Naumanns tidskrift 1870 s. 234

Uppå ansökning af friherre Adam Christian Raab, såsom innehafvare af uti egendomen Wårby med underlydande hemman och lägenheter intecknad fordran, blef nämnde egendom, hvilken lektorn A. Th. Bergius enligt köpebref den 8 Decem-

s. 235 Sida 235 i årgången börjar härKopiera citering

ber 1866 tillhandlat sig af C. Strömbom for en köpeskilling af 400,000 rdr, tagen i mat och den 6 December 1867 af kronofogden E. Ploman â exsekutiv auktion försåld till bruksägaren G. Berg för 256,000 rdr. Vid den 22 Januari 1868 förrättad liqvidation af köpeskillingen, hade kronofogden Ploman, uppå derom gjorda framställningar och i enlighet med af sysslomannen i Bergii efter fastighetens utmätning, men före dess försäljning, började konkurs aflâten skrifvelse, meddelat den bestämmelse, att å köpeskillingen skulle afgå, bland andra poster, icke allenast beloppet af det stämplade papper, som, enär Bergius underlåtit att med det emellan honom och Strömbom upprättade köpebref lagfara, hvilket måste äga rum, innan Berg kunde å sitt köp erhålla uppbud, dervid borde, berörda köpebref biläggas med 2,400 rdr, utan äfven till 10 rdr beräknad lösen för blifvande protokoll angående samma lagfart, hvilka belopp, tillsamman 2,410 rdr, följaktligen skulle reserveras och innehållas.

Friherre Raab, som för sina i nämnda fastighet den 18 Juni 1866 intecknade två skuldebref, hvartdera å 5,000 rdr, erhöll, för det ena endast en del och' för det andra alls ingen godtgörelse ur köpeskillingen, öfverklagade hos kon. befallningsh^fvande i Stockholms län likvidationen i ofvanberörda hänseende, med yrkande, att kronofogden Ploman måtte förpligtas att af den uppburna köpeskillingen utgifva ifrågakomna 2,410 rdr; såsom skäl för hvilket yrkande anfördes: att friherre Raab icke ville bestrida, det Bergius bort lagfara med sitt köp, äfvensom att afgifterna derför bort tagas ur hans konkursmassas lösegendom; men de fingo icke afdragas på friherrens inteckningar, hvilka voro äldre än denna Bergii skuld till kronan. Strömbom och Bergius hade fingerat en öfverdrifvet hög köpeskilling. Om nu friherrens inteckningar icke varit till betalning förfallna, utan ställda, såsom ofta vid fastighetsköp vore vanligt, på längre tid, då skulle, genom flera sådana fingerade köp, all verkan af inteckningssäkerheten kunna tillintetgöras dymedelst, att stämpelpapp ersafgiften ständigt toges ur köpeskillingarne, hvarigenom ett farligt prejudikat till realkreditens försvagande vore gifvet.

s. 236 Sida 236 i årgången börjar härKopiera citering

Såsom köpeskillingsliqviden nu vore uppgjord, blef det egentligen friherren, som fick betala lagfartskostnaden för Bergii köp.

Ploman, Berg och sysslomannen i Bergii konkurs ansågo bruksägaren Berg ovilkorligen berättigad att af konkursmassan erhålla fullständiga åtkomsthandlingar ; och då inga andra medel än köpeskillingen funnos för lagfartskostnadens bestridande, yrkade de fastställelse af köpeskillingsliqviden.

Det upplystes, att egendomen Wårby vid tiden för dess exsekutiva försäljning varit utarrenderad för 11,400 rdr om året, räknadt från den 14 Mars; att Bergius före konkursens början af löpande årets arrende uppburit 3,000 rdr, och att för återstående 8,400 rdr arrendatorn uti konkursen yrkat qvittning emot hos Bergius ägande fordringar.

