Naumanns tidskrift 1872 s. 353

Uti ett vid Tveta häradsrätt anhängiggjordt mål emellan kaptenen C. Ribbing, såsom ordförande i direktienen för Stensjö sjösänkningsbolag, å ena, samt Stensholms bruksbolag och föreståndaren för Husqvarna gevärsfaktori, å andra

Huru må Konungen utöfva denna makt?

I hvilka fall af styrelsen bör han inhemta råd? af hvilken corps eller hvilka personer? och på hvad sätt?

Hvad afseende bör Konungen göra på sådana råd?

Med hvilka formaliteter böra Konungens beslut, för att vara gällande, utfärdas ?

Huru böra de ärender beredas, som Konungen skall afgöra?

Hvilka sysslor bör Konungen tillsätta?

Från hvilka må Konungen kunna afsätta embetsmän?

Bör Konungen kunna börja krig och göra fred? Allena eller med råd af embetmän som Han nämnt? Eller med råd af Riksens Ständer eller någon utaf dem förordnad corps? Eller endast med deras bifall?

Huru må Konungen kunna sluta förbund med främmande makter?

Huru böra statsmedlen anordnas och användas?

Huru må styrelsen föras i händelse af: Konungens resa utom riket?

» » » » » » » » sjukdom?

» » » )> » » » » minderårighet?

» » » » » » » konungahusets utgång —?

Huru må konungaval ske?

Lagstiftande makten.

Huru skola Riksens Ständer vara sammansatta?

Hvarest skola de sammanträda?

Huru ofta?

Huru skola de kallas till möten å de i grundlagen bestämda tider? af Konungen, eller af sig sjelfva?

Inom hvilken längsta och kortaste tid efter en af Konungen utfärdad riksdagskallelse bör Riksdagen öppnas?

Huru må Landtmarskalk, Talmän och Sekreterare i Bondeståndet nämnas?

Tidskrift för lagstiftning etc. 9:de årg.

s. 354 Sida 354 i årgången börjar härKopiera citering

sidan, angående rättighet för sjösänkningsbolaget att utvidga Stensjöns utlopp i det s. k, TokarpspasSet, hade häradsrätten, under ordförande af vice häradshöfdingen Reinhold Skarin, såsom tillförordnad domhafvande, genom utslag den 30 December 1869 af anförda skäl funnit Ribbing icke kunna i den ordning, frågan blifvit väckt, berättigas att den påyrkade förändringen af sjöns utlopp vidtaga och i följd deraf ogillat käromålet.

Hvilka lagar äga Riksens Ständer att gemensamt med Konungen stifta, upphäfva eller förändra?

Bör Konungen allena kunna vidtaga allmänna ekonomiska författningar?

Böra Riksens Ständer öfverlägga och besluta i Konungens öfvervaro?

Böra uti stånden propositioner kunna väckas, i hvilka mål?

Böra stånden till omedelbart afgörande in plenis upptaga någon fråga? Eller böra alla ämnen, innan en definitif öfverläggning derom in plenis må äga rum, öfverlemnas till något ständernas utskott, som dem utreder och deröfver sig yttrar?

Böra Ständerna kunna modifiera utskottens förslag, eller endast bifalla eller afslå dem, eller också äska deröfver ytterligare utlåtanden?

Huru skall i särskilda fall Riksens Ständers pluralitet beräknas?

Huru länge må en riksdag kunna räcka?

Böra, innan den i grundlagen bestämda riksdagstiden tilländalupit. Ständerna kunna af Konungen åtskiljas?

Huru och af hvilken må emellan riksdagarne en otydlig lag förklaras?

Domare-makten.

Bör Konungen allena nämna alla domare?

Bör Konungens domsrätt utöfvas af en Högsta Domstol? eller af ett råd? — I förra fallet huru må domstolen vara sammansatt?

Böra Högsta Domstolens ledamöter kunna ifrån sina sysslor skiljas äfven utan laga dom? I sådant fall af hvilka, Konungen eller Ständerna? eller på hvad annat sätt och med hvad vilkor?

Böra Högsta Domstolens ledamöter kunna till andra embeten befordras ?

