A. öfverenskommer med B. att förtulla och expediera dennes från utländsk ort kommande varor. Är vid sådant förhållande A., sedan han i detta ändamål emottagit varorna, lagligen berättigad att, när B. emellertid gjort konkurs, och afsändaren återfordrat
23 november 1871
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1872, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 2,4 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 247–250 i årgången 1872. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Nionde årgången, 1872 i litteraturen — s. 247–250 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom är utgifven den 23 November 1871»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Sysslomännen i handlanden C. Åkermarks i Jönköping till borgenärers förnöjande afträdda bo yrkade, efter stämning den 26 Juli 1869 till rådstufvurätten i Malmö, att som handelsbolaget Piltz & Bergh i sistnämnde stad i egenskap af ombud för Åkermark emottagit två till honom ställda varupackor, den ena från Landt & Rickertsen i Hamburg, innehållande varor till ett värde af 278 mark 15 skillingar Hamburger-banko, och den andra från C. F. Schmieder & komp, i Murano, innehållande varor till värde af 82 thaler 3 silbergroschen preussisk courant; men bolaget icke kunnat i godo förmås att detta gods till konkursboet utlemna, bolaget måtte förpligtas att till sysslomännen antingen utlemna omförmälde varupackor eller ock utgifva varornas nyssnämnda värde jemte ränta derå.
Bolaget bestred käromålet. Förstnämnda varupacke hade väl kommit för Åkermarks räkning till Malmö den 4 Maj 1869; men Landt & Rickertsen hade i bref den 10 i samma månad beordrat bolaget att ej afsända den till Åkermark, utan i stället utlemna den till konsul Hallbeck i Malmö,
s. 248 Sida 248 i årgången börjar här
hviket bolaget ock gjort; och företeddes omförmälde bref, hvaraf bolagets berörda uppgift bekräftades.
Äfven Schmieder & komp, hade reklamerat sin varupacke.
Rådstufvurätten yttrade i utslag den 6 September 1869: att enär sysslomännen icke visat att bolaget af Akermark erhållit uppdrag att såsom dennes ombud och för hans räkning emottaga ifrågakomna varor; alltså och då vid sådant förhållande sysslomännen ej voro berättigade att af bolaget fordra varornas utlemnande, sedan förbud deremot från varuafsändarne ingått, blef käromålet af rådstufvurätten ogilladt.
Sysslomännen vädjade till hofrätten öfver Skåne och Blekinge och yrkade upphäfvande af rådstufvurättens utslag. Bolaget hade ej bestridt, att det handlat såsom ombud för Åkermark. Emellertid och till ådagaläggande deraf företeddes åtskilliga bref, bland hvilka
l:o) ett den 18 Mars 1869 från Åkermark till bolaget; »Som jag beslutat låta samtliga mina varor gå öfver Malmö, och man tillrådt mig att för speditering vända mig till H. II. så har jag beordrat att samtliga varor skall gå under H. H. adress»;
. o
2:0) den 19 Mars 1869 från bolaget till Akermark: »Vi skola med nöje på bästa och billigaste sätt ombesörja H. H. förtullningar. Anstånd med tullen medgifves under loppet af månaden»;
3:o) den 22 Mars 1869 från Akermark till bolaget: »Ingår på förslaget den 19 dennes och tillskrifver i dag mina kommissionärer i Lübeck att låta allt mitt gods gå under H. H. adress»;
4:0) den 22 Mars 1869 från Åkermark till Lüders & Stange i Lübeck: «Anhåller att alla mina varor sändas till Piltz & Bergh i Malmö for förtullning. Om ock afsändarne uppgifva någon annan, så skall dock alla mina varor sändas genom dessa herrar»;
5:0) den 30 Maj 1869 från bolaget till sysslomännen: »Efterfrågade 2 kollys finnas hos oss; men som äfven afsändarne gjort anspråk på dessa varor, anse vi oss ej kunna
s. 249 Sida 249 i årgången börjar här
utlemna dem till någon annan än den, som på laglig väg visar sig halva bästa rätten till dem».
