Angående påstådd skyldighet för förrättare af utmätningsauktion å fastighet att tillhandahålla köparen de för lagfarts vinnande erforderlige handlingar, behörigen karterade.
19 december 1870
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1871, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,1 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 334–337 i årgången 1871. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, G) Utsökningsbalken, nr 3 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 52 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Utsökningsbalken, nr 3.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Åttonde årgången, 1871 i litteraturen — s. 334–337 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 19 December 1870»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Efter stämning till Danderyds skeppslags tingsrätt å kronofogden P. Hellhoff yrkade A. Östervall: att som, efter det han å exsekutiv auktion den 29 November 1867 inköpt den från landtbrukaren R. Andersson utmätta fasta egendomen två mantal Lilla Benhamra i Wada socken, Hellhoff, hvilken förrättat auktionen och meddelat Östervall köpebref å nämnde egendom, deremot icke tillhandahållit honom de för lagfarts vinnande å köpet erforderliga handlingar, utvisande Anderssons och dennes fångesmans notarien M. Lunds åtkomst till samma fastighet, samt, oaktadt de båda senares köp ej blifvit lagfarna, Hellhoff hvarken i auktionskungörelsen eller vid auktionen derom meddelat underrättelse och icke heller vid köpeskillingsliqvidens upprättande innehållit så stor del, som motsvarade värdet af det stämplade papper, hvarmed Anderssons och Lunds köpebref bort vid lagfart deraf beläggas, äfvensom öfriga kostnader i och för dessa köpebrefs lagfarande, det måtte förthy Hellhoff åläggas att
s. 335 Sida 335 i årgången börjar här
till Östervall aflemna nödiga, med erforderligt stämpelpapper försedda åtkomsthandlingar till Lilla Benhamra.
Kronofogden Hellhoff bestridde påståendet och aflemnade vid rätten dels utdrag af Wallentuna häradsrätts lagfartsprotokoll, utvisande att handlanden Carl Kruse den 15 September 1864 erhållit fasta å ifrågavarande egendom, dels ock i bestyrkt afskrift ett den 30 Augusti 1865 upprättadt, behörigen bevittnadt köpekontrakt, hvarigenom Kruse till notarien Lund försålt egendomen för 55,000 rdr; med hvilka handlingar Hellhoff ansåg åtkomsten vara behörigen styrkt. Men hvad beträffade stämpladt papper till de icke lagfarna köpen, kunde Hellhoff, som endast till följd af sin tjenstebefattning var säljare, icke hafva någon förpligtelse att tillhandahålla köparen sådant. Hellhoff hade visserligen skyldighet att verkställa konungens befallningshafvandes ordres om egendomens försäljning, men icke att stånda hemul, hvilket ålåge den förre ägaren. Östervall hade icke vid köpeskillingsliqviden, som numera vunnit laga kraft, gjort anspråk på innehållande af någon del af köpeskillingen i och för lagfartskostnaden, och någon skyldighet att efterforska om med föregående köpen lagfarits, eller om stämpelpapper derför erfordrades, hade Hellhoff ex officio icke haft.
Tingsrätten yttrade i utslag den 13 Oktober 1869: att emedan det lagligen ålegat Hollhoff, som den 29 November 1867 å tjenstens vägnar exsekutivt försålt ifrågavarande från R. Andersson utmätta fastighet två mantal Lilla Benhamra, utan att afsäga sig eller förre innehafvarne hemulsskyldighet, att tillhandahålla köparen de för erhållande af lagfart å den den försålda fastigheten erforderliga, med stämpladt papper försedda åtkomsthandlingar; men Hellhoff detta såtillvida underlåtit, som han till köparen aflemnat allenast ett den 28 Juni 1866 upprättadt, dock ej karteradt eller lagfaret köpebref, hvarigenom M. Lund till Andersson för 55,000 rdr försålt fastigheten; ty och som Lund, enligt livad ett af Hellhoff under rättegången i styrkt afskrift företedt köpekontrakt utvisade, tillhandlat sig fastigheten af Carl Kruse, å hvilket köp lagfart icke heller ägt rum, förpligtades Hell-
s. 336 Sida 336 i årgången börjar här
hoff att till Östervall ofördröjligen aflemna, förutom det vid tinget ingifna, för Kruse utfärdade fastebref å egendomen, ej mindre det emellan Kruse och Lund upprättade ofvanomförmälda köpekontrakt, än ock det stämplade papper, hvarmed nämnde kontrakt och det emellan Lund och Andersson upprättade köpebref å fastigheten för lagfart borde beläggas.
Hellhoff vädjade till Svea hofrätt och yrkade befrielse. Om Kruse, Lund och Andersson nekade, att de innehade ifrågavarande köpekontrakt, så kunde ju ingen domstol ålägga dem att anskaffa detsamma. Det kunde sålunda blifva omöjligt för Hellhoff att fullgöra föreskriften i tingsrättens utslag.
Hofrätten meddelade dom den 5 Maj 1870: Emedan Östervall ej ens uppgifvit, att Hellhoff, hvilken ostridigt lemnat Östervall jemte salubref å Lilla Benhamra äfven det till sista ägaren R. Andersson utfärdade köpebref å samma fastighet, innehade några handlingar, utvisande föregående ägares åtkomst till berörde fastighet, eller några medel, som borde till stämpladt papper å berörda åtkomsthandlingar användas; samt hvarken den omständighet, att Hellhoff å tjenstens vägnar förrättat den auktion, dervid egendomen af Östervall inropades, eller hvad för öfrigt i saken förekommit lagligen föranledde dertill, att Hellhoff måste anses skyldig att anskaffa och tillhandahålla Östervall omförmälda åtkomsthandlingar eller stämplade papper; alltså blef, med ändring af tingsrättens utslag, Östervalls talan emot Hellhoff af hofrätten ogillad.
Östervall sökte i underdånighet ändring. Han såsom köpare borde väl ej vidkännas några kostnader utöfver köpesumman för de föregående ägarnes lagfart, då något vilkor derom icke vid köpet föreskrifvits. Hellhoff hade haft laglig skyldighet att af utmätningssökanderna infordra domarens bevis om äganderätten. Men då sådant uraktlåtits af Hellhoff, som jemväl försummat att af köpeskillingen innehålla hvad till lagfartskostnaden erfordrades, finge han sjelf derför svara.
s. 337 Sida 337 i årgången börjar här
Hellhoff genmälde: Det var ej sannt, att han underlåtit affordra utmätningssökanderna bevis angående äganderätten till fastigheten. Men då sådant ej fanns, hade han ansett detta icke böra utgöra hinder för försäljningen. Att han icke af köpeskillingen undantagit till stämpelpapper, vore förklarligt deraf, att köpeskillingen icke förslagit till gäldande af inteckningarne i fastigheten, hvilka ägde förmånsrätt framför lagfartskostnader.
Medelst underdånigt betänkande den 16 November 1870 hemställde nedre revisionen (revisionssekreterarne von Sydow och Fâhrœus samt t. f. revisionssekreteraren Lagergren, den sistnämnde föredragande): att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofrättens dom.
Vid sakens föredragning inför Högsta Domstolen den 28 i nyssnämnde månad (i närvaro af justitieråden Södergren, Carleson, Wretman, Naumann, von Hofstenoch Huss') blef nedre revisionens underdåniga betänkande af Högsta Domstolen bifallet.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 19 December 1870.