Angående skyldighet för égaré af hemman, hvilket genom sjösänkning tillskyndats båtnad, att ansvara för sjösänkningskostnaderna oeli för de lån, som till betäckande af sådana kostnader blifvit upptagna, — äfven om icke nuvarande egarens fångesman
15 december 1875
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1876, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,2 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 378–383 i årgången 1876. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Trettonde årgången, 1876 i litteraturen — s. 378–383 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 15 December 1875»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Sedan ett bolag bildats för sänkning af sjön Möckeln m. fl. sjöar inom Kronobergs län, samt Rikets Ständer till nämnda företag anvisat bidrag af statsmedel med 28,000 rdr banko, deraf en tredjedel anslag utan återbetalningsskyldighet och tvä tredjedelar lån, hölls den 27 November 1851 sammanträde med vederbörande strandegare, dervid egarne af hemmanen Byvärma, Kärrnäs och Vestra Möcklehult förklarade att de för nämnda hemman ingingo i bolaget. Derjemte förklarade samtlige bolagsintressenterne, att de ville begagna sig af det beviljade statsbidraget samt med egna bidrag i öfrigt bedrifva sänkningsarbetet. Åt en då vald, af 7 personer bestående direktion uppdrogs att å bolagets vägnar och under dess ansvarighet vidtaga alla för sjösänkningens genomförande nödiga åtgärder och beslut. I sammanhang härmed anhöllo intressenterne, att direktionen måtte, om möjligt, söka föranstalta, att något sammanskott utöfver det för dittills hafde kostnader erforderliga ej behöfde uttaxeras förr än sjösänkningsarbetet vore fullbordadt.
Till bestridande af kostnaderna för arbetet nödgades direktionen för bolagets räkning upptaga lån, i följd hvaraf, då arbetet år 1864 afslutades, bolaget häftade i betydlig skuld.
Vid behörig delning af den genom sjösänkningen vunna marken uppskattades den jordvinst, som för Byvärma, Kärrnäs och Vestra Möcklehult uppkommit, till 197 qvadratref, 7 qvadrätstänger och 35 qvadratfot. Hemmanen egdes då
s. 379 Sida 379 i årgången börjar här
af en person vid namn Bergman, hvilken år 1868 sålde dem till expeditionschefen Holmqvist. Enligt kontrakt den 9 Oktober 1869 sålde Holmqvist hemmanen till danske undersåten, kammarherren S. V. V. de Mylius, hvilken dervid tillförbands att öfvertaga hemmanens andel i ofvanomförmälda statslån, men i öfrigt icke iklädde sig någon ansvarighet för sjösänkningskostnaden.
Vid bolagsstämmor den 20 April 1870, den 13 April 1871, den 16 April 1872 och den 29 April 1873, vid hvilka hvarken de Mylius eller ombud för honom tillstädesvarit, beslöts, att till ränta och amortering af bolagets skulder utdebitering på delegarne skulle ske för år 1870 af 5 rdr och för hvart af åren 1871, 1872 och 1873 af 12 rdr för hvarje uppskattad ref.
Efter uppdrag af bolaget uttog ordföranden i direktionen J. M. Carlsson i Målensås stämning å de Mylius till 1874-års vårting i Sunnerbo härad, med påstående om åläggande för de Mylius, såsom dåvarande egare af hemmanen Byvärma, Kärrnäs och Vestra Möcklehult, att betala på nämnda hemman i förhållande till den genom sjösänkningen dem tillskyndade vinst belöpande, vid omförmälda särskilda bolagsstämmor bestämda tillskott till afbetalning å de genom direktionen upptagna lån, nemligen för år 1870: 985 kronor 37 öre; för 1871: 2,364 kronor 92 öre; för 1872: 2,364 kronor 89 öre, och för år 1873 likaledes 2,364 kronor 89 öre, eller tillsamman 8,080 kronor 7 öre jemte ränta å hvarje belopp från utgången af det år, för hvilket det påförts.
