Bränvin sasom skeppsprovision. Tullförpassning derå
17 december 1879
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1880, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,6 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 577–580 i årgången 1880. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Nummer saknas i OCR-lagret: bandet trycker ett löpnummer över varje post, men just det här numret har inte gått att läsa. Posten är avgränsad på kolumntiteln — sidhuvudets rubrik, som byts där nästa post börjar — och inget nummer har gissats.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Avgränsning osäker: numret saknas i OCR-lagret och rubrikraden gick inte att hitta på sidan, så referatet är avgränsat vid sidans början. Står det ett stycke av föregående post först, är det därför. Kontrollera mot det tryckta bandet innan du citerar början.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sjuttonde årgången, 1880 i litteraturen — s. 577–580 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 17 December 1879»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
ning hemställa hofr:ns dom, lemnades besvären i öfrigt utan afseende; skolande sålunda och då Andersson uppgifvit sig icke vara fordringsegare i Petterssons konkurs, de underdåniga påminnelserna under pröfning komma endast såvidt talan blifvit fullföljd af Löfgren för egen del samt af honom och Andersson å Skoogs och Svenssons vägnar.
Just.råden Södergren och Östergren funno skäl icke hafva förekommit, som kunde föranleda ändring i hofr:ns öfverklagade revisionsutslag, men voro ense med H. D:s ôfrige ledamöter i fråga om Anderssons talan.
H. D. gillade hofr:ns beslut i den fullföljda frågan om vittnesjäf för handlanden Andersson, men pröfvade rättvist att, så vidt det inverkade på Löfgrens, Skoogs och Svenssons rätt såsom fordringsegare i Petterssons konkurs, upphäfva hofr:ns dom i sjelfva saken och fastställa rådst.r:ns deruti meddelade beslut.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 17 December 1879.
9 4.
Tullförpassning för bränvin, som skeppare uppgifvit sig hafva mottagit såsom skeppsprovision, men hvilket icke tillhört honom eller besättningen. Tullstadgan d. 2 nov. 1877, 54 §, 2 mom. I p.
Kustvakten N. Olsson rapporterade, att han den 17 November 1878 under beslagsanspråk anhållit en af skepparen M. Öfverberg från skepparen Lars Jönssons i hamnen vid Arildsläge liggande och från Holmstad ankomna däcksbåten »Garibaldi» afhemtad qvartsankare våtvaror. I anledning häraf yrkade tullfiskalen H. Aberg vid rådst.r:n i Engelholm ansvar å bemälde Öfverberg och. Lars Jönsson för hvad dem i angifna hänseendet kunde ligga till last.
Efter vunnen upplysning, att ankaren, som innehöll 3
Naumann, Tidskr. f. lagstiftn. etc. 17:de årg.
s. 578 Sida 578 i årgången börjar här
kannor danskt bränvin, tillhörde Kersti Jönsdotter och blifvit af Anders Nilsson i Holmstad förd ombord å »Garibaldi», blefvo jemväl Kersti Jönsdotter och Anders Nilsson till rådst.r:n instämde med yrkande om ansvar.
Lars Jönsson berättade, att, dä han med sitt fartyg lemnat bryggan i Holmstad och sjelf stått vid rodret, Anders Nilsson kommit roende med åtskilliga saker i en säck och anhållit att få komma ombord, hvarvid Lars Jönsson förklarat, att Anders Nilsson sjelf finge bära ansvaret om något »befunnes origtigt», samt att, sedan Anders Nilsson upplyst, att bland sakerne funnos 2 kannor bränvin, Lars Jönsson tillkännagifvit, att, om qvantiteten icke vore större, densamma kunde få medfölja såsom proviant.
Anders Nilsson medgaf, att han på begäran af Kersti Jönsdotter i Holmstad fört ifrågavarande ankare ombord på »Garibaldi».
öfverberg uppgaf, att han på anmodan af Kersti Jönsdotter farit ut till »Garibaldi» och der, i Lars Jönssons frånvaro, hemtat ankaren, som legat förstucken under däck; att, då han bemärkt tullbetjening vid bryggan, han låtit ankaren qvarligga i båten och aflägsnat sig från platsen för att om förhållandet underrätta Kersti Jönsdotter, samt att under hans frånvaro ankaren blifvit tagen i beslag.
