Ordförande i rådstufvurätt förklarar sig jäfvig att handlägga gjord ansökning om inteckning till säkerhet för skuldebref och hänvisar sökanden att hos hofrätt begära, att annan ordförande måtte förordnas. Skall då den omständighet, att sådant förordnande
22 januari 1873
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1874, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,6 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 94–98 i årgången 1874. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Elfte årgången, 1874 i litteraturen — s. 94–98 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 22 Januari 1873»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
I handlanden G. Blackstadii vid rådstufvurätten i Falkenberg anhängiga konkurs, som började år 1871, yrkade handlanderne A. G. Hellman, E. P. Wennersten och P. J. Lundberg att ur konkursmassans fastighet gården n:o 19 och 20 i Falkenberg, med tillhörande jord, utbekomma med förmånsrätt fyra- tusen riksdaler jemte ränta, på grund af två utaf Blackstadius den 1 och 30 November 1861 utfärdade skuldebref, det förra å två tusen riksdaler till utminuteringsbolaget i Falkenberg och det senare äfven å två tusen riksdaler tillika med ränta till Hellman och medparter jemte handlanden Dragstedt, till säkerhet för hvilka skuldebref Hellman och medparter, hvilka fått Dragstedts rätt i det senare på sig öfverlåten, den 27 April 1868 sökt inteckning i ofvan omförmälda fastighet; i anledning af hvilken ansökning rådstufvurätten genom beslut sistnämnde dag förklarat sin ordförande vara jäfvig att med ärendet taga domarebefattning och hänvisat sökanderne att hos hofrätten begära, att annan ordförande måtte förordnas att detsamma handlägga.
Berörda förmånsrättsyrkande bestreds af Blackstadius ni. fl. på den grund, att Hellman och medparter underlåtit fullfölja inteckningsansökningen, ehuru, enligt Rättegångsbalkens 7 kap. 9 §, sådant detta lagrum lydde enligt K. Förordningen den 13 Juli 1818, det ålegat Hellman och med-
s. 95 Sida 95 i årgången börjar här
parter att för bevarande af den rätt, inteckningsansökningen kunnat medföra, fullfölja ansökningen åtminstone inom tre månader efter den 22 Maj 1871, då Kongl. Maj:t meddelat dom i tvist emellan Blackstadius samt Hellman och medparter angående Blackstadii anspråk att emot sin ifrågakomna skuld få qvitta uppgifven genfordran.
Rådstufvurätten, till hvars pröfning frågan hänskjöts, yttrade enligt dom den 23 December 1871: att ehuru — äfven om Hellman och medparter omedelbart efter det rådstufvurätten meddelat förberörda beslut i inteckningsärendet ställt sig till efterrättelse föreskriften att, i anseende till ständige ordförandens jäfvighet, begära förordnande för annan person att såsom ordförande i rådstufvurätten ärendet handlägga, för fullgörande af hvilken föreskrift tid dock icke blifvit föresatt, och sålunda beredt sig tillfälle att få ärendet vidare handlagdt — rådstufvurätten vid en förnyad handläggning deraf till äfventyrs, i följd af det förhållande, att rättegång om ifrågaställd afqvittning å gäldenärens skuld till Hellman och medparter redan vid tiden för inteckningens sökande uppstått och, efter hvad visadt vore, först genom Kongl. Maj:ts dom den 22 Maj 1871 blifvit slutligen afgjord, lagligen icke kunnat inteckningsärendet till hufvudsaklig pröfning upptaga eller den sökta inteckningen fastställa; likväl och enär en till tiden obegränsad rättighet att låta förblifva vid blott ansökning om inteckning, utan att för den åsyftade säkerhetens förvarande någon åtgärd vidare skulle erfordras för vinnande af ansökningens slutliga pröfning, icke syntes vara med lag förenlig, såvida endast beviljad eller fastställd inteckning kunde eller borde, inom för sådant ändamål föreskrifven tid, förnyas för att vid gällande verkan fortfarande bibehållas; alltså och då Hellman och medparter hvarken under loppet af förutnämnda rättegång, eller inom tre månader sedan slutlig dom i saken fallit och hvarigenom gäldenärens anställda kraf till afqvittning å hans skuld blifvit ogilladt, iakttagit den af rådstufvurätten meddelade hänvisning för att få ärendet upptaget och pröfvadt, förklarade rådstufvurätten, jemlikt grunderna i K. Förordningen den 13
s. 96 Sida 96 i årgången börjar här
Juli 1818, Hellmans och medparters ifrågavarande inteckningsansökning, såsom icke i behörig tid fullföljd, vara till all verkan förfallen, i följd hvaraf Hellman och medparter för deras bevakade fordran icke heller kunde tillerkännas någon bättre rätt till betalning ur konkursmassans tillgångar än som, jemlikt 17 kap. 16 § Handelsbalken, sådant detta lagrum lydde enligt K. Förordningen den 8 Oktober 1861, tillkomme andra till företräde icke berättigade borgenärer.
