NJA 1988 s. 105

Medborgaren i Förbundsrepubliken Tyskland G.H. väckte vid Stockholms TR  talan mot finländska medborgaren S.P. född 1979, med yrkande om ogiltigförklaring av faderskapserkännande.

S.P. yrkade att käromålet skulle avvisas enär svensk domstol inte var behörig att uppta målet till prövning.

Tingsrätten

TR:n (rådmannen Hedberg) anförde i beslut d 11 mars 1987: Väl finner TR:n lag (1985:367) om internationella faderskapsfrågor vara tillämplig i målet men med beaktande av att det i förevarande fall är fråga om en tysk medborgare - dock med hemvist i Sverige - som för talan mot ett barn som uppenbarligen i likhet med barnets moder är finländsk medborgare och har hemvist i Finland, kan TR:n inte finna att det med hänsyn till barnets, moderns eller faderns anknytning till Sverige skulle finnas särskilda skäl att målet prövas här i landet. Svensk domstol är därför inte behörig att upptaga målet till prövning.

Talan avvisas.

G.H. anförde besvär i  Svea HovR och yrkade att svensk domstol skulle förklaras vara behörig att ta upp hans talan och målet återförvisas till TR:n för prövning i sak. Som grund för sitt yrkande anförde han bl a: Det föreligger sådana särskilda skäl som erfordras för att hans talan skall kunna prövas i riket. Dessa särskilda skäl är att han sedan sjutton år har sitt hemvist i Sverige, att faderskapserkännandet har tillkommit i den ordning som svensk lag stadgar, att han, barnet och dess mor sammanlevde i Sverige under flera år samt att eftersom barnet och dess mor vistas i Finland, de praktiska möjligheterna för utredning synes vara goda.

Hovrätten

HovR:n (t f hovrättslagmannen  Gehlin, hovrättsrådet Wedin, referent, och fd hovrättsrådet Gyllenswärd) anförde i beslut d 10 juni 1987: Enligt 4 § 1 st 3 lag (1985:367) om internationella faderskapsfrågor får mål om faderskap tas upp av svensk domstol, om det med hänsyn till barnets, moderns eller mannens anknytning till Sverige finns särskilda skäl att målet prövas här i landet. Av förarbetena till lagen (prop 1984/85:124 s 10 f) framgår att det i första hand är barnets intresse och barnets anknytning till ett visst land som skall vara utgångspunkten vid avgörandet av bl a frågan om behörig myndighet. Vidare har uttalats (s 18), att regeln i nämnda lagrum bör tillämpas restriktivt. Med beaktande härav gör HovR:n samma bedömning som TR:n.

HovR:n lämnar besvären utan bifall.

G.H. (ombud advokaten A.S.) anförde besvär med samma yrkande som i HovR:n.

S.P. (ombud advokaten H.H.) bestred ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Melchior, hemställde i betänkande, att HD måtte meddela följande beslut: HD fastställer HovR:ns beslut.

Högsta domstolen

HD (JustR:n  Höglund, Rydin, Jermsten, Sterzel, referent, och Svensson) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.