med afhandlingen iakttagits. På grund af hvad sålunda blifvit anfördt yrkades upphäfvande af häradsrättens utslag, och att köpet måtte förklaras beständande. Kunde sådant ej bifallas, påkallades återförvisning för köpevittnenas hörande på ed, angående innehållet af deras attest. I alla händelser, påstodo Olof Larsson och medparter, borde afhandlingen förblifva gällande i afseende å den egendom, som icke behöft lagfaras enligt föreskrifterna i k. f. den 20 Nov. 1845.

Nylander och Blomberg svarade: lagen fordrade verkligt köp, och dertill vore ifrågavarande afhandling ej hänförlig, enär

s. 59 Sida 59 i årgången börjar härKopiera citering

till begreppet köp nödvändigt hörde bekommen valuta, och i detta fall endast funnes en ingången borgensförbindelse. Förhållandet kunde ej vara förändradt derigenom, att löftesman, sedan han erfarit att andra fordringsägare voro sinnade att bereda sig utmätning i gäldenärens egendom, med gäldenären träffade det aftal, att hans egendom ej finge användas till annat än godtgörande af det belopp, löftesmannen kunde komma att betala i följd af sin borgen. Den, som ägde domfäst fordran, borde till gäldenärens egendom hafva företräde framför den, som blott befarade att få inlösa en ingången förbindelse, hvilken icke ens var förfallen. De bestredo alltså afseende å hvad motparterne anfört samt yrkade fastställelse af häradsrättens utslag och ersättning för rättegångskostnaden i hofrätten.

Hofrätten yttrade i dom den 26 Maj 1859, att som utredt vore, att omstämda köpeafhandlingen, fastän å nästa söndag kungjord från predikstolen i kyrkan till den församling, der säljaren bodde, och inom åtta dagar efter kungörandet i bestyrkt afskrift inlemnad till kronofogden i orten, dock icke vid utmätningstillfället varit för häradsrätten företedd och i dess protokoll intagen; alltså och då följaktligen köpeafhandlingen icke vid sagde tillfälle varit så behandlad, som är föreskrifvet i k. f. den 20 Nov. 1845 för att den deri uppräknade lösegendom skolat fredas från utmätning, vid hvilket förhållande vittnesförhör angående den omständighet, huruvida vid köpeafhandlingens upprättande valuta blifvit lemnad eller ej, såsom icke inverkande på sakens utgång, ej erfordrades, blef det slut, hvari häradsrätten stannat, af hofrätten gilladt, samt Olof Larsson och hans medparter ålagdt ersätta Nylander och Blomberg deras kostnader i hofrätten med 20 R:dr jemte domslösen.

Från detta beslut var referenten skiljaktig och yttrade: att som ifrågavarande, den 14 December 1857 skriftligen upprättade, af vittnen underskrifna köpeafhandling, enligt dervid tecknade betyg, blifvit inom åtta dagar derefter ej allenast kungjord från predikstolen i den församling, der säljaren bodde, utan ock för kronofogden i orten uppvisad och i afskrift honom tillställd, samt hvarken den omständighet, att samma afhandling icke vid utmätningstillfället den 22:dra och 23:dje i nyss-

s. 60 Sida 60 i årgången börjar härKopiera citering

nämnde månad varit till häradsrätten ingifven och i dess protokoll intagen, hvilket, såsom det enligt k. f. den 20 November 1845 bordt ske, jemväl verkligen skett å det lagtima ting, som infallit en månad efter afhandlingens kungörande och uppvisande, eller det förhållande, att köpare och säljare med ifrågavarande köpeafhandling ostridigt haft för ändamål, att i den försålda egendomen bereda köparne tillgång för infriande af deras såsom för egen skuld ingångna borgen å en af säljaren den 16 Juli 1857 till handlanden J. P. Forsling utfärdad förbindelse å 2,340 R:dr R:gd med ränta, och att denna förbindelse först efter utmätningen blifvit af löftesmännen infriad och å dem den 21 Januari 1858 öfverlåten samt att annan valuta ej är vorden af köparen lemnad, då härigenom olagligt eller svekfullt förfarande af dem vid afhandlingens upprättande ej må anses ådagalagdt, icke, enligt referentens åsigt, kunde föranleda till köpeafhandlingens ogillande, eller dertill, att den genom samma afhandling försålda egendom skulle få användas till gäldande af säljarens skulder till svaranderne, pröfvade referenten rättvist, med ändring af häradsrättens utslag, svarandernes instämda talan att ogilla».