När må Konungen med sina röster deltaga i Högsta Domstolens beslut?

Hvilka mål skall han äga att allena afgöra?

Tillkommer Konungen allena rättigheten att benåda och huru må den utöfvas?

Bör en särskild domstol förordnas, inför hvilken Konungens rådgifvare och ministrar samt Högsta Domstolels ledamöter kunna tilltalas? Och huru må denna domstol sammansättas och verka?

s. 355 Sida 355 i årgången börjar härKopiera citering

Den 28 Mars 1870 ingafs till Göta hofrätt en skrift, hvari nämndemännen Carl Andersson i Målen, Gustaf Jönsson i Kynholmen, J. Scherling i Kanarp, Jon Magnusson i Målskog, Christian Larsson i Myrbo, Johan Florin i Flaskebo, Johan Andersson i Lutorp, C. H. Sandahl i Gransefall, Peter Andersson i Bråna, Arvid Johansson i Höggärdet och Fredrik Bengtsson i Yxenhaga tillkännagåfvo, att de, som utgjort Tveta härads nämnd, då ofvanberörde mål afgjordes, ansåge sig efter moget öfvervägande skyldige att, på deras domareed, inför hofrätten förklara, att ingen af dem varit ense med vice häradshöfdingen Skarin om det i målet afkunnade utslag, utan hade de velat hafva ett motsatt, i skriften närmare angifvet beslut.

Hofrätten remitterade denna skrift till sitt advokatfiskalsembetes åtgärd, och vice häradshöfdingen Skarin, som uppå advokatfiskalens hemställan lemnades tillfälle att i anledning af skriften sig yttra, förmälde, att Arvid Johansson i Höggärdet och Fredrik Bengtsson i Yxenhaga vittnat i målet och således varit jäfviga att dermed taga domarebefattning; samt att Skarin, efter det tingsmenigheten blifvit ur tingssalen utvisad, för nämnden föredragit målet och uppläst det förslag till beslut, som på förhand blifvit uppsatt, utan att nämnden enhälligt tillkännagifvit hvarken att densamma hyste någon från upplästa beslutet skiljaktig mening eller var ense om något annat beslut. Med afseende härå och då syftet med ifrågavarande skrift vore otydligt, anhöll Skarin, det bemälde nämndemän lemnades tillfälle att bestämdare uttrycka sin mening, hvarefter han finge vidare sig förklara.

Hörde häröfver, anförde nämndemännen Arvid Johansson och Fredrik Bengtsson: att de underskrifvit omförmälda skrift endast för att tillkännagifva, att de icke biträdt ordförandens åsigt, samt de öfrige, att de med berörda anmälan icke afsett någon angifvelse mot Skarin för felaktigt förfarande i embetet, utan ansett för en samvetssak att uttala sin mening; att visserligen deras ed förbjöde dem att återgifva sättet för öfverläggningen inom lykta dörrar, dock ansågo de sig kunna upplysa, att nämndemännen hade sina

s. 356 Sida 356 i årgången börjar härKopiera citering

platser i tingssalen anvisade i två från livarandra till tingssalens bredd skilda afdelningar, hvadan de ej genast kunnat inför en främmande ordförande yttra sig såsom denne kunde fordra; att det ej vore tänkbart, det nämnden på en gång skulle kunnat svara ja eller nej i ett så vigtigt domslut som ifrågavarande utan att få, sedan ordförandens mening blifvit känd, sig emellan öfverlägga; att de emellertid ansett olämpligt att, sedan tingsmenigheten inströmmat, störa ordföranden vid utslagets uppläsande eller derefter protestera mot beslutet och tillkännagifva sin motsatta åsigt; men att de dock hvarken yrkade ansvar eller önskade Skarin något obehag, utan endast åsyftade att ej vara orsaken till en efter deras tanka orättvis dom.

Skarin förklarade häremot, att öfverläggningen rörande ifrågavarande utslag, hvilket för nämnden tydligen upplästes, varit särdeles omständlig och att nämnden således, om den verkligen hyst någon mening i målet, haft godt tillfälle att densamma enhälligt uttala.

