Rörande uppskof med försäljning af konkursbos fasta egendom. Konkurslagens 52 §.
8 augusti 1876
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1877, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,1 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 57–61 i årgången 1877. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, K) Konkurslagen, nr 2 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 17 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Konkurslagen, nr 2.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Fjortonde årgången, 1877 i litteraturen — s. 57–61 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 8 Augusti 1876»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Enligt ett emellan skräddaren Johan Malmlöf och hofmästaren Josef Bouchant den 15 Oktober 1873 skriftligen upprättadt kontrakt hade öfverenskommits, bland annat, att skilnaden emellan den köpeskilling, som vid försäljning af fasta egendomen n:0 3 i qvarteret Blompottan inom Adolf Fredriks församling i Stockholm kunde erhållas, och det af Malmlöf vid inköpet af samma egendom erlagda belopp 24,750 kronor, med tillägg dertill af sedermera bevisligen gjorda kostnader för fastighetens iståndsättande och förbättrande, skulle emellan Malmlöf och Bouchaut lika fördelas. Efter Malmlöfs död afträddes boet till konkurs, som började den 11 Januari 1875.
A inställelsedagen i konkursen den 16 Mars sistnämnda år bevakade Bouchaut följande fordringar:
l:o) 8,040 kronor jemte ränta enligt intecknade skuldebref;
2:0) pä grund af ofvanomförmälda kontrakt, dels qvartalsvis af fastighetens årliga hyresafkastning från den 1 Januari 1874 två proc, på det belopp 8,000 kronor, Bouchaut för fastighetens inköpande tillskjutit, och dels hälften af skilnaden emellan den köpeskilling, Malmlöf för fastigheten betalt, och den summa, som vid en blifvande försäljning af fastigheten kunde erhållas. Af dessa fordringar hade den första lemnats obestridd, den andra blifvit genom dom faststäld och den tredje, som jemväl hänskjutits till domstol, ännu icke vid tiden för här nedan omförmälda måls anhängiggörande blifvit slutligen pröfvad.
Vid sammanträde med borgenärerna den 1 Juni 1875 för fattande af beslut angående försäljning af konkursboets fastigheter påyrkade Bouchaut och handelsbolaget med firma
s. 58 Sida 58 i årgången börjar här
Lublin & C:ni, att sådan försäljning ofördröjligen mätte ske, hvaremot öfriga tillstädesvarande borgenärer äfvensom Malmlöfs enka Anna Maria Malmlöf yttrade sig för anstånd med försäljningen.
Under åberopande af 52 § konkurslagen och enär två af borgenärerne yrkat, att försäljning af konkursboets fasta egendomar ofördröjligen måtte ske, förklarade rättens ombudsman beslut vara fattadt i enlighet med desse borgenärers yrkande.
Öfver detta beslut anfördes besvär hos Danderyds skeppslags tingsrätt af såväl f. d. departementschefen I. Tauvon, såsom fordringsegare i boet, som enkan Malmlöf, hvilka påyrkade upphäfvande af beslutet och anstånd med fastigheternas försäljning. Klaganderne androgo dervid hufvudsakligen följande: Bouchaut hade blifvit erbjuden full liqvid för sin obestridda fordran; hans öfriga likasom Lublin & C:nis fordringsanspråk vore bestridda och beroende på domstols pröfning. Fastigheternas försäljning vore fullkomligt obehöflig, ty deraf fallande hyror och arrendeafgifter vore fullt tillräckliga till bestridande af ränta och amortering af skulderna samt för enkan Malmlöf och hennes dotters underhåll, hvilket dock icke skulle blifva fallet, om fastigheterna brådstörtadt såldes å auktion. För öfrigt hade enkan Malmlöf stält borgen för all vid hennes mans död i boet befint- 1ig gäld.
Ur konkurshandlingarne antecknades af tingsr:n, att Tauvon vid sammanträden inför rättens ombudsman den 29 April och den 13 Maj 1875 erbjudit Bouchaut full liqvid för dennes intecknade fordran å 8,040 kronor, men att Bouchaut icke kunnat förmås emottaga de erbjudna penningarne, hvarföre Tauvon vid sammanträdet den 1 Juni företett intyg derom att 8,800 kronor blifvit för gäldande af Bouchauts fordran deponerade hos bankiren C. G. Cervin; att enkan Malmlöf den 4 Maj nämnda år vid tingsr:n företett af husegaren Lönnqvist såsom för egen skuld ingången borgen för all den genom skedd bevakning kända gäld, som Malmlöfs sterbhusdelegare kunde lagligen förpligtas betala, dock under förut-
s. 59 Sida 59 i årgången börjar här
sättning att konkursen komme att upphöra och enkan Malmlöf återfinge egendomen; och alt enkan Malmlöf vid urtima ting den 26 Juni samma âr äfven stält fyllnadsborgen af Tauvon.
Bouchaut invände, att han, såsom fordringsegare i konkursen, vore lagligen berättigad att få boets fasta egendom såld.
Ene sysslomannen i konkursen, v. notarien H. Tauvon förklarade, att han, som innehade beviset angående ofvanomförmälda deposition hos Cervin, vore villig att när som helst till Bouchaut öfverlemna de deponerade medlen och erlägga ränta å hans intecknade fordran till dess betalningskedde, i följd hvaraf bemälde syssloman ansåge, att Bouchaut vid sådant förhållande vore oberättigad att påyrka fastigheternas försäljning.
