Angående delegares i bolagsfirma skyldighet att ansvara för sådan bolagets gäld, som tillkommit sedan han efter aftal utträdt ur bolaget, men innan anmälan derom skett enligt K. F. den 28 Juni 9798.
11 december 1878
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1879, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,6 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 561–564 i årgången 1879. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sextonde årgången, 1879 i litteraturen — s. 561–564 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 11 December 1878»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Till râdst.r:n i Malmö instämde Philip Gibbons och Henry Philip Gibbons i Wantage ingeniören E. Qvistgaard med yrkande att, pä grund af en den 15 September 1877 af Philip Gibbons och Henry Philip Gibbons å bolaget under firma A. Oterdahl et komp, dragen, fyra månader derefter till inlösen förfallen och af A. Oterdahl et komp, accepterad samt den 1 Mars 1878 hos bolaget protesterad vexel å 267 pund 15 sh. st., Qvistgaard såsom delegare i nämnda bolag mätte, jemte andra delegaren i bolaget, ingeniören A. Oterdahl, förpligtas att till Philip Gibbons och Henry Philip Gibbons utgifva berörda belopp med ränta och provision.
Qvistgaard genmälde, att han visserligen varit delegare i nämnda firma, men att han redan den 1 Januari 1877 derutur utträdt, till stöd hvarför han företedde ett nämnda dag upprättadt, behörigen bevittnadt kontrakt, enligt hvilket Qvistgaard och ingeniören Rörström, hvilken jemväl varit delegare i samma firma, utträdt ur densamma, som derefter skulle innehafvas af Oterdahl ensam; och förklarades genom kontraktet de utträdande delegarne frie från all ersättningsoch ansvarsskyldighet till bolaget, under förbindelse från Oterdahls sida att om förändringen i firman göra behörig anmälan.
Philip Gibbons och Henry Philip Gibbons ansågo, att då Oterdahl först den 19 November 1877 gjort en sådan anmälan och dervid tillika uppgifvit, att Qvistgaard dittills varit delegare i firman, den sistnämnde vore skyldig ansvara for inlösen af vexeln, som blifvit utstäld redan den 15 September 1877 eller före Qvistgaards utträde ur firman.
Naumann, Tidskr. f. lagstiftn. etc. 16:de årg. 36
s. 562 Sida 562 i årgången börjar här
Qvistgaard deremot förmenade sig hafva blifvit skiljd från firman i och med kontraktets upprättande och endast möjligen underkastad bötesansvar för det anmälan härom blifvit fördröjd.
Beträffande frågan huruvida kungörelse och underrättelse till korrespondenterne meddelats om Qvistgaards utträde ur firman, upplystes under rättegången intet vidare än att Qvistgaard i en skrift omtalade, att en sådan kungörelse skulle af Oterdahl ombestyrts, ehuru han i densamma likasom i sin anmälan till magistraten oriktigt uppgifvit, att Qvistgaard dittills qvarstått i firman.
Under rättegången blef firman A. Oterdahl et komp, försatt i konkurstillstånd.
Rådst.r:n gaf utslag den 26 Mars 1878; och jemte det ingeniören Oterdahl förpligtades att till Philip Gibbons och Henry Philip Gibbons utgifva fordrade 267 pund 15 sh. sterling eller deremot svarande inhemskt mynt efter sådan kursberäkning, som 39 § vexellagen bestämde, jemte 6 % ränta derå från förfallodagen den 15 Januari 1878 till dess betalning skedde, yttrade rådst.r:n i fullföljda delen, att enär det blifvit styrkt, att Qvistgaard redan den 1 Januari 1877 blifvit skiljd från bolaget A. Oterdahl et komp., samt af det förhållande, att med kungörelsen om hans utträdande fördröjts utöfver laga tid, icke följde hans ansvarighet för bolagets sedermera tillkomna gäld, frikändes Qvistgaard från käromålet.
Ifrån beslutet var borgmästaren Ahlström skiljaktig och yttrade: »Då Qvistgaard, som den 1 Januari 1877 utträdt ur bolaget A. Oterdahl et komp., uraktlåtit att derom göra anmälan inom den i K. F. den 28 Juni 1798 föreskrifna tid af tre månader och sådan anmälan ännu icke fullgjort, då ifrågavarande vexel den 15 September 1877 af Philip Gibbons och Henry Philip Gibbons å bolaget utstäldes, samt Philip Gibbons och Henry Philip Gibbons alltså dervid haft skäl antaga, att äfven Qvistgaard blefve för vexelns infriande ansvarig, pröfvade denne ledamot, jemlikt grunderna för ofvan åberopade K. F., skäligt döma jemväl Qvistgaard att gemen-
s. 563 Sida 563 i årgången börjar här
samt med Oterdahl, eller hvilkendera gälda gitte, utgifva vexelbeloppet med ränta.»
