Angående rese- och traktaments-kostnader för af- och tillträdessyn å komministersboställe. Fiskalisk aktion.
5 december 1879
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1880, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 2,8 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 520–523 i årgången 1880. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sjuttonde årgången, 1880 i litteraturen — s. 520–523 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 5 December 1879». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Den 29 Augusti 1878 förrättade borgmästaren C. Een, på grund af särskildt förordnande af Svea hofrätt, laga afoch tillträdessyn å komministersbostället i Öster Löfsta församling emellan kyrkherden O. P. L. Jonsson, afträdare, och komministern P. L. Lundell, tillträdare, för hvilken förrättning Een fordrade rese- och traktamentsersättning med 56 kr. 35 öre.
Detta belopp blef äfven af kyrkherden i församlingen
s. 521 Sida 521 i årgången börjar här
kontraktsprosten C. E. Gyllander samma dag af kyrkkassans medel till Een emot särskildt qvitto utbetaldt.
Med företeende af Eens qvitto gjorde emellertid Gyllander härom anmälan hos riksdagens justitieombudsman under förmenande, att Een icke skulle varit till ifrågakomne ersättning berättigad.
Sedan Een inkommit med förklaring, uppdrog justitieombudsmannen åt advokatfiskalsembetet i Svea hofrätt att inför bemälda hofrätt tilltala Een för hans nämnda förfarande, hvilket enligt justitieombudsmannens åsigt vore stridande emot 8 § af Kongl. Maj:s nådiga res. och förklaring uppå presterskapets besvär den 12 Januari 1757, der det heter: »och anser Kongl. Maj:t äfven för skäligt, i betraktande af kapellanernes knappa lön och utkomst, det de, som förrätta husesyn på kapellansbord, icke äro mera berättigade till arfvode derför än de, som syna militärboställen, hvilka, likmätigt husesyns-ordningen den 15 September 1752, derföre alls ingen vedergällning få begära eller emottaga; de orter dock undantagna, hvarest några särskildte stadfästelseföreningar härutinnan kunna vara ingångna, hvilka efter öfverenskommelse så hädanefter som hittills böra orubbade förblifva».
Advokatfiskalsembetet anstälde till följd häraf åtal emot Een hos hofr:n, med yrkande, att Een måtte dömas till ansvar efter lag och sakens beskaffenhet för hvad honom sålunda till last låge samt förpligtas återställa hvad han olagligen uppburit med laga ränta å medlen för den tid, han dem innehaft.
Een medgaf, att han fordrat och uppburit betalning för ifrågavarande husesyn enligt det företedda qvittot, men anmärkte, att han, då lagligheten af hans åtgärd att fordra ersättning af Gyllander ifrågasatts, sjelf uppmanat denne att anmäla saken hos justitieombudsmannen. Een ansåg sig emellertid till ifrågavarande ersättning lagligen berättigad och anförde till stöd härför: I 1757 års res. stadgades att de, som förrättade syner å kappellansbord, icke voro mera berättigade till arfvode än de, som förrättade syn å mili-
s. 522 Sida 522 i årgången börjar här
tära boställen, — sålunda ändock lika berättigade, som desse. Nu vore dock genom husesynsordningen det endast förbjudet ordinarie domare eller auditörer, men icke extra domare, att taga ersättning för syn å militära boställen, och genom K. K. den 11 December 1863 berättigades uttryckligen extra domare och t. f. auditörer att för syneförrättningar åtnjuta rese- och traktaments-ersättning af militieboställskassan, hvaraf ex analogia juris torde följa, att ersättning för syner å kapellansbord borde af kyrkkassan utgå till extra domare. Praxis öfverensstämde jemväl med denna Eens uppfattning. I allt fall saknades all rättsgrund för att en extra domare skulle vara pligtig vidkännas ekonomisk uppoffring för en honom anförtrodd tillfällig domareförrättning.
Hofr:n yttrade i utslag den 26 Juni 1879: att som Een icke, emot stadgandet i ofvanåberopade 8 § af K. res. den 12 Januari 1757, varit lagligen berättigad att för ifrågavarande, af honom verkstälda syneförrättningen uppbära reseoch traktamentsersättning; alltså och i förmågo af 25 kap. 17 och 22 §§ Strafflagen fäldes Een för hvad honom sålunda i åtalade hänseendet till last kommit att böta 20 kr., äfvensom Een förpligtades att till kontraktprosten Gyllander för kyrkkassans räkning återgälda 56 kr. 35 öre jemte 5 procent ränta derå från den 29 Augusti 1878, då medlen af Een uppburits, till dess återbäring skedde.
Een anförde besvär hos Kongl. Maj:t, såvidt böter och återbäringsskyldighet blifvit honom ålagda, hvarvid han dock förklarade, att han icke fäste särskildt afseende vid ersättningsfrågan. Han ansåge sin lagtolkning haft så mycket skäl för sig, att han bort undgå böter. Han hade i denna sak handlat efter bästa förstånd och samvete och icke af snikenhet, hvilket framginge deraf, att han sjelf uppmanat Gyllander till angifvelsen och lemnat honom formulär till densamma, för att på detta enda sätt få frågan afgjord.
Advokatfiskalsembetet förmälte sig sakna anledning bestrida rigtigheten af Eens uppgift, det han uppmanat Gyllander till angifvelsen.
Målet föredrogs den 5 December 1879 inför H. D.,
s. 523 Sida 523 i årgången börjar här
och som, med afseende ä hvad i målet förekommit, Een, genom åtalade förfarandet att uppbära ersättning för ifrågavarande enligt särskildt förordnande af honom förrättade syn, icke gjort sig skyldig till sådan vårdslöshet, försummelse, oförstånd eller oskicklighet i embetet, att ansvar derå följa bort, funno H. D:s fleste ledamöter (just.råden Wretman, Naumann, Lindhagen och Nyding) skäligt i så måtto ändra hofr:ns utslag, att Een från de honom derigenom ådömda böterna befriades.
Just.råden von Hofsten, Huss och Östergren funno skäl ej vara anfördt, som i hofr:ns utslag kunde verka ändring.