Naumanns tidskrift 1864 s. 684

Direktionen för Rikets Ständers lånekontor i Götheborg utlemnade ett lån å 200 rdr banko på grund af ett den 4 Mars 1856 utgifvet reversal, under hvilket var tecknad såsom låntagare:

»Lars Börjesson, ägare af 16 mtl Strömma i Tvååkers socken; adress Warberg, köpt 1839 för bko rdr 1044: 21. 4.

Å reversalet fanns följande löftesskrift :

»För omstående förbindelses riktiga fullgörande gå vi undertecknade, en för båda och båda för en, i borgen som för egen skuld. Warberg den 4 Mars 1856.

Bengt Nilsson, äger 1o mtl N:o 1 Strömma Thakera socken, adress Warberg.

Bengt Arvidsson, äger 3 mtl N:o 2 Jernvirke i Sibbarps socken, adress Warberg.

Vidare fanns å reversalet tecknadt:

»Att såväl låntagare som kautionister erkänt riktigheten af denna deras förbindelse, samt att Lars Börjesson och Bengt

s. 685 Sida 685 i årgången börjar härKopiera citering

Arvidsson egenhändigt, men Bengt Nilsson genom mig Larsson tecknat sina namn, betyga:

Maur. C. Sjöberg. A. Larsson.

Att såväl låntagaren som löftesmännen hvar för sig anses vederhäftige ej mindre för ofvanstående förbindelse, än ock för hvad de derutöfver kunna häfta till lånekontoret i Götheborg, betygar, Warberg den 4 Mars 1856,

På häradshöfdinge-embetets vägnar:

A. P. Lindblad.»

På reversalet fanns jemväl fullmakt för kamereraren E. S. Winberg att uttaga och qvittera lånet, äfvensom påskrift af denne, att han inlemnat lånehandlingarna och ansvarade för deras riktighet.

Vid förfallotiden den 12 September 1856 inlöstes icke reversalet, hvarföre ombudsmannen i lånekontoret vice häradshöfdingen C. Fr. Jacobsson hos kon. befh:de i Halmstads län lagsökte såväl låntagaren som löftesmännen.

Kon. befh:de i utslag den 29 Januari 1857 förklarade, att,, då Lars Börjesson och Bengt Nilsson icke kunnat anträffas och således icke erhållit del af lagsökningen, kunde målet ej, såvidt dessa rörde, till pröfning upptagas; men Bengt Arvidsson ålades betala lånebeloppet 200 rdr bko, tillika med ränta och ersättning för lagsöknings-kostnaden.

Samtidigt med lagsökningen anställdes vid rådstufvu-rätten i Götheborg ransakning angående tillkomsten af ifrågavarandereversal, hvarvid Bengt Arvidsson tilltalades för det han skulle hafva förfalskat samma reversal.

Under ransakningen uppgaf Bengt Arvidsson, att han ursprungligen ägt ⅜ mtl Jernvirke, men vid reversalets underskrifvande hade qvar endast § mtl. Kort derefter öfverlät han jemväl denna hemmansdel till sin son, så att han ieke mera vore fastighetsägare, utan arbetade vid jernvägsbyggnaden. Han och Lars Börjesson hade i början af år 1856 sammanträffat i Warberg och kommit att samtala om möjligheten att skaffa penningar, hvaraf begge voro i behof. I anledning häraf hade konsuln L. Sjöberg, i hvars handelsbod samtalet ägde rum.

s. 686 Sida 686 i årgången börjar härKopiera citering

upplyst, att lån lättast kunde erhållas hos lånekontoret i Götheborg, såvida de kunde anskaffa fullständiga åtkomsthandlingar till sina hemman. Sedan en person, som efter Lars Börjessons uppgift hette Bengt Nilsson, derefter förklarat sig önska deltaga i affären emot erhållande af } af lånet, hade de alla tre den 4 Mars, försedda med sina åtkomst-handlingar, sammanträffat hos konsuln Sjöberg, hvarvid denne ifyllde reversalet. Lars Börjesson skref sjelf under sitt namn, och Bengt Arvidsson tecknade såväl borgensmeningen som sitt namn, men skref af misstag, att han ägde 3 mtl i stället för } mtl. Bengt Nilssom lät genom någon af de närvarande teckna sitt namn. Alla tre uppvisade för konsuln Sjöberg behöriga åtkomsthandlingar å sina uppgifna hemmansdelar och öfverenskommo att af lånet taga hvar sin tredjedel. Konsuln Sjöberg öfversände derefter reversalet till lånekontoret och uttog penningarna, deraf Bengt Arvidsson af Sjöberg fått sin anpart.