De Mylius bestred käromålet. Det bolag, som bildats för sänkning af Möckeln m. fl. sjöar, funnes ej vidare till, sedan arbetet år 1864 afslutats samt den vunna jorden likasom statslånet straxt derefter emellan delegarne i bolaget fördelats. Han hade väl erfarit, att efter arbetets afslutande åtskillige delegare i nämnda bolag och ibland dem förbemälde Bergman bildat ett nytt bolag för att medelst lån anskaffa medel till betäckande af desse delegares bidrag till sjösänkningskostnaden. Med detta nya bolag, för hvilket de Mylius förmenade Carlsson föra talan, hade de Mylius ej
s. 380 Sida 380 i årgången börjar här
något att skaffa. De förbindelser bolaget möjligen utfärdat vore bindande endast för dem, som förbindelserna undertecknat. För öfrigt hade de Mylius köpt hemmanen utan att ikläda sig annan ansvarighet än den för bidraget till statslånets gäldande. För någon annan hemmanens skuld till sjösänkningsbolaget hade inteckning icke i hemmanen meddelats.
Carlsson genmälde följande: Föregående egare till Byvärma med underlydande hade ingått i sjösänkningsbolaget. Genom sjösänkningen hade egendomen ostridigt erhållit förut omförmälda jordvinst, hvilken, jemlikt Kongl. Förordningen den 30 November 1841, svarade för sjösänkningskostnaderna. För bestridande af dessa kostnader, dertill statsbidraget ej förslagit och uttaxering ej heller före arbetets afslutande fått ske, hade varit nödigt att upptaga lån. För dessa låns återbetalande, derför delegarne i bolaget svarade en för alla och alla för en, hade ej funnits annan utväg än utdebitering på dem i förhållande till den vinst, en hvar af företaget njutit. De angående ifrågavarande utdebitering vid bolagsstämmor fattade beslut måste lända delegarne till efterrättelse.
Genom utslag den 18 Juli 1874 utlät sig häradsrätten: att emedan ostridigt vore, att genom sjösänkningen båtnad tillskyndats ifrågavarande hemman och att föregående egare af desamma varit delegare i det för sjösänkningen bildade bolag; ty och som de Mylius, såsom hemmanens nuvarande egare, följaktligen borde för den på dem löpande andel i kostnaden för företaget ansvara, samt han lemnat obestridt, att af berörda andel utsökta beloppet återstode oguldet; alltså förpligtades de Mylius att till Carlsson, i egenskap af ordförande i bolaget, genast utgifva 8,080 kronor 7 öre jemte ränta.
De Mylius vädjade till Göta hofrätt och anmärkte, bland annat, att det ej vore visadt att direktionen för sjösänkningsbolaget egt behörighet att för bolagets räkning upptaga några andra lån an statslånet.
s. 381 Sida 381 i årgången börjar här
Carlsson genmälde, att då de vid 1870—1873-årens bolagsstämmor beslutade utdebiteringar afsåge att godtgöra bolagets skulder, dessa således blifvit af delegarne godkända. Derjemte åberopade Carlsson ett bolagsstämmoprotokoll af den 29 Augusti 1868, dervid expeditionschefen Holmqvist såsom dåvarande egare till ifrågavarande hemman tillstädesvarit, utvisande att direktionen då erhållit uppdrag att i rikets ständers bank upplåna 30,000 rdr, derför bolagsmännen iklädde sig gemensam ansvarighet.
I dom den 9 April 1875 yttrade hofrätten: att emedan det icke vore mot de Mylius’ bestridande ådagalagdt, att de lån, till hvilkas gäldande omstämda bidragen skolat användas, blifvit till betäckande af kostnaden för sänkningsföretagets fullbordande, efter behörigt bemyndigande, för sjösänkningsbolagets gemensamma räkning upptagna, samt vid sådant förhållande de Mylius’ eganderätt till hemmanen Byvärma, Kärrnäs och Vestra Möcklehult icke lagligen kunde för honom medföra forpligtelse att bidragen utgifva, pröfvade hofrätten rättvist, att, med upphäfvande af motvädjade utslaget, stämningspåståendet ogilla.
Om denna dom förenade sig assessorerne Korsell, referent, och. Fagerberg samt v. häradshöfdingen Carl Lothigius.
