Ett bankrån, i vilket flera deltagit, ansågs av HD inte som grovt brott (1994 s 732). A som genom lagakraftägande dom tidigare dömts för grovt rån till ett i jämförelse med medgärningsmännen längre fängelsestraff har ansökt om resning enligt 58 kap 2 § 5 RB. Ansökningen har lämnats utan bifall.
1995-06-14 · mål Ö 1496-95
Domstolens referat
s. 366 — Sida 366 i NJA-bandet börjar här(Jmf 1981 s 350)
R.F. rånade tillsammans med R.A. och M.L. Nordbanken i Sigtuna d 27 juli 1993. R.A. och M.L. flydde efter rånet utomlands.
R.F. dömdes av Svea HovR d 25 nov 1993 för bl a rånet mot Nordbanken i Sigtuna, vilket bedömdes som grovt. Domen vann laga kraft.
R.A. och M.L. dömdes, sedan de gripits och förts till Sverige, d 8 sept 1994 av Svea HovR för bl a sin delaktighet i rånet mot Nordbanken i Sigtuna, varvid deras brott inte bedömdes som grova. Domen överklagades och HD fann i dom d 22 dec 1994 (NJA 1994 s 732) ej skäl att frångå HovR:ns brottsrubricering beträffande rånet i fråga.
R.F. (ombud advokaten P.R.) ansökte hos HD om resning av HovR:ns dom mot honom d 25 nov 1993.
Till stöd för sin resningsansökan anförde R.F. följande. Vid de båda rättegångarna var processmaterialet detsamma. Skillnaden i rättstillämpningen har medfört att han för samma gärning dömts för ett svårare brott än R.A. och M.L. och till ett betydligt längre fängelsestraff. HD:s nämnda avgörande utgör därmed en sådan omständighet som medför att resning skall beviljas.
Riksåklagaren bestred bifall till resningsansökningen. Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Ek, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Den rättstillämpning som ligger till grund för HovR:ns dom d 25 nov 1993 kan - även om den inte står i överensstämmelse med HD:s avgörande i NJA 1994 s 732 - ej anses uppenbart strida mot lag. HD lämnar därför ansökningen utan bifall.
HD (JustR:n Vängby, Jermsten, referent, Danelius, Lennander och Regner) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.
HD:s beslut meddelades d 14 juni 1995 (nr SÖ 106).
Citeras av (2)
- NJA 2000 s. 353 (2000)
En person har genom en hovrätts dom, som vunnit laga kraft mot honom, dömts för grovt narkotikabrott till fängelse i två år för befattning med ecstacytabletter innehållande substansen MDMA, vilken är klassad som narkotika. Fråga om resning av domen sedan en an… - NJA 2013 s. 746 «Juliavgörandet» (2013)
Extraordinärt rättsmedel. En person har dömts för skattebrott, trots att han personligen hade påförts ett skattetillägg avseende samma oriktiga uppgift innan åtalet väcktes. Högsta domstolen har senare slagit fast att en sådan rättstillämpning är oförenlig med…