Råd stuf vur ätten föreskref, att Lars Börjesson och Bengt Nilsson skulle inkallas och höras; men då ingafs från vederbörande kronofogde intyg, att i Strömma icke för det dåvarande funnes eller under en längre tid funnits några hemmansägare eller andra personer med namnen Lars Börjesson och Bengt Nilsson; och upplyste en vid rådstufvurätten tillstädesvarande person, dels att i Strömma för längre tid sedan funnits en dåmera afliden hemmansägare vid namn Bengt Nilsson, och dels att Lars Börjesson, som förut ägt en hemmansdel i Strömma, då vore torpare i närheten, samt att efter uppgift en person vid namn Elias Johansson från Höstena, under föregifna namnet Bengt Nilsson, undertecknat ifrågavarande reversal.

Vittnen hördes, hvilka berättade: Konsuln Sjöberg, att en dag under vintern 1856 Bengt Arvidsson, som vittnet förut kände, inkommit i vittnets salubod, åtföljd af två för vittnet obekanta personer, hvilka uppgifvit sig heta Lars Börjesson och Bengt Nilsson och vara hemma i Strömma, samt, med tillkännagifvande att de öfverenskommit att hos lånekontoret i Götheborg taga ett lån å två hundra rdr bko, deraf de skulle erhålla en tredjedel hvardera, anmodat vittnet ifylla ett af dem medfördt tryckt reversal; att sedan såväl Lars Börjesson, som

s. 687 Sida 687 i årgången börjar härKopiera citering

Ersättning i anledning af origtigt vittnes-intyg. 68*7

sade sig vilja, i egenskap af låntagare, underskrifva reversalet, som äfven Bengt Nilsson och Bengt Arvidsson företett behörige åtkomsthandlingar för personer med samma namn och å enahanda hemmansdelar, som de uppgåfvo sig äga, eller å To mtl Strömma för Lars Börjesson, 1e mtl Strömma N:o 1 för Bengt Nilsson samt § mtl N:o 2 Jernvirke för Bengt Arvidsson, vittnet emottagit reversalet och ifyllt detsamma, hvarefter Bengt Arvidsson å reversalets baksida skrifvit såväl borgensmeningen som sitt namn, utan att vittnet kunde erinra sig, huruvida den tredje personen vid tillfället sjelf skrifvit namnet Bengt Nilsson eller låtit genom någon annan detsamma teckna; samt att, sedan reversalet i förenämnde skick blifvit till dem af vittnet återlemnadt, de längre fram på dagen återkommit med samma reversal, som då varit bevittnadt och försedt med domhafvandens vaderhäftighets-bevis, samt anmodat vittnet att ombesörja penningarnes uttagande från lånekontoret.

Handelsbokhållaren Mauritz C. Sjöberg, hvilken är son till konsul Sjöberg, att samma dag, som afsåges i förra vittnets berättelse, Bengt Arvidsson, hvilken vittnet förut kände, jemte Lars Börjesson, som var bekant för nedannämnda vittnet handlanden Larsson, åtföljd af en tredje person, som uppgaf sig heta Bengt Nilsson, inkommit å konsul Sjöbergs kontor, hvarest vittnet och handlanden Larsson sig uppehållit, och anmodat dem bevittna meranämnda reversal, hvilket äfven af vittnena fullgjorts, oaktadt de icke personligen kände Bengt Nilsson, som likväl förevisat behöriga åtkomsthandlingar för Bengt Nilsson å To mtl Strömma.

Handlanden A. Larsson: lika med handelsbokhållaren Sjöberg, med det närmare bestämmande, att Bengt Nilssons namn icke varit reversalet åtecknadt vid dess framläggande till bevittnande, hvarföre och då Bengt Nilsson förmält sig icke kunna skrifva, vittnet på hans uppmaning under borgens-meningen tecknat hans namn jemte uppgift å hans hemmansdel, i enlighet med företedde åtkomsthandlingarna, äfvensom hans adress.

