B. använder, under äktenskap med C., sin och sin hustrus lösa egendom till betalning af den skuld, hvari han vid äktenskapets ingående häftat till sina barn i ett föregående gifte. Vid arfskifte efter C. skola de belopp, med hvilka han sålunda betalt sin enskilda gäld, räknas å
9 december 1879
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1880, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,7 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 474–477 i årgången 1880. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Sidhänvisning: innehållsförteckningen anger s. 6 för det här referatet, men referatet börjar på s. 474 enligt sidhuvudet. Sidhuvudet gäller här; avvikelsen redovisas i stället för att döljas.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sjuttonde årgången, 1880 i litteraturen — s. 474–477 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Majts dom utgafs den 9 December 1879»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
I egenskap af förmyndare för omyndiga Christina Nilsdotter i Skändla, yrkade Olof Andersson i Qvillehed m. fl., i stämning till Östra Hisings här.rätt åläggande för Joh:s Nilsson i Asaby att till vederparterne utgifva sin aflidna hustrus, Elin Nilsdotters, giftorätt i såväl den köpeskilling han betingat sig vid försäljning den 13 Mars 1875 af makarnes gemensamma lösegendom, som ock i de utestående fordringar makarne under äktenskapet gemensamt egt.
I bouppteckningen efter Elin Nilsdotter voro tillgångarne i boet, hvarest någon gäld icke funnits, upptagna till 577 kr. 5 öre.
Under rättegången upplystes, att Joh:s Nilsson genom kontrakt den 13 Mars 1875 till en son i ett föregående äktenskap, Bernhard Johansson, med full eganderätt öfverlåtit all den Joh:s Nilsson tillhöriga och i boet befintliga lösegendom af hvad benämning den vara kunde, utan annat undantag än Joh:s Nilssons och hans hustrus gång- och sängkläder, emot ett belopp af 3,000 kr.; att Elin Nilsdotter
s. 475 Sida 475 i årgången börjar här
i arf och testamente efter en afliden broder Olof Nilsson bekommit 1,042 kr. 70 öre; att Joh:s Nilsson af samme sin svåger bekommit 200 kr. såsom godtgörelse för bröllopskostnaden; att Elin Nilsdotter i boet infört åtskilliga kreatur jemte möbler; samt att Joh:s Nilsson under Elin Nilsdotters lifstid egt åtskilliga fordringar, som icke öfverlåtits å hans barn i första giftet.
Johzs Nilsson uppgaf, att ej mindre ofvanberörda köpeskilling än äfven de andra tillgångar, som tillfallit det gemensamma boet, användts dels till gäldande af det gemensamma boets skuld och dels till utbetalning af mödernearf till Johzs Nilssons barn i l:a giftet; dock kunde Johzs Nilsson, som icke tagit qvitto af sina barn å de belopp, hvilka till dem utbetalts, icke uppgifva hvad dem sålunda tillkommit, hvartill han ej heller ansåge sig pligtig.
Olof Andersson och hans medparter erinrade, att barnens mödernearf uppenbarligen varit en skuld, som Johzs Nilsson åsamkat sig före sednare äktenskapet och till hvars gäldande han icke, emot föreskriften i 11 kap. 2 § Giftermålsbalken, egt- befogenhet tillegna sig hustruns i hans bo införda medel. Då sådant emellertid skett, vore Johzs Nilsson, jemlikt 5 § af nyssnämnda kap. ovilkorligen pligtig att låta nämnda belopp räknas å sin egen lott.
Johzs Nilsson genmälde, att då mannen vore hustruns målsman, egde han väl åtminstone med hennes lösa egendom förfara såsom honom bäst syntes och sålunda, då tillgångar funnes, dermed betala sina skulder.
Här.r:n utlät sig i utslag den 6 Mars 1878, att ehuru det vore ådagalagdt, att ofvanberörda köpeskilling utgjort 3,000 kr., att Elin Nilsdotter i testamente och arf efter sin broder Olof Nilsson bekommit 1,042 kr. 70 öre och att Johzs Nilsson under sin hustrus lifstid haft åtskilliga utestående fordringar; hvarförutan han medgifvit, dels att han användt berörde köpeskilling till betalning af gemensam skuld och barnens i hans första äktenskap mödernearf, dels ock att han under Elin Nilsdotters lifstid bland samma barn fördelat de fordringar han och Elin Nilsdotter gemensamt
s. 476 Sida 476 i årgången börjar här
egt, ehuru han undandragit sig ej mindre att uppgifva beloppet af de sålunda fördelade medel, än äfven att förete det öfver fördelningen upprättade instrument, samt han hvarken föreburit eller visat, att Elin Nilsdotter afvetat och gillat förskingringen af deras gemensamma egendom; likväl, emedan Joh:s Nilsson varit Elin Nilsdotters målsman och, såvidt visadt vore, hvarken henne enskildt tillhörig egendom eller hennes giftorätt i deras bo blifvit från mannens förvaltning genom äktenskapsförord undantagen, blefve, i förmågo af 9 kap. 1 § Giftermålsbalken, käromålet i denna del ogilladt.
Olof Andersson och hans medparter vädjade till Göta hofrätt.
Hofr:n yttrade i dom den 28 Mars 1879: att emedan upplyst blifvit, att Joh:s Nilsson med de i hans och Elin Nilsdotters bo befintlige gemensamma tillgångar godtgjort den skuld, hvari han vid ingåendet af äktenskapet med Elin Nilsdotter häftat till sina barn i ett föregående äktenskap, samt berörda skuld, hvilken icke blifvit i förevarande mål till beloppet utredd, utgjort en Job:s Nilssons enskilda gäld och följaktligen, jemlikt 11 kap. 2 § Giftermålsbalken, bort godtgöras med de tillgångar, han före äktenskapet med Elin Nilsdotter egt, eller, i brist af sådana, med hans lott i deras gemensamma bo, blefve, med upphäfvande af motvädjade utslaget i fullföljda delen, den i målet förda talan på det sätt bifallen, att de belopp, med hvilka Joh:s Nilsson af boets gemensamma tillgångar guldit sin enskilda gäld till barnen i första äktenskapet, borde, enligt 5 § i nämnda kap. och balk, vid blifvande arfskifte efter Elin Nilsdotter å Joh:s Nilssons egen lott i boet räknas.
Joh:s Nilsson fullföljde saken till Kongl. Maj:t: Arfsrätt kunde icke ifrågakomma utan till den egendom, som ostridigt tillhörde dödsboet vid den aflidnes död. Hans barn likasom hans öfrige fordringsegare hade ju varit oförhindrade att lagligen utkräfva sin rätt, i hvilken händelse säkerligen den gemensamma egendomen tagits i mät. Dess-
s. 477 Sida 477 i årgången börjar här
utom bade alla liquider egt rum med hustruns samtycke. Yrkade att här.r:ns utslag mätte fastställas.
N. Rev. (konst. rev.sekr:ne Lilienberg, föredragande, och Westman samt t. f. rev.sekr. Hasselrot) hemstälde i underdånighet, att Kongl. Maj:t mätte pröfva rättvist fastställa hofr:ns dom.
Saken föredrogs den 11 November 1879 inför H. D. (i närvaro af just.råden Södergren, Wretman, von Hofsten, Lindhagen, Svedelius, Östergren och Ryding), hvarvid det underdåniga betänkandet bifölls.
Kongl. Majts dom utgafs den 9 December 1879.