Olof Larsson och hans medparter fullföljde, efter nedsatt revisions-skilling, talan hos K. Μ. emot hofrättens dom: Enär sökanderne vid tiden för utmätningen iakttagit alla de formaliteter, som då kunnat fullgöras, så vore hofrättens dom stridande mot »såväl antagna rättsprinciper, som lagens grund och mening». Då Åkerlund derigenom, att sökanderne vid köpslutet såsom sin egen öfvertogo skulden, blifvit befriad från allt vidare kraf af Forsling, likasom från all återgångstalan af sökanderne, så hade han i sjelfva verket fått valuta för det försålda. Det ankom sedan på Forsling att lemna sökanderne så långt anstånd han behagade. Till begreppet köp hörde i allt fall ej prompt betalning; det slutes enligt lag genom kontrahenternas blotta samtycke. — På dessa och förut anförda skäl yrkades upphäfvande af domstolarnes beslut och ogillande af Nylanders och Blombergs instämda talan.

Nylander och Blomberg iakttogo ej inställelse hos K. M.

s. 61 Sida 61 i årgången börjar härKopiera citering

Nedre Revisionen (revisions-sekreteraren Strandberg och t. f. revisions-sekreteraren friherre Leijonhufvud) hemställde i underdånigt betänkande den 25 September 1861, att K. Μ. måtte pröfva rättvist, uppå de af häradsrätten anförde skäl, fastställa hofrättens öfverklagade domslut.

Referenten revisions-sekreteraren Anderberg åter yttrade: »Enär icke visadt blifvit, att sökanderne annorledes än i god o o o tro med Åkerlund afslutat ifrågakomne af handlingen den 14 December 1857, derigenom, hvad ostridigt är, Åkerlund å sökanderne öfverlåtit äganderätten till åtskillige lösören och andra rättigheter för att hålla dem skadeslösa för borgen, den de förut för Åkerlund ingått och sedermera jemväl infriat; alltså och då den lagföljd, hvilken enligt förord, den 20 November 1845 bordt äga rum för att emot utmätning för säljarens gäld freda de derigenom öfverlåtne, i hans vård qvarlemnade lösören, är vorden behörigen iakttagen, fastän samma lagföljd vid den för svarandernes fordringar hos Åkerlund anställda utmätning icke ännu hunnit bringas till fullbordan; hemställde referenten i underd., att K. Μ. måtte pröfva rättvist, med upphäfvande af domstolarnas beslut, ogilla svarandernes i saken förda talan».

Då saken den 17 Februari 1862, efter cirkulation, i Högsta Domstolen afgjordes, pröfvade justitie-rådet Dolin rättvist hofrättens dom att gilla.

Justitie-rådet Naumann yttrade, att enär, äfven om ifrågavarande afhandling af den 14 December 1857 bör såsom köp anses, och icke, på sätt häradsrätten antagit, vore att hänföra till naturen af pantförskrifning, med samma afhandling likväl icke är till alla delar så förfaret, som förordn. den 20 November 1845 stadgar, pröfvade justitie-rådet rättvist gilla hofrättens dom.

Justitie-rådet Adlercreutz gillade hofrättens dom.

Justitie-rådet Wretman biföll den af referenten i saken yttrade särskilda mening.

Justitie-rådet Berg yttrade, att justitie-rådet funne ej skäl till annan ändring i hofrättens dom, än att, då den genom ifrågavarande afhandling till sökanderne öfverlåtne jord med

s. 62 Sida 62 i årgången börjar härKopiera citering

derå befintlige åbyggnader, äfven om, såsom handlingarne föranleda, Åkerlund till samma jord innehaft endast nyttjanderätt, i allt fall icke, efter justitie-rådets omdöme, vore att hänföra till sådane lösören, som i förordningen den 20 November 1845 afses, vid hvilket förhållande den omständighet, att afhandlingen icke före utmätningen varit i öfverensstämmelse med nämnde förordning lagfaren, icke kunde på öfverlåtelsens bestånd i denna del äga inflytande, samt Åkerlund i afhandlingen erkänt sig hafva för den öfverlåtna egendomen erhållit full valuta, hvilken, enligt sökandernes icke vederlagda uppgift, bestått deri, att de såsom sin öfvertagit en Åkerlunds skuld, den de ock visat sig sedermera hafva infriat, justitie-rådet för sin del pröfvade rättvist käromålet, så vidt omförmälda jord och åbyggnader anginge, att ogilla samt till följd häraf sökanderne från den dem af hofrätten ådömda kostnadsersättning befria.

Justitie-rådet Quensel gillade hofrättens dom.

Justitie-rådet Alexanderson instämde med justitie-rådet Wretman.

Kongl. Maj:ts dom utfärdades den 9 April 1862.