Kon. befallningshafvande meddelade utslag den 7 April 1868: att enär lagfart å Bergii köp af egendomen lagligen måste äga rum, och kostnaden derför vore af beskaffenhet att böra med förmånsrätt utgå ur köpeskillingen för egendomen, i den mån densammas afkomst eller, i förevarande fall, den utfästa arrendesumman för tiden intill auktionsdagen dertill ej lemnade tillgång; men tvist om rätt för arrendatorn till qvittning för största delen af det arrende, som icke blifvit af Bergius före konkursen uppburet, emot fordran i konkursen, vore på domstols pröfning beroende, gillade kon. befallningshafvande kronofogden Plomans åtgärd att af köpeskillingen innehålla de för bestridande af ofvannämnda lagfartskostnader afsedda 2,410 rdr; och ägde sysslomännen i Bergii konkurs att beloppet för ändamålet utbekomma, emot förpligtelse för dem att i sinom tid lemna friherren Raab redovisning såväl för det mindre arrendebelopp, 456 rdr, hvilket, efter hvad upplyst vore, redan till konkursmassan influtit, men till större delen blifvit användt, som ock för hvad af arrendesumman i öfrigt kunde genom rättegången blifva massan tillerkändt.

Svea hofrätt, der friherre Raab sig besvärade, yttrade i utslag den 19 Februari 1869: Enär bruksägaren Berg icke lagligen kunde erhålla uppbud å sitt köp af ifrågakomna fastighet med mindre att med föregående ägarens, lektor

s. 237 Sida 237 i årgången börjar härKopiera citering

Bergii, köp blefve vederbörligen lagfaret, hvartill åter' erfordrades, att dennes köpebref förseddes med stämpladt papper till belopp, som med gällande författningar öfverensstämde ; och icke ens uppgifvet blifvit, att bruksägaren Berg skulle inropat fastigheten med vilkor att utöfver köpeskillingen vidkännas ifrågavarande lagfartskostnad ; ty och som vid sådant förhållande Bergii konkursbo, hvartill fastigheten vid exsekutiva försäljningen hört och hvilket följaktligen vore att såsom säljare betrakta, vore pligtigt att tillhandahålla köparen åtkomsthandlingarne behörigen lagfarna och med stämpladt papper belagda; men den kostnad, som derför drabbade konkursboet, icke kunde anses annorlunda än såsom sådan genom fastighetens försäljning föranledd utgift, vid hvars gäldande af boets tillgångar fastigheten företrädesvis borde användas; alltså fann hofrätten ej skäl att i kon. befallningshafvandes öfverklagade beslut göra ändring.

Detta utslag uttryckte hofrättsrådet Livijns samt vice häradshöfdingarne Örboms och Gripenskölds åsigt i saken.

Assessoren Törnqvist deremot yttrade: Emedan af den omständighet, att lagfart ej skett med Bergii köp, laga hinder att försälja egendomen Wårby å auktion icke ägt rum; och Berg icke, så vidt uppgifvet vore, vid auktionsinropet gjort förbehåll att af säljaren varda godtgjord för den större lagfartskostnad, som till följd af föregående ägares underlåtenhet att söka lagfart möjligen kunde för Berg uppkomma ; ty fann denne ledamot, med ändring af öfverklagade utslaget, skäligt förklara, det ifrågavarande 2,410 rdr icke bort för omförmälda ändamål innehållas, och att, i öfverensstämmelse härmed, rättelse i den upprättade liqvidationen borde ske.

Friherre Raab sökte hos Kongl. Maj:t ändring och anförde: Hvar funnes väl stadgadt, att kronan, med förmånsrätt framför inteckninghafvare, ägde ur köpeskilling för fastighet utbekomma en beskattning,’ som en föregående ägare af fastigheten bort erlägga, eller, med andra ord, att kronan vore berättigad att för sin yngre fordran göra sig betäckt genom tillgripande af den ifrågavarande äldre intecknade fordringen? En slik kronans fordran finge endast tagas ur gälde-

s. 238 Sida 238 i årgången börjar härKopiera citering

närens icke pantförskrifna tillgångar, och, der dessa brusto, måste kronan, likasom hvarje annan fordringsägare, blifva underkastad förlust.

Nedre revisionen (revisionssekreteraren Svedelius samt t. f. revisionssekreterarne Lagergren och Welin, den sistnämnde föredragande) hemställde i underd. betänkande den 28 Augusti 1869, att Kongl. Maj:t mätte pröfva rättvist fastställa hofrättens utslag.

