Begärd rättighet att å elf flotta skogsprodukter, bestridd af sågverksägare samt vilkorligen afslagen af konungens befallningshafvande. Af samma myndighet stadgadt vite, två rdr för hvarje bjelke eller sparre, som flottades å elfven.
14 april 1875
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1875, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,2 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 435–439 i årgången 1875. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, G) Utsökningsbalken, nr 3 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 81 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Utsökningsbalken, nr 3.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tolfte årgången, 1875 i litteraturen — s. 435–439 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utfärdades den 14 April 1875»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Hos konungens befallningshafvande i Westerbottens län sökte år 1852 Storkågeträsks och Kusmarks byamän, att, enär det för dem vore af vigt att på genaste och lättaste väg kunna till lastageplats transportera deras skogsprodukter och sådant lämpligast läte sig göra genom flottning efter Kåge elf, men Ersmarks byamän och andre jordägare sökt hindra detta, konungens befallningshafvande måtte, efter undersökning, meddela sökandene tillstånd till flottning utefter nämnda elf ned till Kåge lastageplats.
Enligt konungens befallningshafvandes förordnande hölls i anledning häraf i September månad 1852 undersökning inför Skellefteå häradsrätt, och dertill voro i behörig ordning inkallade samtlige jord- och strand- samt vattenverksägare, hvilka saken angick, hvarjemte ock kronoombud var tillstädes.
s. 436 Sida 436 i årgången börjar här
Härvid anförde Holmfors sågverksägare: Vid den undersökning, som år 1795 föregått sågverkets anläggning, hade dess ägare visat sig hafva mot dels erlagde ersättningar dels åtagne förbindelser förvärfvat »jord- och strandäganderätt» så långt utmed Kåge elf, som flottning af det till verket anslagna timmer ifrågakomme. Sågverket hade genom undfångna privilegier erhållit rättighet att öfverbygga elfvens hela bredd, enär kungsådra, flott- eller farled förut icke varit i strömdraget, hvilket vid dessa förhållanden måste hänföras till enskildt vattendrag, som omförmäles i sista momentet af Kongl. Brefvet den 8 April 1811 och kammarkollegii Cirkulär den 7 Maj samma år (Backmans lagsamling 1 H., sid. 265). Sågverksägarne vore således ägare jemväl till vattendraget och kunde icke åläggas tillåta främmande personer att flotta derstädes. Skulle flottning mot sågverksägarnes bestridande medgifvas, så komme densamma att leda till undanrödjande af sågverkets alla timmerbommar, hvilka sträckte sig öfver hela vattendraget, likasom ock den dam, hvarpå verkets drifvande och bestånd helt och hållet berodde. — Den sökta flottningsrätten bestreds derföre af Holmfors ägare.
Jemväl Kåge byamän bestredo ansökningen. Sågverkets i privilegierna tillförsäkrade rättigheter vore grundade på Kåge byamäns och andre strandägares medgifvanden åt sågverksägarne. Flottning hade aldrig ägt rum å den del af elfven, som låge emellan sågverket och Kåge lastageplats invid Bottniska viken, och på denna sträcka ägde byamännen tre qvarnar och ett skattelagdt fiske, som påtagligen skulle komma att lida men, derest flottning nedan om sågverket tillätes.
Ansökningen bestreds äfven af Ersmarks byamän. Desses ofvan om sågverket belägna, lågländta ägor skulle komma att lida af öfversvämning, derest allmän rätt till flottning medgåfves. Deras husbehofsqvarnar äfvensom flera kostsamma broar öfver elfven kunde ej äga bestånd, om bjelkflottning komme att äga rum.
s. 437 Sida 437 i årgången börjar här
Efter förrättad syn â stället meddelade häradsrätten utlåtande af innehåll: att häradsrätten ansåge Kåge elf vara af den ringa och enskilda beskaffenhet, att jord-, strand- och vattenverksägare ej kunde åläggas att densamma till oinskränkt flottled öppen hålla, hvarföre häradsrätten, jemlikt Kongl. Brefvet den 8 April 1811 och kammarkollegii Cirkulär den 7 Maj samma år, funne sig sakna stöd af lag att tillstyrka' bifall till ansökningen i vidsträcktare mån, än att Storkågeträsks och Kusmarks byamän, hvar för sine ägor, tillätes att framflotta de produkter de funne för godt; dock att Holmfors sågverksägares rätt till flottning, hvilken rätt bemälde byamän till dem upplåtit, derigenom icke på något sätt inskränktes.
Ersmarks med flere byamän samt Holmfors sågverksägare anhöllo häruppå hos konungens befallningshafvande om fastställelse af detta utlåtande i hvad dem angick, hvarefter konungens befallningshafvande genom utslag den 26 Mars 1853 fann skäligt, på de af häradsrätten anförda grunder, ogilla Storkågeträsks och Kusmarks byamäns påstående om fri flottning, nämnde byamän dock obetaget att, hvar för sina ägor, men utan hinder och intrång i den Holmfors sågverksägare beviljade flottningsrätt, efter Kåge elf framflotta tjära och öfrige skogsprodukter.
