Äro stadganderna i 9 och 18 §§ af K. Förordningen angående grunderna och vilkoren för hemmansklyfning och jordafsöndring den 6 Augusti 1864 tillämpliga på en år 1670 verkställd jordafsöndring?
30 april 1872
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1872, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,8 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 702–705 i årgången 1872. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Nionde årgången, 1872 i litteraturen — s. 702–705 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 30 April 1872»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Åtskilliga hemmansägare i Axmars by instämde till Ugglebo och Hamrånge tingslags häradsrätt bruksägaren C. D. von Schinkel med påstående: att som genom afhandling den 27 Augusti 1670 då varande hemmansägare i Axmars by, jemte det de lemnat kamereraren Claes Depken rättighet att anlägga ett jernbruk vid ett byn tillhörigt strömfall, tillika för brukets framtida bestånd emot viss köpeskilling och andra i afhandlingen omförmälda vilkor till Depken försålt af byns gemensamma skogsmark den del som — — (beskrifning på gränserna); men nämnda skogsmark hade större ägovidd än enligt gällande lag finge från byn afsöndras, och samma mark icke heller blifvit åsätt årlig afgäld, von Schinkel, såsom ägare af Axmars bruk, måtte förpligtas att utan lösen afträda hvad å kärandernas hemmansdelar i förhållande till byns hela skattetal belöpte af den del af ifrågavarande skogsmark, som utgjorde mer än en tiondedel af byns hela ägovälde, äfvensom att för den del af afsöndringen, som komme att äga bestånd, utgifva afgäld, motsvarande hvad af hela byns räntor och öfriga allmänna utskylder vid jemförelse af ägornas storlek och beskaffenhet å afsöndrade marken belöpte.
Von Schinkel bestred på anförda skäl käromålet.
s. 703 Sida 703 i årgången börjar här
Häradsrätten yttrade enligt utslag den 7 November 1870: att enär — äfven om visadt vore, att ifrågavarande, från Axmars bys skog för grundande af Axmars bruk år 1670 upplåtna jordafsöndring, om hvilken ej ifrågasatt blifvit, att derå icke skulle kommit laglig fasta, öfverstege den enligt nu gällande lag för jordafsöndringar högst tillåtna storlek i förhållande till hela ägovidden af de hemman, från hvilka jorden afsöndrats — samma afsöndring likväl, emot hvad till förmån för bruk och hyttor stadgades i Kongl. Förbudet emot sådan handel, hvarigenom visse delar af skog och mark från skattehemman afsöndrades, den 28 September 1762, hvilken författning, utan hinder af senare lagar, måste äga tillämpning, med afseende å de vid den tid, författningen utfärdades, bestående jordafsöndringar, icke kunde klandras eller från bruket återvinnas; samt det icke kunde antagas, att gällande lags föreskrifter om årlig afgäld af jordafsöndringar till stamhemman afsåge de på grund af innehållet i förenämnda Kongl. förbud ifrån klander fritagne afsöndringar, blef käromålet ogilladt.
Svea hofrält, hvarest häradsrättens utslag öfverklagades, utlät sig medelst dom den 29 Juni 1871: att hofrätten icke funne skäl att i häradsrättens utslag göra annan ändring, än att, enär, jemlikt stadganderna i 9 och 18 §§ i K. Förordningen, angående grunderna och vilkoren för hemmansklyfning och jordafsöndring den 6 Augusti 1864, att å jord, som från hemman eller lägenhet afsöndrades, skulle läggas årlig afgäld, motsvarande hvad af hela hemmanets eller lägenhetens räntor och öfriga allmänna utskylder å den afsöndrade jorden belöpte, och att, derest jord blifvit afsöndrad under andra än de i nämnde förordning bestämda vilkor, afsöndringen borde rättas och jemkas enligt föreskrifterna i samma förordning, käranderna lagligen ägde att, utan afseende derå att vid upplåtelsen af omstämda mark afgäld icke blifvit utfäst, få afsöndringen derutinnan rättad och jemkad, käranderna förklarades berättigade att af Axmars bruksägare eller den, som omstämda mark innehade, tillgodonjuta så beskaffad årlig afgäld, som i ofvanåberopade förordningen omförmäldes,
s. 704 Sida 704 i årgången börjar här
och. hvilken afgäld borde allt framgent utgöras frän och med det år, beloppet kunde vara i behörig ordning bestämdt.
