Naumanns tidskrift 1873 s. 626

Sedan länsmannen Mäns Böös, efter ordres af kronofogden C. U. Sällberg, den 9 Juli 1870, för uttagande af Johan Camitz’ i Gårdstaköp kommunalutskylder för åren 1868 och 1869 till sammanräknadt belopp af femton riksdaler 38 öre samt fjorton riksdaler 41 öre i ersättning för utmätningskostnaden, utmätt Camitz’ 1/24:dels mantal Gårdstaköp, yrkade Camitz hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Kronobergs län upphäfvande af utmätningen samt anförde till stöd för detta sitt påstående, bland annat, att beloppet af ifrågavarande kommunalutskylder icke utgjorde mera än omkring tolf riksdaler, och att exsekutor vid indrifvande af resterande kommunalutskylder väl ägde tillgodoberäkna sig tre procent af utskyldernas belopp såsom uppbördsprovision, men deremot icke vore berättigad till någon vidare godtgörelse för utmätningskostnaden.

Genom resolution den 23 December 1870 fann konungens befallningshafvande afseende å hvad klaganden anfört icke kunna fästas.

Camitz besvärade sig i Göta hofrätt som utlät sig medelst utslag den. 13 Juni 1871: att då, i fråga om klagandens hos hofrätten fullföljda invändning att det belopp 15 rdr 38 öre, som i protokollet öfver ifrågavarande utmätning upptagits såsom motsvarande värdet af klagandens kommunal-

s. 627 Sida 627 i årgången börjar härKopiera citering

utskylder för åren 1868 och 1869, skulle vara högre än verkliga värdet å utskylderna, klaganden icke visat, att lägre belopp varit honom påfördt i den restlängd, som legat till grund för utmätningen, lemnades sagde invändning utan vidare afseende; samt att enär, beträffande klagandens yrkande om utmätningens upphäfvande, i hvad den anginge den af länsmannen Böös beräknade ersättning för hans resekostnad, det ringa belopp, tre procent af resterande kommunalutskylder, som kronofogden, enligt 70 § sista momentet i K. Förordningen den 21 Mars 1862 om kommunalstyrelse å landet, sådant detta lagrum lyder i K. Kungörelsen den 29 Juni 1866, vid indrifning af kommunalutskylder ägde såsom uppbördsprovision hos den restskyldige uttaga, icke kunde anses utgöra någon godtgörelse för resor i och för utmätning hos den restskyldige, hofrätten funne besvären i denna del icke heller föranleda ändring i öfverklagade resolutionen.

Om detta utslag förenade sig vice häradshöfdingarne Runbäck och Heurlin samt assessoren Lejman; hvaremot vice häradshöfdingen Fagerberg, med hvilken hofrättsrådet Granfeldt instämde, yttrade: »Lika med pluraliteten, lemnar jag klagandens talan rörande beloppet af de utskylder, hvarför utmätning skett, utan afseende; men som förklaranden Böös saknat stöd af lag för sin åtgärd att, utöfver den enligt 70 § af K. Förordningen om kommunalstyrelse å landet den 21 Mars 1862, efter dess lydelse i K. Kungörelsen den 29 Juni 1866, exsekutor för indrifning och redovisning af omförmälde kommunalutskylder tillkommande uppbördsprovision, hos klaganden uttaga och sig tillgodoberäkna särskild ersättning fjorton rdr 41 öre för den för indrifningen erforderliga utmätning, helst gällande författningar om ersättning för utmätningsförrättare i enskilda mål icke kunna anses å förevarande fall tillämpliga; alltså pröfvar jag lagligt att, med upphäfvande af konungens befallningshafvandes öfverklagade resolution i denna del, förpligta Böös att ofvannämnda 14 rdr 41 öre till klaganden återbära».

