Naumanns tidskrift 1879 s. 414

! September månad år 1874 uttog hemmansegaren Jan Andersson på- Ormön i egenskap af hufvudredare för galeasen »Maria» stämning till rådst.r:n i Öregrund å Motala mekaniska verkstads aktiebolag. I stämningsansökningen anfördes: Sedan Andersson och en annan person i Juni månad nämnda år i Sundsvall köpt galeasen för 1,800 kr., seglade Andersson, åtföljd af en man, med galeasen på väg till Ormön, beläget å Gräsön midt emot Öregrund. Då Andersson den 10 Juni anländt till inloppet af Öregrundsgrepen, sprang fartyget läck. I anledning deraf förankrade Andersson detsamma och begaf sig jemte sin följeslagare i lilla båten på väg till Örskärs lotsstation för att anskaffa hjelp till fartygets länspumpning. Då Andersson emellertid mötte några lotsar, som med anledning af fartygets lotsflagg begifvit sig ut, återvände han med dessa till fartyget, som låg för ankar och var fyldt med vatten till omkring en fot under däcksbjelkarne. Derpå gingo de till segels i afsigt att föra fartyget till Engsskär, dit vinden då var mest gynsam, men efter 11/2 sjöminuts segling kastade vinden om, medan fartyget låg på omkring tre sjöminuters afstånd från inloppet till Engskär. Det ansågs då nödigt att åter förankra fartyget, hvilket också skedde en mil öster om Gübbsten och sex engelska mil från Örskär, dit Andersson och de andre derpå återvände. Då lotsarne, som åtagit sig att emot en ersättning af 50 kr. föra fartyget i hamn, på morgonen den 11 Juni i anseende till stark blåst sågo sig icke kunna göra detta, begåfvo sig Andersson och hans följeslagare till Ormön för att anskaffa hjelp och rådslå med Anderssons meddelegare. Sistnämnda dag ankom Motala mekaniska verkstads aktiebolag tillhöriga ångfartyget »Gustaf Wasa», på väg söderifrån till Skellefteå, till det ställe, der galeasen

s. 415 Sida 415 i årgången börjar härKopiera citering

låg förankrad, tog densamma på släp och inbogserade den till Öregrund, der galeasen lades vid brobänken och anförtroddes i lotsåldermannen Söderlunds vård. — Då nu bolaget, under förmenande att galeasen blifvit af »Gustaf Wasa» bergad ur sjönöd, vägrat att annorledes än emot bergarelön utlemna densamma, yrkade Jan Andersson, att bolaget måtte varda ålagdt att till honom genast aflemna galeasen och ersätta honom dels den minskning i fartygets värde, som uppstått derigenom att fartyget, sedan det inbogserats till Öregrund, varit i saknad af nödig vård, dels ock den förlust Jan Andersson ådragits derigenom att han ej fått begagna fartyget under seglationstiden år 1874. I berörda afseenden fordrade Jan Andersson dels skilnaden mellan fartygets inköpspris 1,800 kr. och dess till 300 kr. beräknade nuvarande värde med 1,500 kr. och des 500 kr. i mistad fraktinkomst.

Bolaget bestred afseende å käromålet och yrkade att af Jan Andersson i hans förenämnda egenskap utbekomma godtgörelse för de genom galeasens bergning och vård bolaget tillskyndade utgifter med 1,528 kr. 55 öre.

Bolaget åberopade ett af befälhafvaren å ångfartyget »Gustaf Wasa», kaptenen Alqvist, utfärdadt intyg af följande innehåll: Galeasen »Maria» hade den 11 Juni kl. 2 på dagen anträffats 6 engelska mil från Örskär, 6 engelska mil från Angskär och 15 mil från Öregrund, liggande i marvatten utan luckor och brädgångsportar med bredsidan mot vind och sjö, som bröt öfver fartyget. Det var öfvergifvet af besättningen, hvars effekter likasom fartygets alla lösa inventarier borttagits. Fartyget bemannades med 3 man från ångbåten och togs i släptåg. Efter 1/2 timmes bogsering beordrades desse att efterse om något ankare var ute på fart och afgafs då det svar att en ketting syntes, vid hvars upphifvande ett ankare befanns fästadt vid kettingen. »Till följd af ofvannämnda», heter det i intyget, »synes att skonerten icke låg till ankars utan dref för vinden likasom att densamma af befäl och besättning var hopplöst öfvergifven». Efter ankomsten till Öregrund anmälde Alqvist

s. 416 Sida 416 i årgången börjar härKopiera citering

fyndet hos tullförvaltaren och öfverlemnade det till lotsåldermannen Söderlund.

