Naumanns tidskrift 1866 s. 546

Vid granskning af Christianstads låns landsbok för år 1860 och kronoråkenskaperna för Norra och Södra Åsbo samt

s. 547 Sida 547 i årgången börjar härKopiera citering

Bjåre häraders fögderi, gjorde kammarrättens öfverrevisionsdepartement anmärkning angående försummad redovisning af den brânvinsbrânningsafgift, som. ålegat arrendatorn Jöns Andersson i Hårninge att gålda.

Vid föredragning af denna anmärkning i kammarrätten blefvo, medelst beslut den 7 Oktober 1863, handlingarne öfverlemnade till advokatfiskalsembetet för den handlåggning, hvartill förhållanderna kunde föranleda.

Uti memorial den 30 Mars 1864 anförde bemålde embete hufvudsakligen, att Jöns Andersson, hvilken på arrende innehaft | mantal Hårninge N:o 7 i Ausås socken samt hos håradsskrifvaren i fögderiet anmålt sig att under båda brånningsterminerna år 1859, eller från den 15 Oktober till den 15 December, tillverka brånvin, för hvilken tillverkning afgiften blifvit uträknad till 1,081 rdr 60 öre, vål, enligt 42 § i Kongl. Förordningen den 27 November 1857, till kronofogden i nämnde fögderi B. förskottsvis erlagt tillverkningsafgiften för första tillverkningsterminen, nemligen den 14 Oktober 274 rdr och den 1 November 269 rdr, eller tillhopa 543 rdr, men deremot underlåtit att återstoden 538 rdr 60 öre inbetala; att, ånskönt 46 § i ofvanåberopade förordning innehôlle, att om någon försummade att, i den ordning 42 § föreskrefve, afgift för anmäld brånvinstillverkning erlågga, den oguldna afgiften skulle hos honom ofördröjligen utmåtas och hans rått att under löpande året tillverka brånvin vara förverkad, kronofogden B. likväl först efter det hos honom den 25 i nåmnde November månad till påteckning uppvisats en köpeafhandling, hvarigenom Jöns Andersson till sin broder Andreas Andersson i Hårninge försålt sitt lösörebo för ett sammanlagdt belopp af 6,133 rdr, den 2 derpåföljde December beordrat lånsmannen G. A. Möller att hos Jöns Andersson uttaga den resterande tillverkningsskatten, hvars belopp i berörde ordres angifvits vara endast 438 rdr 60 öre; att sedan Möller den 5 i sistberörde December månad hos Jöns Andersson utmått en del af den i ofvanomförmålda afhandling upptagna lösegendom, och denna egendom, till följd af klagan öfver

s. 548 Sida 548 i årgången börjar härKopiera citering

utmåtningsförråttningen, blifvit dömd i qvarstad och saken till domstol hänvisad, Södra Åsbo häradsrätt, dit Jöns Andersson och Andreas Andersson blifvit af kronofogden B. instämde, genom utslag den 13 November 1862 förklarat det utmätta godset böra till betåckande af kronans fordran användas, samt att emellertid Andreas Andersson derefter förskingrat den utmätta egendomen.

Sedan kronofogden B. afgifvit förklaring, yrkade advokatfiskalsembetet i slutligt memorial den 16 Augusti 1864, att då Jöns Andersson, som ej förr ån den 25 November 1859 upprättat den afhandling, hvarigenom han till Andreas Andersson försålt lösegendomen till värde af 6,133 rdr rmt, dessförinnan således ägt full tillgång till gäldande af den ifrågavarande tillverkningsafgiften, samt kronofogden B., hvilken, efter det Jöns Andersson den 15 November nåmnde år försummat att den då förfallna afgiften betala, först den 2 påföljde December meddelat utmåtningsordres å resterande beloppet, genom denna sin underlåtenhet, den der lemnat Jöns Andersson tillfälle att undandraga kronan den hos honom befintliga tillgång, förorsakat, att kronan gått i mistning af omförmålda belopp, kronofogden B. alltså måtte ålåggas att samma belopp 538 rdr 60 öre till lånets rånteri genast inbetala.

