Underinstansen har underlåtit att ta ställning till om ett beslut under rättegången fick överklagas särskilt. Det har ansetts ankomma på överinstansen att vidta de åtgärder som behövs för att underinstansen ska kunna komplettera med det saknade beslutet.
18 december 2025 · mål ÖM 2337-24
Så kom texten hit
- Källa: Högsta domstolen, publicerad som beslut 18 december 2025 — myndighetens post bär inget referatnummer. Handlingen är hämtad ur Domstolsverkets egen post (64d07f57-444e-45a2-8f80-89b7742250c0).
- Text: läst ur domstolens PDF med pdftotext -layout, 12 sidor. Texten är domstolens egen, ord för ord; den löpande kolumntiteln och sidfotens adressuppgifter utelämnas, och rader som brutits mitt i en mening fogas ihop till stycken. Punktnumren i domskälen återges när de ligger i PDF:ens textlager; sätts de som listnumrering finns de inte i texten och saknas då även här.
- Avidentifiering: gjord av domstolen. Ratio Lex ändrar ingenting i texten utom det som står ovan, och kontrollerar den maskinellt före publicering: personnummer, e-postadresser och telefonnummer stoppar dokumentet. Namnen på domare, ombud och myndighetsföreträdare står kvar — de är i sin tjänst.
Domstolens beslut
Innehåll
s. 1 Sida 1 av 12 i domstolens handling
- HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT · meddelat i Stockholm den 18 december 2025
- Mål nr · ÖM 2337-24
PARTER
Klagande Vattenfall Vattenkraft AB, 556810-1520 c/o Vattenfall AB 971 77 Luleå
Ombud: Advokat M.W.
Motparter 1. Arjeplogs kommun
2. Lycksele kommun
3. Sorsele kommun
4. Vindelns kommun
5. Vännäs kommun
Ombud för 1–5: Advokat C.G.
s. 2 Sida 2 av 12 i domstolens handling
6. Kammarkollegiet Box 2218 103 15 Stockholm
För övriga motparter, se Partsbilaga
SAKEN Avvisande av överklagande m.m.
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Svea hovrätt, Mark- och miljööverdomstolens beslut 2024-02-27 i mål ÖM 7938-23
HÖGSTA DOMSTOLENS AVGÖRANDE
Högsta domstolen undanröjer Mark- och miljööverdomstolens beslut och visar målet åter till Mark- och miljööverdomstolen för fortsatt behandling.
YRKANDEN I HÖGSTA DOMSTOLEN
Vattenfall Vattenkraft AB har yrkat att Högsta domstolen ska återförvisa målet till Mark- och miljööverdomstolen för prövning i sak.
SKÄL
Bakgrund
¶1. Mark- och miljödomstolen vid Umeå tingsrätt handlägger ett mål rörande verksamhet som bedrivs av Vattenfall Vattenkraft AB vid ett vattenkraftverk utanför Umeå. I en deldom från 2008 stadfäste domstolen
ett förlikningsavtal mellan å ena sidan Vattenfall och Umeå kommun och å
s. 3 Sida 3 av 12 i domstolens handling
andra sidan Kammarkollegiet, Vännäs, Vindelns, Lycksele, Sorsele och Arjeplogs kommuner (Vindelälvskommunerna) samt enskilda fiskerättsägare. Enligt avtalet har part möjlighet att under vissa angivna förutsättningar hänskjuta frågor till domstolen för prövning.
¶2. Kammarkollegiet, Vindelälvskommunerna och fiskerättsägarna hänsköt en viss fråga till mark- och miljödomstolen för prövning och framställde anslutande yrkanden. Vattenfall invände att frågan inte fick hänskjutas enligt förlikningsavtalet och begärde att yrkandena skulle avvisas.