Hofrätten meddelade dom den 10 Februari 1871: Ehuru, enligt hvad sysslomännen i hofrätten ådagalagt, bolaget handlat i egenskap af ombud för Akermark, då bolaget emottog ifrågavarande, till honom ställda varupackor, samt bolaget följaktligen felaktigt förfarit i det bolaget sedermera till följd af varuafsändarnes föreskrift varupackorna till annan än Åkermark utlemnat; likväl och som berörda felaktiga förfarande icke kunde för bolaget medföra annan påföljd än skyldighet att ersätta den skada, Åkermark eller hans borgenärer derigenom lidit; men sysslomännen, hvilka ej ens påstått att betalning för varorna blifvit till afsändarne erlagd, icke styrkt, att någon sådan skada för Åkermark eller hans konkursmassa uppkommit, pröfvade hofrätten rättvist fastställa det slut, rådstufvurättens utslag innehölle.
Sysslomännen sökte i underdånighet ändring och anförde:
Då bolaget var ombud för Åkermark, och varorna kommit i bolagets hand, så tillhörde desamma Åkermark ehvad betalning var erlagd eller icke; hvartill stadgandet i 38 § Konkurslagen äfven gåfve stöd. Att betalning ej blifvit erlagd, vore ett skäl, som hofrätten upptagit, utan att bolaget detsamma framställt. Bolaget, såsom Åkermarks ombud, hade varit pligtigt redovisa varorna till Åkermark och ingen annan, och bolaget hade följaktligen ej ägt att, utan Åkermarks hörande, återsända detsamma.
Nedre revisionen (revisionssekreterarne Svedelius och Östergren samt t. f. revisionssekreteraren G-limstedt, den sistnämnde föredragande) afgaf underdånigt betänkande den 21 Oktober 1871 af följande innehåll: Enär bolaget Piltz & Bergh, i egenskap af ombud för Åkermark, emottagit omförmälda gods och såmedelst ådragit sig förpligtelse att hålla samma gods Åkermark eller hans rättsinnehafvare till handa; samt den uppgifna omständighet, att vederbörande godsafsändare sedermera hos bolaget återfordrat godset, icke torde lagligen hafva föranledt upphäfvande af bolagets berörda förpligtelse, hemställde nedre revisionen i underdånig-
s. 250 Sida 250 i årgången börjar här
het, att Kongl. Maj:t mätte pröfva rättvist, med upphäfvande af domstolarnes beslut, ålägga bolaget Piltz & Bergh att genast till sysslomännen utlemna omstämda gods eller ock gälda dess obestridda värde med 278 mark 15 skillingar Hamburger-banko och 82 thaler 3 silbergroschen Preussisk courant eller deremot svarande Svenskt riksmynt efter den vid betalningstiden gällande kurs, jemte fem procent ränta derå från stämningsdagen tills betalning sker.
Saken föredrogs inför Högsta Domstolen den 25 i nyssnämnde månad, hvarvid Högsta Domstolens flesta ledamöter (justitieråden Cramér, Carleson, Bolin och Dreijer) biföllo betänkandet.
Justitieråden friherre Leuhusen, Almqvist och von Hofsten förenade sig om följande yttrande: »Af handlingarne inhemtas, att ifrågavarande gods blifvit från säljarne expedieradt till handelsbolaget Lüders & Stange i Lübeck samt derifrån skickadt till Piltz & Bergh i Malmö, for att efter verkställd förtullning, hvarom Akermark anmodat Piltz & Bergh att besörja, vidare sändas till Akermark, men att, innan sådant hunnit verkställas, Piltz & Bergh fått afsändarnes förbud att godset till Akermark expediera; och emedan Åkermarks konkursmassa, efter justitierådens uppfattning af stadgandet i 38 § Konkurslagen, icke vore lagligen berättigad att annorlunda än mot betalning komma i besittning af det gods, som sålunda under transport till Akermark blifvit, i anseende till dennes inträffade obestånd, hos en af de för godsets spedition anlitade kommissionärer af säljarna reklameradt, pröfvade justitieråden för deras del rättvist gilla det slut, hvari domstolarna stannat».
Kongl. Maj:ts dom är utgifven den 23 November 1871.