Naumanns tidskrift 1878 s. 370

Med anledning af bonden Sven Perssons i Stiby tillämnade resa till Amerika träffades den 31 Augusti 1875 emellan honom och hans hustru Bertha Jönsdotter en skriftlig afhandling af följande lydelse: »Sedan jag Sven Persson beslutat resa till Amerika nu med snaraste och under mitt med Bertha Jönsdotter varande äktenskap några bröstarfvingar icke blifvit beskärda, så hafva vi denna dag öfverenskommit, att min hustru kommer besitta och ega våra i Stiby egande hus, sådane de befinnas; — — — ; dock under tillkännagifvande att, om Sven Persson skulle antingen förblifva hemma eller efter längre tids förlopp återvända från Amerika, kommer vårt gemensamma hus och lösbo att af oss egas till hälften hvardera, men icke försäljas eller förskingras något deraf. — — — I öfrigt hafva vi i dag delat våra gemensamma fordringar 5,180 kr. så att jag Sven Persson behållit hälften deraf med 2,590 kr. och jag Bertha Jönsdotter ett lika belopp, — — — hvilkon hälft Bertha Jönsdotter eger rätt lyfta emot qvitto.»

Sedermera uttog Bertha Jönsdotter till Listers här.- rätt vid vårtinget 1876 stämning å Sven Persson med påstående, att som denne försålt ej mindre ett makarne tillhörigt hus än äfven hela lösegendomen, utan att Bertha

’) Uppmärksamhet har blifvit fästad derå, att just.-rådet Svedelii yttrande, sid. 242, afser enskild skrift, men icke exkommunikationen. Med denna uppfattning blir det två ledamöter, hvilka icke särskildt utlåtit sig öfver sist antydda ämne.

s. 371 Sida 371 i årgången börjar härKopiera citering

Jönsdotter erhållit någon del af köpeskillingen, och Sven Persson sålunda genom försummelse och vanvårdnad af hustruns rätt missbrukat sitt målsmanskap samt dessutom slagit och misshandlat henne, Bertha Jönsdotter mätte vinna boskilnad med rätt att få undanskifta sin giftorätt i boet.

Sven Persson, som, enligt hvad under rättegången upplystes, den 20 Mars 1876 afrest till Amerika, instälde sig genom ombud, kyrkovärden Nils Månsson, hvilken bestred allt afseende å den emellan makarne träffade öfverenskommelse om boets delning, helst Sven Persson dertill blifvit lockad af sin hustrus slägt; åberopande ombudet, för att visa, att Sven Persson behörigen sörjt för hustrun, dels ett kontrakt af den 8 Mars 1876, hvarigenom Sven Johansson i Mjellby vid inköp af Sven Perssons ifrågavarande hus, förbundit sig att lemna honom och hans hustru under deras återstående lifstid fritt husrum i försålda husen och att under Sven Perssons bortovaro och så länge Bertha Jönsdotter ville qvarbo i husen »biträda henne med vård och tillsyn vid förefallande behof», dels en handling af den 18 Mars 1876, hvarigenom Sven Persson, under förklarande, att han med sin hustrus samtycke ämnade resa till Amerika för att besöka slägtingar, uppdragit åt ombudet att, derest Sven Perssons återresa skulle komma att fördröjas, så att de medel 1,100 kr., som han lemnat hustrun, ej försloge till hennes underhåll, till henne för Sven Perssons räkning utbetala hvad till hennes uppehälle tarfvades.

Af de i målet afgifna vittnesberättelser inhemtades, att Sven Persson i allmänhet varit en ordentlig och duglig arbetare, men att han, någon tid efter det makarne träffat öfverenskommelsen om boets delning, börjat lefva mindre ordentligt och vid flera tillfällen funnits öfverlastad af starka drycker, i hvilket tillstånd han utfarit i svordomar och hotelser emot hustrun och jemväl vid ett tillfälle misshandlat henne så att blodvite uppkommit.

Ett vittne, Knut Nilsson i Mjellby, berättade, att Sven Persson, som före sin afresa låtit å auktion försälja makarnes hus jemte åtskillig lösegendom, sedermera på vittnet

s. 372 Sida 372 i årgången börjar härKopiera citering

transporterat auktionsprotokollet äfvensom en annan köpeskillingsfordran, derför vittnet dock erlagt full betalning.

