Naumanns tidskrift 1865 s. 695

Den 15 Oktober 1858 ingaf bruksägaren F. Μ. Hellgren till Stockolms rådstufvurätt en skrift, deruti han anhöll att för dödsfalls skull få såsom vittnen afhörde kaptenen E. A. af Rolén och kommissionären 0. Lönnberg angående ett af aflidne lärftskramhandlanden J. Μ. Smidt i lifstiden till Hellgrens förmån gjordt mundtligt testamente.

Med bifall härtill, blefvo nämnde personer hörde på ed inför rådstufvurätten och intygade:

Af Rolén: En afton i Juni 1857 före midsommar, då vittnet och Lönnberg voro på besök hos Smidt och samtal af vittnet väcktes angående förhållandet med den qvarlåtenskap, Smidt kunde efterlemna, hade vittnet äfven i Lönnbergs närvaro hört Smidt fälla det yttrande, att »i händelse af hans dödliga frånfälle, det som han ägde vore Hellgrens och det som Hellgren ägde vore hans;» hvarjemte Smidt yttrat, att detta vore hans bestämda vilja och, på vittnets fråga om något testamente till förmån för Hellgren blifvit upprättadt, svarat, att sådant ej funnes, men att hvad han lemnade efter sig tillhörde Hellgren. Vid ett annat tillfälle hade Smidt för vittnet iförtroende yttrat, att Hellgren vore hans son; samt

Lönnberg: Vid ofvannämnde tillfälle hörde vittnet af Rolén fråga Smidt om något testamentariskt förordnande vore af Smidt upprättadt angående hans egendom till förmån för Hellgren och dennes fru, hvartill Smidt svarat, att intet sådant funnes, men tillagt: »ingen annan än Hellgren och hans fru skall hafva den». Vittnet erinrade sig jemväl, att Hellgren plägade kalla Smidt för sin far. Begge vittnena vitsordade dessutom, att Smidt vid sundt och fullt förstånd samt af fri vilja fällt ofvannämnda yttranden.

’) Se noten 1, sidd. 8, 9.

s. 696 Sida 696 i årgången börjar härKopiera citering

Någon anmälan om testamentets bevakning skedde icke vid detta tillfälle, men den 15 April 1859 ingaf Hellgren i bevakningsafseende till rådstufvurätten protokollsutdrag angående vittnesförhöret »öfver det af Smidt till hans förmån upprättade mundtliga testamente», med anhållan om föreskrift hvad honom ålåg iakttaga för att af samma testamente komma i åtnjutande. Rådstufvurätten resolverade den 31 Maj 1859, att det af Smidt mundtligen upprättade testamente skulle kommuniceras hansnärmaste arfvingar, hvilka ägde att detsamma klandra inom natt och år från delfåendet,

I Oktober månad 1860 blef rådstufvurättens ofvannämnde protokoll delgifvet nio af Smidts arfvingar, hvilka den 29 Oktober 1861 hos rådstufvurätten inlemnade ansökan om stämning å Hellgren, deri anfördes: Smidts omvittnade yttrande att, »i händelse af hans dödliga frånfälle, det han ägde vore Hellgrens och det, som Hellgren ägde vore hans», eller, såsom Lönnberg berättat: »ingen annan än Hellgren och hans fru skall hafva den» (egendomen), vore framkalladt utaf kaptenen af Roléns fråga och kunde således ingalunda få namn af testamente, hvarföre arfvingarne icke heller ansågo sig skyldige att derå anställa klander för att undanrödja all verkan af detta yttrande; men om denna arfvingarnes åsigt vore oriktig, så förekomme likväl emot testamentet, dels att vittnesmålen afgåfvos den 15 Oktober 1858, men bevakningen skedde först den 15 April 1859, eller mera än sex månader derefter, om hvarje månad räknades till 30 dagar, dels att, derest tiden beräknades efter kalendermånad, det icke vore styrkt, att bevakningen skett före kl. 12 på dagen den 15 April; dels att, beträffande vittnesmålens innehåll, den väsendtliga skiljaktighet deri förekomme, att, enligt af Roléns yttrande, Smidts qvarlåtenskap skulle tillhöra Hellgren, men, efter Lönnbergs utsago, Hellgren och hans fru; dels att Hellgrens samtalsvis fällda yttranden icke voro så bestämda och tydliga, som man fordrar af ett testamente; samt dels att vittnena icke varit särskild! tillkallade, utan endast tillfälligtvis närvarande. Arfvingarne yrkade derföre, att då vittnesmålen icke kunde såsom testamente betraktas, något klander för undanrödjande af desammas verkan

