A. och hans hustru försälja år 1867 ett hus i stad till В. med förbehåll att under deras återstående lifstid få begagna en viss boningslägenhet inom fastigheten, men söka ej inteckning derför. Efter det B.
13 maj 1879
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1880, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,8 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 128–131 i årgången 1880. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sjuttonde årgången, 1880 i litteraturen — s. 128–131 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 13 Maj 1879»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Genom kontrakt den 21 December 1867 försålde Jan Jansson och hans hustru Johanna Mathilda Ström till förre bergsmannen A. G. Andersson i Strömbacka 1/2 bergsmanstomt i andra roten inom norra qvarteret af Sala stad under förbehåll att under deras återstående lifstid få begagna en viss boningslägenhet inom byggnaden.
I stämning till rådst.r:n i Sala yrkade sedermera Jan Jansson och hans hustru, att som Andersson år 1876 försålt nämnda fastighet, utan att för makarne Jansson göra undantag af denna lägenhet, i följd hvaraf denna endast emot erläggande af hyra till nye egaren finge af makarne begagnas, Andersson måtte förpligtas att ersätta dem härigenom tillskyndad förlust med 50 kr. för hvarje år.
s. 129 Sida 129 i årgången börjar här
Andersson medgaf att han vore skyldig förse makarne Jansson med husrum under deras återstående lifstid, samt upplyste, att han inne i staden förhyrt en lägenhet på tre rum, deraf ett blifvit makarne erbjudet; och förmenade Andersson, under bestridande att han vore pligtig till makarne utbetala någon hyresersättning, så länge han till dem uppläte fritt husrum, att det bemälde makar erbjudna rummet vore fullt så godt, som det de sig förbehållit.
Häremot anmärkte makarne Jansson, dels att Andersson mindre väl behandlat dem, hvarför de icke ville bo hos honom, ocli dels att Andersson allenast på sex månader förhyrt den af honom innehafvande lägenhet, hvarför, om makarne inflyttade i denna lägenhet, de icke hade någon säkerhet för att längre än dessa sex månader få husrum af Andersson. På grund häraf yrkades, att makarne en gång för alla måtte tillerkännas en bestämd hyresersättning.
I utslag den 15 April 1878 utlät sig rådst.r:n: att emedan upplyst och ostridigt vore, att Jan Jansson vid försäljning till Andersson af en honom tillhörig half bergsmanstomt med jordegor och grufvedel i andra roten uti staden Sala såsom köpevilkor förbehållit sig och sin hustru rätt till ett boningsrum i den till fastigheten hörande åbyggnad, och Andersson på grund af detta köpevilkor borde anses skyldig att, sedan han vid försäljning af förenämnda fastighet till tredje person icke tillförsäkrat Jan Jansson att vid berörda lägenhet varda bibehållen, samt Jan Jansson till följd häraf beröfvats förmånen att hyresfritt få bebo omförmälda boningsrum, för mistning af denna förmån hålla Jan Jansson skadeslös; ty och som makarne Jansson ej kunde emot deras bestridande vara pligtige att i utbyte emot det af dem förbehållna boningsrummet inflytta i annan af Andersson för obestämd tid åt dem anvisad boningslägenhet, förpligtades Andersson att, såsom godtgörelse för det makarne Jansson till följd af den skedda försäljningen af förberörde jord med åbyggnad ej fått det ifrågakomna boningsrummet vidare hyresfritt bebo, till Jan Jansson eller dennes
Naumann, Tidskr. f. lagstiftn. etc. 17:de årg.
s. 130 Sida 130 i årgången börjar här
hustru årligen från och med den 14 Mars 1878, så länge någon af dem lefde, emot qvitto utgifva 50 kr.
Andersson vädjade till Svea hofrätt och yrkade utslagets upphäfvande samt att, om makarne Jansson fortfarande gjorde anspråk på att af honom erhålla bostad, de måtte förpligtas att sammanbo med honom, hvarjemte Andersson anmärkte, att, som makarne Jansson försummat att inteckna kontraktet, han haft full befogenhet att sälja äfven den undantagna lägenheten, helst han i den af honom förhyrda lägenhet egde tillräckligt antal rum att lemna makarne, som emellertid icke antagit hans erbjudande.
I dom den 7 November 1878 yttrade hofr:n: att som Jan Jansson försummat att söka inteckning för åberopade, vid ifrågavarande fastighetsförsäljning till Andersson gjorda förbehåll om nyttjanderätt för makarne Jansson till en lägenhet inom samma fastighet, samt följaktligen, sedan fastigheten under år 1876 blifvit af Andersson försåld, makarne Jansson, jemlikt 53 § i K. F. den 16 Juni 1875, icke på grund af omförmälda förbehåll lagligen egde emot Andersson någon rätt till skadestånd för det de icke fortfarande finge hyresfritt begagna nämnda lägenhet, blefve, med ändring af rådst.r:ns utslag, makarne Janssons i saken förda talan ogillad.
Om denna dom förenade sig hofrättsrådet Forssell samt v. här.höfdingarne Wåhlin och Montelius.
Från beslutet var v. här.höfdingen Edelstam skiljaktig och yttrade: »Enär den afhandling, hvarpå Jansson och hans hustru grunda sin talan, är upprättad den 21 December 1867, men, jemlikt K. F. angående inteckning af aftal om nyttjanderätt till fastighet i stad den 21 December 1857, afhandling om nyttjanderätt till hus i stad ej må gälla utöfver tio år, ändock att den är stäld på längre tid, varder, med ändring af rådst.r:ns utslag, Jan Janssons och hans hustrus i saken förda talan af mig ogillad.»
Makarne Jansson fullföljde saken till Kongl. Maj:t och yrkade fastställelse af rådst.r:ns utslag; anmärkande, att fråga icke vore om förmånsrätt, utan om skadestånd.
s. 131 Sida 131 i årgången börjar här
N. Rev. (rev.sekr:ne Fahrœus, föredragande, och Lagergren samt t. f. rev.sekr. Cöster) yttrade i afgifvet betänkande: »Enar den afhandling, makarne Jansson till stöd för sin talan åberopat, är upprättad den 21 December 1867, men, jemlikt K. F. den 21 December 1857, afhandling om nyttjanderätt till hus i stad ej må gälla utöfver 10 år, ändock att den är stäld på längre tid, hemställer N. Rev., att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofr:ns domslut.»
Saken föredrogs den 24 April 1879 inför H. D., dervid just.råden von Hofsten, Lindhagen och Svedelius pröfvade rättvist fastställa hofr:ns dom.
Just.råden Huss, Östergren och Wedberg biföllo N. Rev:s underdåniga hemställan.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 13 Maj 1879.