Tillämpning af stadgandet i ännu gällande förordning om försäljning af bränvin: att på apothek må sådan vara ej afyttras annorlunda än i medicin alförfattningar ne föreskrifves.
25 juni 1866
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1866, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 2,7 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 568–569 i årgången 1866. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, D) Byggningabalken. Stadgan om Skiftesverket i riket. Författ- ningar rörande bränvinstillverkning och försäljning. Medicinal- och Kyrkostadgar m. fl. författningar, nr 10 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 93 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Byggningabalken. Stadgan om Skiftesverket i riket. Författ- ningar rörande bränvinstillverkning och försäljning. Medicinal- och Kyrkostadgar m. fl. författningar, nr 10.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tredje årgången, 1866 i litteraturen — s. 568–569 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 25 Juni 1866». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Landsfiskalen G. Pålsson tilltalade vid 1865 års sommarting med Bjäre hårad apothekaren O. E. Morin i Båstad, för det han under nåstförutgångne år skulle olofligen i minut försålt konjak och andra brånda spirituösa drycker.
Morin medgaf, att han under uppgifna tiden åfven utan låkares recept sålt franskt brånvin eller konjak och sprit till belopp af I:dels och |:dels kanna, åfvensom i mindre partier, men förmenade, att sådant icke skett »i annan ordning ån den medicinalförfattningarne tillåta». Derför och enår medicinaltaxan ej innehöll förbud för apothekare att åfven utan låkares recept sålja spirituösa drycker, samt det sålunda vore uppenbart att försåljning deraf måste vara för apothekare tillåten, helst i medicinaltaxan funnos sårskildt uppräknade de medicinalier, hvilka ej erhöllos utan låkares föreskrift, bestred Morin den emot honom förda ansvarstalan.
Häradsrätten gaf utslag den 29 Maj 1865 och yttrade: att som gållande författning angående försåljning af spritdrycker icke tilläte apothekare att utan sårskildt vunnen rättighet försålja spritdrycker annorlunda ån i öfverensståmmelse med medicinalförfattningarna, och dessa icke innehöllo någon sårskild föreskrift i berörda afseende, samt förty apothekare icke ågde afyttra brånvin eller andra spritdrycker med eller utan tillsatser annorlunda ån såsom läkemedel; alltså och då Morin erkånt, att han under ifrågavarande tid i minut försålt konjak och sprit, hvilket icke kunde anses instämma med den rått, medicinalförfattningarne honom medgåfvo, fålldes Morin, jemlikt 27, 41 och 43 SS i Kongl. Förordningen den 18 December 1863, att för
s. 569 Sida 569 i årgången börjar här
första resan oloflig minuthandel med brånvin bota 22 rdr 50 ore och erlägga minuthandelsafgift med 25 rdr.
Morin besvårade sig i hofråtten öfver Skåne och Blekinge och anförde, att slutsatsen i håradsråttens utslag förutsatte ej mindre, att apothekare i allmänhet vore oberättigade att sålja sprit och konjak i mindre qvantiteter, derest de ej ågde visshet att dessa varor skulle till låkemedel brukas, ån åfven att de af Morin försålda poster icke blifvit till låkemedel anvånde. Till dessa förutsättningar saknades dock all grund. I farmakopéen förekommo ifrågavarande spritdrycker under benåmningarne »spiritus concentratus och spiritus vini gallicus». Då nu medicinalförfattningarne ålade apothekare att på reqvisition tillhandahålla de i farmakopéen upptagna medikamenter utan inskränkning till mått eller vigt och utan apothekare ålagd skyldighet att kontrollera, det dessa medel voro för köpare till medicinskt åndamål behöflige, utom hvad anginge gifter, ansåg Morin sig hafva varit både skyldig och beråttigad att sprit och konjak från apothek utlemna vid de få tillfållen sådant fordrats. Han yrkade derföre befrielse från allt ansvar.
Medelst utslag den 28 Juli 1865 fann hofrätten ej skål att i håradsråttens utslag göra åndring.
Morin fullföljde underdånig talan.
Målet föredrogs den 25 Juni 1866 inför Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Södergren, Cramér, Berg, Almqvist, Carleson och Wretman), funno det icke vara lagligen utredt, att Morin, hvilken i sin egenskap af apothekare vore beråttigad och pligtig att hålla brånvin åfvensom med droguer och andra tillsatser försatt sprit till försåljning i den ordning, medicinalförfattningarne beståmde, vid denna rörelses utôfvande förfarit på sådant sått, att han kunde anses hafva derigenom öfvertrådt de emot oloflig utskånkning af spirituösa drycker eljest meddelade stadganden, hvadan bemålde ledamöter pröfvade skåligt att, med åndring af domstolarnes beslut, Morin från åtalet befria.
Justitierådet Hoffstedt fann skål ej vara anfördt, som i hofråttens utslag kunde verka åndring.