Genom utslag den 21 December 1864 utlåt sig kammarrätten: att som ifrågavarande brånvinsbrånningsafgift bordt, jemlikt 42 och 46 §§ i Kongl. Förordningen den 27 November 1857, af den skattskyldige, arrendatorn Jöns Andersson, förskottsvis erläggas och, då han försummade att innan den 15 November 1859 utgifva den för halfva tillverkningsmånaden belöpande andel, hela beloppet genast hos honom utmåtas, men kronofogden B., sådant oaktadt, efter hvad obestridt vore, icke förr ån den 2 påföljde December vidtagit någon åtgård i och för indrifningen af den oliqviderade skatten, i afseende hvarå den felaktighet ock ägt rum, att dervid utmåtning verkstälts för 100 rdr mindre ån hvartill skatten råtteligen uppgått; alltså och då i följd af kronofogden B:s berörde försummelse inträffat att, sedan

s. 549 Sida 549 i årgången börjar härKopiera citering

Jöns Andersson under tiden till annan person försålt sitt lösörebo för ett sammanråknadt belopp af 6,133 rdr, han derefter vid anställd undersökning saknat all tillgång till den resterande skattens betalning, samt kronofogden B. derföre måste anses hafva varit vållande dertill, att afgiften icke kunnat hos den skattskyldige utbekommas, och att Kongl. Maj:t och kronan deraf gått i mistning, funne kammarrätten skåligt att, med bifall till advokatfiskalsembetets yrkande, ålägga kronofogden B. att oftaberörde afgift 538 rdr 60 öre kronan godtgöra och i landtrånteriet inbetala, kronofogden B. dock obetaget att sin ersättning derför hos vederbörande efter befogenhet återsöka.

Kronofogden B. sökte deri i underdånighet åndring.

Målet föredrogs den 20 Oktober 1865 i Högsta Domstolen-, och emedan, efter det kronofogden B. den 2 December 1859 beordrat lånsmannen Möller att hos Jöns Andersson uttaga ifrågavarande tillverkningsafgift, som dock dervid oriktigt uppgifvits utgöra endast 438 rdr 60 öre, vid den utmåtning, som i anledning håraf hos Jöns Andersson skett, blifvit i måt tagen egendom till nåmnde vårde, hvilken, ehuru Andreas Andersson derå, med åberopande af den emellan honom och Jöns Andersson ingångna köpeafhandling, gjort anspråk, likvål, enligt hvad ostridigt vore, genom domstols utslag förklarats böra till gåldande af Kongl. Maj:ts och kronans fordran användas, vid hvilket förhållande och då således ej det anmårkta dröjsmålet med utmatningens anbefallande, utan Andreas Anderssons åtgård att det utmätta godset sedermera förskingra, måste anses hafva utgjort orsaken, hvarföre Kongl. Maj:t och kronan gått i mistning af den del utaf afgiften, derför utmätningen skett, kronofogden B. i detta mål, der fråga ej blifvit väckt, att han genom någon åsidosatt tjensteåtgård godsets förskingring vållat, icke kunde förpligtas nämnde del af tillverkningsafgiften Kongl. Maj:t och kronan godtgöra; men till följd af kronofogden B:s i ordern gjorda oriktiga uppgift om tillverkningsafgiftens belopp någon utmåtning för öfverskjutande andelen deraf ej kommit att verkställas; samt

s. 550 Sida 550 i årgången börjar härKopiera citering

hvad kronofogden B. erinrat derom, att, åfven om utmåtningen omfattat hela afgiften, någon del deraf i allt fall, i anseende till det utmätta godsets förskingring, ej kunnat utgå, destomindre må kronofogen B. till ursåkt lända, som Kongl. Maj:t och kronan ändock genom hans omförmålda försummelse blifvit betagen rättigheten att af Andreas Andersson utfordra ersättning för större del af den förskingrade egendomen ån som motsvarade det belopp, hvarför utmåtningen skedde; pröfvade Högsta Domstolens flesta ledamöter (justitieråden Alexanderson, Hoffstedt, Berg och Bolin) skåligt sålunda åndra kammarrättens öfverklagade utslag, att kronofogden B. förklarades, på grund af den i detta mål emot honom förda talan, ej kunna åläggas ersatta Kongl. Maj:t och kronan större andel af ifrågavarande afgift ån ett hundra rdr rmt, hvilket belopp, på sått kammarrätten stadgat, borde af kronofogden B. i landtrånteriet inbetalas, med rättighet för honom att godtgörelse derför hos vederbörande efter befogenhet återsöka.

Justitieråden Qvensel, Naumann och von Hofsten funno skål ej vara anfördt, som kunde verka åndring i kammarrättens öfverklagade utslag.