Då saken förekom till afgörande i Högsta Domstolen den 1 November 1868, efter det handlingarne emellan Högsta Domstolens ledamöter cirkulerat, uppkommo skiljaktiga meningar, hvarvid justitierådet Strandberg yttrade: »Emedan den omständighet, att lektor Bergius försummat att söka lagfart å sitt köp af ifrågavarande egendom icke enligt lag utgjort hinder för egendomens försäljande å exsekutiv auktion, vid hvilket förhållande kostnaden för anskaffande af det stämplade papper, hvarmed det till Bergius utfärdade köpebref å egendomen må böra beläggas, eller för den lagföljd i ofrigt af samma fång, som kan böra äga rum, för att bruksägaren Berg skall kunna å sitt köp erhålla lagfart, icke, såsom hofrätten antagit, är att hänföra till utgift för egendomens försäljning; ty och som icke heller eljest blifvit ådagalagdt något förhållande, på grund hvaraf sagde kostnad lagligen bör ur köpeskillingen för den å exsekutiv auktion försålda egendomen utgå framför sökandens på inteckning i egendomen grundade fordran; alltså pröfvar jag för min del, med upphäfvande af Kongl. Maj:ts befallningshafvandes och hofrättens beslut, skäligt förklara, att omtvistade beloppet 2,410 rdr icke, såvidt sådant på sökandens rätt haft inflytande, bort för det i liqvidationen omförmälda ändamål innehållas; i enlighet hvarmed rättelse i den uppgjorda liqviden alltså bör ske». /

Justitierådet Lagerstråle gillade nedre revisionens underd. betänkande.

Justitierådet Olivecrona utlät sig: »Alldenstund sökanden, till säkerhet för sina fordringsbelopp, genom inteckning vunnit sådan panträtt i fast egendom, som icke lag-

s. 239 Sida 239 i årgången börjar härKopiera citering

ligen må inskränkas i andra fall, än de, som i 17 kap. Handelsbalken, Förordningen den 8 Oktober 1861 och 67 § Konkurslagen särskildt äro angifna; och den omständigheten, att lektor Bergius försummat söka lagfart på den af honom' genom köpebref den 8 December 1866 förvärfvade fastigheten Wårby med underlydande hemman och lägenheter och att köpebrefvet med stämpladt papper till stadgadt belopp förse, hvarken utgjort hinder för fastighetens försäljning på exsekutiv auktion eller för bruksidkaren Berg, som stannat för högsta anbudet, att till fastigheten förvärfva äganderätt; men stämpladt papper till köpebref är en vid fastighetsöfverlåtelse föreskrifven tillfällig afgift till kronan, för hvilken kronan väl har en fordringsrätt att göra gällande emot den, som anmäler sig till uppbuds erhållande, men icke någon tyst förmånsrätt i den försålda fastigheten, ledande till minskning af inteckningshafvares företräde till betalning af den intecknade fastighetens värde ; fördenskull och enär beloppet af det stämplade papper, hvarmed Bergii köpebref skolat beläggas, jemte protokollslösen, icke är, efter mitt omdöme, att hänföra till de kostnader för försäljning af fastighet, hvilka, jemlikt 67 § Konkurslagen, skola af fastighetens afgäld och köpeskilling utgå framför panträttsinnehafvares fordringar, och bruksägaren Berg icke kunnat förvärfva fastigheten Wårby med bättre rätt, än hans fångesman Bergius densamma ägt, eller med skyldighet att belägga åtkomsthandlingen af den 8 December 1866 med det i gällande författning stadgade belopp af stämpladt papper samt att utgifva annan med lagfart förenad kostnad; alltså och då icke någon lagligen kan, med undantag af det fall, som Konkurslagen särskildt medgifvit, genom aftal minska tredje mans rätt, och bruksägaren Berg följaktligen genom det vid den exsekutiva auktionen uppgjorda köpeaftalet angående förutnämnda fastighet icke heller kunnat i något afseende inskränka inteckningshafvarnes rätt till godtgörelse för sina fordringar utur köpeskillingen så långt den räcker, pröfvar jag, för min del, med upphäfvande af hofrättens beslut, rättvist förklara, att det omtvistade beloppet 2,410 rdr icke

s. 240 Sida 240 i årgången börjar härKopiera citering

bort, pä sätt som skett, vid köpeskillingsliqvidens uppgörande, för det deri omförmälda ändamål afsättas; skolande till följd häraf rättelse i nämnde liqvid genom vederbörandes försorg ofördröjligen verkställas».

Justitieråden von Hofsten och Bolin instämde uti den af justitierådet Strandberg yttrade mening.

Justitierådet Wretman förenade sig med justitierådet Lagerstråle, men justitierådet friherre Leuhusen med justitierådet Strandberg.

Kongl. Maj:ts dom är utgifven den 25 November 1869.