Laglig borgen för kostnad och skada, eller icke?
8 mars 1865
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1865, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 2,6 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 617–619 i årgången 1865. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Andra årgången, 1865 i litteraturen — s. 617–619 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 8 Mars 1865»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Muraren N. J. Calin instämde till Stockholms rådstufvurätt byggmästarne A. G. Jansson och J. Laschinger, skiffertäckaren H. Wesche samt gode männen i Wesches konkurs notarien 0. Staaff och bleckslagaren J. Gundberg, med påstående om förpligtande för dem att betala 519 rdr 67 öre, utgörande resterande betalning för af Calin verkstäldt arbete vid en del Wesche tillhörige byggnader å Lilla Essingen.
Rådstufvurätten gaf dom i saken den 30 November 1863, tillerkände Calin 133 rdr 40 öre jemte 5 procent ränta från stämningsdagen å 13 rdr 40 öre, men ogillade käromålet i öfrigt.
Calin, med företeende af fattigdomsbevis, anmälde vad emot denna dom; och i den hänvisning till fullföljd af vadetalan, rådstufvurätten meddelade, föreskrefs, bland annat, att Calin borde vid sin inlaga foga en af två vederhäftiga personer, en
s. 618 Sida 618 i årgången börjar här
för begge och begge för en, ingången borgen för den kostnad och skada, han kunde kännas skyldig att i saken gälda.
A inställelsedagen ingaf Calin till Svea hofrätt reservationslibell, åtföljd af rådstufvurättens dom i saken samt borgen af denna lydelse: »För de möjligen blifvande kostnader och skada, som hos kongl. hofrätten kunna drabba murareverkgesällen N. J. Calin i det af honom fullföljda målet emot byggmästaren Jansson och Laschinger m. fl., gå undertecknade, en för begge och begge för en, i borgen såsom för egen skuld. Stockholm den 30 December 1863. S. G. Lundell, skräddaremästare. J. Victor Petersson, minuthandlande».
Hofrätten i dom den 7 Juli 1864 ansåg Calin hvarken genom den af honom ingifna borgen eller annorledes ställt sig rådstufvurättens i vadehänvisningen rätteligen gifna föreskrift till efterrättelse; hvadan och då Calin ej heller till säkerhet för kostnad och skada ställt penningar, silfver eller guld, hofrätten fann Calins ändringssökande icke, emot 26 kap. 1 § Rätteg.-balken och k. förordningen den 18 April 1849, kunna till pröfning upptagas.
Calin sökte hos Kongl. Maj:t i underd. ändring af hofrättens dom. Då något bestämdt formulär för borgesförbindelse af förevarande beskaffenhet ej finnes, och den ställda borgen vore juridiskt bindande för borgesmännen att ansvara för kostnader och skada, som de åtagit sig att vidkännas, yrkade Calin, att hofrättens dom måtte undanrödjas, och hofrätten åläggas saken pröfva.
Vid öfverläggning i nedre revisionen till underd. betänkande, uppstod skiljaktige meningar; referenten, t. f. revisionssekreteraren friherre Leuhusen, hemställde, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist hofrättens dom gilla; hvaremot t. f. revisionssekreterarne Schager och J. F. von Sydow förenade sig om följande yttrande: Som ofvanomförmälde, af Calin hos hofrätten ingifna borgensförbindelse, såsom innefattande borgen för alla de kostnader och all den skada, som hos hofrätten »kunde drabba Calin», följaktligen torde få anses innefatta ansvarighet äfven för den kostnad och skada, Calin af hofrätten kunde kännas skyldig i saken gälda; alltså och då Calin sålunda ställt sig rådstufvu-
s. 619 Sida 619 i årgången börjar här
rättens i vadehänvisningen meddelade föreskrift till efterrättelse, hemställdes i underd., att Kongl. Maj:t måtte, med upphäfvande af hofrättens dom, finna skäligt visa saken åter till bemälde rätt, som torde hafva att densamma på anmälan åter företaga.
Saken föredrogs i Högsta Domstolen den 9 Februari 1865; dervid, enär ifrågavarande af Calin till hofrätten ingifna borgensförbindelse, såsom innefattande borgen för alla de kostnader och all den skada, som hos hofrätten kunde drabba Calin, kunde anses innebära sådan ansvarighet af löftesmännen, som i den af rådstufvurätten meddelade vadehänvisning blifvit föreskrifven för fullföljd af talan mot rådstufvurättens dom, Högsta Domstolen gillade det slut, revisionens betänkande innehöll.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 8 Mars 1865.