s. 697 Sida 697 i årgången börjar härKopiera citering

icke borde erfordras, eller i motsatt fall, att vittnesmålen icke måtte anses innefatta uttryck af Smidts yttersta vilja och testamente, eller slutligen att det s. k. testamentet, såsom för sent bevakadt, måtte på denna och öfriga grunder frånkännas all kraft.

Hellgren invände, att då arfvingarne icke inom natt och år från delfåendet af testamentet deremot anställt klander, testamentet borde anses laga kraftvunnet, och käromålet derför ogillas; och styrkte han med vittnesmål af två personer, att testamentet kommunicerats motparterne före den 29 Oktober 1860. På Hellgrens begäran hördes äfven kommissionären Lönngren ånyo och förklarade på sin förut aflagda ed, att, så vidt han kunde erinra sig, Smidt vid omvittnade tillfället yttrat att ingen annan än Hellgren skulle bekomma hans qvarlåtenskap, och att Lönnberg sålunda ej kunde taga på sin ed, att hustru Hellgren dervid nämndes.

Arfvingarne hemställde, huruvida något afseende kunde fästas å Lönnbergs vittnesmål, då han sålunda afvikit från sin förut afgifna berättelse.

Genom dom den 24 Mars 1863 yttrade rådstufvurätten t att enär mot det af Smidt i lifstiden upprättade, efter hans död af Hellgren såsom testamente bevakade förordnande om Smidts qvarlåtenskap, hvilket rådstufvurätten den 31 Maj 1859 utställt till kommunikation med Smidts närmaste arfvingar, med föreläggande för dera att, i händelse af befogenhet, klander dereraot i laga ordning anställa inom natt och år från delfåendet, sådan talan ej blifvit hos rådstufvurätten anhängiggjord förr än den 29 Oktober 1861 och således, vid det af tvänne vittnen upplysta förhållande, att berörde testamentariska förordnande delgifvits arfvingarne innan den 29 Oktober 1860, icke inom natt och år efter samma delgifvande, förklarades arfvingarnes klandertalan på- grund af 18 kap. 3 § Ärfdabalken ej kunna till pröfning upptagas.

Arfvingarne fullföljde vadetalan i Svea hofrätt. De anförde: Om 18 kap. 3 § Ärfdabalken skulle kunna tillämpas, måste det vara tydligt, att den handling, som borde klandras, verkligen, vore ett testamente, hvilket dock icke vore förhållandet med ifrågavarande yttrande. Men äfven om det kunde anses

s. 698 Sida 698 i årgången börjar härKopiera citering

såsom testamente, så förekomme dock, att detsamma, såsom icke i laga tid bevakadt, enligt 1 § i nämnde kap. och balk vore ogiltigt, och ett sådant redan genom underlåten bevakning ogiltigt testamente kunde omöjligen blifva giltigt derigenom att det kommunicerats, men icke klandrats.

Hellgren infann sig i hofrätten och yrkade fastställelse af rådstufvurättens dom. Arfvingarne hade just genom sin underlåtenhet att klandra bevakade handlingen medgifvit, att denna vore såsom testamente att anses. Lagens föreskrift rörande bevakning hade fullkomligt iakttagits, då Hellgren inom sex månader efter det han fick kännedom om testamentet låtit inför rådstufvur ätten afhöra testamentsvittnena.

Genom dom den 17 December 1863 fastställde hofrätten rådstufvurättens dom.

