Forum för straff-fånges klagan öfver Läns-styrelses beslut, angående beräkning af ådömd straff-arbetstid.
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1865, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,7 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 161–162 i årgången 1865. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, H) Rättegångsbalken. Inteckningsstadgan, nr 6 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 26 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Rättegångsbalken. Inteckningsstadgan, nr 6.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Andra årgången, 1865 i litteraturen — s. 161–162 där är samma sidor som här.
- Dag: bandet skriver inte ut någon dag för avgörandet i det här referatet, och ingen har härletts.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Erik Eriksson från Sund blef genom Kongl. Maj:ts utslag den 9 Februari 1863 dömd för andra resan stöld att, jemte annan bestraffning, hållas till straffarbete i två år, hvilket straffarbete han började den 27 nästpåföljde Mars å länsfängelset i Gefle.
Sedan straffarbetet fortgått dels å nämnde fängelse, dels å länsfängelset i Fahlun, dit Eriksson, i anseende till bristande utrymme å förstberörde fängelse, blifvit afsänd, hade uppå kon. befh:des i Gefleborgs län reqvisition Eriksson blifvit den 6 December samma år återsänd till Gefle, för att till följd af vederbörande målsägandes och åklagares yrkande befordras till undergående af ransakning för stöld, föröfvad innan han af Kongl. Maj:t fälldes till ansvar, men för hvilken stöld han förut icke undergått ransakning.
Ransakningen förehades vid Norrala häradsrätt, som i utslag den 18 Januari 1864 frikände Eriksson från ansvar för berörde stöld och återförpassade honom till länsfängelset för fortsättande af det honom genom Kongl. Maj:ts utslag ådömda straffarbete.
Med föranledande af det afbrott i Erikssons straffarbete, som sålunda ägt rum från den 6 December 1863 till den 3 Februari 1864, då häradsrättens utslag kom kon. befh:de tillhanda, hemställde kon. befh:de hos fångvårds-styrelsen, huru-
Tidskrift for Lagstiftn. etc. 11
s. 162 Sida 162 i årgången börjar här
vida icke, då detta afbrott icke vållats af Eriksson, hvilken blifvit från vidare ansvar frikänd, samt bestämd föreskrift i fall som förevarande saknades, den sålunda förflutna tiden från den 6 December 1863 till den 3 Februari 1864 borde inberäknas uti den Eriksson ådömda straffarbetstid, och det enligt k. förordningen den 21 December 1857 medgifna afdrag beräknas i förhållande derefter, helst, i annat fall, Eriksson utan sitt förvållande skulle tillskyndas större lidande och längre fängelsetid, än hvartill han blifvit dömd.
Härpå meddelade fångvårds-styrelsen det svar, att enär, på sätt upplyst vore, afbrott uti det Eriksson ådömda straffarbete skett från den 6 December 1863 till den 3 Februari 1864, då han till fortsättande af straffarbetet förpassades, och det i följd deraf borde antagas, att Eriksson jemväl under den del af nämnde tid, han må hafva i cell tillbragt, varit såsom ransakningsfånge betraktad och behandlad, ansåges samma tid icke böra af exsekutor tillgodoberäknas Eriksson å den honom ådömda straff-arbetstiden.
Kon. befh:de beordrade vederbörande cellfängelse-direktör att i öfverensstämmelse med denna fångvårds-styrelsens föreskrift verkställa Erikssons bestraffning.
Häröfver klagade Eriksson i Svea hofrätt ; men hofrätten förklarade i utslag den 9 Mars 1864, att de anförde besvären angingo ett ämne, hvarmed det icke tillkom hofrätten att taga befattning.
Eriksson fullföljde underd. besvär; och vid ärendets föredragning i Högsta Domstolen den 23 Maj 1864 fann Högsta Domstolen den i ärendet förekommande frågan om verkställighet af ådömdt straff vara af sådan beskaffenhet, att klagan öfver kon. befh:des derutinnan meddelade beslut bordt, på sätt som skett, hos hofrätten fullföljas; hvarföre Högsta Domstolen pröfvade skäligt att, med undanrödjande af hofrättens öfverklagade utslag, visa ärendet åter till nämnde rätt, som skulle äga att detsamma upptaga och dermed lagligen förfara.