Ang. vällande till fava for jernvägsfart
3 februari 1879
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1880, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,5 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 119–121 i årgången 1880. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Nummer saknas i OCR-lagret: bandet trycker ett löpnummer över varje post, men just det här numret har inte gått att läsa. Posten är avgränsad på kolumntiteln — sidhuvudets rubrik, som byts där nästa post börjar — och inget nummer har gissats.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Avgränsning osäker: numret saknas i OCR-lagret och rubrikraden gick inte att hitta på sidan, så referatet är avgränsat vid sidans början. Står det ett stycke av föregående post först, är det därför. Kontrollera mot det tryckta bandet innan du citerar början.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sjuttonde årgången, 1880 i litteraturen — s. 119–121 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredragning den 3 Februari 1879». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
2:1
Angående vållande till fara för jernvägsfart. Enskild jeraväg.
Efter angifvelse af trafikchefen vid Malmö—Ystads jernväg V. Waldenström, uttog länsmannen Otto Holst stämning till Oxie och Skytts här.rätt å mjölnaren Ola Nilsson och handlanden Jöns Göransson i Svedala med påstående, att de måtte fällas till ansvar för det de på aftonen den 10 November 1877 ouppsåtligen, i följd af vårdslöshet, oförsigtighet eller försummelse, med häst och vagn inkommit å nämnda jernväg och färdats ett stycke å jernvägsbanken, hvarigenom hinder och fara för jernvägens begagnande uppstått.
Förloppet dervid var följande: Omkring klockan 7 på aftonen hade Ola Nilsson och Jöns Göransson, kommande från Oxie och åkande i riktning mot Svedala, vid ett ställe å landsvägen, der denna skär jernvägen, kommit in på jernvägsspåret och följt detta till dess de hunnit till den i närheten befintliga, öfver Segeån ledande jernvägsbron, der häst och vagn fastnat i följd deraf att bron är belagd med plankor med 5 eller 6 tums mellanrum. Då missödet bemärktes, stod ett bantåg i begrepp att afgå från Skabersjö station till Malmö, på hvilken väg nyssnämnda jernvägsbro måste passeras. Tåget blef dock hejdadt vid stationen; men, innan de tilltalades häst och vagn kunde lösgöras och banan blifva klar, förflöt omkring en timma.
Waldenström anförde, att stor olycka kunnat uppstå, derest ej vagnen blifvit upptäckt före tågets afgång, enär tåget eller en del deraf kunnat utspåra och nedstörta i ån.
De tilltalade förnekade, att de med uppsåt eller genom vårdslöshet, oförsigtighet eller försummelse inkommit på banan. Vid tillfället hade det varit mycket mörkt. Derigenom hade de ej varseblivit att hästen tagit orätt väg. Lands-
s. 120 Sida 120 i årgången börjar här
vägen skar jernvägen i sned riktning och grindar funnos ej vid vägöfvergången.
Åklagaren åberopade K. Brefvet den 4 Februari 1873, hvarigenom jernvägen erhållit samma skydd, som enligt 19 kap. 11, 12 och 13 §§ strafflagen tillkommer statens jernvägar.
Sedan åtskilliga vittnen blifvit afhörda, utlät sig här.- r:n genom utslag den 8 April 1878: att emedan åtalet innefattade påstående om ansvar å Ola Nilsson oah Jöns Göransson endast för det de ouppsåtligen, i följd af vårdslöshet, oförsigtighet eller försummelse, kört in på jernbanan och sedermera färdats ett stycke å densamma, samt dymedelst varit vållande dertill att fara uppstått för jernvägsfartens begagnande; men äfven om Ola Nilsson och Jöns Göransson kunde anses lagligen öfvertygade om berörda förfarande, sådant likväl icke, på grund af stadgandet i K. Br. den 4 Februari 1873 angående fridlysning af ifrågavarande jernväg, vore med afseende å samma jernvägsanläggning belagdt med ansvar, ogillades åtalet.
Öfver detta utslag anförde Waldenström besvär hos hofr:n öfver Skåne och Blekinge.
Enligt utslag den 23 Augusti 1878 fann hofr:n skäl ej hafva förekommit, ledande till ändring i här.r:ns öfverklagade utslag.
Waldenström fullföljde målet till Kongl. Maj:t.
Sedan vid föredragning den 3 Februari 1879 H. D. beslutat, att handlingarne i målet skulle emellan H. D:s ledamöter cirkulera, företogs målet den 21 April 1879 till afgörande (i närvaro af just.råden Södergren, frih. Leuhusen, Almqvist, Carleson, Olivecrona, Hernmarck och Wedberg), dervid H. D:s flesta ledamöter funno ej skäl att i hofr:ns utslag göra ändring.
Just.råden frih. Leuhusen, Almqvist och Wedberg förenade sig om följande yttrande: Som Ola Nilsson och Jöns Göransson äro lagligen förvunna att hafva den 10 November 1877 af vårdslöshet inkommit samt med häst och åkdon färdats å Malmö—Ystads jernväg, hvilken, på grund af K. Br.
s. 121 Sida 121 i årgången börjar här
den 4 Februari 1873, åtnjuter lika skydd, som enligt 19 кар. 11, 12 och 13 §§ i strafflagen tillkommer statens jernvägsanläggningar; alltså och då jemväl upplyst är, att genom åtalade förfarandet sådan fara för jernvägens begagnande uppstått, som omförmäles i 11 § af nämnda kapitel, pröfvade bemälde just.råd skäligt att, med upphäfvande af domstolarnes beslut, döma Ola Nilsson och Jöns Göransson, jemlikt till sistnämnda § hänförliga stadgandet i 21 § af berörda kapitel, att för ifrågavarande förseelse hvardera böta 300 kr.
Om detta mål skulle anteckning göras i H. D:s minnesbok (se årgången 1879, sid. 759).