NJA 1994 s. 497

I

Rikspolisstyrelsen ansökte hos Stockholms TR om medgivande att använda fingerade personuppgifter beträffande E.H. m fl. (Åtskilliga uppgifter i handlingarna i målet och uppgifter i domstolarnas skäl är sekretessbelagda och kan här ej återges; red:s anm.) TR:n (chefsrådmannen af Geijerstam samt rådmännen Essen och Kjellen) anförde i beslut d 16 juni 1992: Enär det av utredningen ej framgår att det finns en uppenbar risk att i ansökan avsedda personer kan bli utsatta för särskilt allvarlig brottslighet som riktar sig mot deras liv, hälsa eller frihet lämnar TR:n ansökan om att använda fingerade personuppgifter utan bifall.

E.H. anförde besvär i Svea HovR med yrkande att HovR:n skulle medge henne och hennes barn A.H. och C. tillstånd att använda fingerade personuppgifter.

HovR:n höll sammanträde enligt 52 kap 10 § RB.

Hovrätten

HovR:n (hovrättsråden Holmstrand, Jender, referent, och Forss) meddelade d 15 jan 1993 följande beslut: HovR:ns avgörande. HovR:n lämnar besvären utan bifall.

Skiljaktig mening

Hovrättslagmannen Rune var skiljaktig.

E.H. (ombud advokaten L.F.) anförde besvär och yrkade bifall till sin talan i HovR:n.

Rikspolisstyrelsen avgav yttrande i målet. Målet föredrogs.

Högsta domstolen

HD (JustR:n Gregow, Lars K Beckman, Sterzel, Törnell,-referent, och Thorsson) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Lagen (1991:483) om fingerade personuppgifter har som syfte att i vissa speciella situationer bereda förföljda och hotade personer skydd genom att ge dem rätt att använda andra uppgifter om sig själva än de verkliga. Ett medgivande att använda fingerade personuppgifter kan ges för högst fem år.

I lagen anges som förutsättning för sådant medgivande att det finns en uppenbar risk att en person kan bli utsatt för särskilt allvarlig brottslighet, som riktar sig mot liv, hälsa eller frihet. Bestämmelsen måste anses innebära att denna risk skall föreligga vid en objektiv bedömning; det är alltså inte ensamt tillräckligt att den berörda personen själv anser sig utsatt för sådan risk.

En ytterligare förutsättning för medgivande att använda fingerade personuppgifter är att personen inte kan ges tillräckligt skydd på annat sätt. Härmed avses enligt förarbetena till lagen att det först måste övervägas om inte kvarskrivning enligt 16 § folkbokföringslagen (1991:481), besöksförbud eller andra åtgärder är tillräckliga för att skydda personen (prop 1990/91:153 s 144).

Att E.H. och barnen känner stark fruktan för L.H. och att de till följd härav lever under mycket stor psykisk press och under i övrigt mycket svåra förhållanden kan inte sättas i fråga. Vad som framkommit visar emellertid inte att det objektivt sett föreligger en sådan risk som lagen förutsätter. Medgivande att använda fingerade personuppgifter kan därför inte ges.

HD:s avgörande. HD, som inte finner skäl att höra A.H. i målet, lämnar besvären utan bifall.

II

Rikspolisstyrelsen ansökte hos Stockholms TR om medgivande för S.N. och A.B. att använda fingerade personuppgifter. (Liksom i det under I refererade målet är åtskilligt material i förevarande mål sekretessbelagt.)

Tingsrätten

TR:n (chefsrådmannen af Geijerstam samt rådmännen Essen och Kjellen) meddelade d 19 april 1993 följande beslut: TR:n, som finner att i ärendet ifrågakomna personer kan beredas tillräckligt skydd på annat sätt, lämnar ansökningen att använda fingerade personuppgifter utan bifall.

S.N. och A.B. anförde besvär i Svea HovR och yrkade bifall till begäran att få använda fingerade personuppgifter. Rikspolisstyrelsen avgav yttrande.

Hovrätten

HovR:n (hovrättslagmannen Löfmarck, hovrättsråden Wiegert och Adolfsson samt t f hovrättsassessorn Ulriksson, referent) anförde i beslut d 9 juni 1993: Av utredningen i målet framgår att S.N. och A.B. har medgetts s k kvarskrivning enligt folkbokföringslagen (1991:481) och att det i det lokala folkbokföringsregistret har införts en markering för särskild sekretessprövning enligt sekretesslagen (1980:100) såvitt gäller deras personuppgifter.

I förarbetena till lagen (1991:483) om fingerade personuppgifter uttalas att medgivande att använda sådana uppgifter endast kan komma i fråga i extrema hotsituationer och som en sista utväg när kvarskrivning, besöksförbud och andra skyddsåtgärder bedöms som otillräckliga (prop 1990/91:153 s 121).

HovR:n finner att den situation som S.N. och A.B. befinner sig i inte är sådan att de andra skyddsåtgärder som är aktuella kan bedömas som otillräckliga. HovR:n lämnar därför besvären utan bifall.

S.N. och A.B. (ombud för båda advokaten B.N-C.) anförde besvär och yrkade bifall till sin talan i HovR:n. Rikspolisstyrelsen avgav yttrande i målet.

Målet föredrogs.

Högsta domstolen

HD (JustR:n Gregow, Lars K Beckman, Sterzel, Törnell, referent, och Thorsson) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Lagen (1991:483) om - - - se HD:s beslut i målet under I - - - skydda personen (prop 1990/91:153 s 144).

Av handlingarna i målet framgår följande.

Faran för bortförande av A.B. utgör en sådan risk som lagen förutsätter. De åtgärder som hittills vidtagits för att skydda A.B. kan inte anses tillräckliga. S.N. och A.B. bör därför medges rätt att använda fingerade personuppgifter. Medgivandet bör med hänsyn till A.B:s låga ålder avse en tid om fem år.

HD:s avgörande. HD medger, med ändring av HovR:ns beslut, S.N. och A.B. att under fem år om sig själva använda andra personuppgifter än de verkliga. Det ankommer på Rikspolisstyrelsen att bestämma vilka uppgifter de skall använda.

HD:s beslut i de båda målen meddelades d 11 juli 1994 (nr SÖ 183 och SÖ 184).