Detta intyg var under edsförpligtelse underskrifvet af maskinisten Edman samt matroserne Moran, Sahlin och Eriksson.

Sedan rådst.r:n förklarat kaptenen Alqvist jäfvig att såsom vittne i målet höras, åberopade bolaget till vittnen ofvanbemälde Edman, Moran och Sahlin, hvilka berättade:

Edman: Han kände ej så noga som kaptenen galeasens läge vid dess anträffande, men visste att höjden af Öregrund då var passerad. Vid ångfartygets ankomst till galeasen låg den senare med sidan mot sjön, som slog öfver fartyget, hvaraf öfver vattnet syntes endast delvis brädgången jemte bogsprötet och masterna. En del af akterdäcket höjde sig stundom öfver vattnet. Seglen voro ej fullständigt beslagna. Ångfartyget hade lagt sig först vid babords sida af galeasen men derefter backat och lagt sig vid styrbords sida för att undvika stötarne. Under den tid, vid pass % timme, då ångfartyget låg vid sidan af galeasen, dref det märkbart undan för vinden och galeasen följde med. Sedan trossarne fastgjorts, gick ångfartyget först sakta, men, då trossarne stramade, ökades farten utan att något motstånd märktes, som kunde antyda att galeasen låg för ankar. Undersökningen med kettingen anstäldes först en god stund efter bogseringens början och då ångfartyget gick för full maskin. Af allt detta antog vittnet att galeasen vid ångbåtens ankomst varit i drift. Det till galeasen beordrade manskapet stod der i vatten till knäna och måste under styrandet stå på ruffen. Frisk bris rådde.

Moran: Sjön gick öfver galeasens fördäck, men en del af akterdäcket höjde sig stundom något öfver vattnet. Under 1/4 timma hade ångfartyget legat vid sidan af galeasen och dref då undan för vinden, dervid galeasen följde med. Lika litet vid bogseringens början som sedermera märktes något motstånd, som antydde att galeasen varit förankrad.

Sahlin: Blott en ringa del af galeasens skansdäck jemte ruffen voro vid ångfartygets ankomst öfver vattnet. Blåsten

s. 417 Sida 417 i årgången börjar härKopiera citering

var ej skarp, men dyningarne sköljde öfver galeasen. Under Vi timma, dä ångfartyget låg vid sidan, af galeasen dref det undan för vinden och galeasen följde med. Hvarken i början af bogseringen eller sedermera märktes något motstånd, som antydde att galeasen varit förankrad. Galeasens läge ändrades ej genom ankarets upphissande, hvilket skedde under full fart. Galeasens segel voro ofullständigt beslagna.

Af Jan Andersson åberopade vittnen berättade:

Tre lotsar i hufvudsakliga delar sammanstämmande: De hade, såsom Jan Andersson uppgifvit, mött honom på väg till Örskär. Vid framkomsten till galeasen anträffades densamma förankrad och fyld med vatten till 1 fot under däcksbjelkarne. Försöket att med galeasen segla till Engskär måste för motvind uppgifvas, hvadan galeasen förankrades öster om Gubbsten på 12—13 famnars djup med 30 famnar lång ketting. Ankaret, som var ganska godt, hade bort hålla galeasen, hvilken qvarlåg följande morgon, då vinden var stark. Enligt vittnenas öfvertygelse låg galeasen på samma ställe äfven på middagen, då »Gustaf Wasa» tog den på släp. Vinden hade då mojnat. Om ankaret släppt, skulle galeasen hafva drifvit mot Örskär, hvilket vittnena dock ej förmärkt.