¶3. Mark- och miljödomstolen avslog Vattenfalls avvisningsyrkande, utom såvitt avsåg en enskild sakägare. I beslutet angavs att överklagande skulle ske inom tre veckor från beslutets datum, dvs. senast den 7 juni 2023. Den 6 juni fick mark- och miljödomstolen in ett överklagande från Vattenfall. På dagboksbladet antecknades att överklagandet inkommit i rätt tid. Överklagandet överlämnades till Mark- och miljööverdomstolen.
¶4. Mark- och miljööverdomstolen har avvisat Vattenfalls överklagande med hänvisning till att det överklagade beslutet utgjorde ett beslut under rättegången som, i avsaknad av beslut från tingsrätten som tillät särskilt överklagande, endast fick överklagas i samband med dom eller slutligt beslut i målet.
Frågan i målet
¶5. Frågan är om det har funnits förutsättningar för Mark- och miljööverdomstolen att avvisa Vattenfalls överklagande när mark- och miljödomstolen inte bestämt om beslutet fick överklagas särskilt.
s. 4 Sida 4 av 12 i domstolens handling
Ogillande av invändning om rättegångshinder
¶6. Har rätten i ett beslut under rättegången ogillat en invändning om rättegångshinder, ska den part som vill överklaga beslutet först anmäla missnöje. Sådan anmälan ska göras genast om beslutet har meddelats vid ett sammanträde och annars inom en vecka från den dag då parten fick del av beslutet. Försummar parten detta, finns det inte längre någon rätt att överklaga beslutet. Om missnöje har anmälts ska rätten med hänsyn till omständigheterna bestämma om beslutet ska få överklagas särskilt eller endast i samband med att dom eller slutligt beslut överklagas. När beslutet ska få överklagas särskilt, ska målet som huvudregel vila till dess överklagandet har prövats. (Se 49 kap. 4 och 11 §§ rättegångsbalken.)
¶7. Att rätten i varje enskilt fall ska bestämma om särskild talan ska få föras syftar till att åstadkomma en effektiv handläggning. Som exempel på när det kan finnas skäl att tillåta ett särskilt överklagande anges i förarbetena att invändningsfrågan är tveksam eller att det annars finns särskild anledning att frågan prövas av högre rätt, exempelvis om det från processuell synpunkt är till fördel att frågan slutligt avgörs innan underrätten handlägger målet i övrigt (se NJA II 1943 s. 613 f.).
¶8. Det är den instans som har meddelat det aktuella beslutet under rättegången, och som handlägger målet, som ska bedöma vad som utifrån omständigheterna är lämpligt i fråga om överklagande och som alltså ska bestämma om beslutet får överklagas särskilt. Detta är en uppgift av sådan betydelse för målet och dess handläggning att den – till skillnad från rättidsprövningen – inte heller kan delegeras (se 16 § andra stycket 14 förordningen, 1996:381, med tingsrättsinstruktion).
¶9. Visserligen är rättegångsbalkens utgångspunkt att ett beslut under rättegången inte får överklagas särskilt. Enligt 49 kap. 3 § får ett sådant
beslut överklagas endast i samband med överklagande av dom eller slutligt
s. 5 Sida 5 av 12 i domstolens handling
beslut, om inte annat är föreskrivet. I 49 kap. 5 § anges en rad beslut som är undantagna från huvudregeln i 49 kap. 3 § och som alltid får överklagas särskilt. Bestämmelserna i 49 kap. 4 § utgör däremot en reglering som står på egna ben och som förutsätter att rätten i det enskilda fallet, med beaktande av omständigheterna, tar ställning till möjligheten att överklaga särskilt.
¶10. Det förhållandet att det inte har fattats något beslut enligt 49 kap. 4 § som tillåter särskilt överklagande kan därmed inte föranleda slutsatsen att det aktuella beslutet under rättegången inte får överklagas särskilt. Om en underinstans inte har bestämt om beslutet får överklagas särskilt, saknas ett beslut som enligt rättegångsbalken måste fattas. Detta utgör en brist som principiellt sett inte bör avhjälpas av överinstansen. När en sådan situation uppstår får det därför anses ankomma på överinstansen att vidta de åtgärder som behövs för att underinstansen ska kunna komplettera med det saknade beslutet och bestämma om överklagande får ske särskilt.