Med åberopande af detta utslag ingåfvo borgmästaren J. J. Rosén och löjtnanten Carl Frunck, såsom ägare till största delen af Holmfors sågverk, den 3 Mars 1874 till konungens befallningshafvande i ofvannämnda län en ansökning, att enär flottning af bjelkar och sparrar, de senare i stor mängd, i synnerhet under de senaste åren bedrifvits i Kåge elf, hvarigenom Holmfors sågverk, som ensamt ägde rätt till timmerflottning i vattendraget, lidit skada å sina kostsamma dambyggnader och kistor, uppförda för flottningens underlättande, utom det att flottningen af sparrar och bjelkar lagt hinder i vägen för sågverkets timmerflottning, konungens befallningshafvande måtte vid vite af 2 rdr för hvarje sparre och 4 rdr för hvarje bjelke förbjuda all flottning i vattendraget af dylika skogseffekter.
s. 438 Sida 438 i årgången börjar här
Till stöd för ansökningen företedde sågverksägarne ett af fem personer i Kåge by utgifvet intyg af innehåll, att omkring 100,000 sparrar och bjelkar under sommaren 18 7 3 framflottats efter Kåge elf förbi Holmfors ned till Kåge hamn.
Konungens befallningshafvande yttrade i resolution den 28 Mars 1874: att enär genom konungens befallningshafvandes utslag den 26 Mars 1853, deruti ändring icke veterligen vunnits, äskad rättighet till fri flottning i Kåge elf blifvit, efter verstäld syn å stället af vederbörande häradsrätt och i enlighet med dess betänkande, afslagen, Storkågeträsks och Kusmarks byamän dock obetaget att, hvar för sine ägor, men utan hinder eller intrång i den Holmfors sågverksägare beviljade flottningsrätt, efter Kåge elf framflotta sin tjära och öfrige skogsprodukter, samt, så vidt kändt vore, ej heller annorledes rättighet till allmän flottning i Kåge elf vore lagligen medgifven, funne konungens befallningshafvande skäligt att, med det vilkor, som nämndt vore i afseende å Storkågeträsks och Kusmarks byamäns flottning af deras skogsalster och med förbehåll af rätt till flottning af kronans eller dess rättsinnehafvares möjligen ägande virke, tills vidare stadga ett vite af 2 rdr för hvarje bjelke eller sparre, som i öfrigt flottades i Kåge elf.
Storkågeträsks med flera byamän anförde i Svea hofrätt besvär emot detta beslut. Holmfors sågverk ägde icke någon skattemannarätt ofvan om den plats, der det vore anlagdt; deremot vore klagandene strandägare och hade nästan samtlige, utan kännedom om konungens befallningshafvandes år 1853 meddelade utslag, förvärfvat äganderätt till sina skattehemman på ömse sidor af elfven, och ansåge sig derföre ej bundne af detta utslag. Särskildt medgifven rätt till flottning i öppen farled vore icke erforderlig, och öfverklagade resolutionen hänvisade ej till något lagrum, som förbjöde flottning i vissa vattendrag; och då vitesförbudet saknade stöd i lag, borde det upphäfvas.
Sågverksägarne genmälde, att, då ansvar mot tilltag af ifrågavarande art ej vore i lag eller annan författning stad-
s. 439 Sida 439 i årgången börjar här
gadt, så vore konungens befallningshafvande berättigad föreskrifva vitesförbud.
Hofrätten meddelade den 6 Oktober 1874 utslag, hvarigenom, enär konungens befallningshafvande saknat stöd af lag att ifrågavarande vitesförbud meddela, öfverklagade resolutionen undanröjdes.
Rosén och Frunck sökte i underdånighet ändring och åberopade dervid hvad de i saken förut anfört och styrkt.
Nedre revisionen (revisionssekreteraren Lagergren samt konstituerade revisionssekreterarne Adlers och Widström, den sistnämnde föredragande) hemställde i underdånigt betänkande den 3 Mars 1875, att Kongl. Maj:t ej måtte finna skäl att i hofrättens utslag göra ändring.
Saken föredrogs den 16 Mars 1875 inför Högsta Domstolen, hvars fleste ledamöter (justitieråden Södergren, Wretman, von Hofsten, Huss, von Segebaden och Svedelius) biföllo nedre revisionens underdåniga betänkande.
Justitierådet Naumann pröfvade rättvist att, med ändring af hofrättens utslag, fastställa konungens befallningshafvandes i ämnet meddelade beslut.
Kongl. Maj:ts dom utfärdades den 14 April 1875.