Under förmenande, att den af nämndemännen till hofrätten ingifna skrift innefattade angifvelse mot Skarin att han, såsom ordförande i Tveta häradsrätt, antingen utan öfverläggning med nämnden, eller, oaktadt nämndens vid öfverläggningen uttalade skiljaktiga mening, afkunnat utslag uti omförmälda mål i öfverensstämmelse med sin åsigt, hemställde advokatfiskalen, att berörde skrift, så vidt den åsyftade anmärkning mot Skarin för hans förfarande vid målets afgörande, måtte, då nämndemännens anmälan härutinnan vore ogrundad, lemnas utan allt afseende, hvaremot, enär angifvelsen mot Skarin, derest den befunnits sann, kommit att för honom medföra en svårare påföljd, samt de nämndemän, som i målets afgörande deltagit, måste antagas hafva hyst en mot domhafvandens mening skiljaktig mening i målet, men likväl, med åsidosättande af sin domarepligt och glömska af sin ed, förgätit att i ämnet uttala sin tanke samt biträdt ett domslut, hvilket de ansett oriktigt eller, såsom orden fallit, »orättvist», advokatfiskalen yrkade, att ansvar för de sålunda anmärkta förseelserna måtte ådömas dels

s. 357 Sida 357 i årgången börjar härKopiera citering

bemäkle nämndemän enligt 16 kapitlet samt 17 § i 25 kap. Strafflagen, dels ock Arvid Johansson och Fredrik Bengtsson enligt förstnämnda lagrum.

Hofrätten meddelade utslag den 19 Maj 1871: Lika med advokatfiskalsembetet, ansåg hofrätten den från nämndemännen den 28 Mars 1870 till hofrätten inlemnade skrift innefatta angifvelse mot vice häradshöfdingen Skarin att han, såsom ordförande i Tveta häradsrätt, antingen utan öfverläggning med nämnden, eller, oaktadt nämndens vid öfverläggningen uttalade skiljaktiga mening, afkunnat utslag uti ifrågavarande mål i öfverensstämmelse med sin åsigt; men som af nämndens sedermera afgifna förklaring uppenbart framginge, att öfverläggning angående det beslut, som i målet borde meddelas, verkligen ägt rum; samt de af nämndemännen, som deltagit i målets afgörande, jemväl medgifvit, att de, fastän hysande en annan mening än den utslaget innefattade, icke kommit att före detsammas afkunnande denna mening tydligt och enhälligt uttala, funne hofrätten något felaktigt förfarande i angifna hänseendet icke ligga Skarin till last, hvarföre han från angifvelsen befriades; och emedan Carl Andersson, Gustaf Jönsson, Scherling, Jon Magnusson, Christian Larsson, Florin, Johan Andersson, Sandahl och Peter Andersson, hvilka deltagit i afgörandet af förutnämnda mål, låtit komma sig till last att de, oaktadt de medgifvit sig hafva enhälligt hyst en från ordförandens åsigt skiljaktig mening, underlåtit att vid hållen öfverläggning till beslut i målet samma mening för ordföranden tillkännagifva, hvilket haft till följd att utslag i målet, emot gällande lag, afkunnats i enlighet med den åsigt, ordföranden för sin del omfattat; samt berörda underlåtenhet vore att hänföra till vårdslöshet eller oförstånd i domareembetets utöfning; ty och då den af bemälde nämndemän jemte Arvid Johansson och Fredrik Bengtsson undertecknade, till hofrätten inlemnade skrift innefattade angifvelse mot vice häradshöfdingen Skarin för ett fel i domareembetet, hvartill han icke gjort sig skyldig, hvilken angifvelse, med afseende å nämndemännens förklaringar, dock måste anses hafva af obetänksam-

s. 358 Sida 358 i årgången börjar härKopiera citering

het tillkommit, dömdes Carl Andersson, Gustaf Jönsson, Scherling, Jon Magnusson, Christian Larsson, Florin, Johan Andersson, Sandahl och Peter Andersson att hvar för sig böta, enligt 25 kap. 17 § Strafflagen, för vårdslöshet eller oförstånd i domareembetets utöfning 25 riksdaler och, jemlikt 16 kapitlet 4 § samma lag, för obefogad angifvelse 25 rdr, samt Arvid Johansson och Fredrik Bengtsson, på grund af sist åberopade lagrum, att för angifvelsen en hvar böta 25 rdr, hvilka samtliga böter skulle tillfalla kronan.