Camitz fullföljde underdånig talan.

s. 628 Sida 628 i årgången börjar härKopiera citering

Efter det handlingarne i målet cirkulerat bland Högsta Domstolens ledamöter, afgjordes detsamma den 4 November 1872, hvarvid justitierådet Lagerstråle yttrade: »Som vid granskning af de kronofogden Sällbergs underdåniga förklaring bilagde utdrag ur särskilda, från Göteryds socken till honom för indrifning öfverlemnade restlängder å oguldne kommunalutskylder och kyrkoafgifter sig visar, att i det belopp, för hvilket utmätning hos klaganden skett, ingått dels fem rdr 3 öre af 1868-års obetalde kommunalutskylder, enligt utdebiteringslängd, som den 19 Januari 1868 blifvit i extra kommunalstämma granskad, och dels tre riksdaler 18 öre, enligt ett i kommunalstämma den 29 Oktober 1869 granskadt utdrag ur 1868-års afkortningslängd på kommunalafgifter; men sistnämnda belopp icke utgör en, utöfver det förstomförmälda, tillkommen ytterligare rest å 1868-års kommunalutskylder, utan uppenbarligen innefattar den vid senaste granskningstillfället varande återstod å förstberörde fem riksdaler 3 öre, sedan derifrån afgått en riksdaler 85 öre, som, enligt särskildt, i hofrätten af klaganden företedt qvitto af kommunalnämndens ordförande Bengt Frostensson, blifvit genom kronofjerdingsmannen J. Medin redovisade, såsom orden i qvittenset lyda, »å restlängd enligt redogörelse från kronofogden Sällberg»; alltså anser jag för min del numera väl vara utredt, att vid ifrågavarande utmätning klagandens skuld upptagits så mycket högre än den verkligen utgjort, som ofvanberörde 5 rdr 3 öre; men då, på sätt hofrätten ock antagit, den uppbördsprocent, som enligt 70 § sista momentet i Förordningen den 21 Mars 1862 efter dess lydelse i K. Kungörelsen den 29 Juni 1866 tillkommer kronofogde för indrifning af resterande kommunalutskylder, ej enligt mitt omdöme innefattar godtgörelse till utmätningsmännen för deras kostnad vid utmätningen, och särskild föreskrift saknas derom att för gäldande af dylik kostnad vid uttagandet af resterande kommunalutskylder, hvilka icke indrifvas i sammanhang med den allmänna kronouppbörden, skall följas annan grund än den för utmätningsförrättningar i enskilda mål gällande, finner jag för min del ej skäl till annan ändring

s. 629 Sida 629 i årgången börjar härKopiera citering

i hofrättens utslag, än att öfverklagade utmätningen, i hvad den afser sistnämnde belopp, till all kraft och verkan undanrödjes.

Till grund för min åsigt i fråga om kostnadernes gäldande vid utmätning af resterande kommunalutskylder har jag att åberopa tillkomsten af senare momentet i§ 70 af Förordningen den 21 Mars 1862 om kommunalstyrelse på landet.

Uti det af särskildt tillförordnade komiterade utarbetade förslag till nämnde och öfrige, samtidigt med den, utkomna kommunalförfattningar hade motsvarande § (§ 71) följande lydelse: »Öfver de skattskyldige, som sina kommunalutskylder vid uppbördsstämma ej inbetalt, upprätte kommunalnämnden restlängd, som senast tretio dagar efter uppbördsstämmans afslutande skall till kronofogden i orten öfverlemnas; och åligger honom att de resterande utskylderne i vederbörlig ordning indrifva och till nämnden redovisa».

I motiverna till förslaget åberopas endast, att omedelbar handräckning af kronofogde för restantiers utbekommande redan blifvit i 1843-års förordning om socknenämnd § 6 anbefalld. Någon komiterades åsigt, huru med kostnaden för indrifningen skulle förfaras, finnes icke antydd. Sannolikt hade, efter utfärdandet af 1843-års förordning, ytterst sällan ifrågakommit indrifning af sådane tillskott, som skulle af socknenämnden användas. Nämndens verksamhet var inskränkt till inseendet öfver den allmänna helsovården, undersökning angående en del politiförseelser och tillämpning af särskildt inom socknen träffade öfverenskommelser till befordrande af allmän ordning och sedlighet. Med det föga utvecklade kommunalväsende, som då ännu på landet var rådande, vore sannolikt de till sockennämnden anvisade medel ganska ringa och restantierne icke större än att de på godvillig väg så småningom liqviderades till de inom socknarne utsedde vanlige uppbördsmännen, de så kallade «sexmännen».

I förslaget till förordning angående kommunalstyrelse i stad innehåller motsvarande § (§ 84): »Efter slutad upp-

s. 630 Sida 630 i årgången börjar härKopiera citering

bördsstämma ingifve drätselkammaren till magistraten berättelse huru uppbörden utfallit; och foge dervid restlängd öfver oguldna stadsutskylder.