Bedömningen i detta fall
¶11. Genom det överklagade beslutet har mark- och miljödomstolen ogillat Vattenfalls invändning om rättegångshinder. Det har varit fråga om ett beslut under rättegången som borde ha innehållit en upplysning om kravet på missnöjesanmälan. Sedan överklagandet överlämnats till Mark- och miljööverdomstolen kan emellertid frågorna om Vattenfall rätteligen anmält missnöje och överklagat beslutet i rätt tid inte tas upp till prövning (jfr NJA II 1943 s. 628 och NJA 1984 s. 875).
¶12. Mark- och miljödomstolen har dock, trots vad som anges i 49 kap. 4 § rättegångsbalken, inte bestämt om beslutet får överklagas särskilt. Eftersom det saknas ett beslut i detta avseende borde Mark- och miljööverdomstolen, innan domstolen tog ställning till frågan om avvisning
av Vattenfalls överklagande, ha vidtagit åtgärder för att ge Mark- och
s. 6 Sida 6 av 12 i domstolens handling
miljödomstolen möjlighet att komplettera med ett sådant beslut. Mark- och miljööverdomstolens avvisningsbeslut bör därmed undanröjas och målet visas åter dit för erforderlig behandling.
I avgörandet har deltagit justitieråden Anders Eka, Dag Mattsson (referent), Stefan Reimer, Cecilia Renfors och Johan Danelius. Föredragande har varit justitiesekreteraren Rebecca Haenflein.
s. 7 Sida 7 av 12 i domstolens handling
HÖGSTA Partsbilaga Mål nr ÖM 2337-24
DOMSTOLEN till beslut
2025-12-18
Partsbilaga
Motparter 7. G.A.
8. M.A.
9. Mo.A.
10. E.A.
11. U.B.
12. E.B.
¶13. K.B.
¶14. Ke.B.
¶15. N.B.
¶16. Ev.B.
¶17. H.B.
¶18. G.D.
s. 8 Sida 8 av 12 i domstolens handling
¶19. J.D.
¶20. M.D.
¶21. Dödsboet efter F.L.
¶22. Dödsboet efter K.J.
¶23. Dödsboet efter M.J.
¶24. Dödsboet efter O.G.
¶25. A.E.
¶26. J.E.
¶27. L.E.
¶28. C.F.
¶29. R.F.
¶30. J.G.
¶31. G.G.
¶32. T.G.
¶33. D.G.
s. 9 Sida 9 av 12 i domstolens handling
¶34. P.G.
¶35. T.H.
¶36. D.H.
¶37. S.H.
¶38. E.I.
¶39. L.I.
¶40. B.J.
¶41. G.J.
¶42. L.J
¶43. T.J.
¶44. S.J.
¶45. K.J.
¶46. M.J.
¶47. B.L.
¶48. M.L.
s. 10 Sida 10 av 12 i domstolens handling
¶49. Bö.L.
¶50. J.L.
¶51. Jo.L.
¶52. E.L.
¶53. I.L.
¶54. L.L.
¶55. B.M.
¶56. K.M.
¶57. Ka.M.
¶58. B.N.
¶59. Bi.N.
¶60. H.N.
¶61. K.N.
¶62. P.N.
¶63. R.N.
s. 11 Sida 11 av 12 i domstolens handling
¶64. S.N.
¶65. C.N.
¶66. Hå.N.
¶67. H.O.
¶68. A.O.
¶69. S.O.
¶70. B.P.
¶71. A.R.
¶72. G.S.
¶73. S.S.
¶74. E.S.
¶75. P.S.
¶76. Å.S.
¶77. J.S.
¶78. I.S.
s. 12 Sida 12 av 12 i domstolens handling
¶79. R.S.
¶80. B.S.
¶81. Vindelgransele samfällighetsförening
¶82. L.V.
¶83. T.V.
¶84. L.Å.
Ombud för 7–84: Advokat N.R.