Detta utslag innefattade tillförordnande presidenten Lemchens, assessoren Leijmans och vice häradshöfdingen Fagerbergs åsigt i målet.

Referenten, hofrättsrådet Westring, med hvilken hofrättsrådet Granfeldt instämde, biträdde hofrättens beslut i fråga om Skarins befriande från angifvelsen samt yttrade i öfrigt, att enär det förhållande att de af nämndemännen, som i målets afgörande tagit del, dervid icke kommit att enhälligt tillkännagifva den från ordförandens mening skiljaktiga åsigt, som de förmält sig hafva hyst, icke vore af beskaffenhet att för dessa nämndemän medföra ansvarspåföljd, kunde advokatfiskalsembetets härutinnan framställda påstående icke af hofrättsrådet bifallas; hvaremot enär ofvanberörda, till hofrätten inlemnade skrift innefattade angifvelse mot Skarin för ett fel vid domareembetets utöfning, hvartill han icke gjort sig skyldig; men denna angifvelse, med afseende på nämndens förklaringar, måste anses hafva af obetänksamhet tillkommit; hofrättsrådet, i förmågo af 4 §, jemförd med 1 § 3 mom. i 16 kapitlet Strafflagen, pröfvade rättvist döma samtlige de nämndemän, som undertecknat förenämnda skrift, att hvar för sig böta 25 rdr till kronan.

Underdåniga besvär anfördes af samtliga nämndemännen, hvilka yrkade att varda befriade från ådömda ansvaret, eller, om detta ej kunde bifallas, att af nåd förskonas från böternas utgifvande.

Målet föredrogs inför Högsta Domstolen den 15 November 1871; och emedan ifrågavarande, af klaganderna till hofrätten ingifna skrift icke, med afseende å dess ordalydelse,

s. 359 Sida 359 i årgången börjar härKopiera citering

må, mot klagandernas sedermera afgifna förklarande, anses innefatta angifvelse mot vice häradshöfdingen Skarin om felaktigt förfarande vid behandlingen af det rättegångsärende, hvarom i skriften formales, pröfvade Högsta Domstolen rättvist att, med ändring af hofrättens utslag, klaganderna från det dem för obefogad angifvelse ådömda ansvar befria; men i öfrigt funno Högsta Domstolens flesta ledamöter (justitieråden Södergren, Cramér, Carleson, Wretman och Bolin) skäl icke vara anfördt, som kunde verka ändring i hofrättens utslag.

Justitieråden Naumann och Huss voro i fråga om åtalet mot en del bland klaganderna för felaktighet i domareembetets utöfning af skiljaktig mening och yttrade: att som oaktadt bemälde klagande uti den till hofrätten ingifna skrift, som föranledt åtalet, förklarat att ingen af dem varit med häradsrättens ordförande ense om det beslut, som häradsrättens utslag uti den i samma skrift omförmälda sak innefattade, utan att klaganderne önskat ett beslut af motsatt innehåll, denna förklaring likväl, efter justitierådens omdöme, icke berättigade till den slutföljd, att samtliga klaganderne skulle underlåtit att vid öfverläggningen till utslaget uttala sin mot ordförandens mening stridande åsigt; samt det icke är vordet utredt hvilken eller hvilka bland klaganderne må hafva låtit sådan underlåtenhet komma sig till last; funno bemälde justitierâd, med ändring af hofrättens utslag jemväl i denna del, icke någon af klaganderne kunna för vårdslöshet eller oförstånd i domareembetets utöfning till ansvar fällas.

Beträffande den sökta nåden, fann Högsta Domstolen, som ansåg Arvid Johanssons och Fredrik Bengtssons nådeansökning hafva förfallit, anledning icke förekomma att tillstyrka mildring af nåd uti hvad öfrige klaganderne ådömdt lifvit.b