NJA 1991 s. 595

(Jfr 1991 s 407)

Kronofogdemyndigheten i Kristianstad utmätte d 8 mars 1991 en personbil med registreringsnummer (bil registrerings num, uteslutet här) för T.L:s skulder i allmänt mål.

Utmätningen överklagades till HovR:n över Skåne och Blekinge genom en fotokopia av en handskriven besvärsinlaga undertecknad av T.L.. Som bilagor till inlagan fanns fotokopior av det överklagade beslutet samt två införselbeslut mot T.L., anställningsbevis samt ett intyg från hans arbetsgivare, köpeavtal avseende den aktuella bilen och avbetalningskvitton på den samt skattsedel avseende slutlig skatt för T.L. enligt 1990 års taxering. Sedan T.L. vid äventyr av avvisning av HovR:n förelagts att bl a inkomma med en i original undertecknad besvärsskrift, undertecknade och återsände han omgående delgivningskvittot men vidtog ingen ytterligare åtgärd.

Hovrätten

HovR:n (hovrättslagmannen Cosmo, hovrättsrådet Lejman, referent, och adj led Adolfson) anförde i slutligt beslut d 10 maj 1991: Enär besvärsinlagan inte är egenhändigt undertecknad i original av T.L. avvisar HovR:n T.L:s besvärsinlaga.

T.L. anförde besvär över avvisningsbeslutet och yrkade att HD skulle undanröja HovR:ns beslut och återförvisa målet till HovR:n.

Riksskatteverket förklarade sig inte ha någon erinran mot att målet återförvisades till HovR:n för erforderlig behandling. För det fall målet inte återförvisades yrkade riksskatteverket att besvären skulle lämnas utan bifall.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Lindvall, hemställde i betänkande att HD skulle meddela följande beslut, varur här uteslutits en inledande redogörelse för vad som förekommit i saken fram till HovR:ns beslut av i allt väsentligt samma innehåll som den i det föregående lämnade redogörelsen:

Skäl

Skäl. T.L. har i HD till stöd för sin talan bl a anfört: Det bör stå klart att ingen annan än han själv skriver en överklagan, undertecknar och fotokopierar den samt skickar den till HovR:n tillsammans med övrigt material rörande en utmätning av en personbil som tillhör och är registrerad på honom.

Till HD har T.L. ingett sin besvärsinlaga till HovR:n i original. Han har även i en särskild skrift förtydligat sin talan i HovR:n.

Enligt 18 kap 8 § UB skall en besvärsinlaga vara egenhändigt undertecknad av klaganden eller hans ombud. Denna bestämmelse måste anses ha till huvudsakligt syfte att göra det möjligt att avgöra om inlagan härrör från rätt person. Om det emellertid på annat sätt kan bekräftas att besvärsinlagan härrör från klaganden bör inlagan kunna läggas till grund för en rättegång i HovR:n (se NJA 1991 s 407).

Den omständigheten att T.L. till besvärsinlagan fogat ovan angivna handlingar talade för att den kom från honom och att ingivandet skett i enlighet med hans vilja. Med hänsyn till den försiktighet som bör iakttagas vid användandet av avvisningsmöjligheten borde HovR:n därför inte ha avvisat T.L:s besvärsinlaga (jfr prop 1983/84:78 s 79 och 82).

HD:s avgörande. Med undanröjande av HovR:ns beslut visar HD målet åter till HovR:n för erforderlig behandling.

Högsta domstolen

HD, (JustR:n Jermsten, Gregow, Lars K Beckman, Sterzel, referent, och Lars Å Beckman) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.