Två lotsar lika med de föregående och tilläggande, att man med ankaret kunnat stoppa ett 40 lästers fartyg. Galeasen höll dock blott 12,5 nyläster. Der galeasen förankrades, bestod bottnen af lera, som är den bästa ankarbotten. Galeasen hade legat fullkomligt stilla och sett opp för ankaret med fören mot vinden på alldeles samma plats till dess »Gustaf Wasa» tog det. Ångfartyget hade vid bogseringen antagligen ryckt loss ankaret, som då var utsatt för dubbelt tryck.

Jan Anderssons följeslagare sjömannen Lindberg lika med de föregående. Ankaret var fullkomligt hållbart. Detta hade iakttagits några dagar förut, då fartyget legat stilla för svår nordlig storm. Fartyget hade ingalunda öfvergifvits såsom vrak utan blott derföre att hjelp till länspumpningen skulle anskaffas.

Naumann, Tidskr. f. lagstiftn. etc. 16:de årg. 27

s. 418 Sida 418 i årgången börjar härKopiera citering

Fyrvaktaren Alni hade iakttagit att galeasen förankrats och dess segel beslagits. Fartyget hade legat stilla på ankarplatsen till dess »Gustaf Wasa» tog det.

En skeppare och en styrman på ett annat segelfartyg: De hade den 10 Juni på aftonen seglat förbi galeasen men på afstånd. Efter att hafva fram på natten fått vänta för motvind, hade de följande morgon kl. 5—6 seglat tätt förbi galeasen, som då legat i marvatten, hvilket stått upp under däcksbjelkarna. Galeasen låg med tjock ankarketting fullkomligt stilla rätt mot vinden på samma ställe som på föregående afton och så fast förankrad, att den ej kunnat drifva. Seglen voro omsorgsfullt beslagna, ehuru de på klyfvarbommen varit något söndriga.

Fyrmästaren Hedman och fyrbiträdet Öberg: De hade sett galeasen förankrad och liggande stilla i samma läge till dess »Gustaf Wasa» tog den på släp. Om galeasen råkat i drift, hade den på blott ett par timmar drifvit ned till fyrskeppet, der vittnena varit anstälda.

Lotsarne Björkman och Möller: De hade biträdt »Gustaf Wasa» på väg till Öregrund. Galeasens luckkarmar på styrbords sida hade varit öfver vattnet, men skandäcket på samma sida, åt hvilken fartyget krängde, under vattnet, hvaremot man kunnat gå torrskodd på babords sida.

Jan Andersson ansåg det vara genom vittnesmålen ådagalagdt, att allt fog att hemta galeasen saknats.

Bolaget ansåg åter, att genom de af bolaget åberopade vittnens utsagor vore styrkt, att galeasen drifvit för vinden öfvergifven och i sjunkande tillstånd med lösa inventarier bergade. Således hade bergning enligt 176 § sjölagen med dess lagliga påföljder egt rum. Detta hade också blifvit af Jan Andersson sjelf erkändt derigenom att han enligt en företedd skrifvelse af den 11 Juni 1874 erbjudit bolaget 150 kr. såsom ersättning för galeasens inbogsering till Öregrund och att, derest detta anbud ej antogs, »låta domstol afgöra saken». Bolaget, som ej kunnat antaga detta anbud, hade i afvaktan på domstols afgörande tagit den vård om galeasen, som, då enligt företedd skrifvelse från lotsåldermannen

s. 419 Sida 419 i årgången börjar härKopiera citering

Söderlund af den 14 Juni 1874 länspumpning i brist på materialier ej kunnat ske, varit möjlig, och genom Söderlund framstält anbud till Jan Andersson att sjelf ombesörja fartygets iståndsättande, hvilket Jan Andersson dock, enligt hans skrifvelse af den 8 Augusti 1874, afböjt i tanka att bolaget ej egde rätt att qvarhålla fartyget tills dess bergarelön guldits eller borgen derför stälts. Bolaget hade ej varit pligtigt att försätta galeasen i bättre skick än den var vid bergningstillfället.