Von Schinkel sökte i denna dom i underdånighet ändring.
Nedre revisionen (revisionssekreteraren Wedberg och konstituerade revisionssekreteraren Lagergren, den sinsnämnde föredragande) yttrade i underdånigt betänkande den 3 April 1872: att då uti åberopade, den 27 Augusti 1670 upprättade afhandling, hvarigenom Axmars byemän mot bestämd köpeskilling och vissa förmåner, jemte det de meddelat kamereran Claes Depken tillstånd att vid deras strand och å deras mark anlägga jernbruk med masugn och hammare, tillika för brukets framtida bestånd försålt ifrågavarande skogsmark, någon särskild afgäld, motsvarande hvad af stamhemmanens räntor och öfriga allmänna utskylder å den afsöndrade jorden belöpte, icke blifvit betingad, samt, ehuru uti Plakaten den 2 Maj 1673 och den 21 Juli 1677 förnyades äldre förbud mot skattskyldig jords minskning genom afsöndring, uti Kongl. Resolutionen den 12 Mars 1682 likväl förklarades, att 1677- års plakat ej skulle vinna tillämpning i fråga om sådane ägor, hvilkas afsöndrande ej kunde anses medföra allt för stor afsaknad för bolbyn vid utgörandet af dess skatter, men hvilka för brukens bestånd voro nödvändiga, hvadan bruken skulle äga att samma ägor fortfarande bibehålla, utan att dock afgälds utgörande för dylika afsöndringar uti samma Kongl. Resolution blifvit påbjuden; alltså hemställde nedre revisionen, att Kongl. Maj:t på dessa och det af häradsrätten anförda skäl måtte anse stadgandet i Förordningen den 6 Augusti 1864 om afgälds läggande å afsöndrad jord icke äga tillbakaverkande kraft å omförmälda, för bergshandteringens bedrifvande vid Axmars bruk upplåtna skogsmark, samt förty pröfva rättvist att, med upphäfvande at hofrättens dom i fullföljda delen af hufvudsaken, gilla häradsrättens derutinnan meddelade beslut.
Revisionssekreteraren Svedelius var i så måtto skiljaktig, att han hemställde, det Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist att, med upphäfvande af hofrättens dom, fastställa häradsrättens utslag i fullföljda delen af hufvudsaken.
s. 705 Sida 705 i årgången börjar här
Saken föredrogs den 8 April 1872 inför Högsta Domstolen, hvarvid justitierådet Strandberg biföll nedre revisionens underdåniga betänkande.
Justitieråden Lagerstråle och Olivecrona förenade sigmed justitierådet Strandberg.
Justitierådet Dreijer instämde jemväl med justitierådet Strandberg på det tillagda skäl, att Axmars byemän icke visat, att det i och för Axmars bruks anläggande från byn år 1670 upplåtna ägoområde, som då utgjorts af ouppodlad skogsmark, varit vid hemmanens i byn skattläggning taget i beräkning.
Justitierådet Habe anförde: »Enär redan enligt de författningar, som voro angående jordafsöndring gällande i äldre tider, innan uttrycklig föreskrift meddelats derom, att å jord, som från hemman eller lägenhet afsöndrades, årlig afgäld skulle läggas, Axmars bruksägare, med afseende å ifrågavarande, från skattehemmanen i Axmars by upplåtna marks omfång och beskaffenhet, bort, efter mitt omdöme, för densamma, derest upplåtelsen skolat lagligen äga bestånd, deltaga i utgörandet af hemmanens räntor och andra allmänna utskylder, såvidt på den afsöndrade marken belöpte; alltså och på de i öfrigt af hofrätten anförde skäl pröfvar jag rättvist fastställa det slut, hvari hofrätten i fullföljda delen af saken stannat».
Justitierådet Almqvist utlät sig: »Jag pröfvar rättvist fastställa hofrättens dom, dock med förklarande att Axmars bruksägare härigenom icke må anses betaget att, om han finner sig dertill befogad, särskildt väcka fråga om att få, i stället för afgälds utgörande till Axmars by, öfvertaga en mot den afsöndrade jorden svarande andel i byns mantal och ränta».
Justitierådet friherre Leuhusen instämde uti det af justitierådet Almqvist afgifna yttrande.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 30 April 1872.
Tidskrift för lagstiftning etc. 9:de årg.