Naumanns tidskrift 1871 s. 453

Efter att hafva på exsekutiv auktion den 10 Februari 1868 för en köpesumma af 39,000 rdr inropat Johanna Johansson tillhöriga, i mät tagna fasta egendomen n:o 15 efter 1810-års nummerordning i qvarteret Mull vadsberget inom Maria Magdalena församling i Stockholm, anhöll kommerserådet L. Åkerberg hos öfverståthållareembetets kansli, att liqvid af berörde köpeskilling måtte varda uppgjord, samt yrkade dervid: att, enär till säkerhet för en af Johanna Johansson den 10 Oktober 1863 till vaktmästaren J. Forssling eller ordres utgifven skuldsedel å 3,000 rdr, med sex procent ränta, inteckning blifvit den 12 i nyssnämnde månad beviljad gemensamt i omförmälde egendom och andra fastigheter, numera betecknade med n:r 12, 13, 14 och 16 i samma qvarter; samt derefter under tiden från den 13 Juni 1864 till och med den 11 September 1865 faststälts inteckningar särskildt i egendomen n:o 15 för åtskilliga skuldebref å sammanlagdt belopp af 36,000 rdr, af hvilka det sista i ordningen å 6,000 rdr, intecknadt nyssnämnde den 11 September 1865, innehades af Åkerberg; men Åkerbergs rätt till betalning för sistberörda skuldebref skulle komma att minskas, derest betalning för förstomförmälda gemensamma inteckning erhölles ur köpeskillingen för egendomen n:o 15, det måtte förthy, jemlikt 19 § i K. Förordningen den 13 Juli 1818, varda förklaradt: att betalning för den gemensamma inteckningen icke borde ur köpeskillingen för egendomen n:o 15 utgå.

Det upplystes, bland annat, att jemväl egendomarne nr 12, 13, 14 och 16 genom öfverståthållareembetets kanslis den 28 Oktober 1867 meddelade laga kraftvunna utslag förklarats skola gå i mät och å exsekutiv auktion försäljas

s. 454 Sida 454 i årgången börjar härKopiera citering

till gäldande af ifrågavarande, i samtliga egendomarne gemensamt intecknade skuldebref å 3,000 rdr, hvilket dämera innehades af hofarkitekten P. J. Ekman, samt att vid exsekutiv försäljning egendomen n:o 12 blifvit inropad af landtbrukaren E. W. Pfeil för 2,000 rdr, egendomarne n:r 13 och 14 af kammarrättsrådet C. W. Zetterström för 41,000 rdr, och egendomen n:o 16 af handlanden G. R. Sundström för 17,000 rdr.

Sedan Ekman uti afgifven förklaring bestridt ofvanberörda yrkande, enär 19 § i 1818-års K. Förordning enligt hans förmenande afsåge endast det fall, att egendomarne vore i samma ägares hand, och förmält sig vara berättigad att utfå beloppet ur hvilken af intecknade fastigheterna som helst, med öppen rätt för ägaren af denna fastighet att hålla sig till öfriga fastigheterna, dervid fastigheternas värde blefve grunden för fördelningen; samt vid köpeskillingsliqviden för egendomen n:o 16 köpeskillingen befunnits icke lemna tillgång till gäldande af den gemensamma inteckningen, gaf öfverståthållareembetets kansli utslag den 6 Juli1869, deri yttrades, att enär upplyst vore, att vid den liqvidation af köpeskillingen för egendomen n:o 16, som den 27 nästförutgångne Maj inför öfverståthållareembetets kansli ägt rum, samma köpeskilling på grund af i egendomen beviljade äldre inteckningar, för hvilka betalning med förmånsrätt framför ifrågavarande i samtliga fastigheterna gemensamt beviljade, af Ekman innehafda inteckning å 3,000 rdr borde utgå, icke till denna sistnämnda lemnat någon tillgång; samt styrkt vore, att i alla de öfriga egendomarne, n:r 12, 13, 14 och 15, Ekmans berörda fordran gällde med främsta rätt, och att sistnämnda fastigheter blifvit hvar för sig intecknade för särskilda fordringar till olika belopp, alla med förmånsrätt efter ifrågavarande gemensamma inteckning, blef, jemlikt grunderna i K. Förordningen den 13 Juli 1818, förklaradt: att den gemensamma inteckningen skulle ur samtliga köpeskillingarne för egendomarne n:r 12, 13, 14 och 15 betalas på det sätt, att ur köpeskillingen för hvar och en af dessa egendomar skulle utgöras af det ge-