Jan Andersson ville icke bestrida, att bolaget gjort honom anbud att sjelf ombesörja fartygets länspumpning och iståndsättande, men kunde ej erinra sig sådant samt åberopade å sin sida telegram och bref från bolaget för att visa, att bolaget sjelft velat taga vård om fartyget. Han bestred allt afseende å bolagets ersättningsanspråk.

Genom utslag den 5 Mars 1876 utlät sig rådst.r:n : att som genom hvad i saken hörda vittnen berättat och i öfrigt deri förekommit något annat förhållande icke kunde anses vara lagligen styrkt, än att galeasen »Maria» under hela tiden, efter det den i Öregrundsgrepen blifvit förankrad och till dess den af ångaren »Gustaf Wasa» blifvit bortförd, varit på ankarplatsen stilla liggande; alltså och då vid detta förhållande den af befälhäfvaren å »Gustaf Wasa» med galeasen företagna åtgärd varit obefogad, blef, med ogillande af bolagets anspråk att qvittningsvis erhålla ersättning för sina med anledning af »Marias» införande i Öregrunds hamn och bolagets vidare befattning med fartyget hafde kostnader, Jan Anderssons talan i så måtto bifallen, att bolaget förpligtades att till Jan Andersson, såsom hufvudredare för galeasen, ej mindre densamma genast utlemna, än äfven utgifva ersättning dels för den försämring, fartyget genom det vägrade utlemnandet ansetts hafva lidit med 1,500 kr., utgörande skilnaden emellan det värde, 1,800 kr., som enligt bolagets medgifvande fartyget haft, då det i Öregrunds hamn blifvit infördt, och det värde, 300 kr., som Jan Andersson medgifvit att det nu kunde ega, dels för den förlust, Jan Andersson kunde anses hafva lidit genom uteblifven frakt-

s. 420 Sida 420 i årgången börjar härKopiera citering

fart under seglationstiden år 1874 med belopp, som, derest parterne icke annorledes kunde derom sig förena, skulle bestämmas af tre gode män, af hvilka hvardera parten skulle utse en och de sålunda valde den tredje inom en månad sedan rådst.r:ns utslag vunnit laga kraft, vid äfventyr, om någon af parterne tredskades att god man utse, att vederbörande exsekutor egde, på anmälan af vederparten, välja god man i den tredskandes ställe, parterne obetaget, der de icke åt gode männens utslag åtnöjdes, att derom särskildt tvista efter befogenhet.

Bolaget vädjade till Svea hofrätt.

I dom den 31 Maj 1878 yttrade hofr:n: att emedan upplyst vore, att galeasen »Maria», då den af bolagets ångfartyg »Gustaf Wasa» den 11 Juni 1874 i Öregrundsgrepen anträffades, befunnits i sjunkande tillstånd på 6 engelska mils afstånd från närmaste land och af besättningen öfvergifven, samt följaktligen, äfven om antagas finge att galeasen vid tillfället icke varit i drift utan fasthållits af det utaf besättningen före galeasens öfvergifvande utstuckna ankare, den af »Gustaf Wasas» befälhafvare företagna åtgärd att inbogsera galeasen till Öregrunds hamn icke kunde anses obefogad; ty och som vid sådant förhållande bolaget icke varit pligtigt att till vederbörande égarés förfogande öfverlemna galeasen med mindre redarne tillhandahållit bolaget antingen tillfyllestgörande ersättning för de med bergningen förenade omkostnader och besvär eller ock borgen derför, men Jan Andersson icke ens uppgifvit, att sådan ersättning eller borgen blifvit bolaget erbjuden; alltså och då Jan Andersson icke ådagalagt; ' något förhållande, på grund hvaraf bolaget borde anses pligtigt ansvara för den försämring, som fartyget efter bergningen kunde hafva undergått, pröfvade hofr:n rättvist, med ändring af rådst.r:ns utslag, den af Jan Andersson i hufvudsaken förda talan att ogilla; vid hvilken utgång af saken hofr:n, som, lika med rådst.r:n, ansåge bolagets anspråk på godtgörelse för de af bolaget för galeasens införande till Öregrund och vård derstädes hafda kostnader, såsom icke genom stämning anhängiggjordt.

s. 421 Sida 421 i årgången börjar härKopiera citering

ej kunna komina under bedömande i vidsträcktare mån än för så vidt dermed åsyftats qvittning emot Jan Anderssons kraf, funne något särskildt yttrande i anledning af berörda anspråk ej vara i denna sak erforderligt.

