PBR har funnit att ett tecken som utgörs av en enstaka färg, utan begränsning till någon särskild märkesutforming, får anses i sig kunna anses utgöra ett varumärke enligt 1 § VmL. För att ett varumärke som består av en enstaka färg skall anses ha en ursprunglig sådan särskiljningsförmåga som krävs enligt 13 § VmL krävs dock enligt domstolen mycket speciella omständigheter, exempelvis att färgnyansen som sådan får uppfattas vara mycket ovanlig eller att den framstår så i det aktuella sammanhanget. Det i målet aktuella varumärket färgen rosa för isoleringsmaterial, ansågs sakna sådan inneboende särskiljningsförmåga. Inte heller var i målet visat att märket förvärvat särskiljningsförmåga genom användning.
3 september 2002 · mål 99-2
Så kom texten hit
- Källa: Domstolsverket — myndighetens egen post i rättspraxis-API:t (942c986e-5519-48be-8aa5-118addc3fd8e)
- Publicerad av myndigheten: 15 september 2004 · hämtad hit: 8 mars 2026
- Text: Domstolsverket har inte publicerat någon referattext för den här posten — bara rubriken och metadata.
- Avidentifiering: gjord av Domstolsverket. Ratio Lex ändrar ingenting i texten.
Referat
Domstolsverket har inte publicerat någon referattext för det här avgörandet — endast rubriken ovan och metadata.