Bouchaut erinrade, att liqvid förut icke blifvit honom erbjuden af konkursmassan och att han ej kunnat godkänna depositionsbeviset, såsom icke utfärdadt af bankinrättning. Ofvanberörda borgensförbindelser godkändes dock af Bouchaut.
Genom utslag den 17 Juli 1875 utlät sig tingsr:n: att enär penningar till gäldande af ej mindre en Bouchauts uti konkursboet tillhörig fast egendom intecknad fordran än äfven Bouchaut tilldömde två proc, å 8,000 kronor blifvit i taka händer nedsatte, samt Bouchaut och Lublin & C:ni till säkerhet för betalning af deras öfriga fordringar undfått borgen af personer, mot hvilkas vederhäftighet någon anmärkning icke blifvit framstäld; förty och då vid sådant förhållande nämnde borgenärers rätt icke kunde lida något intrång deraf att konkursboets fasta egendomar då icke försåldes, kunde Bouchauts och Lublin & C:nis i detta hänseende framstälda yrkande icke bifallas.
Bouchaut besvärade sig hos Svea hofrätt. Den af honom bevakade fordran af två proc, af förut omförmälda fastighets afkastnmg fortfore, intill dess samma fastighet blefve såld, och Bouchauts fordran vore följaktligen icke godtgjord derigenom, att dessa två proc, erlades vid någon viss tidpunkt före fastighetens försäljning. Dessutom vore
s. 60 Sida 60 i årgången börjar här
han fordringsegare för den bevakade prisskilnaden, om än densammas belopp icke kunde bestämmas förr än fastigheten blefve såld. Hvad anginge de af enkan Malmlöf åberopade borgensförbindelser, hade Bouchaut visserligen godkänt löftesmännens vederhäftighet, men ingalunda innehållet af förbindelserna, de der ju vore ingångna under en förutsättning, som sannolikt icke skulle inträffa. Han yrkade alltså, att borgenärernas beslut den 1 Juni måtte lända till efterrättelse.
Enkan Malmlöf företedde i bestyrkt afskrift ett af Bouchaut utgifvet qvitto, enligt hvilket han erkände sig hafva af sysslomannen Tauvon den 28 Augusti 1875 bekommit icke blott intecknade kapitalfordringen 8,040 kronor med ränta till sagde dag, utan äfven två proc, å 8,000 kronor från den 1 Januari 1874 till den 28 Augusti 1875. På grund häraf yrkade enkan Malmlöf fastställelse af tingsr:ns utslag.
I detta yrkande instämde såväl förmyndarne för makarne Malmlöfs dotter, som ock sysslomannen Tauvon, hvaremot andre sysslomannen Winroth yrkade, att borgenärsbeslutet den 1 Juni måtte förklaras beståndande.
Medelst utslag den 21 December 1875 yttrade hofr:n: att som Bouchaut grundat sin i konkursen bevakade fordran å ett emellan Malmlöf i lifstiden och Bouchaut den 15 Oktober 1873 upprättadt kontrakt, enligt hvilket Bouchaut skulle erhålla dels hälften af skilnaden mellan den köpeskilling, som vid försäljning af Malmlöf tillhöriga fasta egendomen n:o 3 i qvarteret Blompottan i Stockholm kunde betingas, och den köpesumma, Malmlöf för egendomen erlagt, efter vissa uppgifna afdrag, och dels två proc, å det belopp 8,000 kronor, som af Bouchaut tillskjutits för inköp af berörda egendom; och emedan, om än med hos hofr:n företedda handlingar kunde anses styrkt, att Bouchaut numera erhållit betalning för den räntefordran, han på grund af ofvanberörda kontrakt bevakat, Bouchaut i allt fall, intill dess han för sin i öfrigt bevakade fordran blifvit godtgjord eller samma fordran genom laga kraftegande beslut blifvit ogillad, vore berättigad att i afseende å förvaltningen af Malmlöfs
s. 61 Sida 61 i årgången börjar här
konkursbo föra talan; ty och då icke något af nyssberörda fall inträffat, samt yrkande om försäljning af konkursboets fastigheter blifvit af borgenär framstäldt, funne hofr:n, utan afseende å hvad enkan Malmlöf och hennes dotters förmyndare samt ene sysslomannen i konkursen, v. notarien H. Tauvon uti afgifna förklaringar hos hofr:n invändt, i förmågo af 52 § konkurslagen, med ändring af tingsr:ns utslag, så vidt det blifvit af Bouchaut öfverklagadt, skäligt förklara det af rättens ombudsman vid sammanträdet den 1 Juni 1875 meddelade beslut om fastigheternas försäljning skola lända till efterrättelse.
I detta utslag sökte enkan Malmlöf ändring.
N. Rev. (rev.-sekr. Lagergren, föredragande, von Bahr och Herslow) hemstälde i afgifvet betänkande, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofr:ns utslag.
Vid sakens föredragning den 12 Juli 1876 inför H. D. blef N. Rev:s betänkande af H. D:s fleste ledamöter (just.- råden Cramér, Wretman, von Hofsten, von Segebaden och Lindhagen) bifallet.
Just.råden friherre Leuhusen och Carleson yttrade, att, då Bouchauts återstående fordringar vore af beskaffenhet, att han ej kunde i sin rätt till betalning för desamma förnärmas genom det af enkan Malmlöf yrkade uppskofvet med fastigheternas försäljning, funne just.råden skäligt att, med. ändring af hofr:ns utslag, fastställa tingsr:ns i den fullföljda delen af målet meddelade beslut.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 8 Augusti 1876.