Magistraten låte de oguldna utskylderne i laga ordning uttagas och till drätselkammaren aflemnas».

I alla väsentliga delar antogos dessa §§ af Rikets Ständer; men vid afgifvandet af de utlåtanden, som af Kongl. Maj:t deröfver infordrades från länsstyrelserne, hade flere bland dessa i afseende å § 71 (nu § 70) i Förordningen om kommunalstyrelse på landet gjort den framställning, att kronofogden borde för indrifning af oguldne kommunalutskylder få beräkna sig tre procent uppbördsprovision. Såsom skäl åberopades att dylik provision honom tillgodokom för uppbörd af brandstodsmedel, folkskoleafgifter, riddarhuskapitationsafgifter samt allmänna bevillningen, samt att kronofogdens besvär blefve stort, enär det egentligen blefve blott de fattige, som ej kunde betala utskylderne, och summan, som skulle redovisas och derå provision finge beräknas, derföre blefve obetydlig. Det bör härvid icke förbises, att alla de medel, med hvilka de resterande kommunalutskylderne sålunda jemfördes (brandstodsmedlen åtminstone i allra fleste län) voro af beskaffenhet att de debiterades å kronodebetsedlarne, och att således aldrig för dem ifrågakom någon särskild utmätning, utan de indrefvos med kronouppbördsmedlen, till hvilkas uttagande fjerdingsmännen enligt Stadgan den 1 Juni 1850 § 6 momentet 4 få anlitas. Deraf bör ock vara uppenbart, att konungens förenämnde befallningshafvande, när de icke ytterligare sådant framhölle, svårligen kunnat afse, att uppbördsprovisionen af tre procent borde utgöra någon ersättning vare sig till kronofogde eller länsman för sjelfva utmätningen, när sådan ifrågakom.

Med anledning af hvad förenämnde länsstyrelser anfört och föreslagit tillades vid utfärdandet af 1862-års författning det senare momentet i § 70 så lydande: »För sålunda indrifna och levererade medel äger kronofogde att beräkna tre procents uppbördsprovision».

s. 631 Sida 631 i årgången börjar härKopiera citering

Dessa tre procent afräknades naturligtvis å det belopp, som kronofogden till kommunen levererade, och utgjorde således en ersättning för det besvär, han för kommunen haft med indrifningen.

Det synes mig vara temligen otvetydigt, att denna paragrafs ursprungliga lydelse icke kan afse att i uppbördsprovisionen borde inräknas jemväl ersättning för utmätningskostnaden, likasom jag för min del icke kan anse att vid kommunallagarnes tillkomst någon rättsregel eller ens utbildad praxis förefanns, hvarigenom kommunalutskylder blifvit i fråga om indrifvandet hänförda till likhet med kronouppbördsmedel.

Vid 1865—1866 årens riksdag väcktes derefter förslag om ändring i 70 §, och den nuvarande lydelsen antogs då af Rikets Ständer, hvilka i den underdåniga skrifvelsen derom åberopade såsom skäl, bland annat, att den betalningsskyldige funne det vida beqvämligare att i sitt hem aflemna utskylderna till den, som komme att utkräfva dem, än att inställa sig vid uppbördsstämman, helst han sålunda kunde vinna en eller annan månads anstånd med liqviden, och att i anledning häraf ofta inträffat, att många från uppbördsstämman uteblifvit, hvarigenom både olägenheter och kostnader för kommunalförvaltningen uppstått.

På enahanda grunder beslöts ock vid 1868-års riksdag en ändring i enahanda syftning af § 70 i förordningen om kommunalstyrelse i stad (§ 84 i komiterades förslag).