Såsom ytterligare skäl för bifall till stämningsansökningen åberopade Bertha Jönsdotter jemväl den omständigheten, att mannen afvikit från fäderneslandet.

Här.r:n yttrade i utslag den 6 Juni 1876; att enär Sven Persson, sedan han, som hade för afsigt att afresa till Amerika, enligt åberopade af handlingen den 31 Augusti 1875 med hustrun öfverenskommit dels om delning af åtskilliga makarnes gemensamma fordringar, dels ock att Bertha Jönsdotter skulle ega under Sven Perssons vistande i Amerika besitta makarnes hus’ och att hvarken detta eller något af makarnes lösbo skulle få säljas eller förskingras, det oaktadt låtit emot sin hustrus vilja försälja ej mindre byggnaden, än äfven åtskillig makarne tillhörig lösegendom, samt derefter på obestämd tid afrest till Amerika, utan att hafva dessförinnan på ett tillfredsställande sätt sörjt för hustruns omvårdnad och uppehälle under hans bortavaro; alltså och då Sven Persson, som sålunda åsidosatt de pligter, honom såsom make och målsman ålegat, måste anses derigenom hafva sitt målsmanskap missbrukat, pröfvade här.r:n, jemväl med afseende å hvad i öfrigt i målet förekommit, med stöd af 2 § i K. F. om boskilnad och undanskiftande af egendom i makars bo den 18 September 1862, lagligt döma till boskilnad emellan makarne.

Sven Persson klagade genom ombud hos hofr:n öfver Skåne och Blekinge: Öfverenskommelsen makarne emellan om boets delning vore betydelselös och kunde ej betaga mannen rätt att, såsom skett, sälja huset och lösegendomen. Sven Perssons förfarande härutinnan kunde ej anses såsom bevis på att han missbrukat sitt målsmanskap, helst det ej visats, att egendomen blifvit såld till underpris. Då Sven Persson dessutom betingat hustrun fri bostad i det försålda huset jemte vård och tillsyn af köparen, äfvensom sörjt derför, att, när de medel hon af honom bekommit tagit slut, hon dock ej skulle sakna sin utkomst, borde hustrun kunna dermed åtnöjas.

s. 373 Sida 373 i årgången börjar härKopiera citering

Härtill genmälde Bertha Jönsdotter: Då mannen på senare tiden alltmer började öfverlemna sig åt dryckenskap och oordentligt lefverne samt omsider tillkännagaf sin afsigt att resa till Amerika, måste hustrun tänka på att betrygga sin framtida bergning, hvadan makarne ingingo ofvanåberopade afhandling, men som mannen ej respekterade densamma, utan sålde både hus och öfrigt, torde han just derigenom hafva ådagalagt, att hustruns rätt och bästa för honom vore af ringa betydelse. Ingalunda kunde mannen anses hafva vederbörligen tillgodosett hustruns rätt derigenom, att han gjort henne till inhyseshjon hos främmande personer, på hvilkas vård och tillsyn föga vore att räkna. De medel, 1,125 kr., mannen lemnat henne, bestode till stor del i fordringar, hvilkas utbekommande vore temligen ovisst, och motsvarade i allt fall icke ens en tredjedel af hvad hon i giftorätt bort bekomma. Det löfte mannens rättegångsombud gifvit, att, när dessa medel toge slut, vidare bispringa henne, hade ej varit särdeles att bygga på. På grund häraf kunde mannen ej heller anses hafva tillbörligen iakttagit hustruns rätt och bästa, hvadan hon ansåge sig egt fullt skäl till boskilnadsansökningen.

Under rättegången företeddes intyg af vederbörande pastorsembete, att Sven Persson den 28 Juli 1876 hos pastor anmält sin återkomst från Amerika och att han dåmera vistades inom Mjellby församling.