s. 455 Sida 455 i årgången börjar härKopiera citering

mensamt intecknade kapitalet 3,000 rdr så mycket, som svarade mot samma fastighets genom auktionen utrönta värde i förhållande till de öfrigas värden, tillika med sex procent ränta å det för hvarje fastighet belöpande kapitalbelopp till auktionsdagen, samt att, med tillämpning deraf, vid det upplysta förhållande att egendomarne n:r 12, 13 och 14 försålts å exsekutive auktioner, den förstnämnda för 2,000 rdr och de båda sistnämnda tillsamman för 41,000 rdr, ur köpeskillingen för egendomen n:o 15 skulle af det gemensamt intecknade kapitalet utgå 1,426 rdr 83 öre, jemte återstående ogulden ränta derå från den 1 Juli 1865 till auktionsdagen den 10 Februari 1868, 223 rdr 30 öre, eller tillhopa 1,650 rdr 13 öre, hvilket belopp Åkerberg alltså hade att genast till Ekman utbetala.

Under den tid förevarande mål pågick, sökte kammarrättsrådet Zetterström liqvid om köpeskillingen för egendomarne n:r 13 och 14, hvaröfver öfverståthållareembetets genom utslag jemväl den 6 Juli 1869 sig utlät och med tillämpning af nyssnämnde grunder förklarade: att å köpeskillingen för dessa fastigheter skulle af det gemensamt intecknade kapitalet utgå allenast 1,500 rdr, jemte återstående ogulden ränta derå från den 1 Juli 1865 till auktionsdagen den 10 Augusti 1868, 279 rdr 72 öre, eller tillsamman 1,779 rdr 75 öre.

Öfver dessa begge utslag anförde kommersrådet Åkerberg besvär i Svea hofrätt. Då sådant ej vore uttryckligen stadgadt, kunde det ej vara lagens mening, att en panträtt skulle kunna rubbas derigenom att panten ombytte ägare, eller derigenom att en ny fordringsägare finge panträtt i annan sak. Den åberopade 19 § ägde här tillämplighet, ty alla inteckningarne hade tillkommit medan fastigheterna voro i samma ägares hand. På dessa och öfriga anförda grunder yrkades, att de 1,650 rdr 13 öre, som öfverståthållareembetet ansett böra utgå ur köpeskillingen för egendomen n:o 15, i stället måtte utgå ur den för n:r 13 och 14, och följaktligen antingen Zetterström, såsom innehafvare af den inteckning, till hvars gäldande öfverståthållareembetet ansett

s. 456 Sida 456 i årgången börjar härKopiera citering

2,373 rdr 20 öre vara att tillgå, eller ock Ekman, till hvilken Åkerberg utbetalt berörda belopp, 1,650 rdr 13 öre, måtte åläggas till Åkerberg återgälda nämnda summa med ränta.

Ekman, med hvilken Zetterström instämde, yttrade i afgifven förklaring: Stadgandet i 19 § af 1818-års Kongl. Förordning finge ej utsträckas utöfver ordalydelsen. Denna § innehölle nemligen ett undantag från den i pantbegreppet liggande grundsats, att alla de förpantade fastigheterna häftade solidariskt för hela gälden. Undantaget gällde endast för det fall, att särskild inteckning beviljats i »endera fastigheten», men ej de öfriga blifvit särskildt intecknade. Om Åkerberg betalt för mycket, finge han söka sitt åter af öfrige inteckningshafvare, enligt 4 kap. 12 § Utsökningsbalken.