Om denna dom förenade sig hofrättsrådet frih. Leuhusen, assessoren Moberg och fiskalen Westrin.

V. häradshöfdingen Groll, referent, yttrade: »Emedan, på grund af hvad i saken förekommit, måste anses utredt, att vid ifrågavarande tillfälle den 11 Juni 1874, då galeasen »Maria» af bolagets ångare »Gustaf Wasa» anträffats, icke sådana omständigheter varit för handen, att på grund deraf bolaget, som genom sin nämnda ångare inbogserat galeasen till Öregrund, derför eger åtnjuta de förmåner, som enligt sjölagen äro bergare tillerkända; samt följaktligen bolaget saknat laga skäl att, efter det galeasens rederi påfordrat galeasens utbekommande, hvilket, så vidt handlingarne utmärka, skett åtminstone före den 13 Juli nämnda år, förhålla rederiet galeasen, och bolaget i följd deraf desto heldre måste anses pligtigt ansvara för den försämring galeasen lidit under den tid bolaget obehörigen haft den i sin besittning, som bolaget icke styrkt försämringen vara af sådan beskaffenhet, att densamma bort inträffa, oafsedt om galeasen till rederiet utlemnats eller icke; ty och som i afseende å beloppet af skadan förekommit, att bolaget, enligt hvad som inhemtas af rådst.r:ns protokoll för den 30 Mars 1876, medgifvit, att galeasen vid ankomsten till Öregrund haft ett värde af 1,800 kr., samt att parterna äro ense om att den numera icke kan skattas högre än till 300 kr., hvilken förminskning i värde skäligen icke kan antagas hafva inträffat innan rederiet påyrkat galeasens utlemnande, men deremot, beträffande yrkandet om ersättning för den förlust, rederiet lidit derigenom att det varit förhindradt att under år 1874 använda galeasen till fraktfart, Jan Andersson icke ens uppgifvit någon grund för beräkning af samma förlust; alltså och då, vidkommande bolagets anspråk på godtgörelse för bolaget i och för fartygets införande till Öregrund och vård derstädes hafde kostnader, hvilket anspråk, såsom icke ge-

s. 422 Sida 422 i årgången börjar härKopiera citering

nom stämning anhängiggjordt, i denna sak icke kan komma under bedömande i vidsträcktare mån, än för så vidt dermed åsyftats qvittning emot Jan Anderssons kraf, bolaget på sätt ofvan förmäles, icke eger att såsom bergare af galeasen anses och bolaget icke eljest ådagalagt något förhållande, på grund hvaraf bolaget är berättigadt till godtgörelse i omförmälda afseende; finner jag ej skäl att i rådst.r:ns domslut i sjelfva saken göra annan ändring, än att Jan Anderssons yrkande om ersättning för fraktförlust varder af mig ogilladt.»

I hofr:ns dom sökte Jan Andersson i und. ändring och yrkade fastställelse af rådst.r:ns utslag.

N. Rev. (rev.sekr:ne von Bahr, referent, och Herslow, samt t. f. rev.sekr. Cöster) hemstälde i und. betänkande, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist hofr:ns dom, i hvad den blifvit öfverklagad, att fastställa.

Saken föredrogs den 18 September 1878 inför H. D, (i närvaro af just.råden Naumann, von Hofsten, Olivecrona, Lindhagen, Hernmarck och Wedberg), dervid H. D. biföll N. Revas betänkande.

Kongl. Majds dom utgafs den 1 Oktober 1878.