Torparen Elias Johansson från Höstena hördes jemväl och förmälde, att han en dag före våren år 1856 sammanträffat med för honom förut obekante Lars Börjesson, hvilken anmodat

s. 688 Sida 688 i årgången börjar härKopiera citering

honom medfölja till konsul Sjöberg och på grund af fullmakt och fastebref, som till Elias Johansson öfverlemnades, underteckna en uppgifven person Bengt Nilssons namn på ett lånereversal. Elias Johansson undskyllde sig med att han icke kunde skrifva, men medföljde dock på Lars Börjessons ytterligare uppmaning till Sjöbergs kontor, der en af bokhållarne på Elias Johanssons uppmaning tecknat Bengt Nilssons namn på reversalet, sedan Elias Johansson, som icke uppvisat fullmakten, framlemnat det af Lars Börjesson erhållna, fastebrefvet. Bengt Nilsson hade Elias Johansson aldrig känt eller, ens sett.

Den fullmakt, som Elias Johansson af Lars Börjesson mottagit, inlemnade Elias Johansson till rådstufvurätten; och den befanns vara en af Bengt Nilsson utfärdad fullmakt för innehafvaren att nnder reversalet teckna Bengt Nilssons namn, samt var bevittnad af Lars Börjesson och en annan person. Det omförmälda fastebrefvet var under den 19 Januari 1832 utfärdadt för Bengt Nilsson och Kerstina Jönsdotter å To mtl kronoskatte N:o 1 Strömma.

Genom utslag den 22 Juli 1857 frikände Rådstufvurätten i Götheborg Bengt Arvidsson från ansvar från förfalskningsbrott; men ålade honom betala ifrågavarande reversals innehåll, derest han icke redan, i följd af lagsökningen hos kon. befh:de, blifvit dertill förpligtad.

Bengt Arvidsson saknade emellertid, enligt hvad vederbörande intygade, tillgång till gäldande af hvad honom blifvit ådömdt att betala.

Ombudsmannen i rikets ständers lånekontor uttog då stämning till rådstufvurätten i Warberg å handelsbokhållaren Sjöberg och handlanden Larsson, deruti ombudsmannen, under förmälan, att Sjöberg och Larsson genom sitt lättsinniga förfarande att bestyrka namnteckningar af personer, som icke voro för dem kände eller ens i verkligheten funnits, varit vållande till den förlust, som genom uteblifven betalning drabbat lånekontoret, yrkade, att de måtte förpligtas att ersätta lånekontoret samma förlust och förthy till lånekontoret utgifva ifrågavarande reversals innehåll två hundra rdr bko, jemte ränta derå från den 12 September 1856.

s. 689 Sida 689 i årgången börjar härKopiera citering

Sjöberg och Larsson genmälde: De hade hvarken ingått borgen, iklädt sig någon betalnings-skyldighet för lånet eller intygat låntagarens och löftesmännens vederhäftighet, utan blott å reversalet tecknat sina namn såsom vittnen. Då de af dem personligen kände Bengt Arvidsson och Lars Börjesson uppgifvit den tredje personen vara Bengt Nilsson, hvilket denne ock sjelf erkänt, samt ett för Bengt Nilsson å förutnämnde hemmansdel utfärdadt fastebref blifvit vid reversalets bevittnande företedt, hade de icke skäligen kunnat misstänka, att bedrägeri var å färde. De kunde derföre icke anses hafva i någon mån varit vållande till den lånekontoret tillskyndande förlust. I allt fall hade lånet icke kunnat erhållas, derest icke domhafvanden sedermera meddelat vederhäftighets-bevis för vederbörande. Det vore således mot domhafvanden som lånekontoret borde rikta sin ersättningstalan. Sjöberg och Larsson bestredo förthy käromålet.

Rådstufvurätten meddelade utslag den 16 Augusti 1859: Enär Sjöberg och Larsson icke åtagit sig någon slags ansvarighet för ifrågavarande lån eller för gäldenärernas vederhäftighet, och, efter hvad under rättegången blifvit upplyst, ej heller mot bättre vetande bevittnat låntagarens och löftesmännens underskrifter å skuldebrefvet, utan fastmer syntes hafva ägt skälig anledning för sitt åtgörande härutinnan, ogillades ombudsmannens påstående.

Ombudsmannen vädjade till Götha hofrätt. Hvarje offentlig låneinrättning måste vid pröfning af en lånehandling tillse, att densamma vore af trovärdiga personer bevittnad, såvida låntagarens och löftesmännens namnteckningal’ icke voro kända. Nu hade de personer, som på ifrågavarande handling tecknat sig såsom vittnen, varit kända såsom trovärdiga, och, i förlitande derpå att bevittnandet var riktigt, hade lånet beviljats. Det vore således uppenbart, att Sjöberg och Larsson genom sitt ifrågakomna vårdslösa förfarande varit vållande till den lånekontoret tillskyndade förlust. Derföre yrkade ombudsmannen, att, med upphäfvande af rådstufvurättens utslag, käromålet måtte bifallas.