Arfvingarne fullföljde underdånigt ändringssökande hos Kongl. Maj:t; med anledning hvaraf nedre revisionen (t. f. revisionssekreterarne J. F. von Sydow och Ostergren) afgaf underd. betänkande den 24 September 1864 af innehåll: att som de af Smidt i lifstiden, enligt ångfartygsbefälhafvaren af Rolens och kommissionären Lönnbergs vittnesmål, tillfälligtvis fällda yttranden, att, i händelse af hans dödliga frånfälle, »det som han ägde vore Hellgrens och det som Hellgren ägde vore hans;» att »detta vore hans bestämda vilja och att något testamente ej funnes, men att hvad Smidt lemnade efter sig tillhörde Hellgren», ehuru utmärkande, att Smidt då haft för afsigt att till Hellgrens förmån förfoga öfver sin qvarlåtenskap, icke innefattade något bestämdt förordnande om hans vilja och följaktligen ej heller kunde hafva vid Smidts död upphäft eller inskränkt arfvingarnes lagliga rätt till hans egendom; alltså och då den omständigheten, att omförmälde yttranden blifvit såsom testamente bevakade och i sådan egenskap vunnit laga kraft, ingalunda i och för sig kunde tillägga dem betydelse och verkan af ett till Hellgrens förmån upprättadt testamente, hemställde nedre revisionen, att Kongl. Maj:t, med undanrödjande af domstolarnes beslut, måtte förklara Smidts of vannämnde yttranden och Hellgrens derpå grundade testamentsbevakning ej utgöra hinder för

s. 699 Sida 699 i årgången börjar härKopiera citering

hans motparter att i Smidts qvarlåtenskap tillgodonjuta den arfsrätt, som enligt lag kunde dem tillkomma.

T. f. revisionssekreteraren Svedelius tillstyrkte fastställelse af hofrättens dom.

Vid sakens föredragning i Högsta Domstolen den 15 November 1864 förekommo skiljaktiga meningar:

Justitierådet Rabe yttrade: att han, lika med domstolarne, väl fann arfvingarnes väckta klandertalan å de af Smidt i lifstiden fällda, af Hellgren såsom testamente åberopade yttranden vara, i hvad samma yttranden ansågos innefatta uttryck af Smidts yttersta vilja, för sent väckt samt förthy ej kunna derutinnan till pröfning upptagas; men emedan arfvingarnes instämda talan jemväl ginge derpå ut, att Smidts omförmälda yttranden, såsom icke innefattande egenskap af testamente, måtte frånkännas all verkan i afseende å hans qvarlåtenskap, samt domstolarne, efter justitierådets omdöme, öfver berörde yrkande sig icke utlåtit, pröfvade justitierådet, för sin del, skäligt visa saken derutinnan åter till rådstufvurätten, som hade att densamma i denna del, uppå anmälan, ånyo företaga och dermed vidare lagligen förfara.

Justitierådet Dolin, som ansåg sig nu ej böra ingå i pröfning beträffande det åberopade förordnandets rätta förstånd och tillämpning, fastställde hofrättens dom

Justitierådet Adlercreutz instämde med justitierådet Rabe.

Justitierådet Almqvist yttrade: att han ansåg af lagens stadganden i 18 kap. Arfdabalken följa, att testamente, som icke blifvit i behörig ordning bevakadt, ej kunde vinna laga kraft; och som domstolarne följaktligen i anledning af det genom stämningen väckta käromål, efter justitierådets åsigt, bordt i första rummet och utan afseende på anmärkningen att arfvingarne icke iakttagit den för klander af bevakadt testamente i 3 § af nämnde kap. stadgade tid, ingå i pröfning af frågan, huruvida det åberopade förordnandet må, på den grund, att det ej blifvit i laga tid till bevakning anmäldt, hafva förlorat giltighet såsom testamente, fann justitierådet skäligt att, med undanrödjande af domstolarnes beslut, visa saken åter till råd-

s. 700 Sida 700 i årgången börjar härKopiera citering

stufvurätten, som hade att densamma uppå anmälan ånyo företaga och dermed lagligen förfara.

Justitierådet Cramér instämde med justitierådet Rabe, och justitierådet Alexanderson med justitierådet Bolin.

Då Högsta Domstolens fleste ledamöter ansett återförvisning icke böra äga rum på den af justitierådet Almqvist anförda grund, ansågs justitierådet böra afgifva vidare yttrande; och förklarade justitierådet sig, med tillämpning af den åsigt, Högsta Domstolens öfriga ledamöter, lika med domstolarne, antagit i fråga om försuten klandertid, instämma i justitierådet Bolins mening.

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 9 December 1864.