Fiskalen Maijer, med hvilken hofrättsrådet Andersson instämde, yttrade: »Emedan dels protokollet vid sammanträde för sjösänkningsbolagets bildande den 27 November 1851 utvisar, att då varande egare af de Mylius’ fastigheter ingått i bolaget och att det statsbidrag, som erhölls, icke vore tillräckligt, utan för arbetets utförande äfven erfordrades bolagsmännens tillskott, i afseende på hvilka dock bolagsmännen uttryckt den önskan, att uttagande deraf icke måtte ske förr än arbetet vore fulländadt, dels protokollen vid bolagsstämmor med deltagarne i sjösänkningsföretaget den 24 Augusti 1868 och den 29 April 1873 utmärka, att bolagets direktion bemyndigats upptaga äfven andra lån, än det från statsverket erhållna, samt dels sistnämnda protokoll äfvensom de vid bolagsstämmor den 20 April 1870, den 13 April 1871 och den 16 April 1872 förda innefatta, beslut
s. 382 Sida 382 i årgången börjar här
om uttaxering efter angifne grunder af tillskott för gäldande af upptagna lån; ty och som de Mylius’ fastigheter, hvilka af sjösänkningen haft fördel, mäste, äfven om de Mylius’ fångesman derom icke gjort förbehåll, enligt Kongl. Förordningen den 30 November 1841, ansvara för kostnaden af sjösänkningen; alltså och då någon anmärkning emot sjelfva debiteringen enligt de angifna grunderna icke skett, pröfvar jag, utan afseende å de Mylius’ obestyrkta påstående, att omtvistade beloppet utsöktes icke för sjösänkningsbolaget utan för ett särskildt af några delegare i sjösänkningsföretaget bildadt bolag för anskaffande af penningar till gäldande af deras genom arbetet ådragne skulder, rättvist fastställa det slut, hvartill häradsrätten genom motvädjade utslaget kommit».
Carlsson sökte i underdånighet ändring i hofrättens dom.
Nedre revisionen (revisionssekreterarne Lagergren och von Bahr samt t. f. revisionssekreteraren Sharin, den sistnämnde föredragande), afgaf den 10 November 1875 underdånigt betänkande af följande innehåll: »Alldenstund vid bildandet af bolaget för sänkning af Möckeln m. fl. sjöar dåvarande egarne till hemmanen Byvärma, Kärrnäs och Vestra Möcklehult ingått i bolaget för dessa hemman, hvilkas genom sjösänkningen sedermera erhållna jordvinst uppskattats till 197 qvadratref 7 qvadratstänger och 35 qvadratfot; fördenskull och emedan jemväl upplyst är, att bolaget ådragit sig skulder i följd af lån, som direktionen, enligt bolagets bemyndigande, till betäckande af kostnaderne för sjösänkningen upptagit, samt att vid bolagsstämmor den 20 April 1870, den 13 April 1871, den 16 April 1872 ocli den 29 April 1873 beslutats att till amortering och ränta af bolagets skulder utdebitering på delegarne skulle ske för år 1870 af 5 rdr och för livart af åren 1871, 1872 och 1873 af 12 rdr för hvarje uppskattad ref; ty och som, så vidt visadt är, den på hemmanen Byvärma, Kärrnäs och Vestra Möcklehult belöpande andel i sjösänkningskostnaden ej blifvit till fullo betald, samt de Mylius, såsom nuvarande egare till sagda hemman, vid sådant förhållande måste vara under-
s. 383 Sida 383 i årgången börjar här
kastad berörda bolagsstämmobeslut, i följd af hvilka fordrade beloppen blifvit de Mylius påförda, hemställer nedre revisionen, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist, med upphäfvande af hofrättens dom, fastställa det slut, hvartill häradsrätten i saken kommit».
Vid sakens underdåniga föredragning den 23 November 1875 inför Högsta Domstolen blef nedre revisionens betänkande bifallet af Högsta Domstolens fleste ledamöter (justitieråden Södergren, Cramér, von Hofsten, Olivecrona och Svedelius).
Justitierådet Wretman ansåg att i beslutet borde tydligen utmärkas, att, enär, enligt hans åsigt, de Mylius ej visats vara personligen ansvarig för omstämda beloppet, de Mylius ej förpligtades att för gäldande af den honom påförda andel af ifrågavarande kostnader eller 8,080 kronor 7 öre jemte ränta ansvara med annan sin egendom än den genom sjösänkningsarbetet hans gård Byvärma tillvunna eller dertill förut lydande och genom samma arbete förbättrade jord.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 15 December 1875.