I utslag den 25 Augusti 1876 utlät sig hofr:n, att enär Bertha Jönsdotter icke förebragt sådana skäl, som, enligt K. F. om boskilnad och undanskiftande af egendom i makars bo den 18 September 1862, kunde berättiga hustru att vinna boskilnad, pröfvade hofr:n, med ändring af här.r:ns utslag, lagligt ogilla Bertha Jönsdotters instämda påstående.

Bertha Jönsdotter fullföljde saken till Kongl. Maj:t och företedde ett i anledning af boskilnadsansökningen den 11 Augusti 1876 upprättadt, af båda makarne underskrifvet, bouppteckningsinstrument, upptagande tillgångar och skulder. Tillgångarne utgjordes uteslutande af fordringar; och var angående dem i bouppteckningsinstrumentet anmärkt, att

s. 374 Sida 374 i årgången börjar härKopiera citering

mannen uppburit eller innehade fordringar till ett belopp af 2,677 kr. och hustrun till belopp af 730 kr.; att köpeskillingen för den försålda byggnaden, 600 kr., vore obetald; att auktionsmedel för försåld egendom, 620 kr. 50 öre, jemte en annan fordran â 2,250 kr. af Sven Persson öfverlätits till Knut Nilsson i Mjellby, utan att Sven Persson derför bekommit någon godtgörelse, samt att en fordran å 10 kr., till följd af gäldenärens fattigdom, icke kunnat utfås.

Bertha Jönsdotter anförde vidare, att mannen förskingrat alla de tillgångar, han till Amerika medfört, så att han vid återkomsten varit alldeles utblottad.

Sven Persson bestred ändringssökandet: Han hade, enligt hvad vittnen intygat, aldrig gjort sig känd för slöseri eller vanvårdnad af boet, hvilket jemväl framginge deraf, att han, som i Februari 1874 sålt sitt hemman % mtl och dervid fått en köpeskillingsfordran af nära 7,000 kr., ännu, enligt hvad den uppgjorda bouppteckningen utvisade, egde i behåll ungefärligen samma belopp. De i bouppteckningsinstrumentet förekommande anteckningar, att Sven Persson skulle på Knut Nilsson i Mjellby öfverlåtit fordringar å tillsammans 2,870 kr. 50 öre, utan att denne derför lemnat valuta, voro fullkomligt sanningslösa och förtjenade desto mindre afseende, som Knut Nilsson i målet vittnat, att han för de öfverlåtna beloppen lemnat fullt värde. Hvad makarnes hus anginge, så nödgades Sven Persson vid sin afresa till Amerika sälja dem till sin svåger, på det byggnaderne, från hvilka hustrun redan afiyttat, icke skulle stå öde eller förfaras, men tog vid samma tillfälle löfte af svågern, att vid sin återkomst få för samma köpeskilling återlösa husen, hvilket jemväl skett. Beträffande slutligen hustruns uppgift, att Sven Persson skulle i Amerika förslösat sina medförde penningar, vore densamma icke öfverensstämmande med verkliga förhållandet, enär Sven Persson tvärtom vore i tillfälle att med de medel, han ännu hade qvar, fullt försörja såväl sig som hustrun.

A. Rev. (rev.-sekr:ne Poignant och von Bahr samt konst, rev.-sekr. Herslow, föredragande) yttrade i afgifvet

s. 375 Sida 375 i årgången börjar härKopiera citering

betänkande: »Enär af hvad i saken förekommit framgår, att Sven Persson försummat och vanvårdat boets angelägenheter samt användt en icke obetydlig del af tillgångarne utan motsvarig nytta och sålunda missbrukat sitt målsmanskap, hemställer N. Rev. i underdånighet, att Kongl. Maj:t, jemlikt 2 § i K. F. angående boskilnad m. m. den 18 September 1862, måtte pröfva rättvist att, med ändring af hofr:ns utslag, gilla det slut, deri här.r:n stannat, i följd hvaraf här.r:n skulle ega att, uppå anmälan af någondera parten, boskilnadsärendet till vidare behandling företaga.»

Saken föredrogs den 8 November 1877 inför H. L., i närvaro af just.-råden Södergren, frih. Leuhusen, Wretman, Naumann, von Hofsten, Huss och Lindhagen, dervid det underdåniga betänkandet bifölls.

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 11 December 1877.