Böter återställas af gunst och nåd, sedan de blifvit ej allenast utgifna utan äfven fördelade.
5 november 1880
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1880, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 2,1 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 726–728 i årgången 1880. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sjuttonde årgången, 1880 i litteraturen — s. 726–728 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredragning den 5 November 1880». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Enligt öfverståthållareembetets för polisärenden i poliskammaren den 17 Februari 1879 gifna beslut, blef, med stöd af 22 § i Ordningsstadgan för Rikets städer den 24 Mars 1868, Christina Charlotta Rydén, som i Stockholm i öppen bod idkade handel med s. k. korta varor, förbjuden, vid vite af 300 kronor, att inom hufvudstaden besörja försäljning af varor genom offentligt utrop. Detta förbud skulle, utan hinder af beslutets öfverklagande, genast tillämpas.
Vid polisdomstolen hade derefter poliskommissarien J. H. Eckerström tilltalat Rydén för det hon på aftonen den 17 Februari 1879, sedan omförmälda förbud henne meddelats, i sin kortvaruhandel försålt varor genom offentligt utrop.
Genom utslag den 20 i samma månad fälde Ö. S. JE:t Rydén att utgifva det stadgade vitet 300 kr.
Rydén anförde besvär hos Svea hofrätt och nedsatte vitesböterna i poliskammaren. Böterna blefvo den 7 April 1879 fördelade sålunda, att polispersonalens pensionsfond erhöll 100 kr., allmänna barnhusinrättningen 150 kr., Stockholms stad 12 kr. 50 öre och poliskammaren 37 kr. 50 öre.
s. 727 Sida 727 i årgången börjar här
Genom utslag den 29 April 1879 fann hofr:n ej skäl att i polisdomstolens utslag göra ändring. Hofr:ns utslag vann laga kraft.
Emellertid hade Rydén hos Kongl. Maj:t anfört und. besvär emot Ö. S. E:ts den 17 Februari 1879 meddelade beslut, och enligt resolution den 25 April 1879 fann Kongl. Maj:t, uppå und. föredragning af chefen för civildepartementet, skäl icke förekomma att i öfverklagade beslutet göra annan ändring än att det stadgade vitets belopp nedsattes till 100 kronor.
Sedermera ingaf Rydén till Ö. S. E:t för polisärenden skriftlig anhållaIn att på grund af sistnämnda beslut återfå 200 kronor af de erlagda vitesböterna; men enligt beslut den 10 November 1879 förklarade Ö. S. E:t denna ansökning icke till någon Ö. S. E:ts åtgärd föranleda.
I und. ansökning hos Kongl. Maj:t anhöll Rydén, att Kongl. Majs måtte af nåd förordna, att vederbörande skulle till Rydén återbära hvad hon af vitesböterna för mycket utgifvit eller ock förståndiga Ö. S. E:t att afgifva hufvudsakligt yttrande öfver hennes restitutionsansökning.
I infordradt und. utlåtande förklarade Ö. S. E:t sig icke hafva något emot denna ansökning att erinra.
Ärendet föredrogs den 6 Oktober 1880 inför H. D. (i närvaro af just.råden Almqvist, Naumann, von Hofsten, Babe, Olivecrona och Svedelius), dervid H. D:s fleste ledamöter tillstyrkte, det Kongl. Maj:t täcktes förklara, att, då hofr:ns utslag redan gått i verkställighet och de Rydén ådömda vitesböter blifvit till vederbörande utdelade, Kongl. Maj:t ej finner skäl att å ansökningen fästa afseende.
Justrådet Naumann yttrade: »Kongl. Maj:ts i grundlagen stadgade rätt att göra nåd i brottmål kan, efter min tanka, icke omintetgöras eller förringas af den omständighet, att ådömda böter blifvit hos den sakfälde uttagna och äro mellan vederbörande fördelade, utan blir här, som i andra fall, straffdomens verkan undanröjd genom nåderesolutionen i den utsträckning samma resolution utvisar. I ett fall sådant som det förevarande torde, om någonsin, nåd böra
s. 728 Sida 728 i årgången börjar här
mellankomma, helst genom Kongl. Maj:ts i administrativ väg den 25 April 1879 gifna utslag vitet blifvit nedsatt till endast etthundra kronor, men, i följd af Svea hofrätts, antagligen i ovetenhet om samma utslag, fyra dagar derefter meddelade beslut, de sökanden ålagda vitesböter blifvit bestämda ända till trehundra kronor, som hon måst erlägga. Jag tillstyrker derföre, att Kongl. Maj:t täcktes förklara, att den af Kongl. Maj:t genom ofvannämnda utslag sökanden tillagde förmån också må henne tillgodokomma, så att hon återfår de tvåhundra kronor, som hon måst för mycket utgifva.»
Vid ärendets föredragning den 5 November 1880 i statsrådet fann Kongl. Maj:t godt af nåd tillåta, att sökanden finge återbekomma hvad hon af ifrågavarande vitesböter utgifvit öfver 100 kronor.