Philip Gibbons och Henry Philip Gibbons klagade hos hofr:n öfver Skåne och Blekinge och ansågo det icke vara behörigen styrkt, att Qvistgaard den 1 Januari 1877 verkligen utträdt ur bolaget, enär det kunde ifrågasättas huruvida kontraktet verkligen blifvit denna dag undertecknadt.
Hofr:n yttrade i dom den 7 Juni 1878, att som, emot Philip Gibbons och Henry Philip Gibbons bestridande, icke visadt vore, att förr än den 19 November 1877 hos vederbörlig myndighet gjorts anmälan derom, att Qvistgaard skulle den 1 Januari samma år utträdt ur ifrågavarande bolag, samt vid sådant förhållande Qvistgaard, jemlikt grunderna i K. F. den 28 Juni 1798, måste anses hafva vid den tid den 15 September 1877, då åberopade vexeln för nämnda bolag godkändes, varit delegare i bolaget; alltså och enär Qvistgaard såsom sådan följaktligen vore ansvarig för gäldande af vexelbeloppet, blefve, med upphäfvande af rådst.- r:ns utlag i motvädjade delen, Qvistgaard förpligtad att gemensamt med Oterdahl eller, om och i den mån denne saknade betalningsförmåga, ensamt till Philip Gibbons och Henry Philip Gibbons utgifva fordrade 267 pund 15 shilling st. eller deremot svarande inhemskt mynt efter kurs enligt 39 § vexellagen, jemte 6 procent ränta från den 15 Januari 1878 till dess betalning skedde.
Om denna dom förenade sig hofrättsrådet Bergenstrahle, assessoren Anderberg, referent, och v. här.höfdingen Lundahl.
V. här.höfdingen Senell var skiljaktig och utlät sig: »Som Qvistgaard, efter hvad visadt är, den 1 Januari 1877 blifvit skiljd från bolaget under firma A. Oterdahl et komp, samt den omständighet, att anmälan derom hos vederbörande myndighet icke egt rum förr, än den 19 påföljande November, så mycket mindre kan af mig anses lagligen medföra betalningsskyldighet för Qvistgaard på grund af ifrågavarande först den 15 September samma år efter Qvistgaards skiljsmessa från bolaget tecknade vexelförbindelse, som under förutsättning, att det enligt K. F. den 28 Juni 1798 ålegat
s. 564 Sida 564 i årgången börjar här
Qvistgaard att verkställa sådan anmälan, samma K. F. stadgar annan påföljd för försumlighet i omförmälda afseende, pröfvar jag rättvist fastställa rådst.r:ns domslut i motvädjade delen.»
Qvistgaard fullföljde saken till Kongl. Maj:t och anförde till stöd för sin uppfattning, att han blifvit från bolaget skiljd den 1 Januari 1877, att 1798 års K. F. stadgade, att anmälan skulle ske af bolaget och att en utträdande delegare sålunda ej ens skulle ega behörighet dertill och alltså ej heller kunna blifva till följd af uraktlåtenhet härutinnan på något sätt lidande, samt att, om en utträdande delegare stode qvar tills anmälan om utträdet skett, ej heller en inträdande delegare hade någon förbindelse förr än anmälan derom egt rum, hvilket vore orimligt. Vidare ansåge Qvistgaard, att om tredje mans rätt skulle skyddas genom ifrågavarande K. F., det vore oantagligt att underlåten anmälan skulle bestraffas med böter, då det för tredje man enligt hofr:ns åsigt vore fördelaktigast att anmälan ej skedde. Lagen förutsatte öfverenskommelse såsom grund för bolag, men denna blefve alldeles betydelselös med hofr:ns åsigt, att ej öfverenskommelsen utan anmälan vore det hufvudsakliga. Grunderna till 1798 års K. F. torde ej föranleda dertill, att en lagligen träffad öfverenskommelse skulle frånkännas verkan mot tredje man. Åtminstone borde man enligt K. F. hafva 3 månaders tid för anmälan af en öfverenskommelse, hvilka 3 månader i förevarande fall borde beräknas tillbaka från anmälan, i hvilken händelse Qvistgaard skulle vara fri från denna fordran, som tillkommit i September, hvaremot anmälan skett i November.
N. Rev. (rev.sekr:ne Poignant och von Bahr samt t. f. rev.sekr. Hasselrot, föredragande,) hemstälde i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte finna skäl icke hafva förekommit, som kunde föranleda ändring i hofr:ns dom.
Saken föredrogs den 20 November 1878 inför H. D. (i närvaro af just.råden frih. Leuhusen, Almqvist, Carleson, von Hofsten, Rabe, von Segebaden och Hernmarck), dervid det underdåniga betänkandet bifölls.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 11 December 1878.