Fullmakt genom telegram.
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1865, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,5 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 163–164 i årgången 1865. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, H) Rättegångsbalken. Inteckningsstadgan, nr 7 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 28 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Rättegångsbalken. Inteckningsstadgan, nr 7.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Andra årgången, 1865 i litteraturen — s. 163–164 där är samma sidor som här.
- Dag: bandet skriver inte ut någon dag för avgörandet i det här referatet, och ingen har härletts.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Uti en till Kongl. Maj:ts öfverseende från hofrätten öfver Skåne och Blekinge genom ordentligt sökande inkommen sak emellan Nils Johnsson och Anders Johnsson i Ingelstorp, sökande.
s. 164 Sida 164 i årgången börjar här
samt Ola Pehrsson derstädes, svarande, angående inteckningsrätt uti 7 mtl n:o 46 Ingelstorp, hvilken sak den 11 Februari 1863 förekom till afgörande i Högsta Domstolen, stannade Högsta Domstolen i följande beslut:
»Som hofrätten uti meddeladt revisions-utslag rätteligen föreskrifvit, bland annat, att sökanderne, om de ville klaga i saken, skulle sjelfve eller genom lagligen befall mäktig ad t ombud senast den 28 Januari 1861 till Kongl. Maj:ts justitie-revisions expedition ingifva sina underd. påminnelser; men ordensvaktmästaren A. Gimberg, hvilken desamma till nämnde expedition inlemnat, icke styrkt sin behörighet dertill annorlunda, än medelst ett jemväl företedt, i sökandernes namn från Ystad affärdadt och å Stockholms elektriska telegraf-station den 25 i nämnde månad utskrifvet telegram, stäldt till Gimberg och innehållande fullmakt för honom att sökandernes talan i förevarande sak utföra och bevaka; alltså och då nämnde handling ej innefattar egenskap af laga fullmakt, samt sökanderne ej visat, det fel i rättegången hos hofrätten förelupit, så att dess i saken gifna utslag förthy ogillas må, funno Högsta Domstolens fleste ledamöter hvad sökanderne i de underd. påminnelserna anfört för vinnande af ändring i samma utslag icke kunna till pröfning upptagas.
Justitie-rådet Almqvist var härifrån skiljaktig och yttrade, att som k. förordningen den 19 Maj 1845 innehåller, att om sakägaren egenhändigt undertecknat besvärsskrift eller ansökning, som till Kongl. Maj:t samt vederbörande kollegier eller embetsmän ingifves, utgör den omständighet, att fullmakt för ingifvandet ej blifvit bifogad, icke hinder för skriftens eller ansökningens upptagande till pröfning, samt i förevarande sak ostridigt är, att sökandernes underd. inlaga blifvit af dem sjelfve