Kersti Jönsdotter erkände ankaren såsom sin egendom.
Åklagaren yrkade ansvar å Kersti Jönsdotter och Anders Nilsson för underlåten förpassning samt öfverlemnade till domstolens bedömande, huruvida Lars Jönsson och Öfverberg gjort sig till ansvar förfallne.
Det upplystes att besättningen å »Garibaldi» utgjorts af Lars Jönsson jemte styrmannen.
Rådst.r:n yttrade i utslag den 24 Februari 1879, att enär, enligt hvad upplyst vore, besättningen å Lars Jönssons ifrågavarande fartyg utgjort 2 man, hvadan Lars Jönsson, enligt 54 § i tullstadgan den 2 November 1877, egt att såsom skeppsprovision förpassningsfritt medföra 4 kannor sprit; alltså och då icke styrkt blifvit, att Lars Jönsson utöfver de Kersti Jönsdotter tillhöriga 3 kannor sådan vara, hvilken
s. 579 Sida 579 i årgången börjar här
Lars Jönsson förklarat sig hafva såsom skeppsprovision emottagit, innehaft sprit till så stor myckenhet, att densamma sammanlagdt öfverstigit 4 kannor, samt Aberg icke ens påstått, att oloflig varuinförsel skulle egt rum, pröfvade rådst.r:n, jemlikt nämnda lagrum, jemfördt med 54 § i tullstadgan, rättvist Öfverberg, Lars Jönsson, Kersti Jönsdotter ocli Anders Nilsson från allt ansvar i målet befria, i följd hvaraf Kersti Jönsdotter skulle ega att, sedan rådst.r:ns utslag vunnit laga kraft, å vederbörande tullkammare återfå det i beslag tagna bränvinet.
Åklagaren besvärade sig hos hofr:n öfver Skåne och Blekinge, anmärkande, att, då bränvinet icke varit skepparens egendom, detsamma icke kunde såsom skeppsprovision anses, samt att, då fartyget before Öresund emellan Malmö och Torekow, detsamma bort medhäfva förpassning.
Hofr:n fann, enligt utslag den 21 April 1879, skäl icke hafva förekommit, ledande till ändring i rådst.r:ns utslag.
Ombudsmannen hos generaltullstyrelsen H. C. Öhnell fullföljde talan: Då fartygets drägtighet vore 7,79 tons och resan utsträckts utom tullkammaredistriktet inom en del af Öresund, hade kärlet, jemlikt 54 § 2 mom. 3 p., ovilkorligen bort förpassats. Derest skepparen icke kunde fällas till ansvar för oloflig varuinförsel, yrkades att han måtte fällas till böter enligt 59 § tullstadgan.
Målet föredrogs den 25 November 1879 i II. D., hvars fleste ledamöter (just.råden Carleson, Olivecrona, Huss, von Segebaden och Wedberg) funno skäl icke vara anfördt, som i hofr:ns öfverklagade utslag kunde verka ändring.
Just.råden frih. Leuhusen och Hernmarck yttrade, att, emedan ifrågavarande, under beslagsanspråk anhållna bränvin icke tillhört besättningen å Lars Jönssons fartyg, vid hvilket förhållande detsamma ej kunde hänföras till sådan skeppsprovision, som i 54 § 2 mom. 1 p. af tullstadgan den 2 November 1877 afsåges, samt nämnda vara följaktligen, jemlikt detta lagstadgande, bort vara af förpassning åtföljd, men ostridigt vore, att dylik handling saknats, just.råden, i förmågo af 58, 59 och 164 §§ uti berörda författning, pröf-
s. 580 Sida 580 i årgången börjar här
vade skäligt, med ändring af domstolarnes beslut, sålunda bifalla den af åklagaren i målet förda talan, att hustru Kersti Jönsdotter, såsom égaré af förutnämnda, utom riket tillverkade vara, förpligtades att före dess återbekommande i böter erlägga dubbel införseltull enligt gällande taxa, äfvensom skepparen Lars Jönsson skulle, för det han afgått utan att vara försedd med förpassning å bränvinet, böta 20 kr.; och skulle böterna tillfalla kronan och tullstatens enskilda pensionsinrättning till hälften hvardera.