Om än det icke kan förnekas, att de af Rikets Ständer vid riksdagen 1865—1866 i deras underdåniga skrifvelse anförde motiv förlora en god del af sin vigt, ifall man underlåter att förutsätta, att någon kostnad icke skulle drabba den restskyldige för hos honom skeende utmätning, lärer väl svårligen, å andra sidan, kunna antagas att, i händelse § 70 icke förut innefattade den mening, att utmätningskostnaden skulle godtgöras med de tre uppbördsprocenten, densamma blef i denna del förändrad genom det beslutade tillägget, äfven om dermed jemföras de anförda motiven, i hvilka icke, åtminstone med uttryckliga ord, förekommer den

s. 632 Sida 632 i årgången börjar härKopiera citering

syftning, man vill gifva åt paragrafens nuvarande lydelse. Emellertid må icke förbises, att genom Kongl. Maj:ts beslut den 25 Juni 1868 (n:o 141 i Walldéns prejudikatsamling) tillämpning af § 70 skett i en riktning, som i någon mån närmar sig åsigten att uppbördsprovisionen äfven omfattar utmätningskostnadens ersättande. Dervid får dock icke lemnas utan uppmärksamhet, att i nämnde prejudikat fråga var om ersättning från kommunen, och att dennas betalningsskyldighet kan bedömas efter annan grund än den restskyldiges».

Justitierådet Olivecrona yttrade: »Lika med justitierådet Lagerstråle finner jag det numera vara ådagalagdt att det vid öfverklagade utmätningen klaganden påförda skuldbelopp upptagits fem riksdaler 3 öre större än det rätteligen utgjort, hvarföre hofrättens och Kongl. Maj:ts befallningshafvandes beslut rörande utmätningen, i hvad den afser nämnde fem riksdaler 3 öre riksmynt, blifva af mig till all kraft och verkan undanröjde.

Vidkommande åter klagandens besvär öfver förklaranden Böös’ åtgärd att vid ifrågavarande utmätningsförrättning den 9 Juli 1870, för indrifvande af resterande kommunalutskylder för åren 1868—1869, äfven påföra och af klaganden uttaga fjorton riksdaler 41 öre rmt i ersättning för utmätningskostnaden; så enär förklaranden Böös saknat stöd af lag att utöfver den i 70 § af Förordningen den 21 Mars 1862 angående kommunalstyrelse på landet, sådan denna § lyder enligt K. Kungörelsen af den 29 Juni 1866, åt exsekutor för indrifvande och redovisning af resterande kommunalutskylder tillerkände uppbördsprovision af tre procent utaf det resterande beloppet, hos klaganden uttaga och sig till godo beräkna särskild godtgörelse för den för indrifvandet af förbemälde kommunalutskylder erforderliga utmätning, samt hvad gällande författningar innehålla om ersättning åt förrättningsman vid utmätning i enskilda mål, icke kunna, enligt mitt omdöme, på förevarande mål äga tillämplighet; alltså pröfvar jag, med upphäfvande af hofrättens och Kongl. Maj:ts befallningshafvandes beslut i denna del, rättvist för-

s. 633 Sida 633 i årgången börjar härKopiera citering

pligta förklaranden Böös att af förberörde fjorton riksdaler 41 öre till klaganden återbära hvad han må hafva uppburit utöfver tre procent af de resterande kommunalutskyldernas sammanräknade belopp, som han vid förberörde utmätningstillfälle lagligen ägt att uttaga».

Justitierådet Bolin instämde med justitierådet Lagerstråle.

Justitierådet Almqvist fann lika med justitierådet Lagerstråle det böra såsom utredt antagas, att vid ifrågavarande utmätning klagandens skuld upptagits till fem riksdaler 3 öre utöfver hvad densamma rätteligen utgjort; i följd hvaraf och emedan af det i § 70 af Förordningen om kommunalstyrelse på landet införda stadgande, att kronofogde äger att vid indrifvande af resterande kommunalutskylder såsom uppbördsprovision jemväl uttaga hos den restskyldige tre procent af det resterande beloppet, efter justitierådets uppfattning, borde anses följa, att för nämnde tjensteåtgärd någon annan eller ytterligare ersättning till kronobetj eningen icke må den skattskyldige drabba; ty pröfvade justitierådet skäligt att, med ändring af Kongl. Maj:ts befallningshafvandes och hofrättens utslag, upphäfva den hos klaganden verkställda öfverklagade utmätningen dels så vidt densamma afser högre belopp resterande kommunalutskylder än tolf rdr 33 öre, jemte derå belöpande uppbördspovision till tre procent, och dels i fråga om utmätningskostnaden fjorton riksdaler 41 öre, som klaganden icke lagligen ålåge gälda.

Justitieråden friherre Leuhusen och Södergren instämde uti det af Justitierådet Lagerstråle afgifna yttrande.

Justitierådet Qvensel förenade sig med justitierådet Almqvist.

lagstiftning

etc.

10:de årg.