Hellman och medparter vädjade till Göta hofrätt.
Vid sakens afgörande derstädes yppades skiljaktiga meningar, i anledning hvaraf skreds till omröstning, hvarvid referenten hofrättsrådet Andersson yttrade: »Jag finner den omständighet, att käranderne hvarken under loppet af den genom Kongl. Maj:ts ofvan åberopade dom afgjorda rättegång eller inom tre månader efter den dag, då domen meddelades, sökt förordnande för ojäfvig person att såsom ordförande i rådstufvurätten inteckningsärendet handlägga, enligt lag icke medföra den verkan att ansökningen om inteckning förfallit, i följd hvaraf jag pröfvar lagligt upphäfva motvädjade domen och, enär rådstufvurätten vid den utgång målet der fått, ej kommit att, jemlikt 14 § i 7 kap. Rättegångsbalken, enligt dess lydelse i först åberopade förordning, ingå i pröfning af den sökta inteckningens verkan, derom det ej tillkommer hofrätten att i första hand sig yttra, visa målet åter till rådstufvurätten för vidare handläggning».
Häruti instämde assessoren Fagerberg.
Assessoren Korsett fann skäl icke hafva förekommit, ledande till ändring i rådstufvurättens dom.
Assessoren Backman var ense med assessoren Korsell; hvaremot hofrättsrådet Queckfeldt förenade sig med referenten.
T. f. presidenten Lemchen utlät sig: »Då rådstufvurätten på grund af sin ordförandes jäfvighet icke annorlunda upptagit kärandernes den 27 April 1868 ingifna ansökan om inteckning i den handlanden Blackstadius tillhörande jord i Falkenberg, än att käranderne hänvisats att hos hofrätten söka förordnande för annan ordförande, samt inteckningsärendet härigenom hvarken blifvit på bestämd tid uppskjutet
s. 97 Sida 97 i årgången börjar här
eller gjorts hvilande såsom beroende på särskild rättegång, finner jag, vid jemförelse af 17 kap. 9 § 1 momentet Handelsbalken, sådant detta lagrum lyder enligt K. Förordningen den 8 Oktober 1861, med 7 kap. 4, 6 och 9 §§ Rättegångsbalken efter deras genom K. Förordningen den 13 Juli 1818 erhållna förändrade lydelse, att den sålunda handlagda inteckningsansökningen, hvilken käranderne sedermera icke vidare fullföljt, ej må medföra förmånsrätt till betalning; och varder alltså det slut, hvari rådstufvurätten stannat, af mig faststäldt».
I enlighet med assessoren Korsetts mening skulle författas dom.
Härifrån voro assessorerne Fagerberg och Backman samt hofrättsrådet Queckfeldt skiljaktige och ansågo, att då assessoren Korsells af assessoren Backman biträdda mening icke stödde sig på samma grund som t. f. presidentens yttrande, men referenten, assessoren Fagerberg och hofrättsrådet Queckfeldt stödde sin mening på en och samma grund, domen borde författas i enlighet med referentens åsigt.
Emot hofrättens dom, som utgafs den 14 Juni 1872, fullföljdes underdånig talan af Hellman och medparter.
Nedre revisionen (revisionssekreterarne Östergren och Lilienberg, den sistnämnde föredragande, samt konstituerade revisionssekreteraren Adlers) hemställde i underdånigt betänkande den 4 December 1872, att Kongl. Maj:t måtte pröfva, jemlikt grunderna i 7 kap. 9 § Rättegångsbalken, sådant detta lagrum lydde i K. Förordningen den 13 Juli 1818, rättvist fastställa det slut, hvari domstolarne stannat.
Saken föredrogs den 18 December 1872 inför Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Cramér, Almqvist, Wretman, von Hofsten, Strandberg och Huss) funno den omständighet, att sökanderne hvarken under loppet af den genom Kongl. Maj:ts den 22 Maj 1871 gifna dom afgjorda rättegång eller inom tre månader efter den dag, då domen meddelades, sökt förordnande för ojäfvig person att såsom ordförande i rådstufvurätten handlägga ifrågavarande
Tidskrift för lagstiftning etc. 11:te årg. i
s. 98 Sida 98 i årgången börjar här
inteckningsärende, enligt lag icke medföra den verkan, att den gjorda ansökningen om inteckning förfallit; i följd hvaraf och enär domstolarne, vid den utgång saken der fått, ej kommit att, jemlikt 14 § i 7 kap. Rättegångsbalken, ingå i pröfning af den sökta inteckningens verkan, derom Kongl. Maj: t icke vill omedelbarligen meddela yttrande, bemälde ledamöter pröfvade lagligt, med undanrödjande af domstolarnes beslut, visa saken åter till rådstufvurätten för vidare handläggning.
Justitierådet Naumann biföll det underdåniga betänkandet.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 22 Januari 1873.