Hofrätten meddelade utslag den 7 Februari 1870: Emedan innehafvaren af ofvanberörda, den 12 Oktober 1863 i samtliga fastigheterna gemensamt intecknade skuldebref å 3,000 rdr, jemlikt 19 § i K. Förordningen den 13 Juli 1818, icke ägt att till minskning af den rätt, som tillkomme innehafvaren af förenämnda, den 11 September 1865 i egendomen n:o 15 intecknade skuldebrf å 6,000 rdr, ur sistnämnda egendom njuta betalning för mera, än som i de andra fastigheterna bruste, och någon förändring i berörda förhållande icke kunde hafva inträdt, vare sig derigenom att de särskilda fastigheterna öfvergått till olika ägare, eller derigenom att inteckningar efter förenämnde den 11 September 1865 blifvit i de särskilda fastigheterna beviljade; ty och som, då sådana inteckningar, som tillkommit efter nyssnämnde dag icke toges i beräkning, betalning för den gemensamma inteckningen å 3,000 rdr, hvartill köpeskillingen för egendomen n:o 16 icke lemnat tillgång, kunde till så stort belopp, som icke antagits böra utgå ur egendomen n:o 12, erhållas ur köpeskillingen för fastigheterna n:r 13 och 14, fann hofrätten skäligt, med ändring af öfverklagade köpeskillingsliqviderna härutinnan, förklara: att köpeskillingen för egendomen n:o 15 icke borde användas till gäldande af det

s. 457 Sida 457 i årgången börjar härKopiera citering

belopp 1,650 rdr 13 öre, hvilket Ekman, såsom innehafvare af den gemensamma inteckningen, vid de öfverklagade köpeskillingsliqviderna ansetts berättigad att ur sistnämnda egendom utbekomma; samt att berörda belopp i stället skulle då icke ens påstådt blifvit att någon del af detsamma borde utgå ur egendomen n:o 12, gäldas ur köpeskillingen för fastigheterna n:r 13 och 14; i följd hvaraf och då Akerberg, enligt hvad ostridigt vore, i enlighet med öfverståthållareembetets kanslis beslut, till Ekman utbetalt nyssberörda belopp, hvarmed den betalning, Åkerberg bort för sitt ofvannämnda, den 11 September 1865 intecknade skuldebref åtnjuta, följaktligen minskats, men deremot Zetterström,, såsom innehafvare af den sista af de inteckningar, hvartill köpeskillingen för fastigheterna n:r 13 och 14 lemnat tillgång, uppburit enahanda belopp utöfver hvad honom rätteligen tillkommit, Åkerberg förklarades berättigad att af Zetterström återbekomma samma belopp 1,650 rdr 13 öre hvilket Åkerberg hade att å sin återstående fordran på grund af det den 11 September 1865 intecknade skuldebrefvet å 6,000 rdr afräkna.

Från detta beslut, hvarom hofrättsrådet Geijer samt vice häradshöfdingarne Åbergsson och Almgren förenade sig, voro assessoren Widström och vice häradshöfdingen Geijer skiljaktiga och förklarade, att de ej funno skäl att i öfverståthållareembetets kanslis utslag göra ändring.

Kammarrättsrådet Zetterström sökte i underdånighet ändring.

Uti underdånigt betänkande den 31 Augusti 1870 hemställde nedre revisionen (revisionssekreteraren Wedberg, föredragande, samt t. f. revisionssekreterarne Glimstedt och Welin) att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofrättens utslag.

Sedan handlingarna bland Högsta Domstolens ledamöter cirkulerat, förekom saken till afgörande den 13 Februari 1871, hvarvid de flesta ledamöterna (justitieråden Almqvist, Carleson, Rabe och Huss') förenade sig om det yttrande: att enär den tillämpning af stadgandet i 19 § Inteckningsförord-

s. 458 Sida 458 i årgången börjar härKopiera citering

ningen, som hofrätten ansett böra i målet äga rum, är hvarken af ordalydelsen i nämnde § påkallad eller öfverensstämde med grunderna för andra i den åberopade författningen förekommande bestämmelser; alltså och på de af öfverståthållareembetets kansli anförda skäl, pröfvade nämnde ledamöter rättvist att, med ändring af hofrättens utslag, fastställa det slut, hvari öfverståthållareembetets kansli i målet stannat.

Justitieråden Södergren, friherre Leuhusen och Lagerstråle biföllo det underdåniga betänkandet.

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 8 Mars 1871.