Tidskrift för Lagstiftn. etc.

s. 690 Sida 690 i årgången börjar härKopiera citering

Sjöberg och Larsson åberopade hvad de förut andragit och yrkade fastställelse af rådstufvurättens utslag.

Hofrätten yttrade i dom den 15 Juni 1860: Emedan den, som utan förbehåll bevittnar skuldebref eller borgensförbindelse, måste anses hafva åtagit sig att ansvara för den bevittnade handlingens verklighet och lagliga tillkomst, hvartill hörde, att de personer, i hvilkas namn handlingen utfärdades, funnos och voro desamma, för hvilka de sig utgifvit; samt häraf följde, att vittne, som genom sin vittnespåskrift bestyrkte en i ofvannämnda afseende felaktig handling, vore pligtigt att ersätta den skada, som genom handlingens utfärdande och bevittnande förorsakades; ty och enär Sjöberg och Larsson utan något villkor eller förbehåll såsom vittnen undertecknat ifrågavarande skuldebref och borgensförbindelse samt dervid intygat, att låntagaren Lars Börjesson jemte löftesmännen Bengt Nilsson och Bengt Arvidsson erkänt riktigheten af förbindelserna samt underskrifvit dem, Lars Börjesson och Bengt Arvidsson egenhändigt och Bengt Nilsson genom Larsson; men upplyst var icke allenast, att några personer med namnen Lars Börjesson och Bengt Nilsson hvarken då handlingen undertecknades och bevittnades eller förut sedan flera år tillbaka ägt eller varit boende å de hemmansdelar, som under deras namn antecknats såsom dem tillhörige, utan äfven att den, som vid tillfället föregafs heta Bengt Nilsson, vore en annan person vid namn Elias Johansson från Höstena, hvilken Sjöberg och Larsson enligt deras uppgift och medgifvande icke kände, fann hofrätten Sjöberg och Larsson vara skyldiga att godtgöra den förlust, som uppkommit derigenom att den af dem bevittnade handlingen sålunda varit oriktig; i följd hvaraf och då denna skyldighet icke kunde upphöra eller minskas deraf, att domhafvanden i orten meddelat intyg om uppgifne lånsökandens och löftesmännens vederhäftighet, utan något yttrande om sjelfva lånehandlingens riktighet eller tillkomst, samt ostridigt var, att Lars Börjesson, Elias Johansson och Bengt Arvidsson icke hade någon tillgång till betalning af ifrågavarande skuld, hofrätten, med upphäfvande af rådstufvurättens utslag, ålade Sjöberg och Larsson att, en för begge och begge för en, genast till rikets

s. 691 Sida 691 i årgången börjar härKopiera citering

ständers lånekontor i Götheborg erlägga det i omstämda skuldebrefvet förskrifna belopp två hundra rdr bko eller tre hundra rdr rmt, jemte sex procent med bevillning minskad årlig ränta derå från förfallodagen den 12 September 1856, till dess betalning komme att ske.

Sjöberg sökte i underdånighet ändring i denna dom.

Nedre revisionen hemställde i underdånigt betänkande den 3 Januari 1863, det hofrättens dom måtte fastställas.

Högsta Domstolens flesta ledamöter stannade i följande beslut: Som Sjöbergs å ifrågavarande reversal tecknade intyg varit, åtminstone i hvad det afsåg den föregifne löftesmannen Bengt Nilsson, emot sanningen stridande, samt lånekontoret, som, i förlitande på nämnda intygs riktighet, den i reversalet förskrifna lånesumman utgifvit, således genom Sjöbergs förvållande tillskyndats en förlust, hvilken ej bordt inträffa, om sanna förhållandet varit för lånekontoret kändt, ansågo Högsta Domstolens flesta ledamöter Sjöberg ej kunna undgå att derför hålla lånekontoret skadeslöst och funno förthy ej skäl att i hofrättens beslut göra annan ändring, än att, med stöd af 9 kap. 8 § Handelsbalken, den Sjöberg ådömda ränta nedsattes till fem för hundrade om året från stämningsdagen.

Justitie-rådet Adlercreutz pröfvade, med ändring af hofrättens dom, rättvist fastställa rådstufvurättens utslag i målet.

Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 30 Mars 1863.